Nu utgår jag givetvis från att häst är kollad i munnen av tandutbildad fackman så att det inte är vargtänder, sår eller annat fysiskt som stör?
Det låter som att hästen undandrar sig handen, antingen genom att slå med huvudet eller gå bakom handen. Det sitter mkt sällan, för att inte säga aldrig, i vad för bett du har. Så länge du inte rider med nåt krimskramsbett såklart men du verkar ju hålla dig till tränsbett? Om jag hade varit du så hade jag tänkt bort alla specialbett, tagit ett massvit två eller tredelat (det häst gillar bäst) med rejäl tilltagen storlek dvs det ska sticka ut lite på vardera sida. Inte vara så kort så det tar i mungipan som är mode och rek av många tandläkare (tyvärr). Anlednignen till detta är att vi ryttare är inte felfria i vår hand, vi råkar göra ofrivilliga rörelser ibland vilket gör att vi hela tiden stör hästen i munnen om bettet är för kort, med ett litet spelrum där stör vi hästen mindre. Tandläkare som rek korta bett glömmer ofta bort den här aspekten av ofrivillig rörelse i ryttarens hand och utgår från att ett kort bett ligger mer stilla, men glömmer att handen är ju ej stilla varpå bettringen hela tiden kommer trycka hästens kind in mot munnen på motsatt sida där ryttarens hand råkar röra sig lite för mkt.... Tanken är god, praktiken blir sällan bra.
Nåväl. När du har ett lämpligt bett så måste hästen "nollställas i minnet". Den går nu runt och förväntar sig att ryttarens hand kommer störa den, eftersom den är van vid det och har utarbetat ett försvar (slå med huvet/gå bakom hand). Det är ett automatiserat beteende hos hästen som nu måste läras om. Du ska nu som ryttare återskapa hästens förtroende för handen. Ett bra sätt att göra detta är att vända på tygeln och rida med sk omvänd tygelfattning. Helt enkelt genom att låta tygen gå in i handen mellan tummen och pekfingret och ut genom ring- och lillfinger. Omvänt vad vi är vana. Alltså att från tumme/pekfinger ska tygeln gå till hästens mun. På detta sätta har du en mkt snäll hand, stabil och mjuk och så länge du inte medvetet är hård i handen kommer du ej att kunna bli hård i handen. Ett tygelgrepp som är väldigt snällt mot hästen och funkar bra på de problem du beskriver. Rid såhär och inte förrän hästen är helt tillfreds i munnen och lösgjord med ett bra stöd och sug på bettet, provar du att vända tillbaka till vanlig tygelfattning. Vid minsta bakslag, rid med omvänd. Jag rider alltid fram med omvänd ska tilläggas, ofta hela apsset av gammal vana. Men jag checkar av med vanlig fattning när min häst går fint på omvänd.
Gammal beprövat tyskt ridhantverk jag fått lära mig av en mkt högutbildad tränare och beridare. Inget nytt mode, fluff eller quick fix. Bara hjälpmedel. Tom Jens Fredricson använde detta på ett SM om jag minns rätt, då han hade en häst med svår mun för ett par år sedan. Lycka till
