Om din teori stämmer (vilket jag hoppas) väntar mitt sto ett stoföl.Jag kan till 100% säga varje gång vilket kön det blir på mitt ena sto. Det skiljer tydligt i hennes sätt att vara redan runt dygn 14-17. När det är hingst är hon skvatt galen typ och när det är sto är hon lugn och rofylld.
Din kanske har en av varje
Åh så ledsamt!Och på 48 dygn så fanns det ingen fölis kvar...är rätt besviken kan jag säga.
Ja det kan det såklart men det lär vi aldrig få reda på tyvärr.
Nej, det är ju det... vi kan ju aldrig veta. Alternativet att fullfölja en tvillingdräktighet finns ju inte heller.
Mina nerver är nog inte gjorda för avel, det är bara att konstatera. Det tog 10 år från förra (och första) gången jag betäckte till den här, jag är redan nu rädd att det ska hända något med stoet under dräktigheten eller framförallt fölningen.
Ni som avlar ett tag, ger det sig med tiden?
Igår upptäckte jag att hon hade stänkt kiss på bakbenen (som vid brunst fast mindre) samt lite blodaktig kladd i slidan, så frågan är om det är nån form av falsk brunst eller om hon tappat fostret. Hon är strax över 60dygn nu, vi har en koll kvar vid 90. Ärligt talat så känner jag att jaja har hon tappat det så slipper jag iallafall riskera att hon dör
I övrigt så fick jag ta ut veterinären en kväll för 1,5 v sedan och sy ihop henne, då hon troligtvis fått en snyting av en hagkompis och fått två rejäla jack under käken, varav det ena öppet in till benet. Hon var ju tvungen att sederas då och fick en dos metacam eftersom hon hade ont, borde inte påverka fostret, men tänk om... säger min hjärna.
Så alla tips på hur ni tar er igenom de här 11 månaderna med vettet i behåll mottages tacksamt
Visa bifogad fil 57344
Man kan inte styra över naturens gång men det man kan göra är att vara så påläst som möjligt och ha förberett med ngn veterinär när det är dags men så finns det saker man ändå inte kan styra över. Är man påläst, är med vid fölningen, ev tillkallar veterinär vid behov osvosv så gör man allt man kan anser jag även om utfallet kanske inte skulle bli bra.
Jag oroar mig också men värst var det med allra första egna fölet, först för att få dräktigt, sen fram till sista kollen men nu brukar jag lägga det åt sidan tills det börjar närma sig. Ca en-två veckor innan brukar jag bli nervös och pirrig och tittar hela tiden på juver osv. Försöker tänka att jag gör så gott jag kan med skötsel osv men kastar stoet eller andra saker som jag inte kan styra över så var det inte meningen trots allt.
Ang medicineringen kan jag inte svara på det men har haft ston med tex kolik som fått smärtstillande och kramplösande när dom var dräktiga. En skadade sig illa i hagen och fick lugnande, syddes ihop och sen smärtstillande ett tag efter. Var ledsen och tänkte inte en chans i världen att fostret klarar sig med detta men det föddes minsann ett kärnfriskt föl året efter.
Min jäser och mår bra, hon ska faktiskt få promenad köras med sällskap här fram över, tror de gör henne gott att få komma ut i skogen en stund och dra sin älskade vagn
Tror de är nyttigt och sen behöver min fjant valack sällskap av en tuff Tjej som inte är rädd för att gå fram överallt i skogenVi lufsar också i skogen lite, hon älskar att få komma ut, så hon får gå lite lugnt så länge som hon vill
Visa bifogad fil 57463
Hon är ju van efter ha tränat lång rundor i större delen av sitt liv. Låtit bli de pga av henne stora sår hon haft på ena senan bak som vi jobbat med sedan i mitten på juli för att få de att läka Men nu börjar de se så pass bra ut att man nog vågar låta henne lufsa i skogen iaf 
Snart dags att ta blodprov på lillan för att säkert få veta om det finns nån liten krabat där inne! Tidigare är hon bara kollad mot hingst, hon är för liten för att ultraljuda. Jag åkte för ul med ponnyn på dygn 32, det är sista kollen som är gjord på henne. Då tickade ett hjärta så fint. Men är lite kluven i om jag inte skulle ha gjort en koll till bara för att. Är det då lika bra att ta ett blodprov även på henne eller skulle ni hellre ha åkt till station för ett nytt ul trots att hon gått så pass långt nu?Den ligger ju väldigt väl skyddad.
Här är vi inne på dygn 119 på D-ponnyn och därmed ca 116 på minishettisen.
