Berger des Pyrénées à face rase

[_Taggis_]

Sprang på en sådan i helgen när jag var ute och reste. Så himla fin och trevlig hund, lagom "på" och inte direkt reserverad men artig i sitt kontaktsökande. Kom då på att jag sett dem på en utställning förra året och redan då tyckte de såg himla fina ut. En vallhund, givetvis. Jag faller alltid för vallhundar

Är det någon på forumet som har rasen och vill berätta mer om den? Verkar inte vanliga direkt. Hade den långhåriga varianten på en kurs förra hösten men det är all "erfarenhet" jag har. Jättefin hund men blyg och försiktig, upplevde den som lättskrämd överlag och den var ganska reaktiv mot andra hundar i gruppen dock var den tonåring. Läser jag om dem verkar de ha problem med misstänksamhet och vara reserverade mot främlingar så pass mkt att de kräver mkt träning? Är de generellt knepiga mentalt? Knepiga = rädslor, problembeteenden etc.

Tyckte den var så himla näpen och fin. Kanske kunde den hamna på "kanske-listan" inför framtiden, om de inte är alltför svåra mentalt...

 

[em-pirre]

@vallhund var det en sån du hade eller är jag ute och cyklar?

 

[Ciccio]

@vallhund var det en sån du hade eller är jag ute och cyklar?

Jo, jag undrar om det inte är den som är på @vallhund s profilbild till och med?

 

[Takire]

@_Taggis_ Jag tycker att de korthåriga bergers (eller pyreneiska vallhundar som jag föredrar att kalla dem ) jag sett är otroligt fina, men har som du läst att de kan vara ganska speciella mentalt. Jag har även läst att de ofta skäller mycket. De jag stött på, kanske bara 2-3 stycken har dock verkat trevliga, men i alla fall en ägare bekräftade att det är en hundras som väldigt många inte passar med. Om jag minns rätt.

 

[_Taggis_]

@_Taggis_ Jag tycker att de korthåriga bergers (eller pyreneiska vallhundar som jag föredrar att kalla dem ) jag sett är otroligt fina, men har som du läst att de kan vara ganska speciella mentalt. Jag har även läst att de ofta skäller mycket. De jag stött på, kanske bara 2-3 stycken har dock verkat trevliga, men i alla fall en ägare bekräftade att det är en hundras som väldigt många inte passar med. Om jag minns rätt.

Attans. Sen är det ju inte en fördel med ovanliga raser, inte minst att det är svårt att hitta tillräckligt många exemplar att träffa för att bilda sig en uppfattning om rasen i stort.

Skulle vara intressant att höra varför den passar få? Det spelar ju mindre roll om den passar en själv men en uttalat knepig mentalitet orkar jag inte med. Jag vill att vardagen flyter på och att hunden hänger med på jobb, i stall, till folk, går att åka kollektivt med, kan passas av vanligt folk o inte kräver en hundpsykolog för att passas några timmar etc.
Tittade tidigare på MAS och blev lite avskräckt pga mkt varierande mentalitet i rasen. Mkt viktigt för mig att ha en sund skalle på hunden, den måste ju väga upp sin förare

Är jättenöjd med min heeler. Men det är väl en av få saker jag tycker livet är för kort för - att lära känna alla intressanta hundraser.

 

[Takire]

Skulle vara intressant att höra varför den passar få? Det spelar ju mindre roll om den passar en själv

Ja, han uttryckte det kanske inte så i och för sig, det är nog åtminstone tre-fyra år sedan så min hjärna kan ju ha ändrat om lite . Kanske är jag själv som hittat på det där om att de passar få . I så fall har jag nog baserat det på det jag läst om misstänksamhet och reaktivitet bland annat. Men det är ett tag sedan jag läste med.


OM jag minns rätt (vilket jag kanske inte gör ) så behövde hunden vars ägare jag pratade lite mer med mycket seriös/målmedveten/genomtänkt träning flertalet av veckans dagar. Jag har också för mig att den kanske inte tyckte så mycket om folk, men den nosade i alla fall på mig.

När jag var i Tyskland 2017 träffade jag på en och sa till ägaren att jag funderat på en Berger men tänkt att rasen nog är för svår. Men den ägaren var mer lite som att "det är en hund som alla andra hundar, bara att träna".

Jag borde nog träna upp mitt minne .

Och det är nog väl värt att prata med de som gar riktig erfarenhet av rasen för de är sannolikt redigare än vad jag är i sammanhanget .

 

[Maniac123]

Nu har jag inte träffat mer än typ en handfull men de jag träffat har alla varit sjukt nervösa. Helt stirriga, nervösa, osäkra och misstänksamma mot allt och alla, reaktiva och helt enkelt en tickande bomb. Vilket är tråkigt, då jag gillar vallhundar generellt, de har en lagom storlek och ett utseende som tilltalar mig precis som många andra. Men nej, jag skulle aldrig skaffa en. Fantastiska hundar när de var i balans, då var de typ oslagbara sporthundar, men den där balansen var typ aldrig på plats så.

Däremot hälsade jag på en som satt i rasmontern på hundmässan och den verkade stabil, iallafall såpass att den kunde sitta i montern och bli klappad. Den ägaren talade mycket gott om rasen.

 

[Fisherling]

Jag känner en del Bergers (bara face rase) och de är väldigt speciella hundar. De som inte är varierande grader av misstänksamma eller skygga är istället överdrivet sociala och fjäskande, och avsaknaden av mellantinget (Har i princip aldrig träffat en som är helt trygg med hantering och kontakt) får mig att tro att i princip alla har någon form av social osäkerhet.

De är generellt rätt ”lättkränkta” och starkt reaktiva hundar, det är stora känslor och mycket av det. De växlar mellan att bete sig som att de är gjorda av glas eller betong. Väldigt högljudda, hoppiga, kvicka och smarta. Många har även stora problem med andra hundar, jag går väldigt stora lovar runt de flesta av dem

Helt galet duktiga sporthundar dock, och galet hängivna till sin familj. Folk har liksom inte en, de skaffar ett knippe. Humoristiska och supercharmiga, om man har rätt fingertoppskänsla och lägger mycket tid på socialträning. Om den sociala tryggheten varit bättre hade jag kanske till och med skaffat en istället för aussie.

 

[em-pirre]

@Jeffery kände ju också hunden litegrann. De är bäl inte direkt några sällskapshundar..
Jag minns något om smeknamnet Houndini och bitmärken på en ost

 

[SoffiProppi]

Min mormor och morfar hade en i 12 år. Otroligt speciell hund. Väldigt reserverad, avvaktande och vaksam. På promenader kunde han närma sig någon med viftande svans men när man sträckte sig ner för att klappa började han morra och kunde göra utfall mot barn. Låg han och sov och man råkade peta till honom var hans första insikt att försvara. Min mormor fick en gång sy i ansiktet efter att han råkat bita henne när hon kom åt honom när han sov. Skällde också en hel del. Så gott som alla hundar ur hans kull hade samma beteende, och såldes av uppfödaren inte som barnfamiljshund just pågrund av att de var impulsiva och vaktiga.

Detta till trots så var han en av de mest tillgivna hundar jag mött. Ingick man i hans flock så var han otroligt gullig, ville vara nära och hade en otrolig känsla för sinnesstämningar. Var man lite låg eller ledsen kröp han upp nära och gosade försynt. Väldigt lättlärd, aktiv och intelligent. Skulle aldrig skaffa en själv dock. Mina farföräldrar har haft hundar i hela sina liv, gått kurser och är otroligt intresserade av hundpsykologi men de hade verkligen händerna fulla med den hunden.

 

[Malibu_Stacy]

Supervanligt med HD tyvärr eftersom många går efter Frankrikes bedömning där A och B höfter sällan blir godkända i Sverige.
Nu är det ingen stor och tung ras men vill man tävla mycket är det inte så bra.
Håller annars med om det mentala, knepiga och osäkra hundar.
Har haft tre i min närhet, en import och två svenskfödda - två avlivade pga sjukdom innan de hunnit bli gamla.

 

[Jeffery]

Min erfarenhet av rasen är exakt en (1) Berger des Pyrénées, och det var Leon, gossen på @Vallhunds profilbild.

Men trots denna begränsade erfarenhet så är min bestämda uppfattning att snack om mentalt ostabila hundar kokar ned i att de blivit undersysselsatta. Och rasens sysselsättningsnivå ligger högre än hos väldigt många andra raser.
Men dedikerar du ditt liv till en Berger, då blir det bra.

 

[Jeffery]

@Jeffery kände ju också hunden litegrann. De är bäl inte direkt några sällskapshundar..
Jag minns något om smeknamnet Houndini och bitmärken på en ost

Bilmärken?
Kommer inte ihåg hur mycket vi uppskattade bitmärket till, men en tredjedel av ett kilo ost försvann. Det betalade han igen genom att spritsa mjukost var tionde meter när den ville ut morgonen därefter.
Det här hade dock inte hänt, tror jag, två veckor senare; hans fascination för allt som kunde tänkas vara ätbart avtog då han fick rikliga portioner av sin egen man på regelbundna tider.

Avslutar med att Leon var en fantastisk hund

 

[_Taggis_]

Tack för alla svar Kan nog avskriva den från kanske-listan... jag är alldeles för beroende av att det fungerar i min vardag. Träffar mkt folk och oavsett vilket jobb jag har i framtiden så måste jag ha hunden med mig utan att den riskerar bita folk, den måste kunna ha lugnare dagar osv. Har ett överlag aktivt liv men frågan är om det räcker för en så aktivitetskrävande hund. Äger inte heller nån fårskock som den kan valla för vardagsmotionens skull... men ungefär vad jag gör men min heeler är följande: långpromenader, minst 1-2 tim per dag normala el lediga dagar och 30-40 min när vi har fullt upp med annat tex jobbar halva dygnet. NW. Spår. Planerar för att gå nån lydnadskurs och hoppas på att lära känna folk inom brukset för att träna mer i vardagen och inte bara vid kurser. Hade jag haft en större hund hade jag provat på drag (skidor, jogging, cykel).

 

[Tajger]

Tack för alla svar Kan nog avskriva den från kanske-listan... jag är alldeles för beroende av att det fungerar i min vardag. Träffar mkt folk och oavsett vilket jobb jag har i framtiden så måste jag ha hunden med mig utan att den riskerar bita folk, den måste kunna ha lugnare dagar osv. Har ett överlag aktivt liv men frågan är om det räcker för en så aktivitetskrävande hund. Äger inte heller nån fårskock som den kan valla för vardagsmotionens skull... men ungefär vad jag gör men min heeler är följande: långpromenader, minst 1-2 tim per dag normala el lediga dagar och 30-40 min när vi har fullt upp med annat tex jobbar halva dygnet. NW. Spår. Planerar för att gå nån lydnadskurs och hoppas på att lära känna folk inom brukset för att träna mer i vardagen och inte bara vid kurser. Hade jag haft en större hund hade jag provat på drag (skidor, jogging, cykel).

Träffar flera på agilitytävlingar, där de är ganska vanliga. Finns nog alla individer, men det känns överlag som att de är arbetsvilliga, mycket energi, älskar/dyrkar sin familj, men inte jätteintresserade av andra människor. Inte så att de är otrevliga, men ointresserade.
Var bor du? Besök en agilitytävling så kommer du säkert att träffa på dem!

 

[_Taggis_]

Träffar flera på agilitytävlingar, där de är ganska vanliga. Finns nog alla individer, men det känns överlag som att de är arbetsvilliga, mycket energi, älskar/dyrkar sin familj, men inte jätteintresserade av andra människor. Inte så att de är otrevliga, men ointresserade.
Var bor du? Besök en agilitytävling så kommer du säkert att träffa på dem!

Jag bor i norra Mälardalen. Är inte ett dugg insatt i agility så kanske därför jag missat dem

Har kollat rasklubben och det är ju försvinande få uppfödare av ffa den korthåriga. Lite trist, är ju annars ett enkelt sätt att träffa hundar att just besöka uppfödare. Men de kanske hinner öka i populationen innan det är dags för mig att fundera på hund igen ^^

 

[Bulldoozer]

Har sett några på agility-tävling, verkar vara rätt trevliga men de får ju troligen sitt aktivitetsbehov tillfredsställt om de kör agility . I rasbeskrivningen står det "Rasen är oerhört aktiv, alert, outtröttlig och intensiv hund." och tänker som så att hamnar de i fel hem så är det som bäddat för problem. Tycker det är väldigt vanligt att Svensson skyller på hundens mentalitet istället för att inse att hunden kanske behöver mer aktivering än gosa i soffan och promenader runt kvarteret . Vill dock inte uttala mig om rasen mentalitet då jag inte sett så många men de jag sett verkar välfungerande på tävling iallafall.

 

[vallhund]

Poil longen är vanligare o jämnare i mentaliteten. Leon var en once in a lifetime, han var inte skällig o visst var han en vanlig hund, iaf med mig, var nog det hos @Jeffery också, men det var inte en hund man lämnade hos vem som helst.
Alla som träffade Leon blev förälskade men jag skulle inte rekommendera någon att skaffa en pyrrshep. Tydligen funkar de bra på agilityplan, men utanför, not so much.
I sina hemländer funkar en del bra som vallhundar, vet ingen i Sverige som använder sin hund som vallhund. Många biter urskillningslöst o hade jag får vore de portade att komma o "valla"

Jag skaffade Leon efter en lång rad med BCs, en pensionerad avelspappis o en schä/terv samt husses stövare. Mina BCs hade jag när jag var mjölkbonde samt hade drygt 60 tackor, så de var väl sysselsatta.

 

[vallhund]

Jag bor i norra Mälardalen. Är inte ett dugg insatt i agility så kanske därför jag missat dem

Har kollat rasklubben och det är ju försvinande få uppfödare av ffa den korthåriga. Lite trist, är ju annars ett enkelt sätt att träffa hundar att just besöka uppfödare. Men de kanske hinner öka i populationen innan det är dags för mig att fundera på hund igen ^^

Jag åkte till utanför Göteborg för att uppsöka uppfödare, "Light my fire" min är importerad från Österrike. Pappan skötte två fårgårdar med 100+ tackor samt var skidlandslagets maskot då ägaren var deras landslagsläkare, han var även lavinhund.

 

[Migo]

@_Taggis_ Jag tycker att de korthåriga bergers (eller pyreneiska vallhundar som jag föredrar att kalla dem ) jag sett är otroligt fina, men har som du läst att de kan vara ganska speciella mentalt. Jag har även läst att de ofta skäller mycket. De jag stött på, kanske bara 2-3 stycken har dock verkat trevliga, men i alla fall en ägare bekräftade att det är en hundras som väldigt många inte passar med. Om jag minns rätt.

Jag har träffat ett gäng. De jag mött här är som BCs på speed, rejält nerviga, mycket vakt och en jääääääkla massa ljud.

Jag som är van vid BCs skulle aldrig ta i en med tång. Satan så mycket stress