Är det inte lite av ett problem att många idag köper 'för mycket häst' med rörelser/hopp och nerv som inte passar just vardagsryttaren? Och att det därför, kanske för ofta, krävs att hästen skickas iväg för tillridning till ett proffs? Och/eller att ägaren säljer eftersom de inte riktigt klarar av sin häst? England har ju en betydligt större inhemsk marknad så jag antar att man har mer utrymme för avel på olika raser och typer. Plus då att man har fler inriktningar som hunters, showring, working equitation osv där man vill han en annorlunda häst, jämfört med Sverige.
Lite roligt när man läser om de gamla hederliga kronhästarna på den tiden det begav sig. De flesta mycket mentalt stabila, friska och sunda, tvådelat bett och manskapssadel hö och havre och tog allt med stort jämnmod även mindre erfarna ryttare.
Rejäla bitar som inte direkt hetsade upp sig i onödan. Det skulle nog passa många ryttare i Sverige även idag.
Ja, både vi tränare och många vet och andra behandlare upplever ju att många köper mer häst än man eg reder.
Man lämnar på rehab, sprutar etc någon gång eller mer per år. Det har blivit normalt och ses inte riktigt längre som att hästen faktiskt är skadad och man bör fundera kring träningsupplägg. Jag tycker det är otroligt sorgligt.
Det förekommer en hel del.
Sen det att många idag är rädda för sina hästar. Kanske inte i alla lägen. Men man måste ha draman för att rida ut etc.
Då krävs ju proffs för utbildning. Jag tycker dock inte det är dumt att låta proffs utbilda unga. Det är tvärtom ngt jag skulle önska fler gjorde. Oavsett ras och typ av häst. För hästens skull.
Och många veterinärer har idag svårt att avgöra om hästen verkligen har ont eller bara är överladdad/ouppfostrad/felhanterad etc.
Jag ser ju en fördel i de raser som avlas och premieras på att vara mångsidiga rent mentalt. Tex Morganhästen måste ju visas i hopp, dressyr och körning. De är ju ofta otroligt vettiga i planeten.
Jag rider ju dressyr och jobbar med det. Men dressyrhästar idag är faktiskt värst mentalt. Urtrist!