bumpo
Trådstartare
Jag vill börja med att säga att jag velade mellan att lägga tråden här eller på Barn men landade i att det inte är bebisen som är den huvudsakliga problematiken utan min ptsd efter Kukaset som är problemet.
Jag älskar min lille marodör och han är det absolut bästa som finns i hela jäkla universum och det finns inget jag inte skulle göra för honom. Men med det sagt så lyckas han, omedvetet trigga min ptsd när han slår mig i ansiktet eller nyper mig eftersom han är 5,5 månader och har nollkollkokosboll på finmotoriken och att han helst ska klappa snällt. För det märks ju att han vill klappa snällt och inte skada. Som sagt han är 5,5 månader. Inget han gör är utstuderat elakt (även om han verkar veta att spottar han ut nappen när han är på väg att somna så somnar han inte )
Hur som så när jag är tröttare än vanligt, eller är lite extra hormonig eller bara inte helt i form så triggar de där nypningarna, luggningarna och annan mindre trevlig beröring min ptsd och mina flight-instinkter och det suger häströv att jag känner att jag vill fly från det absolut bästa som någonsin hänt mig. Han är liksom den bästa alla kategorier alltid och just där och då så är mitt undermedvetna rädd för honom... Hur tar jag ens upp det med vården? Är det BVC-sköterskan jag ska prata med? Min barnmorska? Vårdcentralen rent allmänt?
Jag vill också påpeka att det är inte varje gång som det triggar mig utan kanske en gång av hundra?, en gång av 1000? Sällan i alla fall men det händer och det är jobbigt.
Jag älskar min lille marodör och han är det absolut bästa som finns i hela jäkla universum och det finns inget jag inte skulle göra för honom. Men med det sagt så lyckas han, omedvetet trigga min ptsd när han slår mig i ansiktet eller nyper mig eftersom han är 5,5 månader och har nollkollkokosboll på finmotoriken och att han helst ska klappa snällt. För det märks ju att han vill klappa snällt och inte skada. Som sagt han är 5,5 månader. Inget han gör är utstuderat elakt (även om han verkar veta att spottar han ut nappen när han är på väg att somna så somnar han inte )
Hur som så när jag är tröttare än vanligt, eller är lite extra hormonig eller bara inte helt i form så triggar de där nypningarna, luggningarna och annan mindre trevlig beröring min ptsd och mina flight-instinkter och det suger häströv att jag känner att jag vill fly från det absolut bästa som någonsin hänt mig. Han är liksom den bästa alla kategorier alltid och just där och då så är mitt undermedvetna rädd för honom... Hur tar jag ens upp det med vården? Är det BVC-sköterskan jag ska prata med? Min barnmorska? Vårdcentralen rent allmänt?
Jag vill också påpeka att det är inte varje gång som det triggar mig utan kanske en gång av hundra?, en gång av 1000? Sällan i alla fall men det händer och det är jobbigt.