Bebisar och katter.....?

[Destiny_D]

Vet inte riktigt om denna tråd ska vara här eller på "Förälder", men den får flyttas om den ligger fel!
Jo, min fråga är helt enkelt: Kan man ha katter och småbarn samtidigt? Självklart vet jag att man kan det... Men hur har det funkat för er som har det? Jag har två innekatter, varav den ena är väldigt kelig och vill gärna ligga bredvid en så ofta han kan. Den andra är lite mer försiktig av sig och går undan om det blir för mycket folk eller så. Nu har jag och sambon börjat planera för bebis så småningom.... Men han sa häromdagen: "Du vet att vi måste göra oss av med katterna då va?". Jag blev alldeles förskräckt och iskall inombords! Inte kan det väl vara så? Det måste väl gå att få dom leva tillsammans i harmoni? Sambon är helt säker på att katten kommer att lägga sig på och kväva bebisen.... Hur kan man gardera sig mot det? Går det överhuvudtaget? Just nu känns det som att sambon ber mig välja mellan mina katter och ett barn.... Katterna är ju mina bebisar, så det är ju i princip omöjligt!

Snälla, ge mig argument som håller för att kunna behålla katterna även efter att man utökat familjen!

Tusen tack på förhand....

// Destiny_D

 

[Sassy]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag hade inte bildat familj med någon som anser att redan existerande familjemedlemmar per automatik ska slängas ut för att det kommer "nya"!

Det finns inga som helst belägg för att djur är skadliga för barn, tvärtom. Givetvis får man inte lämna dem tillsammans hur som helst, men det finns mycket man inte kan lämna barnen med...

Jag känner många uppfödare som har aktiv uppfödning samtidigt som de har små barn. Barnen har mycket glädje av det, och lär sig dessutom uppföra sig med djur.

 

[fettso]

Sv: Bebisar och katter.....?

När man är gravid bör man ha handskar eller låta ngn annan sköta kattlådan.(listeria)

Jag gjorde av med min katt när vi fick barn,MEN hade ej gjort det nu med mera kunskap!
Det är underbart att se vilken glädje barnen och katterna har av varandra!
Man får ju givetvis passa så inte barnen blir för hårdhänta,men katterna brukar isåfall gå undan.
Självklart ska du ha kvar dina katter!!

DS.Visst gillar katter bebislukt,men dom lägger sig sällan över barnets mun...

 

[cewe]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag har tre barn och vi har haft katt sen innan äldsta sonen föddes.
Har aldrig varit med om att katten har lagt sig PÅ nån av bebisarna.
Däremot låg gammelkattan gärna brevid dottern när hon var bebis (fast aldrig i spjälsängen eller vagnen)
Sen är det ju bra för barn att umgås med djur, det minskar allergirisken (vad än vissa människor påstår).

 

[Sassy]

Sv: Bebisar och katter.....?

När man är gravid bör man ha handskar eller låta ngn annan sköta kattlådan.(listeria)

Det är pga risken för toxoplasmos. Den vanligaste smittkällan för toxoplasmos in Sverige är via dåligt sköljda grönsaker, och smittorisken via katt är mycket liten (det ska vara en väldigt ohygienisk kattlåda för att bli riskabel, det smittar bara i "gammalt bajs"). Har man normal hygien, inte tar i avföringen med händerna och tvättar sig efteråt är det inte någon fara. Absolut inga problem om man har innekatter.

 

[Keanu]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag hade katt när jag fick min första flicka o det gick jätte bra. katten älskade att ligga på min tjocka mage när jag var gravid...Jag tror aldrig att en katt skulle lägga sej PÅ en bäbis, det gör dom ju inte heller med sina egna ungar!

 

[nordsvensken]

Sv: Bebisar och katter.....?

Vi hade aldrig en tanke på att slänga ut våran katt när dottern kom, och det har gått bra. Katten var lite skeptisk och nervös i början, men numera springer han direkt fram till dottern som är 13mån och vill leka/gosa. Han sover då och då på hennes ben/mage i barnvagnen, och har emellanåt lagt sig i hennes säng, men aldrig på huvudet även om vi var oroliga för det i början. De leker tillsammans och visst händer det att han nafsar till dottern i handen om hon är för hårdhänt, men bara lätt, aldrig några märken. Ett och annat rivmärke har väl också förekommit, men aldrig att han river henne medvetet eller argt, utan det bara blir så ibland. Han är väldigt medveten om att det är ett litet barn och att man är snäll då!
Alma och Tarzan busar:

Våran nya, en dräktig "vildkatt" och dotternkommer också bra överens. Dottern älskar katterna, och just "katt" var hennes andra ord. Hon skriker av glädje när hon ser katterna, lär väl bli lika kattfrälst som sin far tänker jag!
Alma och Miiisan:

 

[Destiny_D]

Sv: Bebisar och katter.....?

Ja, nu kanske det lät lite hårt... .Men jag vet att han älskar katterna, men det är mina katter från början. Så han har liksom fått dom på köpet. Han älskar dom nästan lika mycket som jag. Men han sa det snarare av rädsla. Han menar på att det kommer bli jättemycket passande. Man kommer aldrig kunna låta barnet sova i rummet bredvid, för vi kommer ALLTID att få sitta bredvid och vakta för katterna. Det är så han menar.... Han vill inte ta några som helst risker att nåt ska hända. För OM det händer så kommer han ALDRIG att kunna förlåta sig själv för att vi hade kvar katterna. Och jag kan på sätt och vis förstå hans oro. Men visst måste det väl finnas nåt sätt för att man inte ska behöva leva med den oron hela tiden?

// Destiny_D

 

[Destiny_D]

Sv: Bebisar och katter.....?

Vilka mysiga bilder!!!
Ja, det låter ju som att det inte är självklart att katterna lägger sig PÅ bebisen (som sambon försöker få det att låta...). Men hur i hela friden ska jag lyckas övertyga honom om att vi måste åtminstone försöka, och sen se hur katterna reagerar när bebis väl kommer? Han är väldigt försiktig, men mycket bestämd, av sig av naturen. Och han lät verkligen så himla bestämd när han sa det, så jag undrar hur jag ska lyckas få honom att ändra inställning......

// Destiny_D

 

[Keanu]

Sv: Bebisar och katter.....?

Men snälla, det är verkligen inte bra för någon att känna sån oro, dessutom långt innan ni ens har fått barn...

 

[Destiny_D]

Sv: Bebisar och katter.....?

Nej, jag vet det. Jag känner mig rätt lugn och anser att man får ta en dag i taget och se hur katterna reagerar när bebis väl är ett faktum. Men nu är frågan hur jag ska lyckas få över den inställningen på min envisa, oroliga sambo....? :smirk:

//Destiny_D

 

[Sassy]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag tycker det låter som att han är väldigt ängslig och har väldigt kontrollbehov. Man kan inte låsa in barn hela livet, de kommer vara utsatta för risker, de kommer slå sig... Att beröva dem glädjen med ett djur är som att hålla dem borta från lekparker för att de kan trilla.

Kattmammor har många ungar och de väger bara 100 g var när de föds. Ändå blir de aldrig krossade eller kvävda av sin mamma... Jag hade lugnt låtit båda mina katter sova i en barnsäng. De har aldrig varit i närheten av ansiktet vare sig i sömn eller vilda lekar, trots att de använder resten av oss som möbler och lekplatser.

(Givetvis är det en helt annan sak om barnet blir allergiskt, men djur i hemmet minskar ofta risken för allergi från början)

 

[Destiny_D]

Sv: Bebisar och katter.....?

Tack! Det är precis såna där erfarenheter och resonemang som jag behöver för att övertyga honom. :smirk:
Jag är själv uppvuxen i ett hem helt utan djur. Antagligen är det därför jag vill omge mig med så många djur som möjligt nu när jag är vuxen och bestämmer själv...

Tack!

// Destiny_D

 

[cirkus]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag hade tre katter när mina tvillingar föddes. De reagerade helt olika.

Mamma katt tyckte ibland att jag var en dålig mamma - om bebbarna grät och jag inte var tillräckligt snabb dit så lade hon sig mellan dem och SPANN så högt hon kunde, själv fick jag en blick av henne som sa - "Du är en usel mask - din avkomma gråter och JAG får trösta".

Sonen katt, kissade i deras sängar och i deras kläder (SUCK) för han ville pinka in dem i sitt revir liksom. Han var ganska rädd för dem i början men väldigt intresserad, jag har ett par underbara bildserier (inte digitalt tyvärr) på hur han nosar försiktigt. Och tillslsut lägger sig där bebbarna hade legat.

Dotter katt - hon ignorerade dem.

 

[loveponies]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag förstår inte ens vart den "myten" kommer ifrån, att katter skulle lägga sig på spädbarn och kväva dem. Har det någonsin hänt?? VARFÖR skulle kattens lägga sig på bebisens ansikte, de lägger sig ju inte på vuxna människors ansikten...

Jag känner flera som har katt + småbarn, det har inte varit några problem såvitt jag vet.

 

[Poppis]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag har fem katter, både raskatter och bondkatter och jag kan säga att som mamma till en en 10 månaders bebis så har jag aldrig sett någon av katterna ens vilja hoppa upp i bebisens säng!! Och är man så orolig så finns det ju faktiskt dörrar att använda!! Kissarna behöver ju inte vara i bebbens rum. Jag tror att din pojvän helt enkelt är trött på dina katter???

 

[Destiny_D]

Sv: Bebisar och katter.....?

Nja, jag tror inte att han är trött på katterna. Möjligtvis att katterna är trötta på honom och hans eviga kelande
Jag tror att det för hans del handlar om att han vill kunna garantera sig mot att INGET ska kunna hända vår lilla bebis. Men det kan man ju aldrig göra....
Men jag blir lugn av att ni säger att det inte borde kunna hända. Fortsätt skriva så ska jag visa honom den här tråden....

Tusen tack!

// Destiny_D

 

[Zaria]

Sv: Bebisar och katter.....?

Jag hade 2 katter när jag fick min son, fick också kommentarer om att "men nu måste du ju göra dig av med dem" osv.

Hur som helst kom bebis, ena katten nosade och vände sig sedan nonchalant om och tittade på mig som att "Jaså, var det inget roligare du kom hem med"
Den andre katten hoppade upp i spjälsängen, fick se bebis och var efter livrädd ett bra tag.

Ena katten bor inte kvar men det är pga andra anledningar, han blev sedan nyfiken på barnet men tyvärr fungerade han inte som innekatt efter flytten.

Andra katten fungerar nu jättebra med barnet som fyller 2 år, visst är barnet lite hårdhänt men katten har lärt sig att säga ifrån *lite ljud en ett vift med tassen med nogrant indragna klor*
Men för det mesta brukar de komma bra överens och är riktigt goda vänner.

Här är en bild när de sover ihop: http://www.familjeliv.se/krypin/zaria/gallery/phpnbaae2.jpg

 

[Nashua]

Sv: Bebisar och katter.....?

Nja, jag tror inte att han är trött på katterna. Möjligtvis att katterna är trötta på honom och hans eviga kelande
Jag tror att det för hans del handlar om att han vill kunna garantera sig mot att INGET ska kunna hända vår lilla bebis. Men det kan man ju aldrig göra....
Men jag blir lugn av att ni säger att det inte borde kunna hända. Fortsätt skriva så ska jag visa honom den här tråden....

Tusen tack!

// Destiny_D

Hej hej! Jag var tidigare perseruppfödare och vi hade en hel hög katter när våra tjejer (tvillingar) föddes. Det var aldrig några problem. Kan inte minnas att någon katt hoppade upp i spjälsängarna en enda gång. Däremot brukade min underbara hane Iwanhoe lägga sig försiktigt bredvid bebisarna när de låg på golvet på filtar, och vakta dem.

Här ska du få litet fler argument att visa din pojkvän: för det första, har han någonsin läst om ett dokumenterat fall där en katt lagt sig på en baby och kvävt den? Jag har i varje fall aldrig gjort det, och jag är ändå en person som följer med tämligen väl i det mesta som skrivs om katters förhållande till människor. Däremot har jag läst om enstaka fall där människor av misstag legat ihjäl bebisar i sömnen, när föräldrar och barn sovit i samma säng. Obs: enstaka, sällsynta fall. Jag nämner det inte för att skrämma upp dig, utan bara för att visa att det finns risker med nästan allt och man kan helt enkelt inte gardera sig mot alla faror. I så fall kan man inte leva!

För det andra tror jag att din pojkvän möjligen kan ha fått för sig det här på grund av en gammal vidskepelse som finns om katter. Enligt denna gamla skrock skulle en katt som sover hos en människa (barn eller vuxen) på något sätt "stjäla" den sovandes andedräkt. Detta är naturligtvis rent nonsens, men en del sådana här gamla vanföreställningar kan leva kvar i det undermedvetna hos folk och ställa till problem.

Mitt sista råd är: gör er inte av med katterna! Det är jättebra för barn att växa upp med djur, inte minst kan det ha det goda med sig att de löper mindre risk att utveckla allergi senare i livet.

Lycka till!

 

[Destiny_D]

Sv: Bebisar och katter.....?

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter och råd!

Det är så härligt att läsa om era positiva upplevelser tillsammans med katter och små barn. Era svar har verkligen fått mig att fatta att det inte är nåt hinder. Jag ska visa tråden för min sambo, så hoppas jag att han också blir lite lugnare.

För jag vill ju inget hellre än att mina fyrbeningar ska kunna leva i harmoni med mina eventuella små tvåbeningar

Tack tack!!

//Destiny_D