Bebisar med tejp för munnen!

[havreflinga]

Jag blir så ledsen och upprörd att jag måste försöka bli av med lite jobbiga känslor genom att skriva av mig.

Jag antar att många av er sett på nyheterna idag att spädbarn på ett barnsjukhus i Ryssland fick ligga med ihoptejpade munnar, för att personalen skulle slippa höra dem skrika.

Jag vet att livet är för jävligt för många, men det är lika jobbigt varje gång man påminns.

Jag antar att de flesta blir ledsna/arga när de ser/hör sånt här... Vad ska man göra?

 

[Lupin]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Ja vad ska man göra? Jag fick lust att omedelbums adoptera ett helt gäng av dessa utsatta småpluttar. Men det hjälper ju inte problemet i sig.

Jag undrar också hur många som får smisk av frustrerad personal för att de skriker. Kanske tejpen var ett sätt att försöka få ner skrikvolymen och därigenom minska smisk-frekvensen? Vill inte tänka steget efter... Det gjorde så ont i mitt hjärta att se den lille försöka få bort tejpen med sina små händer.

Jättebra av den ryska mamman att rapportera! Men vem i hela Ryssland ska anställa mer personal på de där sjukhusen? 20-25 bebisbäddar per personal är ju omänskligt!

 

[The Great White Shark]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Med en son på 2 månader så såg jag ca 3 sek på inslaget sedan höll jag för öronen och blundade och bad sambon att säga till när inslaget var över.

Jag brukar inte köra huvudet i sanden, men med en liten bebis sovandes bredvid mig så kunde jag inte förmå mig att se det.

Det gjorde så ont att ens höra inslagsrubriken

 

[Z3:an]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Nej men vad fasansfullt vedervärdigt hemskt !
Jag mår uppriktigt illa bara av att höra talas om det!
Tänk dessutom en liten snuvig bebis-näsa som dessutom inte får luft genom munnen - FYYY det vänder sig i magen på mig .

 

[vansinnet]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Grät nästan när jag såg det och förmådde mig inte se färdigt. Fruktansvärt.

 

[Mitzi]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Det är såklart vedervärdigt. När jag ser sådant brukar jag tänka att det är bra att bebisar har så kort minne. Som tur är minns de inte alla de hemskheter som de utsatts för som små bebisar. Fast vid ca 2-3 års ålder börjar minnet bli så bra att de kommer ihåg. Hoppas de behandlades bättre som 2-3 åringar än som bebisar...Såg inte programmet.

 

[biffen]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Tycker alltid att rapporteringar från barnhem etc. från vissa delar av världen brukar vara upprörande. De är så få som tar hand om dessa barn att det måste fungera till varje pris, det är nedplockat på en ren praktisk nivå att bara klara av arbetet. Undrar hur de som jobbar där känner sig, att aldrig räcka till eller kunna göra nog. Det skapar nog en hel del frustration. Så synd om barnen som inte bett om att få komma till en "kärlekslös" värld...

 

[Lupin]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Men även om de inte har så bra minne och kanske glömmer det som hänt, så måste väl ändå upplevelsen/-erna sitta kvar i kroppen på nåt sätt? Jag har svårt att tro att det är något som går obemärkt förbi?

 

[Jossan]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

SJÄLVKLART lagras dessa händelser i kroppen på barnet.

Även om de inte registreras som minnen i den bemärkelsen vi brukar prata minnen, dvs att vi kommer ihåg dem intellektuellt, så minns kroppens celler det de blivit utsatta för från den dag vi föds och DET GER KOSEKVENSER.
Jag är övertygad om att det kommer att visa sig hos de barn som överlever, på ett eller annat sätt och förr eller senare.


Lästips:

Alice Miller "Det självutplånande barnet"

 

[Mitzi]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Det har faktiskt forskats mycket på vilka konsekvenser bebistiden och upplevelserna däri, ger barnet då det är äldre. Så vitt jag vet har ingen lyckats bevisa någon sådan konsekvens, tex att dessa bebisar på skulle bli traumatiserade och få men för livet. Observera att jag nu pratar om BEBISAR och inte barn som är några år gamla.
Jag tror säkert att minnena sitter kvar i cellerna på något sätt, men det är ju inte riktigt samma sak som en konsekvens.

 

[Jossan]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Skulle gärna vilja veta vilka studier du refererar till?
Jag har nämligen hört precis tvärtom (hänvisar då till litteratur, bl.a ovan nämnd bok, samt en psykologstuderande jag känner och som är väl insatt i ämnet).

Enligt dem har man kunnat påvisa olika störningar hos t.ex barn (eller vuxna) som inte knutit an till mamman under de första veckorna som nyfödda.
All form av kränkning, misshandel eller ouppfyllda behov hos det lilla barnet som är så stark att barnet inte klarar av att känna det, utan "stänger av" för att överleva, ger men i form av känslomässiga störningar, som man inte sällan upprepar på sina egna barn, eller andra surrogatpersoner.

Ett utdrag ur boken:

"Man skulle egentligen i varje enskilt fall empiriskt kunna påvisa att bortträngningen av de i barndomen upplevda kränkningarna har del i ursprunget till psykiska störningar och kriminalitet i vidaste mening. Under årens lopp har jag flera gånger lagt fram bevis för detta utifrån välkända enskilda fall. En aldrig så svår och grym barndom gör inte automatiskt någon till förbrytare. Med diktatorer som Hitler, Stalin och andra som exempel har jag kunnat visa att det inte var den upplevda misshandeln i sig som drev dem till brott. Det var snarare den totala förnekelsen av detta lidande och flykten från det in i den destruktiva grandiosa hållningen som gjorde dem till massmördare. Priset för förnekelse och bortträngning i barndomen är nämligen sjukdomssymtom hos den vuxne."


Jag är alltså övertygad om att ALLT registreras, inte bara händelser som vi i vuxen ålder kan minnas.



Jossan

 

[Jossan]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

*dubbelpost*

 

[havreflinga]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Jag är övertygad om att det kommer att visa sig hos de barn som överlever, på ett eller annat sätt och förr eller senare.

Jag har oxå läst/hört massor om hur bristfällig omvårdnad påverkar spädbarn och småbarn hela livet.

Men det räcker ju nästan med att titta på den vuxna befolkningen i dessa länder. Allt kan inte bara skyllas på fattigdomen och det politiska systemet. Den känslomässiga avstängningen förs vidare från generation till generation. Fast allt det där hänger ihop. Det är svårt att säga vad som är hönan och ägget, och egentligen spelar det ju ingen roll. Det viktiga är hur det ska brytas.

 

[havreflinga]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Jättebra av den ryska mamman att rapportera!

Ja, verkligen! Heder åt henne!

Samtidigt är det ju p g a henne som jag fick se dessa bilder, som gör mig så ledsen och upprörd. Jag säger som The Great White Shark: Jag brukar inte sticka huvudet i sanden, men ibland vill jag det.

Ska man stänga av tv:n när det visas bilder på djur som plågas eller människor som misshandlas? Ska man skydda sig själv från att bli nedstämd, upprörd och ledsen? Eller kan man omvandla dessa känslor till något konstruktivt?

 

[Basilika]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Men även om de inte har så bra minne och kanske glömmer det som hänt, så måste väl ändå upplevelsen/-erna sitta kvar i kroppen på nåt sätt? Jag har svårt att tro att det är något som går obemärkt förbi?

Min tanke är bara att det är de barnen man ser på nyheterna om 8 år gåendes i tunnelbanan sniffandes lim eller andra otäcka kemikalier

 

[Sjalen]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Men det räcker ju nästan med att titta på den vuxna befolkningen i dessa länder. Allt kan inte bara skyllas på fattigdomen och det politiska systemet.

Nej det kan det inte. Titta på ryska litteraturklassiker tillbaka i tiden...läs Gorkijtriologin till exempel.

 

[Sellan]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

jag har inte sett inslaget men en annan film från barnhem i ryssland, där jag träffat han som filmat.
på många ställen har de BARA kallvatten som de tvättar ungarna i. istället för mat vissa dagar får de uppvärmt vatten, när de är tillräckligt gamla för att rymma så sätts de i tvångströjja (de som är "snälla" får gå utan)
och så vidare.

 

[Ramona]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

En bekant till mej på Irland adopterade ett barnhemsbarn från Ryssland någonstans. Hon var 7 månader gammal då.
Grejen var den att hon grät aldrig. Föräldrarna fattade ju inte alls vad som var felet, de besökte läkare hit och dit och försökte utreda "problemet". Sen var det någon som kom fram till att dottern helt enkelt lärt sej att det inte var någon ide att gråta då ingenting hände i alla fall, ingen brydde sej liksom.
Men matad hade hon blivit på regelbundna tider. Var fjärde timme på sekunden gnällde hon lite lätt. Personalen hade gett stränga förbud mot adoptivföräldrarna att mata henne på andra tider än just de tiderna de hade fått av personalen på barnhemmet, med anledningen att barnen blir gnälliga om de får mat oftare.

Hur som helst så bor hon nu i ett bra hem och lever ett normalt liv. Hon lär väl vara 8 år nu om jag har räknat rätt. Det tog i alla fall tills hon var över året gammal innan hon grät. Det var mycket obehagligt att se när hon egentligen kände för att gråta, (typ smutsig blöja) så stannade blicken och hon gick in i något slag av dvala.

 

[DancingFox]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Fy sjutton va vedervärdigt! Det bara vänder sig i magen genom att läsa här! Kunde ej se avsnittet då jag befinner mig utomlands.

 

[Lupin]

Sv: Bebisar med tejp för munnen!

Jag är alltså övertygad om att ALLT registreras, inte bara händelser som vi i vuxen ålder kan minnas.

Jag tror absolut detsamma.