Bättre vid körning?

[Mli]

Jag har en ardenner som älskar att arbeta, när selen åker på så är det 100% fokus. Han drar tunga grejer, harvar + sladdar ridbanan och lite annat fix här på vår lilla gård. Min tanke var att jag skulle rida, men han verkar hata det. Med sadel på går han max 10 meter innan han stannar. Jag lyckas inte få upp honom i trav ens. Har testat både på ridbanan och ute på inhägnade marker men det är samma sak. Lämnar vi gården ridandes har han noll fokus på mig, jättetittig och jobbig. Vill inte rida ut själv eftersom han är så pass "grön" ändå, och vågar inte ge mig ut med andra hästar då han sist sparkade efter en häst i frustration för att han inte fick "leka". Jag tänkte köra in honom för vagn nu under sommaren men är rädd att han beter sig likadant med vagn som med ryttare. Kan ju tillägga att han är helt ko-lugn att tömköra ut, trots att vi brukar miljöträna med tex "just-married" burkar och annat skrammel både vid sidorna och bakom.
Så frågan är ju om vagnen kommer att räknas som arbete eftersom selen är på.. Får väl fylla den med telegsten så det blir tillräckligt mycket "allvar". Har faktiskt funderat på att rida med selen på, för att se om det skulle göra någon skillnad

Är det någon som har haft liknande problem, och hur gick det för er?

 

[Tacitus]

Sv: Bättre vid körning?

Låna en vagn och testa, jag har en kallblodsdam hemma som om jag rider så går hon bara och pustar och tycker det är pest.

Men hinderkörning och precision tycker hon är skitroligt och där bjuder hon till 110%, dressyr är hon inte särskilt förtjust i men det är ju inte jag heller

Min erfarenhet av kallblod - har haft förmånen att stifta närmare bekantskaper med bla nordis, fjording, ardenner, "tinker", kallblodstravare, clydesdale och några korsningar och ponnyer av arbetshästmodell för att nämna några - är att dom gör inte gärna något som dom inte anser vara vettigt.

Att traggla rid-dressyr på banan gick alldeles utmärkt med en ardenner - förutsatt att han fick ut och galoppera på fältet i samband med varje ridpass, var man ute och red så tog han alltid galoppskänkel direkt från stillastående utan att ens ta ett travsteg emellan

Han gick också utmärkt att köra både med vagn och med redskap... men tömkörning och longering inne på dressyrbanan var bara att glömma, det såg han aldrig nån vits med.

Kallbloden är lite mera personliga och går inte att domdera med på samma sätt som en mesig halvblodsvalack, det gäller att hitta nått som dom tycker är roligt för börjar man en kamp med dom så ger dom inte upp.

Tycker han om att dra tunga redskap så kör med vagn några minuter och belöna honom med att dra stora ridbanesladden sedan som belöning.

Varva sånt som han tycker är roligt med att jobba korta pass så att han inte hinner tröttna.

På plussidan är att det är lite samma sak som med ett riktigt envist sto, när du får till det så blir det värt all mödan, gråten och tandgnisslet

Den häst som har utvecklat mest effekt vid dragprov i förhållande till storleken var ett nordissto - en häst med mycket humör har så mycket mera att ge när man väl får till det, den mesiga halvblodsvalacken ger sig ju lika lätt åt båda hållen.

Historiskt sett så användes ardenner av belgisk modell (mer högrest och lite lättare i typen) flitigt som ridhäst under 1600-talet och våra europeiska riddare red som oftast kallblodshingstar, några red frieser och spanska hästar men absoluta flertalet satt på rejäla kallblodshingstar - många från Ardenner och Boulogne skogarna.

Den lite mera högresta ardennern har även gått flitigt som diligenshäst, kallas ibland för postiertyp på häst.

Den supertunga svenska ardennern är bara ca 100 år gammal och infördes av Wrangel när vi i industrialiseringens tidevarv behövde större hästar till allt större jordbruksredskap samtidigt som vägnätet kraftigt förbättrades.

 

[agtatoon]

Sv: Bättre vid körning?

Våra nordsvenskar tycker också det är roligast att bli körda och det har funnits stunder då vi inte kommit ifrån gårdsplanen med ryttare på ryggen men det har aldrig varit något problem vid körningen, varken med vagn eller något annat redskap.

Körde bruks och skogskörning i flera år men numera gått över till dressyr/precision/ maraton. Från början var dressyren svår för kusken men efterhand som kusken kom på hur det funkade så tyckte hästen att det blev roligare. Efter ett par års träning så har vår nordis lagt sig till med järnkondis och massor av muskler som hon behöver vid dressyrarbetet och hon går hemskt gärna ett dressyrpass men att behöva dra stock i skogen krävs lite övertalning. Eller att harva ridbanan är som att be henne städa utedass Vår nsv rids också och ute i skogen är hon slö och man får vara på henne hela tiden om hon ska gå fram. Dock så på ridbanan så lever hon upp och bjuder frammåt och är alert på hjälperna. Vad detta beror på har vi funderat länge på och kommit fram till att det är nog ryttarens och kuskens intresse av dressyr som hästen har blivit smittad av och man kräver ju även att hon tex ska gå i ett visst tempo och gångart så lär hon ju sig det också. Och nu med så mycket muskler så orkar hon ju bära sig även på dressyrplanen i små volter och det gör nog sitt till.
Lycka till och kämpa på så kommer nog din häst tycka om samma saker som du om den bara får en chans att lära sig.

 

[Fia-Lina]

Sv: Bättre vid körning?

Tycker det är lite roligt att du just skriver om "vad dom tycker är vettigt" då jag hade ett nordsvenskt sto tidigare som visade detta väldigt tydligt.
När jag höll på att lära mig köra (hon kunde!) så drog vi några stockar fram och tillbaka mellan skogen och gårdsplan.
Den enda gång hon protesterade var när jag lassat hemma, och vi skulle uppåt skogen med virket. "-Nejhejdu, matte, dom här drog vi faktiskt hem igår. Finns INGEN anledning till att dom ska opp i skogen igen!" Men hon gick snällt när jag ändå bad henne

Lotta

 

[Rialavargen]

Sv: Bättre vid körning?

Jag skulle vilja påpeka att även om ni fortsätter med körning så tycker jag du ska utveckla ridningen. Även om han verka tycka det är trist och tråkigt. Jag är säker på att när poletten väl har trillat ner (och ja det kan ju ta tid;-) ) så kommer han accepterar ryttarna/ridningen. Om du inte klarar av att få till ridningen så ta hjälp, av någon som är riktigt duktig på att rida in hästar.

Hästar som inte lämnar stallgården tror jag ändå inte har att göra med att de tycker det är tråkigt, utan det är en ledarskapsfråga. Kanske är du mera konsekvent vid tömmarna är vid tyglarna. Jag red en tinker själv som också vägra gå ut med mig. Jag höll på i några månader, sen gav jag upp. Efter mig börjar en ny tjej att rida samma häst, och det gick bra från första dagen. Typiskt, och pinsamt. Den andra tinkern i stallet var det inget problem att rida på, fastän hon var yngre och mera oerfaren. Det var något som jag inte förstod med första tinkern, eller något som jag gjorde fel.
Ridning ställer andra krav än körning/att dra, så det är mycket som är nytt för honom, därav att han kanske "låser sig".
Kämpa på, det måste vara hur härligt som helst att få rida honom, särskilt barbacka:-)