Min häst är vansinnigt känslig i munnen och jag har väldigt svårt att få till en lösning som hon verkar tillfreds med.
Jag har extremt svårt att passa in träns och nosgrimmor. Jag vette tusan vad hon gör, men när man spänner sidstyckena så att bettet ligger i lagom höjd, så fipplar hon gärna upp det så att det slår i tänderna. Jag kan och vill inte höja bettet mer, för då hörs det hur det klonkar i tänderna. Remontnosgrimma gör att bettringen liksom "hänger bakåt" och glappar. Engelsk nosgrimma, löst spänd, i kombination med lindat bett och bettskivor har vi kört en del, men då blir hon gärna stel och tung i handen och lägger sig på som ett ånglok. Lägger gärna tungan över bettet då också om hon tycker att det går för långsamt ute på fältet. (Annars kan hon visa missnöje genom att studsa på stället) Aachen har jag inte testat då jag "inte gillar" det.
Hon rids på tvådelat bett (Sprenger Dynamic). Hon gillar inte tungtryck och hatar därför raka bett. Testade ett rakt med tungfrihet men då uppdagades det tyvärr väldigt snabbt att hon fick sår i gommen och blev oridbar på några få tillfällen. Tredelat blir hon helt signaldöv på. Likaså bett med fasta ringar. Vid ett tillfälle testade jag jaktkandar och hästen vägrade gå en meter. Hackamore är inte heller nån favorit då hon inte gillar nacktryck utan ställer sig och studsar.
Det enda som funkar halv-ok är micklem med tvådelat bett, det kör jag vid hoppning och uteritt, men jag vill ha något att variera med och vår främsta gren är dressyr. Jag jobbar såklart jättemycket med att få henne att acceptera handen bättre och försöker att alltid vara stilla och stadig utan att bli stark eller fippla för mycket. (men jag är ju tyvärr inte sån skicklig ryttare som jag önskar att jag var :P) Hon blir ju lugnare när hon är loss och jobbar korrekt, men damen har idéer och humör och kan låsa sig när det inte passar henne så ibland kan det ta en stund att komma dit om hon inte har vaknat på rätt sida. Största problemet upplever jag faktiskt är att hon lyfter bettet själv så det klonkar i tänderna och sidstycken glappar.Hur löser man det?
Jag har extremt svårt att passa in träns och nosgrimmor. Jag vette tusan vad hon gör, men när man spänner sidstyckena så att bettet ligger i lagom höjd, så fipplar hon gärna upp det så att det slår i tänderna. Jag kan och vill inte höja bettet mer, för då hörs det hur det klonkar i tänderna. Remontnosgrimma gör att bettringen liksom "hänger bakåt" och glappar. Engelsk nosgrimma, löst spänd, i kombination med lindat bett och bettskivor har vi kört en del, men då blir hon gärna stel och tung i handen och lägger sig på som ett ånglok. Lägger gärna tungan över bettet då också om hon tycker att det går för långsamt ute på fältet. (Annars kan hon visa missnöje genom att studsa på stället) Aachen har jag inte testat då jag "inte gillar" det.
Hon rids på tvådelat bett (Sprenger Dynamic). Hon gillar inte tungtryck och hatar därför raka bett. Testade ett rakt med tungfrihet men då uppdagades det tyvärr väldigt snabbt att hon fick sår i gommen och blev oridbar på några få tillfällen. Tredelat blir hon helt signaldöv på. Likaså bett med fasta ringar. Vid ett tillfälle testade jag jaktkandar och hästen vägrade gå en meter. Hackamore är inte heller nån favorit då hon inte gillar nacktryck utan ställer sig och studsar.
Det enda som funkar halv-ok är micklem med tvådelat bett, det kör jag vid hoppning och uteritt, men jag vill ha något att variera med och vår främsta gren är dressyr. Jag jobbar såklart jättemycket med att få henne att acceptera handen bättre och försöker att alltid vara stilla och stadig utan att bli stark eller fippla för mycket. (men jag är ju tyvärr inte sån skicklig ryttare som jag önskar att jag var :P) Hon blir ju lugnare när hon är loss och jobbar korrekt, men damen har idéer och humör och kan låsa sig när det inte passar henne så ibland kan det ta en stund att komma dit om hon inte har vaknat på rätt sida. Största problemet upplever jag faktiskt är att hon lyfter bettet själv så det klonkar i tänderna och sidstycken glappar.Hur löser man det?