barnmat i andra länder

[escodobe]

Vi diskuterar barns matvanor här hemma och spekulerar om hur man hanterar frågan i andra länder? I Sverige så verkar det som att barn ska serveras rätt trist mat, jag läste precis ett recept som beskrevs som "pajen är snäll i smaken och passar även de yngsta". Men hur gör man i länder där man generellt lagar betydligt starkare och mer kryddad mat än här? Har man typiska "barnrätter" i andra länder eller vänjer sig dom helt enkelt från början?
I Turkiet försökte de visserligen propsa på att mata min lilllebror med cocacola redan när han knappt var ett halvår, men det måste rimligen vara en relativt ny företeelse

 

[Ninnurur]

Bra fråga? Eller, de är nog inte lika hönsiga som många i Sverige. Själv har jag en dotter som sen hon började äta riktig mat har ätit samma som vi, oftast med samma kryddning också för hon tycker om smak! Jag ser ingen anledning att inte låta henne smaka "konstig" mat. T.ex. så älskar hon calamares, hummer och havskräftor. Sånt som många inte skulle komma på tanken att servera sitt barn. Men så är jag inte speciellt hönsig vad det gäller barnet heller. Många andra är mycket "värre", både med sig själva som gravida (läste tråd på annat forum här om dagen: "jag har ätit rosa kött, har jag skadat mitt barn i magen nu?") och med barnen när de väl är födda. De kan ge smakportioner tidigt men sen är det typ mixad, smaklös mat tills barnet börjar förskolan. Suck!

 

[Karfitsa]

De grekiska barn jag känner käkade glatt oliver i 3-årsåldern.

 

[trazel]

Barnen i Kina som jag känner till äter precis samma mat som vuxna. Inget mos eller puré eller så, utan får plocka i sig själva.

 

[cirkus]

När vi var i Thailand så såg vi en mamma mata en lite knatte som kanske var ett år, hon fick ris med tillbehör som doppades i sån chilliolja. När vi tog en yttedroppe sån olja (eller vad det nu är) så var det så satans stark, men den lille knatte bara mumsade på

 

[Petruska]

De grekiska barn jag känner käkade glatt oliver i 3-årsåldern.

I treårsåldern, ja. I den åldern hade min son druckit Gammel Dansk om han hade fått det. De spanska barn jag träffar på är ytterligare något år äldre lika kräsna och trista som svenska barn, äter helst bara vitt bröd och pasta.

Häromåret på en skaldjursrestaurang i Palermo, kom det in ett stort italienskt sällskap. När barn och tonåringar såg att det bara fanns skaldjur, gick de och hämtade pizzor på en pizzeria i närheten.

Jag tror att barn är sig lika.

 

[Andromedae]

Mitt barn är under ett år och äter därmed inte salt (i den mån det går att undvika). Däremot gillar han kryddor. Vi skiljer på starkt och hett. Barnets pappa är chilifreak och grejer som riskerar att ge brännskador i munnen har vi undvikit. Annars äter han väl vad vi äter (så länge som det går att göra ätbart utan salt).

 

[Andromedae]

Det finns för övrigt en bok som heter "Franska barn kastar inte mat" där författaren påstår att franska barn glatt mumsar i sig både ostar, gåslever och annat "barnovänligt" redan från liten ålder, på grund av en matvänligare uppfostran. Jag kan vare sig verifiera eller förkasta det dock.

 

[Anna]

De grekiska barn jag känner käkade glatt oliver i 3-årsåldern.

Mina föräldrars vänners dotter ville enbart äta oliver (finhackade, då) när det blev dags för smakportioner

 

[Brandgul]

I treårsåldern, ja. I den åldern hade min son druckit Gammel Dansk om han hade fått det. De spanska barn jag träffar på är ytterligare något år äldre lika kräsna och trista som svenska barn, äter helst bara vitt bröd och pasta.

Häromåret på en skaldjursrestaurang i Palermo, kom det in ett stort italienskt sällskap. När barn och tonåringar såg att det bara fanns skaldjur, gick de och hämtade pizzor på en pizzeria i närheten.

Jag tror att barn är sig lika.

Jag har läst att det händer något kring 4 årsåldern som gör att många barn äter väldigt "trist mat". Jag vet inte om det är uppdiktade förklaringar eller ej.

Men jag upplever det som att många barn reglerar matintaget bättre än många av oss vuxna som "äter upp".

 

[Brandgul]

Vi diskuterar barns matvanor här hemma och spekulerar om hur man hanterar frågan i andra länder? I Sverige så verkar det som att barn ska serveras rätt trist mat, jag läste precis ett recept som beskrevs som "pajen är snäll i smaken och passar även de yngsta". Men hur gör man i länder där man generellt lagar betydligt starkare och mer kryddad mat än här? Har man typiska "barnrätter" i andra länder eller vänjer sig dom helt enkelt från början?
I Turkiet försökte de visserligen propsa på att mata min lilllebror med cocacola redan när han knappt var ett halvår, men det måste rimligen vara en relativt ny företeelse

När vi var i Västafrika åt varken de vuxna eller barnen speciellt kryddad mat. Barnen åt samma som de vuxna. Så det är nog lite olika i olika världsdelar.

Jag har börjat rätt tidigt med min egen variant av BLW. Mina barn matas med gröt.
I övrigt får de äta själva. De får inte smaklösa puréer.

 

[mamman]

De grekiska barn jag känner käkade glatt oliver i 3-årsåldern.

För många år sedan så testade tidningen Vi Föräldrar vad små barn tycker om. De serverade ett antal ettåringar en massa olika saker som serverades i olika skålar. Både typisk barnmat och annat. Populärast var oliverna.

 

[Karma]

En bekant med rötter i thailand serverar glatt sin unge med både chili och saker med mycket kryddor, inget konstigt med det eftersom dom äter mycket sånt i thailand. Då är dock chilistyrkan i maten på en nivå som vanliga vuxna här skulle anse vara oätbart starkt, men där räknas det som milt. En vanesak skulle jag säga.

 

[hastflicka]

Min vanner fran Asien serverar barnen samma saker som de vuxna.
En Indisk van var helt "flabbergasted" nar hennes dotter pa under ett ar inte gillade typisk Indisk kryddning och berattade att da ar traditionen att ge barnet lite, lite av det starka vid varje mal tills de vanjer sig. Da jag forfasade mig skrattade hon och sa (med viss "pitty") att jag inte forstod. Barnen maste kunna ata vad de vuxna ater ... och da det ar traditionen (och kryddorna slar ut en hel massa bakterier) forstar jag ju att det ar sa. Men jag tycker fortfarande synd om den lilla flickan som grat hejdlost da mamma stoppade in en bit super hot mat i hennes mun.

 

[Raderad medlem 6459]

När vi var i Västafrika åt varken de vuxna eller barnen speciellt kryddad mat. Barnen åt samma som de vuxna. Så det är nog lite olika i olika världsdelar.

Även inom världsdelar . När jag är i Senegal får jag oftast peta i maten bara eftersom allt är så jävla starkt.

 

[Snurrfian]

Svensk husmans kost har ju ganska så milda smaker överlag, så jag gissar att det har blivit en förlängning av det och barnmaten i Sverige blir ganska menlös.
Men vad barn gillar tror jag är rätt olika från person till person, självklart påverkar man som förälder, det är ganska stor chans att barnet gillar det man äter hemma om de får smaka det tidigt.

Mina egna barn är helt olika i vad de gillar, stora åt glatt barnmatsburkar som liten, idag 12 år, är älskar hon skaldjur, västerbottenpaj, snällt kryddade thai och kinesiska rätter. Köttgrytor kan gå än (min favorit så de får stå ut ) och grillat kött är jättegott.
Min yngsta vägrade allt vad barnmat heter, mosad mat var ur äckligt och de första rätterna han åt var currygryta, pizza och tacos.. I dag älskar han starkt kryddad korv, har svårt med kött om det inte är väldigt små bitar. Kan äta skaldjur om någon annan skalar men kan lika gärna stå över osv.

 

[TinyWiny]

De grekiska barn jag känner käkade glatt oliver i 3-årsåldern.

Det gör sambons tvååriga barnbarn med fast hon är svensk Hon älskar oliver och kan be om att få några när hon är sugen. Det tycker inte jag är något konstigt alls. Jag minns inte hur gamla mina barn var när de bad mig köpa oliver och inlagda vitlöksklyftor men de hade inte börjat skolan iallafall. (Jag äter varken oliver eller vitlök själv så därför hade vi inget sådant hemma, därav att de bad mig köpa )

 

[Karfitsa]

Jag minns förresten att jag älskade senap när jag var liten. Jag ville alltid ha knäckemacka med senap på i 3-4-årsåldern.

 

[Girasol]

Mina vill gärna ha mat som smakar mycket men som inte är allt för starkt/hett. Med en man som gillar styrka på saker som en annan spottar ut så har det blivit ett mellanting. Vi lagar så barnen och jag äter så får han krydda sitt egna sen. übertypiskt är nog tacofärsen där vi kör original medan han kör hot + att han hackar ned färsk chilipeppar -eller vad vi nu råkar ha hemma i sin färs, det är nog ända gången vi gör dubbelt.

Annars är vi mför ycket grytor och långkok av husmanskosttyp, men kryddar lite extra. När de var små så tog jag bort saltet (potatis, pasta,riskok) alt saltade sist (grytor, kött etc) så barnportionen redan var tagen ur grytan.

Barnen åt dessutom i princip allt som serverades -tills de började skolan. Sen har det blivit desto kinkigare tyvärr.

 

[Kattennizze]

Mina barn, 2 och 5 år älskar fetaost, oliver. Däremot äter de inte annan starkt kryddad mat eller nåt som är "konstigt". Jag tror som petruska, barn är nog sig lika över världen, åtminstone har jag sett det bland vänner med annat kulturellt ursprung.