Barnlängtan - Ingen som vill föstå

[Anonymapan]

Jag har en väldigt enorm längtan efter att få barn, har jag haft sen jag var drygt 15 år och är idag 21. Men det är endast en i min vänkrets som vet hur jag känner mig - eftersom hon har en lika stor längtan.

Mina föräldrar tycker jag ska vänta och inte ha så speciellt bråttom och "leva livet" istället - genom att festa och resa innan. Gärna skaffa mig en karriär och jobba ett par år också.
Men jag vill inte festa - har aldrig brytt mig om att göra det heller, så varför börja nu?
Resa - jovisst, har aldrig rest visserligen, men vill gärna. Men det går ju att resa med barn också!?
Karriär - ärligt talat, jag hade till och med kunnat hoppa av skolan just nu bara för att få barn. Och jobba ett par år? glöm det!

Går på högskolan nu, men som det ser ut nu blir jag inte färdig om 1½ år eftersom jag har fastnat i spärren och får då inte börja till hösten igen, utan måste göra klart de två kurserna som jag då inte klarat. Och eftersom det inte är någon plats garanti för de som blivit utspärrade så har jag inte en aning om när jag kan börja igen. Ska försöka få tag i ett jobb till hösten, men får se hur det går.

Känner att jag börjar bli mer och mer deprimerad av längtan - just för att många av mina f.d klasskamrater som jag gick med i gymnasiet har barn eller är gravida just nu.

Jag har pojkvän, men vi har bara varit tillsammans i 3 månader än så länge, men jag vet också att han vill gärna ha barn med. Jag vet också att min pojkvän inte vill vänta allt för länge heller (han anser att han börjar bli gammal, fast han bara är 4 år äldre än mig), men vi stressar inte med vårt förhållande heller.

Så, är jag extremt konstig med min stora längtan efter barn? Ska jag ge upp mina tankar om att skaffa barn innan jag är 25 och satsa på att jobba istället?

 

[escodobe]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

VARFÖR vill du ha barn?

Läser man ditt inlägg får man känslan att du mest har saker du INTE vill göra omkring dig. Du vill inte festa, du vill inte plugga, du vill inte arbeta...
Vad VILL du göra med ditt liv,förutom att få barn?

 

[Anonymapan]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Älskar barn. Tycker att barn är väldigt intressanta att följa, se när de utvecklas.

Jag vill jobba jo, men jag vill gärna ha barn innan om möjligt.
Skolan har jag gett upp pga skoltrötthet. Har aldrig haft nått uppehåll utan gått från högstadiet till gymnasiet vidare till komvux och sen nu högskolan, jag orkar inte med mer skola nu, utan vill jobba istället för att plugga.

 

[Aaricia]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Vill du jättegärna ha barn, skaffa barn!
Du är absolut inte för ung för att ha barn, med tanke på din önskan så är du troligen mogen för det också.
Festa och resa kan man göra sen också. Kanske inte lika ofta eller lika lätt, men det finns både barnvakt och barnvänliga resmål.

Det enda kruxet är väl om du har träffat rätt man att göra barn med. Tänk på att du är mer eller mindre bunden till honom lääänge om ni får barn, även om ni separerar.

Alla lever på sitt sätt. Vissa blir aldrig föräldrar, andra blir gravida som tonåringar, själv är jag snart 35 och blir snart mamma för första gången.
Gör som du vill, inte som andra säger att du ska göra. Det är ditt liv, följ din övertygelse.

 

[aneka]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Räcker upp handen!!

Jag har haft en sjuk barnlängtan sen jag va 14år, säkert även tidigare! Har alltid vetat att jag skulle ha barn! Ville även väldigt gärna bli ung mamma! Sen när jag tillslut äntligen fick börja försöka så tog det sig inte och ett helt år gick och jag mådde pyton! Hatade mig själv och min dumma kropp som inte ville som jag. Sen tog det även slut med min sambo som jag varit ihop med i 5år. Det va lika bra det för det skulle iaf aldrig ha funkat i längen. Å då va det ju lika bra att ge upp hopppet om barn på många år, suck. Men så träffade jag en ny kille väldigt omgående, och allt klickade väääldigt bra. Vi va/är verkligen som gjorda för varandra. Å eftersom jag trodde att jag inte kunde bli med barn va vi lite slarviga med p-medel så huxflux så va jag visst gravid. Å nu sitter jag här i 8:e månaden och väntar äntligen mitt högt efterlängtade barn! Dock hann jag precis passera gränsen som ung mamma, men shit happens. Fyller 24år i december!

Vad jag ville med min historia? Att bara för att man varit ihop i 2mån betyder inte att man inte kommer bli jätte bra föräldrar ihop. Känner man att det verkligen verkligen klickar så go for it! Men jag tycker att du borde hitta ett jobb och jobba ett år iaf så att du får en ok Fp. Så att du sen har råd att resa med din lilla familj ist för att jaga dom billigaste nudlarna i affären. Ett år går väldigt fort, har du väntat sen du va 15 kan du förhoppningsvis vänta 1år till så du verkligen känner att du har råd. Å då har ju du och din kille hunnit varit ihop ett tag iaf!

Så kan du ju ev ta upp pluggandet sen igen när du varit hemma med barnet.

Men som escodobe sa så bör du verkligen fundera på just Varför du vill ha barn innan du blir gravid!
Det hade jag redan hunnit tänka ut en miljon gången under året det inte tog sig.

Hoppas du fick ut något av mitt lite virriga inlägg!

 

[Cambrie]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Spännande, om du bor i Hedemora som det står får du ta och dyka ner på öppna förskolan i höst när ungen har kommit

Till ts - fundera igenom först för det är inte bara att skaffa barn... Självklart kan man resa och festa även sedan när man fått barn, inget snack om det - men det är svårare - att bara åka bort över natten med en bebis är ett helt företag vad gäller planering och packning. Är Du säker på att du inte vill ut och testa gränserna och resa, jobba o.s.v? Min sambo och jag har fått första barnet för fyra månader sedan, vi hade planerat att jobba utomlands, jobb, boende och allt annat var klart, när jag var gravid. Tror vi alltid kommer att fundera vad vi missade när vi inte åkte (dock är ju den guldklimpen vi fick värd allt förstås, men ni är ju unga menar jag, ni hinner ju än).

Är du klar på vad ni offrar och det är värt det reda nu - och att ni har inkomster - det är ganska dyrt att ha barn och även om många verkar strunta i det så anser väl i alla fall jag att man bör ha lite ekonomi i alla fall om man ska skaffa barn - så go for it, det kan trots allt ta tid att bli gravid (för oss tog det två år med regelbunden sex flera dagar i veckan).

 

[aneka]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Spännande, om du bor i Hedemora som det står får du ta och dyka ner på öppna förskolan i höst när ungen har kommit

Nu blir jag nyfiken! Vem är du? Du får gärna PM:a om du vill! Kommer alldeles säkert att dyka ner där i höst då många av mina vänner går där!

 

[jerseyko]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Man kan ju bara göra det enklare för sig. Har man ett tryggt boende (behöver inte betyda att man äger boendet) med plats för barn, inkomster och gärna en fungerande bil så har man det ju enklare sen.
Inkomsten gör att man får mer än 180kr om dagen i föräldrapenning, och då kanske man inte behöver ta ut så många dagar i månaden för det ska gå runt ändå, och kan vara hemma längre.

Karriär och sånt kan man göra sen när barnen är stora. Jag fick min första när jag var 21 och min andra när jag var 24.
Jag planerar att göra karriär strax efter jag fyllt 30 år. Precis som alla andra som festar och pluggar efter gymnasiet. Men skillnaden är väl att de gör ett uppbehåll efter studierna för att skaffa barn då, medans jag kan ut och jobba direkt och har stora barn.

Man ska faktiskt inte glömma att fertiliteten minskar för oss tjejer. 30 är ju ingen ålder direkt men är tyvärr försent för vissa att bli gravida på egen hand.

 

[fijja]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Jag förstår dig.
Precis.

Hade precis samma tankar.

Längtade som bara den, har älskat barn över allt annat sen jag kan minnas.

Blev gravid när jag var 20. Fadern lämnade mig under graviditeten.
Ensam kvar.
Bebis kom, han är nu 9 år.

Han är det finaste och bästa som finns. Men hade jag kunnat valt nu, så hade både han och jag fått det bättre om jag väntat lite. Det var tufft.
Men såklart underbart, men det är så otroligt underbart även om man väntar ett par år

Vänta lite! Låt dit förhållande med den tilltänkte pappan bli stabilt först.
Flytta ihop, få vardag. Jobba lite. Du har all tid i världen på dig!

Du är klok, som tänker efter, det gjorde knappt jag.
Många som fått barn såsom jag håller med mig, det hade inte skadat att vänta, även om man självklart aldrig ångrar sig.
Men livet hade varit lite lättare!!

kram på dig.

 

[Anonymapan]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

*kl*

Ska se om jag kan sammanfatta lite!

Roligt att se att man inte är ensam om att ha denna längtan allafall!

Att ha en bostad, inkomst och bil anser jag med är viktigt att ha innan barn, har allafall 2 av de 3 sakerna!
Jag menar inte på att jag måste bli gravid iprencip idag, men gärna inom ett år för att hinna få ihop en liten inkomst med.

Jag har funderat väldigt länge på detta med barn, är mycket medveten om kostnader, att det kan bli jobbiga dagar/nätter, inte kunna ut och göra det man vill när man vill. Men jag är beredd på att ta det, eftersom jag aldrig varit intresserad av att "testa gränserna" innan, varför skulle jag då ångra mig senare bara för att jag har barn?

Men det var som en kompis till mig som är ensamstående mamma sa: " Livet slutar inte nu, det har precis börjat"

 

[jerseyko]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Din kompis har så rätt, när man väl är förälder så undrar man vad man gjort alla dagar innan för de måste ju vart skittråkigt

Har ni några släktingar i närheten? Vi har farmor och farfar bara några km bort och det är guldvärt. Både som avlastning och för barnen att ha en nära relation.

Och jag har faktiskt gjort allt jag vill när jag vill, mina barn har snällt fått följa med!

 

[Anonymapan]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

De bor inte jätte nära oss, men hans föräldrar bor ca 3,8 mil från oss och mina ca 4,6 mil. Så det tar inte så lång tid att köra i mellan

 

[Minna86]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Din kompis har så rätt, när man väl är förälder så undrar man vad man gjort alla dagar innan för de måste ju vart skittråkigt

Det där har jag aldrig fattat, det är väl bara att se på sitt liv innan man fick barn eller se på ens kompisars liv (om de inte har barn)?

Jag är ensam i min bekantskapskrets om att ha hus och hundar (dyrt och tidskrävande) men jag har inte några problem med att föreställa mig vad jag gjort om jag bott i lägenhet utan hundar

TS: Ni skall göra som ni vill givetvis men jag tänker så här.
*Förhållandet: Tog många år innan det rosa fluffet la sig i min relation och det är då man vet om man vill leva tillsammans eller inte. Är det viktigt att vara tillsammans med barnets pappa så är det smartast att vänta enligt mig (om man inte är gammal med det är ju inte du).

*Pengar: Det är enkelt, antingen prioriterar ni en enklare lite lyxigare vardag utan barn eller så lever ni snålt med barn. Visst kan man få tag på kanonjobb men de flesta i din ålder tjänar ganska lite och har dessutom en mer osäker plats på arbetsmarknaden.

*Leva livet: Alla lever sina liv på olika sätt, jag ha t ex aldrig upplevt den friheten många av mina kompisar har eftersom jag har haft hund hela tiden jag bott hemifrån och visst kan man längta efter den friheten ibland men samtidigt inte. Folk är olika "vilda" och är man lite mer "tam" av sig så går man inte miste om något.

 

[Hiddeous]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Din kompis har så rätt, när man väl är förälder så undrar man vad man gjort alla dagar innan för de måste ju vart skittråkigt

Du får nog tala för dig själv där! Det finns inga studier, exempelvis, som tyder på att barn skulle vara någon väg till lycka och tillfredsställelse.

TS: Barn kostar en hel del pengar, jag tycker det verkar som om du vill fly undan de tråkiga och tuffa delarna för att satsa på det som verkar mer mysigt. Vad gör du om det spricker med sambon, kan du vara ensamstående med barn?

 

[Sar]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

*kl*

Hoho, inget liv utan barn?! Vi hade/har det skitkul både före barnen kom och nu efteråt. Livet blir vad man gör det till!!!

För mig kändes det självklart att ha "ordnade" förhållanden ifråga om både sambo, karriär, ekonomi innan de var dags att bli mamma. Sedan hade vi nog säkert löst det ändå om det kommit en "bonus" i förtid.

Men det var skönt att veta att om barnen inte trivdes på förskolan så hade vi faktiskt möjlighet ekonomiskt att vara hemma lite till istället för att ha ångest över att jobba för att försörja sig samtidigt som man vet att barnet inte mår bra. Och det var skönt att ha en bil så att vi kunde storhandla (det går en hel del blöjor med tvillingar...). Toppen att kunna bo bra och nära övrig familj.

Sedan var det skönt att inte längre känna samma resfeber och festarlust som åtminstone jag kände när jag var yngre. Man hade redan gjort bort det mesta.

Det som har varit negativt med att bli förälder har varit att man är bunden på ett helt annat sätt. Jag värnar ensamtiden högt eftersom den inte är lika riklig som jag kanske skulle behöva och jag kompromissar med mitt hästintresse för att resten familjen ska få sina intressen tillgodosedda (och då har jag ändå definitivt högre andel ensamtid än sambon).

Jag väljer helt enkelt att inte vara lika ego som jag skulle vara om vi inte hade barn. Och det hade jag haft svårt att svälja som ung mamma.

 

[Petruska]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Så, är jag extremt konstig med min stora längtan efter barn? Ska jag ge upp mina tankar om att skaffa barn innan jag är 25 och satsa på att jobba istället?

Jag tycker egentligen inte att längtan efter barn är något särskilt starkt argument för att skaffa barn. Du kan nämligen inte veta vad längtan står för, du kan inte veta om det kommer att kännas bättre när du får ett barn. Du kanske börjar längta efter något annat då, eller få någon annan jobbig känsla. Det vet du inte.

Sen får jag lite samma känsla som escodobe - att det verkar vara något du vill slippa genom att få barn? Tex att du skriver

Och jobba ett par år? glöm det!

Högst troligt kommer du att behöva jobba betydligt mer än ett par år i ditt liv, och jag förstår inte hur ett (eller flera) barn skulle kunna underlätta på den punkten?

Jag tycker inte alls att du är extremt konstig, men jag tycker inte att det finns något självklart samband mellan känslan av att längta efter barn, och att faktiskt få ett barn.

Kanske längtar du efter ett barn mer som ett uttryck för att du längtar "bort" eller efter "något annat"? Sådant är ju svårt att veta.

 

[Anonymapan]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

*kl*

Märker att just meningen "Och jobba ett par år? glöm det! " verkar bli väldigt missuppfattad.

Vad jag menar är att mina föräldrar gärna hade sett att jag jobbade ett par år innan jag skaffar barn, men det vill jag inte!
Jag vill jobba allafall 1 år innan ett barn ska komma just för att få upp budgeten lite till. Men självklart så ska jag jobba efter också? Jag vill jobba, vet inte varför det verkar som om vissa uppfattar det som om jag skulle tycka det är ett problem att jobba?

Någon får gärna förklara lite närmre vad det är ju skulle vilja fly från/slippa, för det har jag inte riktigt fått någon ordning på?
* Att festa? - jag trivs mycket bättre med hemmakvällar med familj och vänner.
* Resa? - Som sagt, det går att resa med barn också, även om det kräver lite planering med.
* Skolan? - Det har jag gett upp på obestämd tid, vill jobba istället eftersom jag är så förbannat skoltrött. Har även en utbildning i botten som jag klarar mig på.
* Jobb? - Nej, vill jobba. Men vill som sagt gärna ha barn innan jag satsar fullt ut på karriären.

Och ja, skulle det ta slut, så skulle jag klara av att vara ensamstående också.

Min dröm är och har alltid varit: Ha en man, barn, hus och ett jobb. För mycket begärt att försöka sträva efter det?

 

[turbofling]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Det största hindret för er just nu att skaffa barn tycker jag är att ni varit tillsammans sa kort tid. Visst skulle det säkert ordna sig om du blev gravid nu men det later smartare att vänta.

Jag har aldrig heller varit mkt för att festa eller resa, och känner inte alls att det är ngt jag saknat. Sambon gillar bada men han känner att han har rest det han behöver nu och sen kommer vi säkert resa en del när barnen är större. Festa saknar sambon en del, men han tycker mer om att vara hemma med oss

Jag tycker det later smart att vänta 1-2 ar och om förhallandet, ekonomin och allt annat känns da känns bra börja "barntillverkningen".

 

[Calazirya]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Absolut inte men i en sådan här diskussion så kan inte enbart glada tillrop lyftas fram, det går inte att föringa det faktum att BARN är ett STORT och livslångt åtangade, ett beslut som skall ses som återkalleligt.

Att man som 21 åring bör oroa sig över fertiliteten tycker jag verkligen är att hasa upp och överdriva..

När man väl är förälder så undrar man inte alls vad som fyllde ens liv innan, mitt liv var absolut allt annat än tråkigt innan jag fick barn!! Så det där får stå för var och en, men att lägga till meningen som att alla skulle känna just den känslan är totalt fel, för långt ifrån alla känner så.

Jag har rest utan min dotter = helt annan grej.
Nu ser jag givetvis med glädje fram emot att resa med dottern , men jag är ändå glad att jag hunnit göra några resor ensam med bara min sambo. Men så är inte jag någon all inclusive /strandsolare heller.

Ett barn behöver inte begränsa jätte mycket, men att säga att ett barn inte begränsar alls är tokigt. Att studera och ha barn är också stressand, det går absolut ( det finns många fina bevis på det ), men det är tuffare än vad många kanske tror ..

 

[Sedna]

Sv: Barnlängtan - Ingen som vill föstå

Har en kompis som skulle kunna vara du, jag brukar säga till henne att det är väldigt egoistiskt att skaffa barn bara för att man längtar så himla så mycket, utan att ha en utbilding/jobb att falla tillbaka på, samt en stabil relation och ekonomi. I ert fall är väl relationen det mest svaga punkten. Efter tre månader har man ju inte ens kommit ur de rosa molnen än.
Vill man nu så väldigt gärna ha barn och vara en bra förälder så ska man väl ge sina barn det bästa man kan ge dem.
Att känna stress när man är 21 känns helt uppåt väggarna faktiskt.
Vad ska du göra då när du är 40 år och ungen flyttat hemifrån? Då är ju plötsligt dit liv lika tråkigt som det är nu
Har man ett tråkigt liv utan barn så är det andra saker som felar än just det faktum att man inte har barn.
Det är kanske just det där med ett annat liv än det du har just nu som är en större längtan än ett barn.
Visst ett barn tillför mycket i livet, men det innebär även en hel del uppoffringar och livet blir inte per automatik mycker roligare när man får barn bara för att man har en barnlängtan.
Åk i väg som au-pair ett tag, så får du får göra något annat ett tag, umgås med barn och förmodligen kommer det att fungera som prevetivmedel några år framåt