Barn och jämställdhet

[Hyacinth]

inspirerad av en annan tråd ( som jag blev rätt upprörd av men inte vill trådkapa) är jag nyfiken på hur era förhållanden förändrats sedan ni fick barn? Var ni jämställda innan, delade på alla sysslor och har fortsatt på samma vis? Eller är ni helt plötsligt trippelarbetande, ledsna ensamma mammor med gröt i håret? Blev det som du tänkte dig? Är din partner den ansvarsfulla jämställda kndivid som du trodde? Är du?
Jag upplever att den stora skillnaden för oss är att vi mer aktivt måste prata och diskutera hur vi vill ha det för att det ska funka. Saker som innan löste sig självt måste ventileras mer och det är stundtals svårt att inte ramla ner i normträsket. Jag ångrar att jag var hemma i ett år och att sambon inte var det, han borde haft mer ensamtid, vi hade istället mycket tid tillsammans men jag tog nog ett större ansvar och gav ibland upp mina egna intressen för att han skulle kunna fortsätta utöva sina. Sanslöst korkat. Tack och lov slutade jag med det tämligen kvickt.

 

[Bexzor]

Vårt förhållande har inte förändrats nånting. Jag hade aldrig skaffat barn med min sambo om vi inte varit jämställda. Vi har inga diskussioner om vem som gör minst eller mest, eller vems intresse som går först.

Jag var hemma 15 månader, och sambon endast 1 månad direkt efter kejsarsnittet. För oss är det självklart att "mitt jobb" är att ta hand om sonen när sambon jobbar, och när han kommer hem så delar vi på ansvaret. Bortsett från när sonen åt på nätterna, för då tog jag dem när han hade arbetsdag dagen efter eftersom jag kunde vila på dagen. Annars tog vi halva nätterna var (gav ersättning) så vi fick sova ungefär lika många timmar var. Jag studerade dessutom 75% på distans vilket var ett gemensamt beslut för att inte öka CSN-lånet i onödan s, å ibland flexade han några timmar på dagen så han kom hem för att ha vår son medan jag var på lektion. Sen när jag kom hem åkte han tillbaka till jobbet. Nu är jag gravid med vårt andra barn och planen är att studera igen då är sambon hemma 1 dag varann vecka.

 

[Raderad medlem 6459]

@Bexzor Tycker inte din partner alls att det är tråkigt att ta ut så otroligt lite föräldraledighet?

 

[FengurLaugar]

För oss är det ingen skillnad mot innan. Vi delar på ansvaret om både barn och hem. Det liksom funkar utan massa diskussioner. Enda är väl att vi får planera lite mer om det är nåt speciellt vi vill göra, tillsammans eller var för sig. Men det har ju inte med jämställdhet att göra utan att vi är fler i familjen nu och någon av oss behöver ju hela tiden vara med barnen.

Jag var hemma 1 år med första barnet (plus två månaders sjukskrivning innan födseln). Han var hemma 3 månader. Med andra kommer jag vara hemma 12 månader heltid (har vart hemma 8 månader nu) och 2 månader halvtid (både jag och min man är hemma halvtid då).

 

[Elisha]

inspirerad av en annan tråd ( som jag blev rätt upprörd av men inte vill trådkapa) är jag nyfiken på hur era förhållanden förändrats sedan ni fick barn? Var ni jämställda innan, delade på alla sysslor och har fortsatt på samma vis? Eller är ni helt plötsligt trippelarbetande, ledsna ensamma mammor med gröt i håret? Blev det som du tänkte dig? Är din partner den ansvarsfulla jämställda kndivid som du trodde? Är du?
Jag upplever att den stora skillnaden för oss är att vi mer aktivt måste prata och diskutera hur vi vill ha det för att det ska funka. Saker som innan löste sig självt måste ventileras mer och det är stundtals svårt att inte ramla ner i normträsket. Jag ångrar att jag var hemma i ett år och att sambon inte var det, han borde haft mer ensamtid, vi hade istället mycket tid tillsammans men jag tog nog ett större ansvar och gav ibland upp mina egna intressen för att han skulle kunna fortsätta utöva sina. Sanslöst korkat. Tack och lov slutade jag med det tämligen kvickt.

Vi är jämställda. Min man är underbara o gör allt för mig o bebis han sköter nog lite mer än mig ev, men marginellt. Jag är mammaledig men när han är hemma fixar han alltid all mat, städningen sköter vi båda, jag sköter mer plockande o han mer dammsuga etc. Han nattar alltid bebis. Matningen gör vi gemensamt. Vi har fö helt gemensamma intressen. Vi är alltid tillsammans i stallet hos hästen och har förutom det bilar som intresse så vi är tillsammans 100% när han inte jobbar och vi båda älskar det. Hade nog fördomar att mannen oftast gjorde lite mindre än kvinnan, men ack så fel jag hade.

 

[Ray]

inspirerad av en annan tråd ( som jag blev rätt upprörd av men inte vill trådkapa) är jag nyfiken på hur era förhållanden förändrats sedan ni fick barn? Var ni jämställda innan, delade på alla sysslor och har fortsatt på samma vis? Eller är ni helt plötsligt trippelarbetande, ledsna ensamma mammor med gröt i håret? Blev det som du tänkte dig? Är din partner den ansvarsfulla jämställda kndivid som du trodde? Är du?
Jag upplever att den stora skillnaden för oss är att vi mer aktivt måste prata och diskutera hur vi vill ha det för att det ska funka. Saker som innan löste sig självt måste ventileras mer och det är stundtals svårt att inte ramla ner i normträsket. Jag ångrar att jag var hemma i ett år och att sambon inte var det, han borde haft mer ensamtid, vi hade istället mycket tid tillsammans men jag tog nog ett större ansvar och gav ibland upp mina egna intressen för att han skulle kunna fortsätta utöva sina. Sanslöst korkat. Tack och lov slutade jag med det tämligen kvickt.

Jämställt och som innan. Fast båda har blivit husligare och tvättar mer, städar mer ich och lagar mat oftare.
Innan vi fick barn kunde vi leva på mackor och varmkorv och tvätta när det var slut på rena kläder....

 

[Emtherlia]

Vi har inga barn än men har diskuterat lite hur vi skulle vilja ha det om vi skaffar barn. För mig är det viktigt att vi båda tar ett lika stort ansvar och delar lika på föräldrarledigheten, killen tycker likadant. Jag skulle ärligt aldrig ens fundera på att skaffa barn med en partner som inte vill vara hemma med sitt barn.

Jag är osäker på om jag uppfostrades annorlunda än mina bröder då det är lite åldersskillnad mellan oss, men jag vet att det var mamma som var hemma, inte pappa. Jag tror att jag därför fick ett något starkare band med henne och det sitter i än idag. Jag har en väldigt bra relation med båda mina föräldrar men det är mamma jag ringer om jag behöver råd eller vill prata om något.

 

[pudsey]

Jag är en av dom som har haft problem med en sambo som glömtbort de där att man är 2 föräldrar och har lika ansvar.

I hushållet så skötte jag allt innan A kom, jag var arbetslös och sen när jag blev gravid så bestämde vi att jag skulle vara hemma.

Sedan A kom har han hjälpt till oftare, vi lagar mat lika ofta men diskar gör jag hellre själv och städa kan han hjälpa till med nån gång ibland, så ja jag jag typ allt utom laga mat.

När det gäller A så har jag skött allt, vilket inte slutade så bra men som i nu jobbar på att lösa, målet är att vi ska vara lika när han inte jobbar, dvs dela på nätterna under helgen, båda ska få egentid osv.

Vi inte kan dela lika på någon föräldraledighet (jag är inte föräldraledig och har aldrig varit) så vårat liv är inte jämnställt och kan inte bli heller, vi kan bara göra vårat bästa för att vara lika på kvällar och helger och det är det vi jobbar på.
Jag och sambon pratade just om att vara lika innan A kom, hur jag ville att hon skulle ha en närvarande pappa som finns till hand lika mycket som mamma, i den mån det går. Sen blev det som det blev men nu jobbar vi på att det ska bli bra för oss alla 3.

Hade vi bott i Sverige så hade vårat liv säkert sett annorlunda ut, jag hade kunnat jobbat och sambon hade fått chansen att vara föräldraledig (och jag med för den delen) Ni har det väldigt bra med den biten och jag hoppas alla utnyttjar det spec. att även papporna har chansen att vara hemma med sina barn.

 

[Rhinos]

Jag anser att vi lever ganska jämställt i vår relation. Vi delar lika på föräldraledigheten och när sambon är hemma sköter vi om sonen och hushållet ungefär i lika stor utsträckning. Jag helammade sonen fram till han var 6 mån och ammar fortfarande en del, så just matningen har främst jag stått för. Å andra sidan har sambon stått för all blöjbyten då han varit hemma istället så det har inte känts som att någon fått "dra det tyngsta lasset".

Vad gäller hushållsarbetet har vi delat det hyfsat lika det med. Jag tar nog lite större del just nu då jag är föräldraledig, men det är på eget initiativ. Vi har båda inställningen att den som är fl ska fokusera på sonen under dagarna. Om den personen får tid över till annat när sonen sover får denne person spendera den tiden som den vill. Om det Innebär storstädning av huset eller slötittande på någon brittisk såpa spelar ingen roll. Vi har båda dragit ner på våra intressen men uppmuntrar varandra till att utföra dem på en rimlig nivå.

Jag tycker nog inte att vår "arbetsbörda" (i brist på bättre ord, då det knappast är någon börda att ta hand om sonen ) är annorlunda fördelad jämfört med tidigare, även om det inte är helt jämt alla perioder. Tror att det är svårt att ha den helt jämställt hela tiden. Däremot har sysslorna förändrats och vi har fått prata mer om hur vi vill ha det och vad vi behöver för att må bra. Det var en stor omställning att få barn men vi har tack och lov varit öppna med varandra från start och hittat lösningar som involverar båda två.

 

[Pontevecchio]

Nu är barnet bara 1 månad men det har absolut varit en utmaning.
Jag "klarar mig själv" och det kanske sambon tagit lite väl fasta på ibland och jag har fått ryta till att det inte innebär att jag vill jonglera barn och hästar och livet själv. Pga amningen har nog sambon känt sig rätt överflödig och bebis favoriserar mamma hårt.

När det gäller hemmet har vi samma rättvisa uppdelning som innan men sambon gör även mina bitar. Så för oss har det främst varit omhändertagandet av bebis där jag fått huvudansvaret men det har blivit bättre och vi pratar om det.

 

[Manza]

Vi är jämställda. Min man är underbara o gör allt för mig o bebis han sköter nog lite mer än mig ev, men marginellt. Jag är mammaledig men när han är hemma fixar han alltid all mat, städningen sköter vi båda, jag sköter mer plockande o han mer dammsuga etc. Han nattar alltid bebis. Matningen gör vi gemensamt. Vi har fö helt gemensamma intressen. Vi är alltid tillsammans i stallet hos hästen och har förutom det bilar som intresse så vi är tillsammans 100% när han inte jobbar och vi båda älskar det. Hade nog fördomar att mannen oftast gjorde lite mindre än kvinnan, men ack så fel jag hade.

Apropå det jag har fetat, så vill jag bara påpeka att all statistik och forskning visar att mannen i heterosexuella förhållanden gör (mycket) mindre än kvinnan. Detta gäller såväl hemarbete, både innan och och efter man fått barn, och föräldraledighet. Kommer din partner vara pappaledig? Annars är ni de facto inte jämställda (vilket ni såklart inte måste vara, det är frivilligt!). Det är såklart jättepositivt (för både individ och samhälle) om ni delar lika

 

[Elisha]

Apropå det jag har fetat, så vill jag bara påpeka att all statistik och forskning visar att mannen i heterosexuella förhållanden gör (mycket) mindre än kvinnan. Detta gäller såväl hemarbete, både innan och och efter man fått barn, och föräldraledighet. Kommer din partner vara pappaledig? Annars är ni de facto inte jämställda (vilket ni såklart inte måste vara, det är frivilligt!). Det är såklart jättepositivt (för både individ och samhälle) om ni delar lika

Japp det kommer han o har varit hela sommaren

 

[Manza]

Japp det kommer han o har varit hela sommaren

Ok

 

[ameo]

Kommer din partner vara pappaledig? Annars är ni de facto inte jämställda (vilket ni såklart inte måste vara, det är frivilligt!).

Ursäkta?
Jämställdhet är väldig mycket mer än bara föräldradagar. Det handlar framförallt om vilja och engagemang!
Jag har tagit ut säkert 90-95% av föräldradagarna till våra fyra barn. Jag har varit hemmamamma på heltid i 10 år (av flera orsaker). Och trots det vågar jag säga att vi är ett av de mer jämställda par man kan hitta. Jag är bättre än maken på matlagning, så jag lagar mest mat (om det ska bli annat än makaroner och köttbullar eller falukorv...), men han sköter å andra sidan merparten av städningen i vårt hem. Och tvättar gör den som ser att det är fullt i tvättkorgen.
När jag var hemma, så lämnade jag över barnen till pappa när han kom hem på kvällarna. Han ville umgås med barnen, barnen ville umgås med pappa och jag ville ha några timmar till att fixa med hästarna (mocka, fodra, kanske rida osv) utan att ha barn med mig. Alla vann på det upplägget. Några av mina lediga år jobbade jag extra med hemförsäljning, vilket också gav maken tid med barnen.

Maken brukar ta med sig barnen på bilsemester (med tält osv) på somrarna när jag sommarjobbar. Flera av mina vänner har sett på detta med stor förvåning och varit typ imponerade, för deras män skulle aaaaldrig reda ut det. Men min man har liksom aldrig haft några betänkligheter vad gäller detta. Han är en fullvärdig förälder och tar ansvar som en fullvärdig förälder. Och, som sagt, gör minst sin andel (halva) av hushållsarbetet.

Sen är det givetvis så att vi har en viss uppdelning av vem som oftast gör vissa saker, men det har mer med intresse att göra. Och lite med min försämrade fysik (reumatiker). Vissa saker är kanske lite "traditionella könsrollsgrejer", men faktum är att vi i mångt och mycket är ganska motvalls där också. Jag har verkligen inga problem med att göra mer handfasta tekniska grejer, även om jag kanske gärna slipper numera. Men behövs det så går jag ut och byter däck på bilarna eller lagar en söndersparkad boxvägg. Och mitt stående sommarjobb är som lastbilschaufför.

 

[Manza]

Ursäkta?
Jämställdhet är väldig mycket mer än bara föräldradagar. Det handlar framförallt om vilja och engagemang!
Jag har tagit ut säkert 90-95% av föräldradagarna till våra fyra barn. Jag har varit hemmamamma på heltid i 10 år (av flera orsaker). Och trots det vågar jag säga att vi är ett av de mer jämställda par man kan hitta. Jag är bättre än maken på matlagning, så jag lagar mest mat (om det ska bli annat än makaroner och köttbullar eller falukorv...), men han sköter å andra sidan merparten av städningen i vårt hem. Och tvättar gör den som ser att det är fullt i tvättkorgen.
När jag var hemma, så lämnade jag över barnen till pappa när han kom hem på kvällarna. Han ville umgås med barnen, barnen ville umgås med pappa och jag ville ha några timmar till att fixa med hästarna (mocka, fodra, kanske rida osv) utan att ha barn med mig. Alla vann på det upplägget. Några av mina lediga år jobbade jag extra med hemförsäljning, vilket också gav maken tid med barnen.

Maken brukar ta med sig barnen på bilsemester (med tält osv) på somrarna när jag sommarjobbar. Flera av mina vänner har sett på detta med stor förvåning och varit typ imponerade, för deras män skulle aaaaldrig reda ut det. Men min man har liksom aldrig haft några betänkligheter vad gäller detta. Han är en fullvärdig förälder och tar ansvar som en fullvärdig förälder. Och, som sagt, gör minst sin andel (halva) av hushållsarbetet.

Sen är det givetvis så att vi har en viss uppdelning av vem som oftast gör vissa saker, men det har mer med intresse att göra. Och lite med min försämrade fysik (reumatiker). Vissa saker är kanske lite "traditionella könsrollsgrejer", men faktum är att vi i mångt och mycket är ganska motvalls där också. Jag har verkligen inga problem med att göra mer handfasta tekniska grejer, även om jag kanske gärna slipper numera. Men behövs det så går jag ut och byter däck på bilarna eller lagar en söndersparkad boxvägg. Och mitt stående sommarjobb är som lastbilschaufför.

Alltså oj, jag menade verkligen inte att göra någon upprörd. Självklart behöver du inte redovisa hur du och din man har organiserat ert familjeliv? Måhända var det otydligt uttryckt, men jag skulle säga att uttag av föräldraledighet absolut är ett mått på hur jämställda ett par är (och självklart ett ännu bättre mått på jämställdhet på en strukturell nivå). Föräldraledighet får påverkan på allt ifrån mäns relation till sina barn (med allt vad det innebär av vårdnad vid skilsmässa, föräldraskap osv), kvinnors tillgång till arbetslivet, pension och löneutveckling, och inte minst i förlängningen synen på vad som är manligt och kvinnligt kodade sysslor.

Sådana här frågor går ju egentligen inte att diskutera på individnivå, pga massa orsaker, utan det mitt ursprungliga inlägg syftade till var att ifrågasätta det tvärsäkra uttalandet om att vara jämställd. För det är verkligen nästan INGA par. Plus att synliggöra att all forskning och statistik säger emot det påståendet som jag fetade.

 

[ameo]

Alltså oj, jag menade verkligen inte att göra någon upprörd. Självklart behöver du inte redovisa hur du och din man har organiserat ert familjeliv? Måhända var det otydligt uttryckt, men jag skulle säga att uttag av föräldraledighet absolut är ett mått på hur jämställda ett par är (och självklart ett ännu bättre mått på jämställdhet på en strukturell nivå). Föräldraledighet får påverkan på allt ifrån mäns relation till sina barn (med allt vad det innebär av vårdnad vid skilsmässa, föräldraskap osv), kvinnors tillgång till arbetslivet, pension och löneutveckling, och inte minst i förlängningen synen på vad som är manligt och kvinnligt kodade sysslor.

Sådana här frågor går ju egentligen inte att diskutera på individnivå, pga massa orsaker, utan det mitt ursprungliga inlägg syftade till var att ifrågasätta det tvärsäkra uttalandet om att vara jämställd. För det är verkligen nästan INGA par. Plus att synliggöra att all forskning och statistik säger emot det påståendet som jag fetade.

Jag blir inte upprörd över något annat än ett tvärsäkert uttalande som säger att man de facto är helt jämställd endast om man delar föräldradagarna helt lika. Och jag är tvärsäker på att det inte nödvändigtvis är så att man måste dela dagarna lika för att anses vara jämställda, eftersom jämställdhet är så oerhört mycket mer än bara föräldradagar.

 

[Manza]

Jag blir inte upprörd över något annat än ett tvärsäkert uttalande som säger att man de facto är helt jämställd endast om man delar föräldradagarna helt lika. Och jag är tvärsäker på att det inte nödvändigtvis är så att man måste dela dagarna lika för att anses vara jämställda, eftersom jämställdhet är så oerhört mycket mer än bara föräldradagar.

Det var inte det jag skrev. Självklart är man inte helt jämställd bara för att man delar exakt lika på föräldradagarna, utan hänsyn till några andra faktorer. Det jag menar är att man inte kan bli helt jämställd utan att dela (i det närmaste) lika på dem.

 

[Quickstep]

Här hemma skulle jag vilja påstå att vi har det allt annat än jämnställt.. Jag skötte allt i hemmet innan vi skaffade barn och även nu efter. Har gått hemma sen dottern föddes för två år sedan och planerar att gå hemma tills lillebror är 1,5 år ( 6 veckor nu ). Har båda barnen hemma. Mannen jobbar långa dagar, så maten står på bordet när han kommer hem och jag ligger i sängen å nattar barnen. Vi hinner säga hej till varandra innan han går å lägger sig... På sina lediga dagar så kan han hjälpa till lite med barnen, men är oftast trött å vill vila.
Däremot så betalar han alla räkningar nu när jag går hemma förutom min teleräkning, mina hästar, barnens kläder och vår mat. Hade han inte jobbat så mycket som han gör så hade d varit svårt för oss å leva som vi gör med nybyggt hus, dyr bil, semestrar, hästar, hund och jag som går hemma.

 

[Lupino]

För oss har barnen inneburit framför allt mer arbetsbörda för mig. Totalt sett gör vi nog ungefär lika mycket, med lite övervikt för min del. Min man sköter bilar, trädgård och såna saker, jag sköter majoriteten av hemsysslorna (med undantag av städning som vi lejt bort).

Min man har inte alls samma kontakt med barnen men det är hans val och hans förlust. Barnen skulle såklart uppskattat om han var mer som jag tror jag, men det är ingen jättegrej för dem - han finns ju trots allt där och gör saker med dem han med om än inte lika mycket som jag.

 

[Tora]

Här hemma skulle jag vilja påstå att vi har det allt annat än jämnställt.. Jag skötte allt i hemmet innan vi skaffade barn och även nu efter. Har gått hemma sen dottern föddes för två år sedan och planerar att gå hemma tills lillebror är 1,5 år ( 6 veckor nu ). Har båda barnen hemma. Mannen jobbar långa dagar, så maten står på bordet när han kommer hem och jag ligger i sängen å nattar barnen. Vi hinner säga hej till varandra innan han går å lägger sig... På sina lediga dagar så kan han hjälpa till lite med barnen, men är oftast trött å vill vila.
Däremot så betalar han alla räkningar nu när jag går hemma förutom min teleräkning, mina hästar, barnens kläder och vår mat. Hade han inte jobbat så mycket som han gör så hade d varit svårt för oss å leva som vi gör med nybyggt hus, dyr bil, semestrar, hästar, hund och jag som går hemma.

Jag vill inte låta sån men att ha det som ni har det är en stor riskfaktor till att man går skilda vägar. Tänkte mest att om man är medveten om riskerna så har man en hel del vunnet.

Den mest alarmerande varningssignalen för mig är "....men är oftast trött å vill vila". I mina öron låter det väldigt illa faktiskt.

Jag jobbar mycket nu, någon måste ju sponsra att min man bara jobbar 50% just nu . Och jag jobbar mycket trots det (eller kanske därför att) tar jag varje chans jag får att vara med barnen.

Det är dom jag längtar hem till hela dagarna