Bara tankar som måste ut

Det är så jävla mycket som är sjukt och konstigt och äckligt i denhär världen. Och det är så jävla svårt att veta vad man ska tro på och inte. Och detmesta är så jävla jävla stört och det är helatiden människors fel.
Tillexempel så finns det MÅNGA psykologer som vill ha s*x med dom som går hos dom eller har gjort det. Som en som jag läste som var 19 år och psykologen bjöd ut henne på en dejt och sånt och jag tycker att det bara är ÄCKLIGT. Och att det är så JÄVLA svårt att lita på NÅN.
Ingen kanske bryr sig om en påriktigt utan dom kanske bara har massa bak tankar.
Och det är så jävla jävla mycket äckel tankar i min hjärna idag och äckel minnen och äckel känslor. Och att jag är äcklig äcklig äcklig. Och att det är mitt fel att jag är det.
Jag vill få ut om äckel sakerna men jag vill inte det också. Inte till psykologen i den fucking trauma terapin för hon frågar om ALLT så det går inte att be rätta saker till henne. Utan som hon tycker så ska man komma till baka dit i minnet och det vill INTE jag göra. Eller rättaresagt jag VÄGRAR att göra det.
Och jätte mycket från förra året är bara borta. Jag kommer nästan inte håg nånting från våren och detmesta av sommaren och det är också skit läskigt. Så jag kommer håg endel detaljer från när äckel saken hände men jag kommer inte håg hur det såg ut där jag bodde då eller när jag flyttade hit eller om nåt bra hände i somras. Det bara finns inte i min hjärna.
Imorgon så ska en tjej prov rida O så han kanske blir såld jätte fort. Och det är jätte sorgligt men skönt också tror jag.
Jag såg om en gubbe eller man som tog själv mord för att han blev av slöjad att han försökte k*pa s*x av en som han trodde att hon var 14 år. Och jag vet inte hur jag tycker om det. Eller jag vet inte hur jag skulle tycka om det var han som k*pte s*x av mig om han hade tagit själv mord för att det blev av slöjat om han. Jag vet inte om jag skulle få skuld känslor då.
Och jag vet inte om det är MIN skuld eller äckel gubbarnas skuld liksom. Eller jag vet att det är deras skuld enligt domflesta men jag bara får inte hop det i min hjärna. Hur kan det vara deras skuld om jag in bjöd till det eller om jag gick med på det? Jag vet inte ens om man kan få med på att bli v*ld t*gen om jag blev det. Ibland så känns det som jag bara hittar på allt att dom inte gjorde nåt fel alls utan denenda som gjorde fel var jag. Och att det är bara jag som är den äckliga.
Jag ska försöka att åka till skolan imorgon men jag vill INTE det. Men har inte varit där på jätte länge nu.
Igår så träffade jag mammas ponny som hon har köpt som jag inte har träffat förut. Det är iallafall en maxad d ponny och jag skulle testa rida henne men jag vågade bara skritta några steg för jag är så jävla feg. Det är så JÄVLA pattetiskt att jag inte ens vågade skritta runt lite i rid huset på henne och ändå så halva jag tänker på att jag skulle vilja ha en ny egen ponny i fram tiden som skulle vara jätte trygg och mjuk i stegen och träna så jag fick jätte bra balans så jag kunde rida den själv i alla gång arter och kanske hoppa. Men jag vågar inte ens skritta på mammas ponny som ÄR jätte snäll och passar jätte bra som handikapp häst även fast den hade ledare och två gick vid mig och höll i mig. Pattetisk pattetisk pattetisk.
Det är så jävla mycket i huvudet så det bara är kaos. Och allt vill ut fast inget går.

 

[LiviaFilippa]

Det var nog snarare han som lurade dig att tro att du gjorde det frivilligt. Det är så manipulation funkar, och tyvärr är många sådana gubbar grymt duktiga på det.

Jag har ju en kompis som jobbar i polisen med att avslöja och häkta äckelgubbar som ger sig på barn och tonåringar. Och det är jättevanligt att dom först chattar en tid och sedan "frivilligt" bestämmer att träffas. Men det är ALLTID den vuxna som haft det som baktanke hela tiden, och som lockat eller lurat eller charmat barnet/ungdomen att gå med på hans plan. För som vi pratat om tidigare är det mycket mindre chans att offret berättar till någon, om de tror att de hade en del av skulden för vad som hände. Och dessutom är det nog enklare för övergriparen att intala sig själv att den inte gjort något fel om det liksom är "frivilligt" från den som blir utsatt. Fast egentligen vet de, och därför så är de så rädda att någon ska få veta.

Fast det var inte så det gick till. Utan jag visste helatiden att han ville göra sånt och att jag kunde få tillexempel sprit eller knark eller pengar av han isåfall. Plus så hoppades jag att han skulle vars nån galning som skulle mörda mig.

 

[TeamLundVer]

Men det var inte första gången för mig att rida nu utan jag har ridit flera gånger nu. Men det var första gången på mammas häst bara.
Men iallafall så du var ju ändå inte ny börjare då när du red ellerhur?

Nej, helt rätt

 

[Cherarriduracell]

Nej jag är INTE ny börjare. Även fast att min kropp är ganska värde lös nu så är inte jag ny börjare för det och jag vill inte att andra tänker att jag är en ny börjare bara för jag inte är van att rida NU efter att jag be höver rullstol.
Ja min kropp funkade normalt förut och det gör den inte nu men jag är INTE ny börjare bara för det.

Jag träffar också många återvändarryttare. Det är JÄTTEstor skillnad mellan när man är igång hela tiden och hur kroppen reagerar efter ett längre uppehåll. Du har ju inte heller "bara" haft uppehåll utan din kropp har ett nytt utgångsläge nu jämfört med när du var igång och tävlade.

Det vanligaste bland återvändarryttare är att de är jättefrustrerade. De vet ju hur ridningen ska kännas och får inte till det, för hjärnan har sållat bort de där synapserna man använde till ridning. De har svårt att få kroppen att koordinera sig och lyda det som förut var "helt vanligt". Hjärnan måste bygga nya vägar för att koppla ihop hur kroppen behöver jobba vid ridning och det är ganska svårt och tar flera flera upprepningar. Så försök var snäll mot dig själv och ge din hjärna och kropp tid för att komma in i ridningen igen. Du är inte nybörjare men din hjärna behöver bygga upp "nätverket" som används till ridning igen.

 

[tott]

Ja fast det var ju inte tur utan jag har alltid tre som hjälper mig när jag har ridning. Så det är ju inte att det var tur utan annars skulle jag ju inte ha varit där.

Ok, men  roligt i alla fall att alla tre hade passligt så att du hade möjlighet att rida lite. Att bara få sitta på en häst är ju härligt! Det tycker jag.

 

[sorbifolia]

Fast det var inte så det gick till. Utan jag visste helatiden att han ville göra sånt och att jag kunde få tillexempel sprit eller knark eller pengar av han isåfall. Plus så hoppades jag att han skulle vars nån galning som skulle mörda mig.

Han lockade dig med knark/sprit, annars så skulle du väl inte vilja göra det där som ni avtalat? Och jag gissar att det inte var ditt förslag från början att ni skulle träffas? Det räcker för att det ska vara han som är ansvarig.

Låt oss säga att han faktiskt mördat dig, tycker du det vore ditt fel då iom det var det du hoppades på? Eller vore det hans skuld och hans ansvar att han mördade en oskuldig tonårstjej?

Bara som en reflektion, jag tycker i alla fall aldrig man kan säga att den som blir utsatt för ett såpass grovt brott har någon skuld i det som hänt. Även om jag förstår ditt resonnement också, så håller jag inte med om att du har någon form av ansvar.

 

[LiviaFilippa]

Jag träffar också många återvändarryttare. Det är JÄTTEstor skillnad mellan när man är igång hela tiden och hur kroppen reagerar efter ett längre uppehåll. Du har ju inte heller "bara" haft uppehåll utan din kropp har ett nytt utgångsläge nu jämfört med när du var igång och tävlade.

Det vanligaste bland återvändarryttare är att de är jättefrustrerade. De vet ju hur ridningen ska kännas och får inte till det, för hjärnan har sållat bort de där synapserna man använde till ridning. De har svårt att få kroppen att koordinera sig och lyda det som förut var "helt vanligt". Hjärnan måste bygga nya vägar för att koppla ihop hur kroppen behöver jobba vid ridning och det är ganska svårt och tar flera flera upprepningar. Så försök var snäll mot dig själv och ge din hjärna och kropp tid för att komma in i ridningen igen. Du är inte nybörjare men din hjärna behöver bygga upp "nätverket" som används till ridning igen.

Ja jag vet det att det be hövs tid och att hjärnan måste hitta nya vägar och sånt och att det be hövs många upp repningar. Och jag har ändå gjort liiite fram steg med ridskole ponnyn. Men det känns ändå pattetiskt att jag inte ens kunde bara skritta på mammas ponny fast jag kan det med ridskole ponnyn. Då känns det som jag ALDRIG kommer kunna komma till baka till att rida som jag VILL även fast jag tycker att jag har jätte låga mål eller hur man ska säga.

 

[LiviaFilippa]

Ok, men  roligt i alla fall att alla tre hade passligt så att du hade möjlighet att rida lite. Att bara få sitta på en häst är ju härligt! Det tycker jag.

Ja det är väl ungefär lika roligt som att rid läraren kan vara där så man får möjlig het att rida om man rider vanliga rid lektioner. Alltså det är inte att dom bara råkade vara där så fick jag rida utan jag HAR ridning på tisdagar och jag har ALLTID en som leder och två som går med.

 

[LiviaFilippa]

Han lockade dig med knark/sprit, annars så skulle du väl inte vilja göra det där som ni avtalat? Och jag gissar att det inte var ditt förslag från början att ni skulle träffas? Det räcker för att det ska vara han som är ansvarig.

Låt oss säga att han faktiskt mördat dig, tycker du det vore ditt fel då iom det var det du hoppades på? Eller vore det hans skuld och hans ansvar att han mördade en oskuldig tonårstjej?

Bara som en reflektion, jag tycker i alla fall aldrig man kan säga att den som blir utsatt för ett såpass grovt brott har någon skuld i det som hänt. Även om jag förstår ditt resonnement också, så håller jag inte med om att du har någon form av ansvar.

Nej det skulle jag inte utan att det var ju för att jag skulle få det som vi skulle göra det. Och nej det var inte mitt förslag frånbörjan men han visste var jag bodde och att det var ett sånt hem. Och jag kommer inte håg EXAKT hur det blev men att han skrev nånting att om jag rökte så kunde han fixa cigg så svarade jag att jag inte gör det och ifall han kunde fixa sprit eller nåt knark eller nåtsånt och det kunde han och att han hade som han sa sånt som såna som jag vill ha.
Och sen kanske nån annan dag eller senare eller jag minns inte exakt men då hade vi skrivit lite om s*x saker och skickat bilder så skrev han att han kunde hämta mig så skulle jag få en sak om vi gjorde en äckel sak först och då svarade jag okej till det. Så JAG gick ju med på det innan.
Och om han hade mördat mig så hade inte jag tyckt nånting för då hade jag varit död.

 

[tott]

Ja det är väl ungefär lika roligt som att rid läraren kan vara där så man får möjlig het att rida om man rider vanliga rid lektioner. Alltså det är inte att dom bara råkade vara där så fick jag rida utan jag HAR ridning på tisdagar och jag har ALLTID en som leder och två som går med.

Ok. Trodde det var en extra gång på din mammas ponny.

 

[LiviaFilippa]

Ok. Trodde det var en extra gång på din mammas ponny.

Nej det var den vanliga ridningen fast att jag fick prova mammas ponny efter den vanliga ridningen så jag red lite kortare tid motför som jag brukar.

 

[LiviaFilippa]

Jag bara tänker så jävla mycket förmycket helatiden. Som nu så jag VET att det inte hjälper att tänka på det men ändå så bara har jag MASSA MASSA tankar om äckel sakerna och vad jag borde ha gjort och hur mitt liv hade varit ifall inget av det hade hänt och massa sånt.
Och jag VET att det inte ÄR så men som det känns och dethär är som det har känts i flera år. Men den första äckel saken som hände så kändes det som att den RIKTIGA jag försvann då och hon har ALDRIG kommit till baka. Och det är därför som jag nog inte KAN må bra igen för som själva JAG har redan varit död från då.
Jag fattar att det nog låter jätte dumt och över drivet och att den äckel saken inte borde på verka sååå mycket men den GÖR ändå det. Även fast att det var MYCKET mindre motför denandra äckel saken så är detenda som är i mitt huvud att det var DÅ som hela mitt liv blev förstört och att JAG försvann. Och att det var därför som allt annat dåligt hände och även denandra äckel saken att det hade aldrig hänt om inte den första saken hade hänt. Och att jag hade inte känt mig så jävla äcklig och att det var minegen kropps fel som att den svek mig och att det var MITT fel att det hände och att det var MIN hemlig het som JAG inte fick säga.
Och jag både blir så jävla jävla arg på migsjälv då att jag var så JÄVLA dum i huvudet och lätt lurad och barnslig och o kunnig. Och att jag tycker synd om migsjälv då för att jag VILLE INTE att det skulle hända och jag fattade inte hur fel jag tänkte men jag borde inte ens be hövt fatta det heller.
Och jag vet att domflesta här är äldre och ni tycker kanske inte att det är så jätte stor skillnad på 14 och 16. Men jag känner mig som jag var MYCKET yngre då och mera o skyldig och som hel på nåt sätt och efter detdär så blev jag som trasig. Och jag bara tänker skit mycket på hur jävla ensam och äcklig och konstig och skyldig jag kände mig då efter och att jag be rättade allt till min hund och jag blir som både ledsen och arg och alltmöjligt och det bara gör så jävla ONT att tänka att jag be hövde fp ut det till nån så i flera flera månader så var hon den ENDA som visste nåt. Ich hon var bara en hund men hon var så jävla mycket mera för mig.
Förlåt att dethät blev jätte långt och konstigt.

 

[LiviaFilippa]

Och att endel säger eller skriver att han kanske in väntade ett till fälle och sånt så tänker jag skit mycket på allt innsn äckel händelsen för det var en som jag kände från jag var liten. Så tänker jag på alla små saker liksom om det var nåt äckel tänk från han eller att han lurades om hur han var helatiden för att han planerade att han skulle göra nån äckel sak när jag var äldre. Eller om det bara råkade bli så då men att han var snäll ppriktigt innan. Eller ifall att han ALLTID var en äckel gubbe fast jag inte visste det innan.

 

[Blyger]

Jag tror jag förstår vad du menar med att du känner som att "du" försvann. Tyvärr kan man behöva få hitta en annan variant av sig själv, av olika anledningar och ibland flera gånger, genom livet

 

[LiviaFilippa]

Jag tror jag förstår vad du menar med att du känner som att "du" försvann. Tyvärr kan man behöva få hitta en annan variant av sig själv, av olika anledningar och ibland flera gånger, genom livet

Men det går inte att hitta nånannan variant av mig för själva JAG finns inte kvar ALLS. Utan denhär som jag är nu är nån HELT annan som är helt o känd för den gamla mig.

 

[Blyger]

Men det går inte att hitta nånannan variant av mig för själva JAG finns inte kvar ALLS. Utan denhär som jag är nu är nån HELT annan som är helt o känd för den gamla mig.

Då hoppas jag att du lär känna den nya personen och kan tycka om henne

 

[LiviaFilippa]

Då hoppas jag att du lär känna den nya personen och kan tycka om henne

Jag KAN INTE det.