Bara tankar som måste ut

Det är så jävla mycket som är sjukt och konstigt och äckligt i denhär världen. Och det är så jävla svårt att veta vad man ska tro på och inte. Och detmesta är så jävla jävla stört och det är helatiden människors fel.
Tillexempel så finns det MÅNGA psykologer som vill ha s*x med dom som går hos dom eller har gjort det. Som en som jag läste som var 19 år och psykologen bjöd ut henne på en dejt och sånt och jag tycker att det bara är ÄCKLIGT. Och att det är så JÄVLA svårt att lita på NÅN.
Ingen kanske bryr sig om en påriktigt utan dom kanske bara har massa bak tankar.
Och det är så jävla jävla mycket äckel tankar i min hjärna idag och äckel minnen och äckel känslor. Och att jag är äcklig äcklig äcklig. Och att det är mitt fel att jag är det.
Jag vill få ut om äckel sakerna men jag vill inte det också. Inte till psykologen i den fucking trauma terapin för hon frågar om ALLT så det går inte att be rätta saker till henne. Utan som hon tycker så ska man komma till baka dit i minnet och det vill INTE jag göra. Eller rättaresagt jag VÄGRAR att göra det.
Och jätte mycket från förra året är bara borta. Jag kommer nästan inte håg nånting från våren och detmesta av sommaren och det är också skit läskigt. Så jag kommer håg endel detaljer från när äckel saken hände men jag kommer inte håg hur det såg ut där jag bodde då eller när jag flyttade hit eller om nåt bra hände i somras. Det bara finns inte i min hjärna.
Imorgon så ska en tjej prov rida O så han kanske blir såld jätte fort. Och det är jätte sorgligt men skönt också tror jag.
Jag såg om en gubbe eller man som tog själv mord för att han blev av slöjad att han försökte k*pa s*x av en som han trodde att hon var 14 år. Och jag vet inte hur jag tycker om det. Eller jag vet inte hur jag skulle tycka om det var han som k*pte s*x av mig om han hade tagit själv mord för att det blev av slöjat om han. Jag vet inte om jag skulle få skuld känslor då.
Och jag vet inte om det är MIN skuld eller äckel gubbarnas skuld liksom. Eller jag vet att det är deras skuld enligt domflesta men jag bara får inte hop det i min hjärna. Hur kan det vara deras skuld om jag in bjöd till det eller om jag gick med på det? Jag vet inte ens om man kan få med på att bli v*ld t*gen om jag blev det. Ibland så känns det som jag bara hittar på allt att dom inte gjorde nåt fel alls utan denenda som gjorde fel var jag. Och att det är bara jag som är den äckliga.
Jag ska försöka att åka till skolan imorgon men jag vill INTE det. Men har inte varit där på jätte länge nu.
Igår så träffade jag mammas ponny som hon har köpt som jag inte har träffat förut. Det är iallafall en maxad d ponny och jag skulle testa rida henne men jag vågade bara skritta några steg för jag är så jävla feg. Det är så JÄVLA pattetiskt att jag inte ens vågade skritta runt lite i rid huset på henne och ändå så halva jag tänker på att jag skulle vilja ha en ny egen ponny i fram tiden som skulle vara jätte trygg och mjuk i stegen och träna så jag fick jätte bra balans så jag kunde rida den själv i alla gång arter och kanske hoppa. Men jag vågar inte ens skritta på mammas ponny som ÄR jätte snäll och passar jätte bra som handikapp häst även fast den hade ledare och två gick vid mig och höll i mig. Pattetisk pattetisk pattetisk.
Det är så jävla mycket i huvudet så det bara är kaos. Och allt vill ut fast inget går.

 

[Keb71]

Men du, du satt ju faktiskt upp och skrittade några steg i alla fall!
På en helt okänd ponny, även om de du litar på sagt att den var snäll!
Det tycker jag är superbra gjort av dig!

 

[LiviaFilippa]

Och en sak till som jag blir ganska så irriterad på. Men om man tänker på nånting hur djur kanske upp lever en sak eller att man försöker tänka ur deras syn liksom så är det alltid nån som på pekar att dom tycker att man för mänskligar djuret då. Och som att det är en dålig sak.
Och alltså tack för kompli mangen då! För jag är MYCKET hellre an klagad om att jag för mänskligar djuren för att jag tänker på deras känslor och upp levelse och så och inte bara tänker på dom som nån robot som människor får be stämma ALLT över. Så det är ett ganska konstigt argu ment tycker jag ungefär som att man tycker att det är neggativt att man har med känsla med djur också men det säger nog mer om den personen tycker jag.

 

[LiviaFilippa]

Men du, du satt ju faktiskt upp och skrittade några steg i alla fall!
På en helt okänd ponny, även om de du litar på sagt att den var snäll!
Det tycker jag är superbra gjort av dig!

Ja och två som höll i mig och att mamma inte fick släppa ponnyn alls. Så fort farande mycket fegare motför fem åriga ny börjare.

 

[Keb71]

Ja och två som höll i mig och att mamma inte fick släppa ponnyn alls. Så fort farande mycket fegare motför fem åriga ny börjare.

Men ändå modigare än för några månader sedan när du inte ville rida ALLS.
Jag har haft vuxna nybörjare som varit över 40 år gamla, med fullt fungerande kroppar som vägrat rida utan ledare första gångerna.

 

[LiviaFilippa]

Men ändå modigare än för några månader sedan när du inte ville rida ALLS.
Jag har haft vuxna nybörjare som varit över 40 år gamla, med fullt fungerande kroppar som vägrat rida utan ledare första gångerna.

Nej inte modigare för då VILLE jag inte rida så det var inget om att jag inte vågade.
Och det var ju ändå ny börjare då som hade ledare ellerhur. Och då tycker inte jag att det är konstigt. Men jag är ingen ny börjare utan jag har ridit i nästan hela mitt liv och har tävlat i hoppning och massa sånt. Och jag be hövde ha TRE som hjälpte mig för att jag skulle våga skritta några steg.

 

[Keb71]

Nej inte modigare för då VILLE jag inte rida så det var inget om att jag inte vågade.
Och det var ju ändå ny börjare då som hade ledare ellerhur. Och då tycker inte jag att det är konstigt. Men jag är ingen ny börjare utan jag har ridit i nästan hela mitt liv och har tävlat i hoppning och massa sånt. Och jag be hövde ha TRE som hjälpte mig för att jag skulle våga skritta några steg.

Jag vill bara peppa dig, jag hoppas verkligen att du inte tar det på "fel sätt" men när du red förut och hoppade och så funkade ju din kropp på ett annat sätt.
Så på sätt och vis är du ju nybörjare som ryttare i hur din kropp funkar idag, tills du har lärt dig det nya sättet den funkar på, till häst.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill bara peppa dig, jag hoppas verkligen att du inte tar det på "fel sätt" men när du red förut och hoppade och så funkade ju din kropp på ett annat sätt.
Så på sätt och vis är du ju nybörjare som ryttare i hur din kropp funkar idag, tills du har lärt dig det nya sättet den funkar på, till häst.

Nej jag är INTE ny börjare. Även fast att min kropp är ganska värde lös nu så är inte jag ny börjare för det och jag vill inte att andra tänker att jag är en ny börjare bara för jag inte är van att rida NU efter att jag be höver rullstol.
Ja min kropp funkade normalt förut och det gör den inte nu men jag är INTE ny börjare bara för det.

 

[TeamLundVer]

Ska försöka att inte vara för rörig nu
Jag fick min första häst när jag var 3år och hade egen/ egna hästar fram till 2017. Så absolut ingen nybörjare ( höll även träningar privat och på ridskola).

När jag var gravid så blev min kropp så pass förändrad (har en sjukdom i botten) att jag efter graviditeten inte ens kunde skritta på min långbenta dressyrhäst utan att skrika av smärta.

Spola fram några år och jag gick på smärtrehab pga min sjukdom. Där ingick det att varannan vecka skritta på islandshäst. Dvs 40cm lägre, lugn, trygg häst.

Första gången var hemsk, dels grät jag floder, jag kunde inte följa med i steget och jag hade 2 ledare. De var väldigt skeptiska till att jag ridit innan.

Sista gången (var kanske 4 totalt) så fick jag testa både pass och tölt på egen hand vilket ingen annan fick. Då hade mina spänningar och min oro släppt.

Jag var inte dålig gör att det gick skitdåligt första gången. Jag var bara ovan och min kropp svarade inte som den brukade vilket ger en känsla av otrygghet.

Hoppas det känns lite bättre nästa gång.

 

[sorbifolia]

Det är så jävla mycket som är sjukt och konstigt och äckligt i denhär världen. Och det är så jävla svårt att veta vad man ska tro på och inte. Och detmesta är så jävla jävla stört och det är helatiden människors fel.
Tillexempel så finns det MÅNGA psykologer som vill ha s*x med dom som går hos dom eller har gjort det. Som en som jag läste som var 19 år och psykologen bjöd ut henne på en dejt och sånt och jag tycker att det bara är ÄCKLIGT. Och att det är så JÄVLA svårt att lita på NÅN.
Ingen kanske bryr sig om en påriktigt utan dom kanske bara har massa bak tankar.
Och det är så jävla jävla mycket äckel tankar i min hjärna idag och äckel minnen och äckel känslor. Och att jag är äcklig äcklig äcklig. Och att det är mitt fel att jag är det.
Jag vill få ut om äckel sakerna men jag vill inte det också. Inte till psykologen i den fucking trauma terapin för hon frågar om ALLT så det går inte att be rätta saker till henne. Utan som hon tycker så ska man komma till baka dit i minnet och det vill INTE jag göra. Eller rättaresagt jag VÄGRAR att göra det.
Och jätte mycket från förra året är bara borta. Jag kommer nästan inte håg nånting från våren och detmesta av sommaren och det är också skit läskigt. Så jag kommer håg endel detaljer från när äckel saken hände men jag kommer inte håg hur det såg ut där jag bodde då eller när jag flyttade hit eller om nåt bra hände i somras. Det bara finns inte i min hjärna.
Imorgon så ska en tjej prov rida O så han kanske blir såld jätte fort. Och det är jätte sorgligt men skönt också tror jag.
Jag såg om en gubbe eller man som tog själv mord för att han blev av slöjad att han försökte k*pa s*x av en som han trodde att hon var 14 år. Och jag vet inte hur jag tycker om det. Eller jag vet inte hur jag skulle tycka om det var han som k*pte s*x av mig om han hade tagit själv mord för att det blev av slöjat om han. Jag vet inte om jag skulle få skuld känslor då.
Och jag vet inte om det är MIN skuld eller äckel gubbarnas skuld liksom. Eller jag vet att det är deras skuld enligt domflesta men jag bara får inte hop det i min hjärna. Hur kan det vara deras skuld om jag in bjöd till det eller om jag gick med på det? Jag vet inte ens om man kan få med på att bli v*ld t*gen om jag blev det. Ibland så känns det som jag bara hittar på allt att dom inte gjorde nåt fel alls utan denenda som gjorde fel var jag. Och att det är bara jag som är den äckliga.
Jag ska försöka att åka till skolan imorgon men jag vill INTE det. Men har inte varit där på jätte länge nu.
Igår så träffade jag mammas ponny som hon har köpt som jag inte har träffat förut. Det är iallafall en maxad d ponny och jag skulle testa rida henne men jag vågade bara skritta några steg för jag är så jävla feg. Det är så JÄVLA pattetiskt att jag inte ens vågade skritta runt lite i rid huset på henne och ändå så halva jag tänker på att jag skulle vilja ha en ny egen ponny i fram tiden som skulle vara jätte trygg och mjuk i stegen och träna så jag fick jätte bra balans så jag kunde rida den själv i alla gång arter och kanske hoppa. Men jag vågar inte ens skritta på mammas ponny som ÄR jätte snäll och passar jätte bra som handikapp häst även fast den hade ledare och två gick vid mig och höll i mig. Pattetisk pattetisk pattetisk.
Det är så jävla mycket i huvudet så det bara är kaos. Och allt vill ut fast inget går.

Ja, det finns tyvärr en massa dåligt i världen, och ja, det kan vara svårt att veta vem man kan lita på. Men det finns verkligen människor som bryr sig och vill andra väl, utan någon baktanke. Jag känner flera sådana människor, både online och IRL.

Det med att en del äckelgubbar tar självmord när dom blir avslöjade, det kanske hänger ihop med att dom inte längre kan ljuga för sig själv om att dom gjort någonting fruktansvärt fel? För jag tror nog de VET hur hemska de är egentligen, men de vill nog inte inse det, för då blir det alldeles för svårt att kunna leva med sig själv. Och det är alltid deras ansvar oavsett, även om dom kanske försöker intala sig själv och även sina offer, att det var frivilligt från offrets sida. Om ens kropp tydligt säger nej så är det absolut INTE frivilligt.

Jag förstår att det är jättesvårt att prata om det med psykologen om det blir så att hon ställer en massa frågor och vill att du ska återuppleva det som hände. Har hon förklarat hur det ska hjälpa dig att göra det på det sättet? Är det för att du ska liksom "bli klar" med alla minnerna om du vågar ta fram dom och titta ordentligt på dom istället för att trycka undan dom? Det låter tufft oavsett.

Hoppas det funkar att gå i skolan imorgon och att du får tänka på något annat medan du är där iaf. ❤

 

[LiviaFilippa]

Ska försöka att inte vara för rörig nu
Jag fick min första häst när jag var 3år och hade egen/ egna hästar fram till 2017. Så absolut ingen nybörjare ( höll även träningar privat och på ridskola).

När jag var gravid så blev min kropp så pass förändrad (har en sjukdom i botten) att jag efter graviditeten inte ens kunde skritta på min långbenta dressyrhäst utan att skrika av smärta.

Spola fram några år och jag gick på smärtrehab pga min sjukdom. Där ingick det att varannan vecka skritta på islandshäst. Dvs 40cm lägre, lugn, trygg häst.

Första gången var hemsk, dels grät jag floder, jag kunde inte följa med i steget och jag hade 2 ledare. De var väldigt skeptiska till att jag ridit innan.

Sista gången (var kanske 4 totalt) så fick jag testa både pass och tölt på egen hand vilket ingen annan fick. Då hade mina spänningar och min oro släppt.

Jag var inte dålig gör att det gick skitdåligt första gången. Jag var bara ovan och min kropp svarade inte som den brukade vilket ger en känsla av otrygghet.

Hoppas det känns lite bättre nästa gång.

Men det var inte första gången för mig att rida nu utan jag har ridit flera gånger nu. Men det var första gången på mammas häst bara.
Men iallafall så du var ju ändå inte ny börjare då när du red ellerhur?

 

[LiviaFilippa]

Ja, det finns tyvärr en massa dåligt i världen, och ja, det kan vara svårt att veta vem man kan lita på. Men det finns verkligen människor som bryr sig och vill andra väl, utan någon baktanke. Jag känner flera sådana människor, både online och IRL.

Det med att en del äckelgubbar tar självmord när dom blir avslöjade, det kanske hänger ihop med att dom inte längre kan ljuga för sig själv om att dom gjort någonting fruktansvärt fel? För jag tror nog de VET hur hemska de är egentligen, men de vill nog inte inse det, för då blir det alldeles för svårt att kunna leva med sig själv. Och det är alltid deras ansvar oavsett, även om dom kanske försöker intala sig själv och även sina offer, att det var frivilligt från offrets sida. Om ens kropp tydligt säger nej så är det absolut INTE frivilligt.

Jag förstår att det är jättesvårt att prata om det med psykologen om det blir så att hon ställer en massa frågor och vill att du ska återuppleva det som hände. Har hon förklarat hur det ska hjälpa dig att göra det på det sättet? Är det för att du ska liksom "bli klar" med alla minnerna om du vågar ta fram dom och titta ordentligt på dom istället för att trycka undan dom? Det låter tufft oavsett.

Hoppas det funkar att gå i skolan imorgon och att du får tänka på något annat medan du är där iaf. ❤

Ja det kanske FINNS såna människor men det är ju nästan helt o möjligt att veta vilka det är.
Och det med äckel gubbar så om dom VET att det är hemskt och fel så borde dom ju inte kunna bara inte tänka på det sålänge ingen vet det. Utan det verkar ju bara som dom inte vill att nånannan ska veta det. Och detdär med om det är fri villigt så jag vet inte hur jag tycker bara. Eller liksom om jag lurade äckel gubben att jag ville fast jag inte gjorde det egentligen så var det ju på ett sätt jag som gjorde fel?
Och om psykologen så ja det är för hjärnan ska typ be arbeta det och in se att inte minnena är farliga och sånt så man ska som möta dom. Men jag tror inte att själva minnena är FARLIGA heller men som är jävligt jobbiga och jag får panik av dom och så jävla mycket äckel känslor så jag inte står ut. Och att dom blir bara starkare och är mera i mitt huvud efter att jag har pratat om det med henne så därför så vill jag INTE det.

 

[Ullmerkott]

Ja det kanske FINNS såna människor men det är ju nästan helt o möjligt att veta vilka det är.
Och det med äckel gubbar så om dom VET att det är hemskt och fel så borde dom ju inte kunna bara inte tänka på det sålänge ingen vet det. Utan det verkar ju bara som dom inte vill att nånannan ska veta det. Och detdär med om det är fri villigt så jag vet inte hur jag tycker bara. Eller liksom om jag lurade äckel gubben att jag ville fast jag inte gjorde det egentligen så var det ju på ett sätt jag som gjorde fel?
Och om psykologen så ja det är för hjärnan ska typ be arbeta det och in se att inte minnena är farliga och sånt så man ska som möta dom. Men jag tror inte att själva minnena är FARLIGA heller men som är jävligt jobbiga och jag får panik av dom och så jävla mycket äckel känslor så jag inte står ut. Och att dom blir bara starkare och är mera i mitt huvud efter att jag har pratat om det med henne så därför så vill jag INTE det.

Han var vuxen, han borde ha förstått. Och om han var osäker borde han ha funderat ett varv till innan han gjorde något. Han visste väl både att du var ung och att du mådde dåligt, så det finns liksom inga ursäkter för honom. Med tanke på hur elakt han betedde sig mot dig kan du vara HELT säker på att han inte blev det minsta lurad, han var helt enkelt bara ett riktigt jävla as.

Jag är så ledsen att du råkat ut för sådana här idioter!

 

[Islandshästryttare]

Och jag vet inte om det är MIN skuld eller äckel gubbarnas skuld liksom. Eller jag vet att det är deras skuld enligt domflesta men jag bara får inte hop det i min hjärna. Hur kan det vara deras skuld om jag in bjöd till det eller om jag gick med på det? Jag vet inte ens om man kan få med på att bli v*ld t*gen om jag blev det. Ibland så känns det som jag bara hittar på allt att dom inte gjorde nåt fel alls utan denenda som gjorde fel var jag. Och att det är bara jag som är den äckliga.

Det är inte din skuld utan deras skuld. Det var för att du är ett barn och de var vuxna. Det är aldrig ett barns fel när vuxna gör något olagligt och förbjudet. Det spelar ingen roll om ett barn bjuder in till något , det var olagligt och det var de vuxnas ansvar att säga nej isåfall. Det gjorde dom inte och de tog sig rättigheter som de inte hade. Därför är det dom som gjort fel och inte du, därför är det dom som är äckliga. Vuxnas ansvar är att skydda barn mot dåliga saker. De här personerna har gjort precis tvärtom och gått över alla gränser som vuxna människor. Det är inte och kan aldrig bli ett barns ansvar..Kram

 

[tott]

Nej inte modigare för då VILLE jag inte rida så det var inget om att jag inte vågade.
Och det var ju ändå ny börjare då som hade ledare ellerhur. Och då tycker inte jag att det är konstigt. Men jag är ingen ny börjare utan jag har ridit i nästan hela mitt liv och har tävlat i hoppning och massa sånt. Och jag be hövde ha TRE som hjälpte mig för att jag skulle våga skritta några steg.

Vilken tur att det fanns tillgång till alla tre så att du hade möjlighet att rida. Försök se det så.

Livet är föränderligt för alla människor på jorden. Ingen i hela världen har det lika hela tiden.

Jag själv slutade, av olika tråkiga anledningar, rida för 8 år sedan. Jag har ridit i hela mitt liv innan dess och haft några egna hästar. Jag har tävlat och tränat och varit aktiv. Nu har jag börjat rida lite smått igen...men det går inte alls lika bra som för 8 år sedan. Jag har inte alls samma kontroll över min kropp och hästen(s), men jag kämpar på. Det är roligt ändå och jag hoppas att det ska gå bättre med tiden.

 

[LiviaFilippa]

Han var vuxen, han borde ha förstått. Och om han var osäker borde han ha funderat ett varv till innan han gjorde något. Han visste väl både att du var ung och att du mådde dåligt, så det finns liksom inga ursäkter för honom. Med tanke på hur elakt han betedde sig mot dig kan du vara HELT säker på att han inte blev det minsta lurad, han var helt enkelt bara ett riktigt jävla as.

Jag är så ledsen att du råkat ut för sådana här idioter!

Ja kanske men jag ut satte ändå migsjälv för hela den situationen.

 

[sorbifolia]

Och detdär med om det är fri villigt så jag vet inte hur jag tycker bara. Eller liksom om jag lurade äckel gubben att jag ville fast jag inte gjorde det egentligen så var det ju på ett sätt jag som gjorde fel?

Det var nog snarare han som lurade dig att tro att du gjorde det frivilligt. Det är så manipulation funkar, och tyvärr är många sådana gubbar grymt duktiga på det.

Jag har ju en kompis som jobbar i polisen med att avslöja och häkta äckelgubbar som ger sig på barn och tonåringar. Och det är jättevanligt att dom först chattar en tid och sedan "frivilligt" bestämmer att träffas. Men det är ALLTID den vuxna som haft det som baktanke hela tiden, och som lockat eller lurat eller charmat barnet/ungdomen att gå med på hans plan. För som vi pratat om tidigare är det mycket mindre chans att offret berättar till någon, om de tror att de hade en del av skulden för vad som hände. Och dessutom är det nog enklare för övergriparen att intala sig själv att den inte gjort något fel om det liksom är "frivilligt" från den som blir utsatt. Fast egentligen vet de, och därför så är de så rädda att någon ska få veta.

 

[LiviaFilippa]

Det är inte din skuld utan deras skuld. Det var för att du är ett barn och de var vuxna. Det är aldrig ett barns fel när vuxna gör något olagligt och förbjudet. Det spelar ingen roll om ett barn bjuder in till något , det var olagligt och det var de vuxnas ansvar att säga nej isåfall. Det gjorde dom inte och de tog sig rättigheter som de inte hade. Därför är det dom som gjort fel och inte du, därför är det dom som är äckliga. Vuxnas ansvar är att skydda barn mot dåliga saker. De här personerna har gjort precis tvärtom och gått över alla gränser som vuxna människor. Det är inte och kan aldrig bli ett barns ansvar..Kram

Men det är väl mitt an svar också att inte göra dumma saker. Eller jag tycker det iallafall att man har eget an svar för det.
Tillexempel om man VET att man ska göra en äckel sak som man inte vill så känns det bara inte som man bara kan skylla allt på äckel gubben då för då borde inte ens jag ha träffat han.
Och den första äckel saken så JA på ett sätt så håller jag med att det bara var han som gjorde fel då. Men också så vet jag inte för jag gjorde väl NÅNTING så att han fick äckel tankar DÅ.

 

[LiviaFilippa]

Vilken tur att det fanns tillgång till alla tre så att du hade möjlighet att rida. Försök se det så.

Livet är föränderligt för alla människor på jorden. Ingen i hela världen har det lika hela tiden.

Jag själv slutade, av olika tråkiga anledningar, rida för 8 år sedan. Jag har ridit i hela mitt liv innan dess och haft några egna hästar. Jag har tävlat och tränat och varit aktiv. Nu har jag börjat rida lite smått igen...men det går inte alls lika bra som för 8 år sedan. Jag har inte alls samma kontroll över min kropp och hästen(s), men jag kämpar på. Det är roligt ändå och jag hoppas att det ska gå bättre med tiden.

Ja fast det var ju inte tur utan jag har alltid tre som hjälper mig när jag har ridning. Så det är ju inte att det var tur utan annars skulle jag ju inte ha varit där.

 

[Ullmerkott]

Men det är väl mitt an svar också att inte göra dumma saker. Eller jag tycker det iallafall att man har eget an svar för det.
Tillexempel om man VET att man ska göra en äckel sak som man inte vill så känns det bara inte som man bara kan skylla allt på äckel gubben då för då borde inte ens jag ha träffat han.
Och den första äckel saken så JA på ett sätt så håller jag med att det bara var han som gjorde fel då. Men också så vet jag inte för jag gjorde väl NÅNTING så att han fick äckel tankar DÅ.

Jag tycker ansvar hänger väldigt mycket ihop med makt. Ju större makt man har, desto större ansvar. Den som är vuxen, fysiskt stark och/eller har någon typ av maktutövning har ALLTID ett ansvar att inte utnyttja personer som är yngre, mindre, i beroendeställning eller på annat sätt sårbara.

Vad den första gubben fick för tankar är hans ansvar, inte ditt! Framför allt är det hans ansvar att inte göra dumma grejer bara för att han vill det. Om du eller jag t.ex. ser en fin häst i en hage och tänker att vi vill ha den så VET vi ändå att vi inte bara kan stjäla den. Hästägaren har inte gjort något fel som släppt ut hästen i en hage där vi kan se den.