- Svar: 3
- Visningar: 926
Nu är det bara ungefär två veckor kvar tills jag ska till veterinären med Frej. För några dagar sedan hade jag nästan bestämt mig för att inte låta Frej opereras igen. Inte ens om veterinärerna rekommenderar ännu en operation. Han har ändå varit såpass bra nu att jag var/är rädd att han ska bli sämre om operationen misslyckas eller skadan går upp igen.
Men nu sedan i torsdags visar han mer symtom, och det har eskalerat. Han har vid flera tillfällen valt att skutta på tre ben istället för att trava, och - vilket oroar mig mer - även avlastat benet en del när han står stilla. Jag får intrycket av att han faktiskt har lite ont av att använda benet.
Det är väl inte 100 procent säkert att den här försämringen kommer sig av den lösa senan, men ändå troligt.
Så vad gör man? Om det inte blir bättre igen måste han nog opereras, för han får inte gå och ha ont. Men det kommer att ha gått cirka två månader sedan skadan först uppkom (även om han opererats i samma be n för samma diagnos två gånger tidigare). Det är ganska lång tid.
Det känns helt fel att säga tack och godnatt, och då är antagligen operation enda alternativet. Men frågan är hur bra det kommer hålla med ärrvävnad från tre operationer. Nästan hela det här året har jag behövt vara glädjedödare. Det är inte roligt att hela tiden hindra sin unga pigga hund från att... Ja, ha roligt. Och tänk om jag måste fortsätta hejda honom i tio år framåt? Se - men inte röra, promenera - men aldrig sträcka ut, leka -men alltid bromsad. Som människa skulle jag känna mig väldigt ledsen med det livet.
Jaja, jag hoppas att Frej inte blir sämre nu, för jag vill helst inte behöva boka något extra veterinärbesök innan det planerade besöket.
Usch, jag känner mig så rådvill. Frej är mitt ansvar och jag vill det bästa för honom, men utan att själv bli tokig. Har försökt googla mig till rätt och fel men det fungerade förstås inte.
Fast det är klart, veterinären kanske säger: "jomen det här fixar vi, han kommer att kunna leva på fullt ut om bara några månader." Men veterinären kan ha fel. Och jag kan ha fel.
Jag vill ha facit. Nu.
Men nu sedan i torsdags visar han mer symtom, och det har eskalerat. Han har vid flera tillfällen valt att skutta på tre ben istället för att trava, och - vilket oroar mig mer - även avlastat benet en del när han står stilla. Jag får intrycket av att han faktiskt har lite ont av att använda benet.
Det är väl inte 100 procent säkert att den här försämringen kommer sig av den lösa senan, men ändå troligt.
Så vad gör man? Om det inte blir bättre igen måste han nog opereras, för han får inte gå och ha ont. Men det kommer att ha gått cirka två månader sedan skadan först uppkom (även om han opererats i samma be n för samma diagnos två gånger tidigare). Det är ganska lång tid.
Det känns helt fel att säga tack och godnatt, och då är antagligen operation enda alternativet. Men frågan är hur bra det kommer hålla med ärrvävnad från tre operationer. Nästan hela det här året har jag behövt vara glädjedödare. Det är inte roligt att hela tiden hindra sin unga pigga hund från att... Ja, ha roligt. Och tänk om jag måste fortsätta hejda honom i tio år framåt? Se - men inte röra, promenera - men aldrig sträcka ut, leka -men alltid bromsad. Som människa skulle jag känna mig väldigt ledsen med det livet.
Jaja, jag hoppas att Frej inte blir sämre nu, för jag vill helst inte behöva boka något extra veterinärbesök innan det planerade besöket.
Usch, jag känner mig så rådvill. Frej är mitt ansvar och jag vill det bästa för honom, men utan att själv bli tokig. Har försökt googla mig till rätt och fel men det fungerade förstås inte.
Fast det är klart, veterinären kanske säger: "jomen det här fixar vi, han kommer att kunna leva på fullt ut om bara några månader." Men veterinären kan ha fel. Och jag kan ha fel.
Jag vill ha facit. Nu.