Det tycker jag är ett intressant ämne. Inom ayurvedan utgår man från personlighetstypen när man skapar åtgärder för att må bättre. Av det jag hittills läst känns det som sunt förnuft. Alla är ju olika och då kan ju inte en enda lösning passa alla.
De olika personlighetstyper/kroppstyper, eller doshor som ayurvedan pratar om, är Vata, Pitta och Kapha. En Vata är ofta konstnärlig, kreativ, har en livlig fantasi men kan ha svårt att slutföra sina projekt. Pittan är ofta målinriktad, tävlingsinriktad, klarsynt och kan ha höga ambitioner. En Kapha är vanligen stabil och pålitlig, har ett tålmodigt, omhändertagande och vänligt sätt.
Nu kan man ju inte bara säga att man är ditten eller datten, man har en kombination av dessa och det är vanligen 1-2 av dem som dominerar.
Idag gjorde jag en test för att se hur jag själv låg till. Förvisso anade jag redan på ett ungefär hur det skulle vara och det stämde bra. För mig dominerar Pitta som låg på 42%. Av Kapha hade jag 36%. Om jag nu minns rätt.
Vid motgångar blir en Pitta irriterad och arg. Jepp, stämmer för mig. Mitt ex har sagt vid några tillfällen att jag nog är den mest missnöjda person han träffat
. Han hade nog någon poäng där kan jag väl erkänna. Lyckligtvis finns det även en annan sida av myntet. Eller flera egentligen, då många delar samspelar i ens personlighet. Jag är t.ex. väldigt målinriktad (Pitta) och även om jag ibland kan ta ett steg tillbaka för att fundera över läget (Kapha), tappar jag aldrig fokus på målet. Energin varierar (Vata) men är ofta ganska hög (Pitta), ibland bubblar det i kroppen av all energi och man känner sig oövervinnerlig.
Jag brukar sällan ta stor plats och göra väsen av mig. Jag antar att jag kanske verkar lite mesig. Men skulle någon få för sig att sätta sig på mig blir de snabbt varse att de satt sig på en igelkott .
Jag har ju flera intressen i den yttre världen, men det mest spännande att utforska är den inre världen. Med åren lär man sig mer och mer hur man fungerar eller inte fungerar och vad man kan göra för att förändra saker som behöver förändras. Inom ridningen är jag t.ex. väldigt prestationsmedveten, så därför är det ju faktiskt bra att jag har tillgång till världens finaste promenadponny. Det blir en perfekt motvikt. Hon är ponnyn man bara myser med och gör saker med för att det är kul, inte för att uppnå något slags resultat. Hon har inte fysiken för att prestera, men är helt oemotståndlig när hon mjukt vilar mulen mot mitt bröst eller ansikte och andas varm luft på mig .
De olika personlighetstyper/kroppstyper, eller doshor som ayurvedan pratar om, är Vata, Pitta och Kapha. En Vata är ofta konstnärlig, kreativ, har en livlig fantasi men kan ha svårt att slutföra sina projekt. Pittan är ofta målinriktad, tävlingsinriktad, klarsynt och kan ha höga ambitioner. En Kapha är vanligen stabil och pålitlig, har ett tålmodigt, omhändertagande och vänligt sätt.
Nu kan man ju inte bara säga att man är ditten eller datten, man har en kombination av dessa och det är vanligen 1-2 av dem som dominerar.
Idag gjorde jag en test för att se hur jag själv låg till. Förvisso anade jag redan på ett ungefär hur det skulle vara och det stämde bra. För mig dominerar Pitta som låg på 42%. Av Kapha hade jag 36%. Om jag nu minns rätt.
Vid motgångar blir en Pitta irriterad och arg. Jepp, stämmer för mig. Mitt ex har sagt vid några tillfällen att jag nog är den mest missnöjda person han träffat
. Han hade nog någon poäng där kan jag väl erkänna. Lyckligtvis finns det även en annan sida av myntet. Eller flera egentligen, då många delar samspelar i ens personlighet. Jag är t.ex. väldigt målinriktad (Pitta) och även om jag ibland kan ta ett steg tillbaka för att fundera över läget (Kapha), tappar jag aldrig fokus på målet. Energin varierar (Vata) men är ofta ganska hög (Pitta), ibland bubblar det i kroppen av all energi och man känner sig oövervinnerlig. Jag brukar sällan ta stor plats och göra väsen av mig. Jag antar att jag kanske verkar lite mesig. Men skulle någon få för sig att sätta sig på mig blir de snabbt varse att de satt sig på en igelkott
.Jag har ju flera intressen i den yttre världen, men det mest spännande att utforska är den inre världen. Med åren lär man sig mer och mer hur man fungerar eller inte fungerar och vad man kan göra för att förändra saker som behöver förändras. Inom ridningen är jag t.ex. väldigt prestationsmedveten, så därför är det ju faktiskt bra att jag har tillgång till världens finaste promenadponny. Det blir en perfekt motvikt. Hon är ponnyn man bara myser med och gör saker med för att det är kul, inte för att uppnå något slags resultat. Hon har inte fysiken för att prestera, men är helt oemotståndlig när hon mjukt vilar mulen mot mitt bröst eller ansikte och andas varm luft på mig
.
