Avlivning av häst i väldigt tight flock?

[Snowball]

Min hästflock på 4 stycken är otroligt tight. Om jag nu tyvärr måste avliva en medlem är det bäst att låta kroppen ligga kvar en stund så övriga hinner begripa detta? Jag är rädd att de övriga annars kommer att leta förtvivlat efter den som saknas.
Äldsta hästen har hunnit bli 31 och blir magrare och magrare, jag försöker få henne att äta mer men hon vill inte ha. Samtidigt har hon sista tiden fått svårare att lyfta bakbenen och jag känner nu att det helt enkelt är dags.
Men framförallt valacken tycker att hon ska vara i hans närhet hela tiden och gnäggar efter henne om hon går för långt bort i hagen, han springer till och med och hämtar henne ibland. Om hon bara försvinner tror jag att han kommer bli snudd på hysteriskt upprörd.
Hur har ni andra gjort med väldigt tighta hästar?

 

[Shaggy]

Jag tog bort min vackra vita för 3 år sedan och hade samam tankar som du. Hon gick tillsamamns med sina två avkommor och flocken var mycket tajt.
Av praktiska skäl så valde jag slutligen att ta borth enen på den plats hon skulle begravas.
Resultatet blev att den äldsta avkomman skrek och skrek. Jag orkade mede tanke på min egen sorg inte höra så jag åkte hem. På kvällen hade hon tystnat.
Det hela gick bättre än jag trodde. Troligen eftersom de hade varandra. Det är nog svårare om en häst försvinner om de bara är två så att all deras trygghet försvinner på en gång.

 

[mackan]

Har tagit bort bakom knuten på stallet och övriga hästar har varit inne eller i hagen beroende på tid. Aldrig låtit dem nosa på kroppen eller se den osv, men de har vetat ändå.... Tillochmed haft flera hästar som blivit av med kompisen (bara de två i hagen - andra hästar i andra hagar dock). De hästar som förlorat hagkompisen har vetat ändå och inte gnäggat eller varit oroliga alls, snarare mer dämpade .

Jag tror inte det är fel att låta din flock kolla av kroppen om du känner att det är bäst . En del väljer att göra så om möjligheten logistikmässigt finns. Gör det som känns bäst helt enkelt .

 

[Magiana]

När mitt ex tog bort sitt gamla sto så fick de två grabbarna komma fram och nosa på henne efteråt. De verkade oberörda. Sen tog de bort därifrån så kroppen kunde forslas bort. Den äldre valacken fick hennes box till natten. Dagen efter gick de till stället där hon legat. Den äldre valacken tog det hårt. Han gick omkring och gnäggade efter henne hela dagen. Sen tystnade han och sa inte ett ljud på ett halvår trots att han i vanliga fall var pratsam. Hans ögon var också ledsna.

Den yngre valacken tog det inte så hårt. Åtminstone syntes det inte.

Jag tror helt enkelt inte att det finns ett rätt och ett fel sätt. Är hästarna fästa vid varann så finns det nog inget enkelt sätt. Tyvärr.

 

[mars]

Jag har tagit bort några gånger runt hörnet och konstigt nog har dom andra förstått.
Har aldrig fått titta eller nosa på den avlidna.
Då har det ändå rört sig om en tight flock som har svårt ibland när någon går iväg på ridtur.

 

[mackan]

Jag har tagit bort några gånger runt hörnet och konstigt nog har dom andra förstått.
Har aldrig fått titta eller nosa på den avlidna.
Då har det ändå rört sig om en tight flock som har svårt ibland när någon går iväg på ridtur.

Precis samma upplevelse förrutom att hästarna inte haft svårt när någon kompis varit iväg på ridtur/tävling etc. däremot varit med om i något enstaka fall när någon sålts att hästarna saknat och gnäggat efter den några dagar.

Men som sagt - när kompisen avlivats bakom knuten så har ingen blivit orolig, snarare dämpad. Tillochmed när de blivit ensamgående i sin hage längre tid efteråt, och bara haft andra hästar i hage inom synhåll brevid har de gått helt lugnt och tysta, och som sagt - dämpade.

Jag upplever som du att de förstår mycket mer än vi ofta tror dem om.

 

[Lindsen]

När jag gick ut ur stallet med hästen så skulle alla nosa och hälsa på honom genom boxdörrarna innan vi gick, något de aldrig annars gjorde om vi lämnade stallet. Efteråt var det dämpat. Inga av hästarna umgicks med varandra, ingen som rullade sig när de kom ut på morgonen som de alltid gjorde. De gick i varsitt hörn och betade. Det var en väldigt märklig och dämpad stämning ett tag. Men inget gnäggande. Vet inte hur de förstod men det gjorde dom.

Vet folk som låtit kompisen se sin döde vän, tror inte det har gjort någon skillnad efteråt så att säga.

 

[TinyWiny]

Jag tror egentligen inte att det spelar någon roll om de får nosa. De förstår ändå och sörjer ändå. Dotterns häst blev så deprimerad att han slutade äta när vi nödgades ta bort hans kompis. Det var enda gången han någonsin slet sig här och han såg henne därför falla. Då skrek han rakt ut men sedan var han bara tyst och han slutade nästan helt att äta. Det var helt vidrigt att se honom falla ur och vad jag än försökte med så tog han bara någon tugga. Jag var så rädd att förlora honom med. Andra hästar gjorde varken till eller ifrån för honom. Han sörjde sin vän så mycket. Det var först en dryg månad senare när jag hittade min nya häst och hon kom hem som han började bli sig själv igen. Han älskade sin nya kompis från första stund och som genom ett trollslag åt han igen. Hästar sörjer sina nära vänner precis som vi. Det är inget som går att göra så mycket åt.

 

[kolblakkur]

Jag hade låtit dem nosa.

Jag hade två ponnys som var supertighta. Alltså så att det var ett problem, H ville inte ens lämna stallplanen utan sin vän. Så dog vännen G i ett åsknedslag - och blev därför liggande så att H kunde nosa. G grävdes ner och sedan den dagen var det inga problem för H att lämna stallplanen. Han visste att G var borta, annars hade det blivit det vanliga: trampa runt och skrika när han lämnade stallplanen. Jag har kvar H, men någon sådan riktig superkompis har han aldrig haft igen.

 

[Ridinglady]

Hur är ’tänket’ med att låta hästar nosa på sin döda kompis? I det vilda lämnar ju svaga och skadade djur flocken och drar sig undan för att dö, alternativt blir de tagna av rovdjur och då flyr ju övriga , så det är ju knappast ett naturligt beteende för hästar att behöva se döda artfränder för att förstå.
När jag har avlivat har det skett med bultning och då måste man avbiloda direkt. Att låta kompisarna trampa omkring i blodet skulle för mig vara ganska makabert.

 

[Efwa]

Hur är ’tänket’ med att låta hästar nosa på sin döda kompis? I det vilda lämnar ju svaga och skadade djur flocken och drar sig undan för att dö, alternativt blir de tagna av rovdjur och då flyr ju övriga , så det är ju knappast ett naturligt beteende för hästar att behöva se döda artfränder för att förstå.
När jag har avlivat har det skett med bultning och då måste man avbiloda direkt. Att låta kompisarna trampa omkring i blodet skulle för mig vara ganska makabert.

Jag tycker inte att tanken är konstig eller onaturlig. Tror faktiskt att de flesta vilda djur dör av annat än just rovdjur.
Ston med föl som dött har ju visat (av några som hållit på med avel) att de förstår och mår bättre av att få sörja direkt efter. De fölston som fått många föl med döfödda föl står gärna flera timmar vid sitt döda föl för att sedan lämna det och liksom "vara klara" med det.

Jag har upplevt samma med hundar och katter.

Att de ändå klarar av det och förstår i många fall är inte heller så konstigt.

 

[Snowball]

Tack för alla svar
När jag var tvungen att ta bort mamman till de tre "yngre" så bultade och avblodade veterinären henne på stallplan. Hästarna blev upprörda när hon föll men sedan när de fick komma fram och nosa så verkade de acceptera det hela omedelbart, den yngsta var faktiskt bara tio månader och diade lite fortfarande. Men det var ingen som sörjde eller letade därför är jag inne på att göra likadant eftersom äldsta hästen alltid funnits för de yngre, hon fanns här när de föddes.
Det känns lite makabert att ringa en veterinär bara för att be om avlivning dock, sist jag tog bort en häst så stod den under veterinärbehandling och prognosen var dålig så det var mer eller mindre självklart att veterinären gjorde det. Äldsta hästen är ju inte sjuk i den bemärkelsen bara väldigt gammal.
Sen vet jag knappt hur jag ska klara av att vara med heller jag lär väl bryta ihop fullständigt

 

[Magnum]

Jag har tagit in hästarna och gått ut med hästarna som tagits bort.
De verkar fatta.
De hör kanske smällen och sen kommer häst inte tillbaka. Ingen har letat, det har varit lugnt och fint.

Utom den gången jag fick ta in min häst ifrån hagen och de akutavlivade hans kompis som var kvar ute.
Dagen efter flyttade jag till ett annat stall akut.
Då tog det ett tag för min häst att förstå. Han gnäggade pch letade ett tag.

 

[Lindsen]

Tack för alla svar
När jag var tvungen att ta bort mamman till de tre "yngre" så bultade och avblodade veterinären henne på stallplan. Hästarna blev upprörda när hon föll men sedan när de fick komma fram och nosa så verkade de acceptera det hela omedelbart, den yngsta var faktiskt bara tio månader och diade lite fortfarande. Men det var ingen som sörjde eller letade därför är jag inne på att göra likadant eftersom äldsta hästen alltid funnits för de yngre, hon fanns här när de föddes.
Det känns lite makabert att ringa en veterinär bara för att be om avlivning dock, sist jag tog bort en häst så stod den under veterinärbehandling och prognosen var dålig så det var mer eller mindre självklart att veterinären gjorde det. Äldsta hästen är ju inte sjuk i den bemärkelsen bara väldigt gammal.
Sen vet jag knappt hur jag ska klara av att vara med heller jag lär väl bryta ihop fullständigt

Det där telefonsamtalet är otroligt jobbigt att göra Har du ingen som kan hjälpa dig göra det? Ingen veterinär kommer tycka det är konstigt att du ringer om avlivning på en 31 år gammal häst. Det är livets cykel. Tänk att hon har fått leva så länge och hos samma matte i så många år Vilken gåva.

Angående att vara med eller inte. Jag har varit med på alla utom en. Och man tar sig samman på något sätt. Minns att med en så vek sig benen lite på väg ut men hittade ändå kraft och tog mig samman. Har alltid varit glad att jag varit med och alltid undrat lite om det gick bra för den jag inte gick med sista stegen.
Men det är ju helt och hållet för ens eget skull egentligen, inte för hästen.

 

[Unafraid]

Tack för alla svar
När jag var tvungen att ta bort mamman till de tre "yngre" så bultade och avblodade veterinären henne på stallplan. Hästarna blev upprörda när hon föll men sedan när de fick komma fram och nosa så verkade de acceptera det hela omedelbart, den yngsta var faktiskt bara tio månader och diade lite fortfarande. Men det var ingen som sörjde eller letade därför är jag inne på att göra likadant eftersom äldsta hästen alltid funnits för de yngre, hon fanns här när de föddes.
Det känns lite makabert att ringa en veterinär bara för att be om avlivning dock, sist jag tog bort en häst så stod den under veterinärbehandling och prognosen var dålig så det var mer eller mindre självklart att veterinären gjorde det. Äldsta hästen är ju inte sjuk i den bemärkelsen bara väldigt gammal.
Sen vet jag knappt hur jag ska klara av att vara med heller jag lär väl bryta ihop fullständigt

Jag har lämnat över mina hästar till personen som bultat och åkt därifrån. Det har känts bra för mig. Personen som bultat har jag stort förtroende för att skulle sköta det bra, och hästarna har varit lugna.

 

[Snowball]

Det där telefonsamtalet är otroligt jobbigt att göra Har du ingen som kan hjälpa dig göra det? Ingen veterinär kommer tycka det är konstigt att du ringer om avlivning på en 31 år gammal häst. Det är livets cykel. Tänk att hon har fått leva så länge och hos samma matte i så många år Vilken gåva.

Angående att vara med eller inte. Jag har varit med på alla utom en. Och man tar sig samman på något sätt. Minns att med en så vek sig benen lite på väg ut men hittade ändå kraft och tog mig samman. Har alltid varit glad att jag varit med och alltid undrat lite om det gick bra för den jag inte gick med sista stegen.
Men det är ju helt och hållet för ens eget skull egentligen, inte för hästen.

Jag jobbar just nu på att förbereda mig för detta mentalt bla genom denna tråd har en del arbetskamrater jag pratar med också men jag får nog göra det hela själv. Det får nog bli distriktsveterinären tror jag, de har avlivning med bultpistol på sin prislista så de borde ju ha erfarenhet av det och kan sedera om det skulle behövas
Usch nu är gråten i halsen igen Hästen är ju pigg och glad i dagsläget det är det som gör det så svårt, men dagen då hon kanske inte kan resa sig kommer förmodligen närmre och närmre samtidigt som hon har tappat i hull så hon börjar se väldigt mager ut

 

[Grazing]

Min hästflock på 4 stycken är otroligt tight. Om jag nu tyvärr måste avliva en medlem är det bäst att låta kroppen ligga kvar en stund så övriga hinner begripa detta? Jag är rädd att de övriga annars kommer att leta förtvivlat efter den som saknas.
Äldsta hästen har hunnit bli 31 och blir magrare och magrare, jag försöker få henne att äta mer men hon vill inte ha. Samtidigt har hon sista tiden fått svårare att lyfta bakbenen och jag känner nu att det helt enkelt är dags.
Men framförallt valacken tycker att hon ska vara i hans närhet hela tiden och gnäggar efter henne om hon går för långt bort i hagen, han springer till och med och hämtar henne ibland. Om hon bara försvinner tror jag att han kommer bli snudd på hysteriskt upprörd.
Hur har ni andra gjort med väldigt tighta hästar?

Min häst blev ju smått hysterisk när hans boxgranne som även den hade boxvila samtidigt gick iväg och han fick lite plegicil gången efter hon skulle iväg och han blev inte trött eller sederad på något vis utan gick bara inte upp i stress. Tänkte för att göra det mindre traumatiskt för alla parter om det är en sådan extremare häst.

Kanske inte hjälper att ge något som tar bort stressen efteråt men just när du går iväg med henne så kan det vara skönt att inte ha någon som skriker traumatiskt bakom en.

Sen förstår hästar och hanterar det på olika sätt, hela flocken i stallet blev väldigt dämpad och låg när min häst försvann, hans bästa vän kliade inte ens någon annan häst på ett halvår så dom tar ju sånt väldigt olika uppenbarligen.

 

[malacogott]

Min hästflock på 4 stycken är otroligt tight. Om jag nu tyvärr måste avliva en medlem är det bäst att låta kroppen ligga kvar en stund så övriga hinner begripa detta? Jag är rädd att de övriga annars kommer att leta förtvivlat efter den som saknas.
Äldsta hästen har hunnit bli 31 och blir magrare och magrare, jag försöker få henne att äta mer men hon vill inte ha. Samtidigt har hon sista tiden fått svårare att lyfta bakbenen och jag känner nu att det helt enkelt är dags.
Men framförallt valacken tycker att hon ska vara i hans närhet hela tiden och gnäggar efter henne om hon går för långt bort i hagen, han springer till och med och hämtar henne ibland. Om hon bara försvinner tror jag att han kommer bli snudd på hysteriskt upprörd.
Hur har ni andra gjort med väldigt tighta hästar?

 

[malacogott]

Två hästar stod hos en bekant. Den ena avlivades i boxen medan den andea var i hagen utanför stallet. När hästen ute hörde skottet började den blåsa. Den blåste o var orolig hela dagen. Den ville inte gå in i stallet på kvällen.

 

[Elisha]

Jag tog bort min senaste där de andra inte kunde se. Dom var riktigt tajts och en av dom kvarvarande hade separationsångest typ,men det gick bra. Gnägg såklart några dagar men bättre än väntat.