Avliva gammal hund

[Birimo]

Jag behöver bolla och få lite krass input

Gamla Grå är 12.5 år. Stor blandis på 45 kg. I princip döv. Halvblind. Lederna är kassa. Han går ständigt på lättare smärtstillande. Glukosamin o msm i stegvis ökad dos har gett oss det sista året. Höfterna bråkar och faller ihop om han överanstränger sig. Ibland behöver han hjälp att komma upp i sängen. I och ur bil funkar inte. Han har kissat när han sover i perioder.


Han har fantastiska dagar. Men.
De sämre dagarna blir fler.
Han lever pensionärsliv. Inga längre promenader. Han får inte springa lös. Farbror vill mer än vad kroppen orkar så det är jag som får begränsa honom. Korta promenader utan terräng och inte ligga stilla för länge.


Sista veckorna har han blivit mer förvirrad och oerhört känslig för stress. I stressat tillstånd lägger allt finlir i kommunikationen ner. Gentemot andra hundar slår språket över från markeringar till regelrätta attacker. Han har markerat gentemot mig i ren förvirring.
Stor hund med mycket skärpa... Det oroar mig för jag kan inte lita på honom längre. Det finns gränser för hur mycket stress jag kan plocka bort.... Jag kan inte anpassa mig mer än vad jag redan gör.


Jag går den "långa" promenad sent på kvällen. Det är mycket lugnare ute då och han har mindre att bli förvirrad över. Härom kvällen blev han vettskrämd av en skata.... Han blir inte längre lugnad av mig. Jag kan inte göra honom trygg. Han fastnar i sin stress på ett sätt han inte gjorde tidigare. I det tillståndet mår han dåligt.



Jag har tid för att somna in bokad imorgon. Nu sitter jag här och tvivlar.
Jag har alltid sagt att han ska få somna in så länge de bra dagarna är fler än de dåliga. Där är vi nu.


Samtidigt så kikar jag ner på lyckliga sovande farbror under köksbordet och undrar om vi kanske har mer tid. Bra dagar mår han så bra. Han leker, bufflar, tigger, vill följa med och är precis 'som vanligt' Dåliga dagar går han vilse i lägenheten och blir stressad så fort jag inte är i närheten.


Att sätta honom på narkotiska värktabletter är uteslutet i hans redan förvirrade tillstånd. Han reagerar väldigt kraftigt och jag vet sedan tidigare att han inte uppskattar att vara 'medicinlullig'


Jag vet inte vad det är jag väntar på. .. Hur kass ska han bli för att mina tvivel ska försvinna?

 

[athena_arabians]

@Birimo: Det här kanske låter lite hårt men avboka inte den bokade tiden. Ja, han har fortfarande bra dagar men de dåliga låter hemska, både för honom och för dig. De dåliga dagarna kommer inte att bli färre.

Var trygg i att du tagit helt rätt beslut för din hund och ha en ordentlig mysdag tillsammans (det verkar ju dessutom som han har en bra dag). Den sista tjänsten vi gör våra djur är den tuffaste men det är det ansvaret vi accepterar när vi blir djurägare.

*stor kram*

 

[Malibu_Stacy]

Låt tiden imorgon vara kvar.
Jag tycker allt du beskriver låter som en hund som inte har livskvalité längre.
Att han är stressad och blivit aggressiv är ett varningstecken.
Det är inte de bra dagarna du ska fokusera på i detta läge, utan dom dåliga. För då låter riktigt dåliga.
Man märker i din text att du är väldigt medveten, engagerad och älskar din hund! Han har säkerligen fått ett bra liv, men nu är det dags för det där sista steget.
Kram!

 

[Kakis]

Jag tycker du gör helt rätt som bokat tiden och tycker du ska behålla den. Jag förstår att du tvivlar då det finns bra dagar och då gör man lätt det. Men om man inte kan hjälpa dem på de dåliga dagarna överväger det. Han har haft ett långt fint liv med dig och låt dig få fina minnen med dig ända in i slutet

 

[Kilauea]

Du gör det många väntar med för länge - bokar en tid för att låta honom somna in. Det låter som det är dags. Det kommer vara förfärligt tungt, men efteråt kommer du troligen känna att det var rätt beslut, för inte vill du se honom ha fler dåliga dagar?

Stor kram och beklagar sorgen!

 

[dobbis]

Efter vad du berättar så skulle jag säga att det redan har varit dags en tid,så gå iväg imorgon,han ska inte leva för din skull,däremot ska du agera för hans skull.

 

[BornAgain]

Du kommer alltid att tvivla, för vi vill ju ha dem kvar hos oss och vi unnar dem varje bra minut. Samtidigt har vi en skyldighet gentemot dem att sätta punkt när det fortfarande finns bra dagar och bra stunder.

Jag vet att det gör ont som fan (ursäkta språkbruket), men jag är övertygad om att du gör det enda du kan göra för en god vän. Du gör rätt. Men det är tungt.

(Jag sa adjö till min Prinsessa i november ifjol. Jag vet med huvudet att det inte var en minut för tidigt (och vi lekte boll innan vi gick hem och öppnade för veterinären), men rent egoistiskt saknar jag henne)

 

[Birimo]

Tack snälla ni för fina respektfulla svar!

Jag veeeet att det rätt. På intellektuell nivå befriat från känslor finns det inga större tvivel.


Jag har trott att det har varit dags några gånger sista halvåret. Nu ÄR det dags.
Hade tid förra måndagen men avbokade... Jag var inte förberedd på att det skulle vara såhär svårt. Jag har varit så dum i huvudet att det är sanslöst. Ett par dagar var jag helt inne på att sälja valpen. För att ge Gamla Grå ett par lugna månader.... Man blir korkad. Förstår plötsligt varför läkare inte får/bör behandla sina barn.



Jag vill att han ska få avsluta livet när han fortfarande är sig själv och fortfarande kan göra saker han tycker om och mår bra av.
Han har livskvalité 5 av 7 dagar. Anpassad livskvalitet vill säga.



Jag har 1.5 kg fläskkarré som vi ska grilla ute i skogen idag☺ Vi har hittat en handikappanpassad väg som funkar för farbror. Kött i skogen. Elda och flisa ved. Mysa med sina favoritmänniskor. Leta köttbullar i blåbärsriset och slakta döda träd i den mån kroppen orkar. Allt det han älskar mest i livet har vi på schemat idag.



Stort tack för det här!
Jag behövde skriva och få feedback för att återfå mitt klarseende.

 

[Philosophia]

Jag behöver bolla och få lite krass input

Gamla Grå är 12.5 år. Stor blandis på 45 kg. I princip döv. Halvblind. Lederna är kassa. Han går ständigt på lättare smärtstillande. Glukosamin o msm i stegvis ökad dos har gett oss det sista året. Höfterna bråkar och faller ihop om han överanstränger sig. Ibland behöver han hjälp att komma upp i sängen. I och ur bil funkar inte. Han har kissat när han sover i perioder.


Han har fantastiska dagar. Men.
De sämre dagarna blir fler.
Han lever pensionärsliv. Inga längre promenader. Han får inte springa lös. Farbror vill mer än vad kroppen orkar så det är jag som får begränsa honom. Korta promenader utan terräng och inte ligga stilla för länge.


Sista veckorna har han blivit mer förvirrad och oerhört känslig för stress. I stressat tillstånd lägger allt finlir i kommunikationen ner. Gentemot andra hundar slår språket över från markeringar till regelrätta attacker. Han har markerat gentemot mig i ren förvirring.
Stor hund med mycket skärpa... Det oroar mig för jag kan inte lita på honom längre. Det finns gränser för hur mycket stress jag kan plocka bort.... Jag kan inte anpassa mig mer än vad jag redan gör.


Jag går den "långa" promenad sent på kvällen. Det är mycket lugnare ute då och han har mindre att bli förvirrad över. Härom kvällen blev han vettskrämd av en skata.... Han blir inte längre lugnad av mig. Jag kan inte göra honom trygg. Han fastnar i sin stress på ett sätt han inte gjorde tidigare. I det tillståndet mår han dåligt.



Jag har tid för att somna in bokad imorgon. Nu sitter jag här och tvivlar.
Jag har alltid sagt att han ska få somna in så länge de bra dagarna är fler än de dåliga. Där är vi nu.


Samtidigt så kikar jag ner på lyckliga sovande farbror under köksbordet och undrar om vi kanske har mer tid. Bra dagar mår han så bra. Han leker, bufflar, tigger, vill följa med och är precis 'som vanligt' Dåliga dagar går han vilse i lägenheten och blir stressad så fort jag inte är i närheten.


Att sätta honom på narkotiska värktabletter är uteslutet i hans redan förvirrade tillstånd. Han reagerar väldigt kraftigt och jag vet sedan tidigare att han inte uppskattar att vara 'medicinlullig'


Jag vet inte vad det är jag väntar på. .. Hur kass ska han bli för att mina tvivel ska försvinna?

Vissa fysiska ålderskrämpor tycker jag att gamla hundar ska kunna få leva med så länge hunden ändå vill vara med och att den inte går runt och har ont. Men, den psykiska stressen och förvirringen tror jag är oerhört jobbig. Det var det som fick mig att låta min gamling somna in när hon var 16 år. Hon hade även fått epilepsi, så visst, hon skulle ändå få somna in för det. Men det var framförallt den oro och förvirring som jag kunde se som var absolut värst för henne. Det var den som gjorde att det inte längre fanns någon tvekan.

Jag kände mig som en bödel. Vem vill vara den som bestämmer tidpunkten för när någon ska dö? Men man får inte se det så. Utan det handlar om att låta ens älskade vän efter ett långt och bra liv få somna in med värdighet och utan smärta och lidande.

Många kramar!

 

[Fjordfrälst]

Vet du vad, du gör helt rätt i att låta din älskade hund få gå i morgon..Jag förstår dina tvivel. Men. Det är dags (av vad du skriver..). Våran sista älskade hund, en Cocker Spaniel som blev hela 16 år innan han fick somna in Han var fräsch i leder och kropp som så men synen eller hörseln var inte den allra bästa, troligen dement också mot slutet...Plötsligt en dag fick han en frånvaroattack (vetten gissar på TIA där proppen löste sig själv), då bestämde vi att dagen därpå skulle han få lämna oss...På den tiden bodde både jag och brorsan fortfarande hemma men vi arbetade, lixom mamma. Och fast han var JÄTTEPIGG och som vanligt dagen därpå, som också skulle vara hans sista, valde vi att låta honom somna för risken med den troliga Tia-attacken att det en dag skulle följa med en stroke/ett slaganfall och det ville vi inte riskera vår älskade vän skulle kunna dö i alldeles ensam hemma Så tvivlet fanns men vi är alla så nöjda över beslutet och att han fick somna in med oss alla omkring sig Styrkekramar till dig!

 

[Birimo]

Vissa fysiska ålderskrämpor tycker jag att gamla hundar ska kunna få leva med så länge hunden ändå vill vara med och att den inte går runt och har ont. Men, den psykiska stressen och förvirringen tror jag är oerhört jobbig. Det var det som fick mig att låta min gamling somna in när hon
var 16 år. Hon hade även fått epilepsi, så visst, hon skulle ändå få somna in för det. Men det var framförallt den oro och förvirring som jag kunde se som var absolut värst för henne. Det var den som gjorde att det inte längre fanns någon tvekan.

Jag kände mig som en bödel. Vem vill vara den som bestämmer tidpunkten för när någon ska dö? Men man får inte se det så. Utan det handlar om att låta ens älskade vän efter ett långt och bra liv få somna in med värdighet och utan smärta och lidande.

Många kramar!

Spiken i kistan är förvirringen. Förändringen senaste två veckorna är att jag inte når in i honom och får honom trygg. Det är inte ok! Trygghet är mitt jobb och nu kan jag inte leverera längre.

Att åldras är sällan smärtfritt. Det går att skapa livskvalitet med väldigt små medel. Jag arbetar med hjärnskadade människor. Där handlar det om att jobba med det som fungerar och anpassa sig till resten.
Samma sak med min gamling. Han fixar inte riktiga spår längre. Köttbullar i riset är däremot lagom nivå. Han får fortfarande sina behov av att spåra tillfredsställda. Allt vi gör anpassas tills hans nuvarande förmåga. Lite valpbehandling. Oändligt tålamod och krav som fungerar i praktiken (inte vad jag som matte tycker o tänker).

Kort och gott delar jag uppfattningen att det är ok att bli gammal, trött och inte orka vanliga saker. Det är en del av livet.
Det svåra är att se skiljelinjen. Den där känslan av att vara bödel har fått mig att bryta ihop x antal gånger sista 10 dagarna. Usch... men det ingår tyvärr i paketet hundliv.

 

[Lovisaleonora]

Jag vet inte vad det är jag väntar på. .. Hur kass ska han bli för att mina tvivel ska försvinna?

Du är redan där. Det är tid att skiljas. Det är hjärtskärande, men ge honom värdighet att få somna in innan allt fullständigt rasar.

 

[purity_666]

Jag är "glad" över att min gamling insjuknade akut en kväll. Inom en timme från insjuknandet så hade han fått somna in. Vi misstänkte hjärnblödning eller liknande. Han var 12.5 år och hade börjat bli gammal i kroppen. Psykiskt var det inget fel alls. Han busade och var glad varje dag, men hade börjat tappa bakändan och var trött i kroppen helt enkelt. Jag hade jätteångest över hur länge jag skulle vänta. Skulle jag vänta tills det märktes psykiskt också, eller borde jag ta bort honom innan det?

Nu behövde jag inte ta beslutet. Vi käkade pizza och helt plötsligt ramlade han omkull och balanssinnet var helt borta. Det var den värsta kvällen någonsin, men jag kände att det var dags. Jag bad inte om undersökningar osv, ville inte att han skulle få ligga inne där. Han fick somna in, med pizza i magen och med huvudet i mitt knä.

Du gör rätt. Låt honom få en fin dag, krama lite extra och låt honom sen få somna in.

 

[Kilauea]

Tack snälla ni för fina respektfulla svar!

Jag veeeet att det rätt. På intellektuell nivå befriat från känslor finns det inga större tvivel.


Jag har trott att det har varit dags några gånger sista halvåret. Nu ÄR det dags.
Hade tid förra måndagen men avbokade... Jag var inte förberedd på att det skulle vara såhär svårt. Jag har varit så dum i huvudet att det är sanslöst. Ett par dagar var jag helt inne på att sälja valpen. För att ge Gamla Grå ett par lugna månader.... Man blir korkad. Förstår plötsligt varför läkare inte får/bör behandla sina barn.



Jag vill att han ska få avsluta livet när han fortfarande är sig själv och fortfarande kan göra saker han tycker om och mår bra av.
Han har livskvalité 5 av 7 dagar. Anpassad livskvalitet vill säga.



Jag har 1.5 kg fläskkarré som vi ska grilla ute i skogen idag☺ Vi har hittat en handikappanpassad väg som funkar för farbror. Kött i skogen. Elda och flisa ved. Mysa med sina favoritmänniskor. Leta köttbullar i blåbärsriset och slakta döda träd i den mån kroppen orkar. Allt det han älskar mest i livet har vi på schemat idag.



Stort tack för det här!
Jag behövde skriva och få feedback för att återfå mitt klarseende.

Låter som en alldeles utmärkt dag tillsammans

 

[Birimo]

Tack till alla i tråden. Det underlättade för mig! Ni har gjort skillnad för mig.

Gårdagen var fantastisk för Gamla Grå. Han blev nästintill valp pånytt. Det var nästan som att han visste att det var dags och brände precis alla energireserver.

Han har fått somna in nu.

 

[Philosophia]

Tack till alla i tråden. Det underlättade för mig! Ni har gjort skillnad för mig.

Gårdagen var fantastisk för Gamla Grå. Han blev nästintill valp pånytt. Det var nästan som att han visste att det var dags och brände precis alla energireserver.

Han har fått somna in nu.

Beklagar så otroligt mycket! Men det låter som att din älskade vän fick en fin sista dag.

 

[athena_arabians]

Tack till alla i tråden. Det underlättade för mig! Ni har gjort skillnad för mig.

Gårdagen var fantastisk för Gamla Grå. Han blev nästintill valp pånytt. Det var nästan som att han visste att det var dags och brände precis alla energireserver.

Han har fått somna in nu.

 

[YorkWann]

Tack till alla i tråden. Det underlättade för mig! Ni har gjort skillnad för mig.

Gårdagen var fantastisk för Gamla Grå. Han blev nästintill valp pånytt. Det var nästan som att han visste att det var dags och brände precis alla energireserver.

Han har fått somna in nu.

heart

 

[Kilauea]

Tack till alla i tråden. Det underlättade för mig! Ni har gjort skillnad för mig.

Gårdagen var fantastisk för Gamla Grå. Han blev nästintill valp pånytt. Det var nästan som att han visste att det var dags och brände precis alla energireserver.

Han har fått somna in nu.

 

[Marita73]

Tack till alla i tråden. Det underlättade för mig! Ni har gjort skillnad för mig.

Gårdagen var fantastisk för Gamla Grå. Han blev nästintill valp pånytt. Det var nästan som att han visste att det var dags och brände precis alla energireserver.

Han har fått somna in nu.