Jag jobbade på en gård på island -86-87. Jag var alltså där på vintern också. Gården hade en hästflock med åtta hästar i olika åldrar, men hästarna var bara "till husbehov." Dom kostar så lite och dom är ju trevliga att ha, sa dom. Då vi stallade in korna i oktober så öppnade vi grindarna överallt så att hästarna kunde röra sig fritt. Det enda gräs som fanns kvar var det runt koskitarna, så det åt dom. Då jag sopat foderbordet så samlade jag ihop det som blev och körde ut det med den mindre traktorn med en liten kärra bakpå. Det var inte alls mycket och det var bara i mitten av foderbordet som det kunde finnas lite gott foder kvar, resten var ju sånt som korna ratat. Då det blivit riktigt isigt och svårt för dom att krafsa fram fjolårsgräset så hände det någon gång att jag fick ta med mig en höbal till dom. (Och i smyg slängde jag på några grepar gott ensilage en gång ibland.) Jag tyckte hemskt synd om hästarna. Det var först i slutet av februari som man hämtade in flocken och började utfodra dom ordentligt. Då hade dom alltså till stor del levt av "betesfläsket" från sommaren tills dess men var ändå inte så magra som jag trott. Jag köpte Blesa därifrån och hon stavmätte vi till 136 cm, hon var alltså medelstor ändå. Nuförtiden så får de allra flesta unghästar på Island bra med foder och då växer dom bättre. Om hon fått det så skulle det inte förvåna mig om hon blivit över 140. Det är med hästarna som med folk - vi blir högre om vi får rejält med näringsrik mat.