SAHF's styrelse kom ut innan jul med en målbeskrivning (förslag) hur det svenska målet för den arabiska fullblodsaveln kan lyda.
Hittar det tyvärr inte på nätet nu bara för att jag skulle vilja det.....
Men i senaste S.A.M. finns det också med d.v.s. det nummer som kom innan jul:
"Den arabiska fullblodshästen skall ha en typ som uppfyller den internationellt erkända rasstandarden. Exteriören skall vara korrekt för att öka hästens hållbarhet och lynnet skall vara sådant att hästen är lämpad för samtliga riddicipliner samt körning. Dessa egenskaper bidrar till att öka den svenska fullblodsaraben konkurenskraft."
Den internationellt erkända rasstandarden är ju:
Skelett
Skelettet är av exceptionellt hård kvalité. Skallen är kort och bred, ögonhålorna stora och runda. Revbenen är 17 par (ibland 18). Svanskotorna är 16 - övriga raser har som regel 18. Ländkotorna är ofta 5 istället för 6.
Huvud
Relativt litet och kilformat.Näsprofilen insvängd under ögonnivå. Pannan är bred med stort avstånd mellan ögonen. En utbuktning mellan eller just över ögonnivå (jibbah) förekommer ofta hos araber. Ganascherna är rundade och djupa.
Öron
Fint utmejslade och spetsade samt harmoniskt placerade.
Ögon
Stora mörka och lågt placerade på huvudet. Ögonvitan kan ibland skymta hos araben. Detta är inte något direkt fel, även om det inte är önskärt med för mycket ögonvita.
Näsborrar
Stora, med fint utmejslade kanter nästan parallella med nosryggen. De ska vara rörliga med kapacitet att kraftigt utvidgas vid rörelse eller ansträngning.
Nos
Liten, såväl framifrån som från sidan. Underläppen ska vara fast och sluten, såvida hästen inte är mycket gammal.
Hals
Lång och elegant böjd. Detta är mera utpräglat hos hingsten än hos stoet, som kan ha en rakare hals. Den ska vara högt ansatt och övergången mellan hals och huvud (mitbah) ska vara lång och mjukt rundad.
Bogar & manke
Bogen väl liggande för att ge ett långt steg. Manken så väl markerad och så lång som möjligt (ibland med "lansmärke"). Detta även om araben pga kortare kotutskott vanligtvis inte har så hög manke som exempelvis det engelska fullblodet.
Rygg & länd
Relativt kort och muskelfylld rygg. Kort och stark länd utan sänkning framför korsets högsta punkt. Rygglinjen utgör en relativt horisontell linje över länd och kors mot svansfästet.
Kors
Lätt takat, ganska platt, med så långt avstånd som möjligt mellan höftbens- och bärbensknöl och med stort avstånd mellan höftbensknölarna. På en utvuxen häst ska korset ej vara högre än manken.
Revben & bål
Väl välvda revben och väl slutet flankparti.
Extremiteter
Araben har en relativt lång överarm och korta skenor med väl markerade senor. Knän och hasar är väl markerade. Skenan är rak, torr och bred - ej knipt under framknä eller has. Skanken är bred och väl muskelfylld.
Hovar
Runda och hårda med horn av bästa kvalité.
Svans
Högt ansatt och bärs i en båge i jämnhöjd med eller över rygglinjen. Detta är - jämsides med det ädla huvudet och den stolt burna halsen - ett av rasens speciella kännetecken. Ibland kan svansen bäras förd åt ena sidan, vilket är accepterat men inte direkt önskvärt.
Hårrem & tagel
Huden ska vara tunn (ådrorna kan ofta synas) och har en sidenskimrande lyster. Hovskägg saknas eller förekommer i ringa omfattning. Taglet i man och svans ska vara silkesmjukt och är ibland lätt vågigt.
Färg & tecken
Alla färger är tillåtna förutom skäck eller black. Skimlar är vanliga. De föds mörka men ljusnar med åren - ofta blir de då helt vita. Somliga blir flugskimlar. En del stickelhåriga hästar ("roan" på engelska) bibehåller sin färg livet ut. Svart är ovanligt men förekommer. Vita tecken är ganska vanligt och kan ibland vara stora.
Mankhöjd
Kan variera beroende på såväl uppfödning som arv, men vanligaste höjden är 145-155 cm. Avvikelser både uppåt och nedåt kan förekomma och några fastställda gränser finns inte.
Gångarter & rörelser
Skritten ska vara fri och vägvinnande. Traven ska vara exceptionellt lätt och flytande och likaledes vägvinnande. Fri, rörlig bog och överarm. Bakbenen ska arbeta med en kraftigt påskjutande rörelse med väl krökta hasar. Hasens arbete är mycket viktig. Frambenen ska föras med schwungfullhet. Galoppen ska vara mycket jämn, elastiskt och välbalanserad.
Exempel på allvarliga fel
Konvext huvud ("ramskopf"). Hjorthals eller stel, vinkelrät halsansättning. Hängande öron. Över- eller underbett. Små ögon. Trånga ganascher. Flata revben. Bockhov eller alltför platt hov. Klena eller alltför vinklade eller raka hasar. Kort struttigt steg. Kort avstånd från höftbensknöl till svansfäste. Smalt, stupande eller kluvet kors. Dåligt buren, knipt svans.
Min kommentar till en del saker, som "oroar" mig i dagens avel bland en hel del uppfödare...nya såväl som gamla, är att man vill avla till det extrema gållande t.ex. dishen på huvudet. Tidiagre stod i rasbeskrivnignen att näsprofilen fick vara rak. Detta har man av någon anledning tagit bort. Förr fanns aldrig denna extrema dish. Och man kan fråga sig vart det leder i det långa loppet om arabhästen får denna extrema dish. Enligt all lärdom om hur man förflyttar luft snabbast och oxygenupptaget, så säger detta ju rakare rör desto bättre. Det blir inte rakare rör med extremdisher.
Ett annat bekymmer, som jag ser det, är att det avlas fram arabhästar med allt längre rygg, vilket leder till allt svagare ryggparti och allt öppnare i flanken. Dessutom leder det till otillräckligt djup i bröstkorgen och otillräcklig bredd i fronten. Detta har också sin betydlese för såväl hållbarheten som uthålligheten, för arabhästen är känd för att ha ett stort hjärta och stora lungor, vilket är A och O för luftgenomströmining och oxygenupptag.
Vidare är jag bekymrad över de dåliga extremiteterna som får ett allt större fäste med bockhovsproblematik, parallellförskjutningar, sabelbenthet. Dessa tre är de mest farliga felställningarna hos hästar som skall brukas.
Förden skull anser jag inte att de mindre allvarliga felen skall få förekomma men om man skall välja mellan pest och kolera.....
Även rörelsemekaniken anser jag försämrats hos dessa "nya" modeller av arabhästar. De rör sig inte fritt från bogen/låret utan från knäna och neråt. Detta ger ingen elasticitet i rörelserna och ej heller ett framåtdrivande, energiskt schwung i rörelserna.
Sedan står i rasbeskrivningen att alla färger är tillåtna utom skäck och black. Nu är det ju så att oavsett vilken färg hästen har en stammen är WAHO (World Arabian Horse Organzation
www.waho.org som är ett paraplyorgan, som bestämmer över all världens registraturer)-godkänd så kan hästen inte exkluderas från registrering. Sabino, som ibland omnämns som skäck, men egentlig bemärkelse inte är skäck, är ju mycket vanligt förekommande färg hos det arabiska fullblodet. I synnerhet hos de arabiska fullblod med engleska blodslinjer.
Jag kan med fördel säga att mina hästar (även om de alla har både sina för- och nackdelar) är mer trogna denna rastyp SAHF anammar än många av de showhästar man ser i utställningsringarna idag.
Åh andra sidan finns det ju typer inom typen hos det arabiska fullblodet, baserade på det beduinerna en gång relaterade till strainen. Dessa typer inom typen ger förutom "familjenamnet" även en viss klassificering av de olika typernas karraktärsdrag. Om detta har jag skrivit en artikel....så finns intresse mailar jag gärna över den.
Visst var målet med beduinernas arabavel att få fram modiga, starka, uthålliga och hållbara hästar. Något som ibland man kan undra över idag eftersom det finns uppfödare som enbart avlar för show.
Och visst, show är en form att bruka hästen.....
Mankan också ställa en fråga...varför måste en häst vara färdiginriden och "klar" vid 3-4 års ålder? Arabhästen är en naturras och behöver tid att utvecklas.
Och är det inte så att våra arabhästar idag har det FÖR bra? Täcken i alla väder och inomhus, oftast fel foderstater, otillräcklig utevistelse och när de är ute vistas många hästar i plana paddockar utan vare sig en sten eller stock eller nivåskillnader i hagen. Ja, det är mycket man kan ha synpunkter på som påverkar avelsmålet.
Att arabtypen ändrat form är den mänskliga fåfängans fel....allt skall bara bli vackrare och vackrare enligt de normer vi har i världen idag. Fult skall bannlysas.
Men vad är egentligen fult och vad är vackert? "Beauty is in the eye of the beholder" (Skönheten sitter i betraktarens ögon).
Varför en del av dessa showhästar inte visas i någon anan diciplin är en gåta även för mig. För mig utesluter inte det ena det andra.
Men en arabuppfödare sa till mig en gång för väldigt länge sedan - "Man skall inte rida de araber som skall visas på utställning,för då får de så sänkt rygg och det är ju fult"
Han ville ha dem matbordsraka från maken och bak till svansfästet...Och hur tror ni en sådan häst rör sig?! Inte alls skulle jag vilja påstå, för där finns inte tillstymmelse till att kunna utföra en balanserad, pådrivande rörelse med helt rak rygg och et helt plant kors!
Mmmmm, det var lite jag kom på nu, men det kommer kanske mer, för detta ämne ligger mg mycket varmt om hjärtat