Anna_
Trådstartare
Ibland tänker jag nog mer än rider Läser här och i böcker, diskuterar, funderar och analyserar. Hur och varför, hjälper hit och muskler dit, osv...
Hela våren har det bara gått utför med ridningen för mig, ingenting har funkat, det har knappt ens varit roligt att rida Och då har jag funderat och analyserat ännu mer, och allting har bara gått ännu sämre...
Men nu idag ansträngde jag mig verkligen för att lämna över till den högra hjärnhalvan! Innan jag klev upp på hästen försökte jag plocka fram den känslan jag haft de där stegen jag upplevt nån gång ibland när allting flutit "perfekt" (nåja ). Se framför mig hur det ser ut, och framför allt känna efter hur det känns i hela kroppen - när hästen kommer upp med ryggen och manken, går stadigt i form och trampar på lugnt men energiskt. Hur rör sig hästen, hur sitter jag, hitta takten, balansen, ...
Sen klev jag upp på hästen och försökte att inte tänka, utan bara känna in den där känslan i kroppen. Och tror ni inte att hästen gick aldeles underbart
Nu när jag funderat lite mer på detta så inser jag att jag kan märka av det här när jag rider lektion också. Ofta gör kroppen bara "mekaniskt" det instruktören säger - tygel nu, tryck där, tyngdpunkt ditåt, bakben hit, osv. Men bara pannkaka till resultat...
Om jag däremot får ta en paus några sekunder för att sortera instruktionerna och översätta dem till en målbild som hela kroppen är med på - och sen inte fokusera på de enskilda hjälperna och kroppsdelarna utan försöka känna in hela rörelsen och vart vi ska nånstans, så går det betydligt bättre.
Det är som att jag måste ta in teorin, bearbeta, översätta till en känsla och målbild och sedan "bara göra".
Det är ju så många andra teoretiker här. Är det här något ni också tänker på? Jobbar ni aktivt med detta eller kommer det naturligt för er? Eller funkar det för er att "rida med vänstra hjärnhalvan"?
Hela våren har det bara gått utför med ridningen för mig, ingenting har funkat, det har knappt ens varit roligt att rida Och då har jag funderat och analyserat ännu mer, och allting har bara gått ännu sämre...
Men nu idag ansträngde jag mig verkligen för att lämna över till den högra hjärnhalvan! Innan jag klev upp på hästen försökte jag plocka fram den känslan jag haft de där stegen jag upplevt nån gång ibland när allting flutit "perfekt" (nåja ). Se framför mig hur det ser ut, och framför allt känna efter hur det känns i hela kroppen - när hästen kommer upp med ryggen och manken, går stadigt i form och trampar på lugnt men energiskt. Hur rör sig hästen, hur sitter jag, hitta takten, balansen, ...
Sen klev jag upp på hästen och försökte att inte tänka, utan bara känna in den där känslan i kroppen. Och tror ni inte att hästen gick aldeles underbart
Nu när jag funderat lite mer på detta så inser jag att jag kan märka av det här när jag rider lektion också. Ofta gör kroppen bara "mekaniskt" det instruktören säger - tygel nu, tryck där, tyngdpunkt ditåt, bakben hit, osv. Men bara pannkaka till resultat...
Om jag däremot får ta en paus några sekunder för att sortera instruktionerna och översätta dem till en målbild som hela kroppen är med på - och sen inte fokusera på de enskilda hjälperna och kroppsdelarna utan försöka känna in hela rörelsen och vart vi ska nånstans, så går det betydligt bättre.
Det är som att jag måste ta in teorin, bearbeta, översätta till en känsla och målbild och sedan "bara göra".
Det är ju så många andra teoretiker här. Är det här något ni också tänker på? Jobbar ni aktivt med detta eller kommer det naturligt för er? Eller funkar det för er att "rida med vänstra hjärnhalvan"?