Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

[purity_666]

Men du vet inte hur det där som för dig ser ut som "ingen bryr" sig ser ut för den det faktiskt gäller.

Själv har jag aldrig träffat en heterosexuell som inte har sett till att på ett eller annat sätt visa eller säga till mig att hen är just hetero, tex. Uppenbarligen bryr sig de flesta/alla heteron om att andra ska veta. Och om man glömmer och börjar prata om deras partner med fel ord (hon istället för han, tex), så brukar heterosexuella rätta en rätt snabbt. De brukar inte bara låta det passera.

Men homosexuella rättar inte om du benämner deras partner med fel kön?

 

[Petruska]

Men homosexuella rättar inte om du benämner deras partner med fel kön?

Det skulle jag inte ta för givet, nej. Det kräver lite mer av personen.

 

[Petruska]

Var har jag sagt att TS har fel?

Inte så explicit, men ditt inlägg är ett av flera som omtolkar TS upplevelse på lite olika vis. Eller förklarar den så att säga utifrån. Jag tycker att det är lite intressant, det är allt.

 

[purity_666]

Det skulle jag inte ta för givet, nej. Det kräver lite mer av personen.

Jag har varit med om det. I lägen där jag inte vetat att personen varit homosexuell och benämt deras partner med fel kön så har de rättat mig. Om jag antagit det var en pojkvän de pratat om så har de rättat mig och sagt flickvän. Inte mer än så.

Sen har jag blivit rättad när jag sagt fel kön på folks djur också så jag lägger nog ingen större värdering i det heller. Jag har rättat folk om mina djurs kön, det kommer automatiskt. Man ser det i skrift också på nätet.

 

[Petruska]

Jag har varit med om det. I lägen där jag inte vetat att personen varit homosexuell och benämt deras partner med fel kön så har de rättat mig. Om jag antagit det var en pojkvän de pratat om så har de rättat mig och sagt flickvän. Inte mer än så.

Sen har jag blivit rättad när jag sagt fel kön på folks djur också så jag lägger nog ingen större värdering i det heller. Jag har rättat folk om mina djurs kön, det kommer automatiskt. Man ser det i skrift också på nätet.

Javisst, har varit med om det, ja. Och jag hade kunnat vara den som rättade i det fallet. Det betyder inte att det inte kräver mindre av personen.

Vad är du ute efter? Om det vore så att normbrytare inte hade några som helst problem med att förhålla sig till just norm, så vore uttrycket normbrytare ju obegripligt i princip. Det är det uppenbarligen inte.

 

[purity_666]

Javisst, har varit med om det, ja. Och jag hade kunnat vara den som rättade i det fallet. Det betyder inte att det inte kräver mindre av personen.

Vad är du ute efter? Om det vore så att normbrytare inte hade några som helst problem med att förhålla sig till just norm, så vore uttrycket normbrytare ju obegripligt i princip. Det är det uppenbarligen inte.

Jag är inte ute efter något. Reagerade på att du uttryckte att just heterosexuella rättar könet, nr min upplevelse är att alla gör det. Oavsett det gäller partners, barn eller djur.
Jag reagerade också på att du tycker jag talar om för TS att denne har fel, när jag inte gjort det och inte haft den avsikten.

 

[FlipTheFrog]

Reagerade på att du uttryckte att just heterosexuella rättar könet, nr min upplevelse är att alla gör det.

Fast det gör inte alla icke-heteros. Tro mig!

 

[purity_666]

Fast det gör inte alla icke-heteros. Tro mig!

Inte alla heteros heller

 

[vallhund]

Inte alla heteros heller

Inte vi andra heller!

 

[purity_666]

Inte vi andra heller!

Exakt min mening. Många gör det oavsett läggning, det gäller barn eller djur. Men inte alla. Ser inte heterosexuella, eller homosexuella, som utstickande där.

 

[vallhund]

Exakt min mening. Många gör det oavsett läggning, det gäller barn eller djur. Men inte alla. Ser inte heterosexuella, eller homosexuella, som utstickande där.

En gång har jag rättat, det var när jag fick frågan om mina två bc hanar var mor o dotter.

 

[emma-vsm]

När jag hade en samkönad relation var jag knappt öppen med det i min hästiga sammanhang, och då var jag ändå vuxen. Det hade kanske mottagits bra, men jag kände mig inte helt övertygad om det. Överlag tror jag inte ridsporten är besparad från heteronormen när den är så stark i resten av samhället, även om det givetvis finns normbrytande förebilder (dock inte så många med transidentitet vad jag vet?). Intresset för hästar är givetvis den gemensamma faktorn men det är också till stor del en social arena, för mig iaf.
TS: jag tänker att det är allas ansvar att se till att miljön är så pass inkluderande att man kan vara öppen, om man själv vill. Det är inte okej att du blir felkönad och jag hoppas att din stallmiljö kan vara så inkluderande att du kan vara öppen med ditt rätta pronomen och/eller namn.
Jag tror definitivt att ridsporten, och framförallt idrotten överlag, behöver jobba mer med normer.

 

[stjarnhimmel]

När jag hade en samkönad relation var jag knappt öppen med det i min hästiga sammanhang, och då var jag ändå vuxen. Det hade kanske mottagits bra, men jag kände mig inte helt övertygad om det. Överlag tror jag inte ridsporten är besparad från heteronormen när den är så stark i resten av samhället, även om det givetvis finns normbrytande förebilder (dock inte så många med transidentitet vad jag vet?). Intresset för hästar är givetvis den gemensamma faktorn men det är också till stor del en social arena, för mig iaf.
TS: jag tänker att det är allas ansvar att se till att miljön är så pass inkluderande att man kan vara öppen, om man själv vill. Det är inte okej att du blir felkönad och jag hoppas att din stallmiljö kan vara så inkluderande att du kan vara öppen med ditt rätta pronomen och/eller namn.
Jag tror definitivt att ridsporten, och framförallt idrotten överlag, behöver jobba mer med normer.

Tråkigt att höra.
Vad gjorde att du inte ville vara öppen?

 

[emma-vsm]

Antagligen rädsla för folks reaktioner.

 

[Petruska]

Antagligen rädsla för folks reaktioner.

För mig förstärker kommentarer som de i tråden den känslan. När andra tonar ner problemet på olika sätt. Jag känner verkligen inget förtroende då.

 

[TheRedLightning]

Detta blir väl något slags... gnäll-inlägg... men det känns ändå viktigt att prata om. Jag är inte helt säker på om detta är rätt kategori, men jag pratar ju om hästmänniskor och om psykisk ryttarhälsa. Finns det en mer passande kategori som jag inte känner till, säg till.

Jag älskar hästar. Har ridit i 10 år, och ridningen och hästarna har alltid varit en av mina favoritgrejer. Men, jag har aldrig passat in i något stall jag varit aktiv i, och det gör så ont, för jag gillar verkligen att vara där för hästarnas skull, men andra hästmänniskor gör mig så fruktansvärt obekväm och otrygg. Jag hatar att tävla, jag är sjukt introvert och långt ifrån bilden av den utåtriktade ledaren som kommer bli chef, jag har väldigt olika politiska åsikter jämtemot de flesta andra hästfolk jag träffat (vilket skapar KONFLIKTER, något jag helst vill undvika), jag växte upp i en låginkomstfamilj, är autistisk etc, men framför allt är jag inte cis eller heterosexuell vilket är normen... överallt. Men kanske speciellt i stallet, av de ställen där jag är. I hästmiljöer verkar det vara "dont ask don't tell"-mentaliteten som gäller vilket gör att jag blir konstant felkönad och jag kan inte vara öppen alls i min transidentitet eller läggning i rädsla för att bli mobbad eller pratad om bakom min rygg. Det känns inte tryggt alls och jag har verkligen noll vänner som rider eller ens är kompis med någon i stallet, och såhär har det alltid varit. Så det blir väldigt ensamt. Övriga miljöer jag vistas i är inte alls så konservativa som stallen, och jag tycker att det är tråkigt att det är så. Och varför pratar ingen om det här? Det gör mig nästan arg, för det gör att det känns som jag är helt ensam om att känna så som jag gör? Känns som att jag inte har någon att diskutera det med, men jag fattar ju att jag inte kan vara den enda normbrytande ryttaren som känner sig ensam, så var är dem? Någon som kan känna igen sig i åtminstone något som jag pratar om? Usch nej jag vet inte vad ens min poäng är jag är bara så förbannat trött.

Tanken som slår mig är, byt stallmiljö. Jag bytte stall från att känna mig ensam till ett där jag är en del av gemenskapen. Jag har knappt några vänner och det känns bra att äntligen ha fått några just i stallet.
Jag bryter också mot normen även om det inte är på samma sätt som dig.
Finns några som ifrågasätter men jag bryr mig inte längre, gör det mig lycklig att bryta normen ja då fortsätter jag med det, sen får folk tycka och tänka vad de vill. Det säger mer om dom än vad detgör om mig.
Lite av den filosofin lever jag på, jag är introvert extrovert. Jag har kommit rätt långt på min resa och resan börjar hos en själv och om man är villig att göra jobbet. Personligen är jag långt ifrån målet, men det känns ändå bra att ha kommit dit jag är idag.

Jag kan inte välja min omgivning, men jag kan välja vilka personer jag väljer att ha runt/ nära mig.
Även om jag kanske inte delar åsikter med någon och vet att det kan bli konflikt istället, då bryr jag mig inte utan lyssnar och är mer "jag här vad du säger men jag håller ändå inte med dig" och sen låter det vara utan att tänka mer på det sen.

Nu är inte detta säkert att det fungerat för dig, men kanske kan bli en hjälp på traven och få en tankeställare. Det är i tanken som det börjar.

 

[emma-vsm]

För mig förstärker kommentarer som de i tråden den känslan. När andra tonar ner problemet på olika sätt. Jag känner verkligen inget förtroende då.

Det håller jag verkligen med om. Jag jobbar med hbtq-ungdomar och hör dagligen om utsattheten som många gånger handlar om att personer i omgivningen saknar förståelse och kunskap om hur normer fungerar, många vill väl men det blir fel. Sen finns det ju givetvis grövre utsatthet också. Det är ingen tillfällighet att den psykiska ohälsan är så mycket större hos hbtq-personer (särskilt unga) än bland den generella övriga befolkningen. Det handlar ju inte om att man mår dåligt för att man är hbtq, utan just pga utsattheten, bemötande osv.

 

[stjarnhimmel]

Antagligen rädsla för folks reaktioner.

Ok.
Och hur ska man förändra miljön?
Vad ska man göra?

 

[emma-vsm]

Ok.
Och hur ska man förändra miljön?
Vad ska man göra?

Jag tänker att det är ett strukturellt problem och att det inte finns en ensam eller enkel lösning. Skaffa sig kunskap är väl en grej som man som enskild individ kan göra, ha ett normkritiskt perspektiv och reflektera över sina egna värderingar och normer.

 

[Kattennizze]

OT men när jag i mitt jobb kommer i kontakt med människor och frågar dem om deras familjeförhållanden, använder jag ALLTID ordet partner och han eller hon. Jag tar ALDRIG för givet att ev partner är av motsatt kön, tycker det är så sjukt viktigt.
I ett stall jag stod i så var hade jag en kvinnlig stallkamrat som bodde med sin flickvän, och hon betonade aggressivt att hon minsann bodde med en KVINNA, jag som är synnerligen liberal i de frågorna reagerade inte ens och jag fattade att hon hade blivit trist bemött tidigare i stallet.