Att tappa allt, rid- och hästmässigt

[Filifjonkan_]

Jag har varit hästtjej i alla år. Det har varit grannhästar, medryttarhästar och foderhästar, ridgymnasium, westernridskola och underbara hästägare som gladeligen gett mig lektioner på medryttarhästarna i både western, NH och WE. Har alltid älskat hästarna och det lugn de skänker, den stunden i stallet när man bara kan fokusera på deras välbefinnande och andas ut.
Fram till 2009 var jag i stallet dagligen, och red upp till tre hästar per dag. Mockade, fodrade och skötte insläpp åt fem. Av olika anledningar rörande jobb flyttade jag sedan ned till Göteborg. Haft ett par medryttarhästar sedan dess, men de har antingen flyttats eller blivit tvugna att tas bort, så motivationen har verkligen gått upp och ned. Ett tag red jag på ridskola, men det blev mest motionsmässigt då jag faktiskt inte tyckte att jag lärde mig något. Samtidigt är jag ingen manegeryttare, och har aldrig tävlat i dressyr eller hoppning (förutom nån enstaka gång när man kunde hyra häst på ridskolan när jag var 14 eller så). Har alltså ingen renodlad skolridningsbakgrund, och har väl därför min grund i westernridningen som lämpat sig bäst för mig (och mina knasiga varmblod som jag envisats med så under åren, det verkade vara vad de förstod bäst).

Hur som haver har jag varit hästlös i snart ett halvår nu, och saknar det något fruktansvärt. Har letat lite halvsporadiskt, men har inte funnit något jag tycker passar mig. För höga ambitioner från ägaren, för högt pris, för långt bort. Hittade nu en som ville ha hjälp, och var där för att provrida häromdagen. Det gick inte alls, och mina hjälper förvirrade säkert mig själv mer än hästen. "tappade" pålle, som föll in mot mitten (trots en nästan jobbigt fast yttertygel är alltid väldigt mjuk på handen annars) och tyckte inte alls att han ville höra när jag försökte driva fram honom i trav. Det var mest en cirkus av genande, slarviga vägar och halvdana gångarter. Det var tävlingsambitioner för hästen i fråga, och tjejen som ägde honom verkade väldigt proffsig som ryttare. Vi kom fram till båda två att det nog inte skulle gå riktigt, för egen del kändes det verkligen inte som om jag klarade av hästen i fråga. Bristande rutin, ridit för mycket western... Jag vet inte. Men jag fick inte hästen runt fyrkantsspåret ens, och då har jag ridit i tretton år snart. Usch. Är helt nedslagen, och känner mig som en sämre amatör. Är det verkligen möjligt att tappa allt vad ridning heter, om man har för långa uppehåll? Behöver peppen, för den ligger nog kvar i nåt hörn av det där ridhuset känner jag

 

[Lindsen]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Man passar inte ihop med alla hästar, denna hästen kanske var väldigt präglad på ägaren? En del hästar går ju med samma ryttare dagligen i många år och så sitter en ny ryttare upp och då fungerar ingenting som vanligt för hästen.

Ge inte upp, prova andra hästar Är säker på att ni inte passade ihop helt enkelt!

 

[zassoo]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Det kommer lösa sig ska du se! Jag känner igen mig litegrann i det du skriver. Var väldigt aktiv med hästarna fram till 2009/2010 ungefär, sen följde en period på ungefär två år när jag bara red lite sporadiskt. Och fy vad jag saknade det! Satt här på Buke och var så otroligt avundsjuk på alla som ens fick andas häst.
Förra vintern/våren red jag en hel del på min svärmors hästar, och det var kul men det var liksom inte riktigt det jag ville. De hästarna är enbart ridna western, och även om jag gillar det också så är det nog inte riktigt min grej. Så det blev bara lite halvdant, vilken störde mig eftersom jag ville hitta tillbaka till det jag hade förut!

Så nu i våras såg jag en annons på Buke om en tjej som letade medryttare till sin häst. Jag hade funderat på att bli medryttare förut, men eftersom jag inte har bil så kändes det svårt. Men det här stallet låg perfekt till, precis mitt emellan skolan och hemma och väldigt nära busshållplatsen. Så jag ringde, fick komma och prova och började sedan rida hästen 1-2 gånger i veckan.
I början kände jag mig osäker, vad har jag givit mig in på? Tyckte inte att jag och hästen passade ihop, och kände mig allmänt dålig eftersom jag inte ridit seriöst på så länge. Men nu har det gått ungefär ett halvår, jag har lärt känna både häst och ägare bättre och allt känns jättekul!

Vad jag vill säga med min långa historia är att ge inte upp! Den hästen var inte rätt för dig helt enkelt, men fortsätt leta så hittar du nog en ny kompis! Var ärlig när du pratar med ägaren, berätta din bakgrund men även hur det ligger till nu, vad du vill ha ut av samarbetet osv.

Lycka till

 

[Filifjonkan_]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Gud, tack, vilken fin pepp!

Så himla tröttsamt bara, att gå ur en rond och känna sig så besegrad. Nu var ägaren absolut inte otrevlig eller så, vi hade bara olika preferenser. Jag behöver nog mer komma igång- och hitta en häst att kunna göra det här med. Inte gå direkt in och börja träna skolor i dressyr kanske.

Låg hela natten och tänkte på, om jag kanske misslyckats med mitt hästeri. Bara ridit varmblod och western ute i skogen, och aldrig riktigt tränat (mer än ridgymnasiet som ändå kändes waaay above mina ambitioner), "skrotat runt" och gullat med mina hästar utan tränare. Slösat bort dedär åren när alla andra tävlade sig upp på FEI-nivå medan jag nöjde mig med att bara ha en hästhals att krama om när jag kände mig trött i själen Samtidigt vet jag att det handlar om SÅ mycket mer än att träna och tävla på hög nivå, men å andra sidan kan jag inte låta bli att undra.

En mindre identitetskris inom hästvärlden alltså. Grattis till mig på den

 

[lanzo]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Hallo! Är nyfiken på var du bor, för om du bor i södra göteborg, då får du gärna komma till mig. Jag bor 2 mil från kungsbacka och vill gärna ha lite hjälp med mina hästar. Jag har 6 st unghästar, det är 2 föl, en 1-åring, en 3-åring och två 4-åringar. 3- och 4-åringarna är ridna i skogen för att lära sig framåtbjudning för att sen bli mer skolade. Just nu är jag mammaledig och kan säga att tiden finns inte riktigt. Du får gärna pm:a mig. Kram

 

[kryddelydd]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Låg hela natten och tänkte på, om jag kanske misslyckats med mitt hästeri. Bara ridit varmblod och western ute i skogen, och aldrig riktigt tränat (mer än ridgymnasiet som ändå kändes waaay above mina ambitioner), "skrotat runt" och gullat med mina hästar utan tränare. Slösat bort dedär åren när alla andra tävlade sig upp på FEI-nivå medan jag nöjde mig med att bara ha en hästhals att krama om när jag kände mig trött i själen Samtidigt vet jag att det handlar om SÅ mycket mer än att träna och tävla på hög nivå, men å andra sidan kan jag inte låta bli att undra.

En mindre identitetskris inom hästvärlden alltså. Grattis till mig på den

Ja men det är väl inget fel i hur du ridit.
Att inte ha tävlat som ung behöver väl inte vara "slöseri"? Så länge man är nöjd med det man gör!

OK, du provred en häst som du inte passade med.
Leta vidare! Det finns säkert gott om folk som vill ha någon som hjälper till med skogsluffande och motionsridande och som gärna lånar ut häst för ridlektion!

Jag hör till dem som hellre vill ha en skogsluffarmedryttare än en som tror sig kunna allt.
Mina hästar är hyfsat utbildade och jag vill prägla dem på mitt sätt och lånar ibland ut dem till oskolade men snälla ryttare som gör som jag ber och motionsrider hästen (inte aktuellt med dig pga geografin).

 

[zassoo]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Du har definitivt inte misslyckats! Det finns så många olika sätt på vilket man kan vara hästmänniska, se bara här på Buke! Här finns allt från de som tävlar svår klass, till de som tränar och tävlar lite på skoj, till de som är rena skogsmullar, till de som kanske inte ens rider utan tricktränar eller kör sina hästar. Alla sätt är bra utom de dåliga

Och det finns absolut hästägare som inte vill ha någon medryttare med tävlingsambitioner, de kanske bara vill ha någon som bryr sig om deras häst och rider för att det är så himla kul! Det gäller bara att ni ska hitta varandra, och det kanske inte går på en kvart.

När jag hade mitt hästuppehåll kände jag mig så himla tom, att vara hästtjej var ju min identitet! Kände mig jättedålig och tänkte att snart räknas jag väl inte ens som hästmänniska längre. Men det ger sig, man kommer in i det igen! Sen får man fundera på varför man håller på med hästar, vad vill man få ut av det och vad ska man göra för att komma dit?

Det kommer lösa sig!

 

[mizzmaria]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Låg hela natten och tänkte på, om jag kanske misslyckats med mitt hästeri. Bara ridit varmblod och western ute i skogen, och aldrig riktigt tränat (mer än ridgymnasiet som ändå kändes waaay above mina ambitioner), "skrotat runt" och gullat med mina hästar utan tränare. Slösat bort dedär åren när alla andra tävlade sig upp på FEI-nivå medan jag nöjde mig med att bara ha en hästhals att krama om när jag kände mig trött i själen Samtidigt vet jag att det handlar om SÅ mycket mer än att träna och tävla på hög nivå, men å andra sidan kan jag inte låta bli att undra.

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver!
Har känt så många gånger, fast jag blir så arg på mig själv samtidigt när jag tänker så. Varför skulle man vara sämre för att man inte tävlar liksom? Man kan väl vara en jättebra ryttare ändå, tycker jag! Om jag skulle låta någon annan vara medryttare på min häst så skulle jag alla gånger välja en ryttare som rider mjukt och fint men kanske inte är så högt utbildad, än en som kan visa upp en massa tävlingsmeriter men har en hård hand (inte sagt att man har det för att man tävlar men du fattar ).

Lycka till med ditt hästletande och var stolt för det du kan!

 

[hier]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Åh, jag har gått i dina skor många mil Innan jag hittade min förra medis var jag med om några katastrofala och pinsamma provridningar. Kommer ihåg en häst jag provred som jag kände mig så otroligt otrygg på, så jag vågade knappt trava. I ridhus... Hästen var otroligt tittig och det kändes som om den skulle explodera vilken sekund som helst. Hästen reds också på hackamore som jag aldrig hade ridit på förut, så jag vågade knappt ta i tyglarna.
Höll på att dö av skam när jag sa till ägaren att jag inte trodde detta skulle funka och att jag ville sitta av. Hon såg helt oförstående ut och undrade vad det var som var fel.. Jag kände mig så dålig som hade slösat på hennes tid

Personkemi gäller även med hästar En dålig provridning på en häst betyder inte att du har tappat allt. Men jag förstår absolut att det kan kännas så.

Jag är inte heller tävlingsintresserad, så jag siktade in mig på en skogsmulle ganska tidigt. Sen gör det ju förstås inte ont att ändå rida en häst som är hyfsat utbildad, om inte annat för säkerhetens skull. En väldresserad häst svarar ju i regel bättre på hjälper, t ex, men nu kanske jag bara är fördomsfull

Upp på hästen igen Fortsätt leta, fortsätt provrid. Att hitta en medryttarhäst kan ta minst lika lång tid - om inte längre - som att hitta en egen häst. Det är ju mycket som ska stämma, och man ska ansvara för hästen som om den vore din flera dagar i veckan.

Försök att låta bli att tänka på att där sitter en ägare som ska bedöma din ridning. DU ska ju faktiskt känna på hästen också och avgöra om du tycker om den

 

[tess91a]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Klart du inte ska ge upp! Jag är själv på väg att ev leta ny då jag inte verkar fungera mer den jag har nu ( kanske vore något för dig? beroende på vad du letar efter)
Det första man verkligen måste göra är en ordentlig lista på vad man letar efter..

Vad letar du efter för typ av häst? Tävling, skogsmulle, paddockhäst etc
Vad ska den kunna?
Vad vill du göra?
Hur många dagar vill du vara uppe?
Hur långt vill du åka?

Och verkligen inte ta någon bara för att du vill ha någon, utan det ska kännas rätt från början =)

 

[Filifjonkan_]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Tack för alla fina svar.

Klart man inte ska gå och negga ned sig i om man valt fel- fast i vissa fall känns det som om man hade tjänat på att ha tävlingsmeriter i st Georg minst

Vad för typ av häst? Skogsmulle med lite träning i paddock för att inte glömma av precis allt praktiskt man någonsin kunnat, att ha fyra hörn att röra sig mellan kan vara nog så användbart!

Men generellt är det väl en hästkompis jag vill ha. Att kunna pyssla och mysa lika mycket som att rida. Att komma ifrån det här med att behöva betala nästan runt tusenlappen för att klara sin hobby (för det känns så sniket att svara på annons och sen outa att nä, jag har egentligen inte råd, inte minst slösar det tid för ägaren som kanske behöver en betalande medryttare av ekonomiska skäl). Att kunna hålla sig inom kommunen (det där med att stödja västtrafik känner jag mig färdig med, inte behöver de ha ytterligare av mina knappa medel för transport ) och kanske kunna ta någon lektion ibland för en lagom prestigelös tränare, så man inte tappar allt (det jag känner att jag gjort ). Jag är verkligen hästtjej ända in i benmärgen, och kan sakna att bara känna hästlukt. Har haft depp-perioder där jag bara känner att jag aldrig kommer hitta tillbaka till hästarna, om jag inte flyttar från Göteborg.

 

[kvandi]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Klart du kommer hitta tillbaka! Men utbudet av hästar inne i Göteborg är ganska litet(o dom som är där kostar för att det är dyra stallplatser), du måste nog öka din transportsträcka om du vill ha större utbud.. Men om du nämner att flytta så kanske det inte är så tokigt att flytta lite närmare landet så blir inte avstånden till hästar så stora?

Själv letar jag ryttare till nån av mina två vallacker Jag har det stora problemet att ingen är beredd att åka utanför stan, o jag vill ändå inte ha ett öre betalt. Det verkar finnas massa folk inne i storstan som vill ha medryttarhäst, men ingen som kan ta sig därifrån. O alla som redan bor på landet o vill ha häst att rida de har egen...

Jag har i princip gett upp, hästarna fick gå på vila istället så får problemet lösa sig till våren...(e ju ändå ingen som vill rida i mörkret o regnet o snart kylan...)

Hoppas du hittar nåt med dina kriterier! Om inte annat kan jag bjuda på en tur så du får sniffa lite hästluft en stund.

 

[Lena_B]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Sån't händer!

När jag hade häst bytte en av instruktörerna och jag häst för provridning, båda hästarna var på LA-nivå, på väg mot msv. Jag hade stora problem att överhuvudtaget manövrera hennes häst medan hon helt lyriskt satt och gjorde krumelurer på ett sätt jag aldrig lyckats med!

Fick barn, av olika anledningar fick hästen gå till fodervärd och jag red lektion i stället. Vissa hästar gick väldigt mycket bättre än med "vanliga" lektionsryttare, men en snäll okomplicerad häst satte mig snett i sadeln och jag hade stora problem att hålla honom på voltspåret i höger varv. Det var inget som grönaste nybörjarna brukade ha problem med...

Många år senare red jag några privatlektioner på en riktigt trevlig lektionshäst. Hade väldiga problem med galoppfattningarna, antingen blev det såna där kalasfattningar som annars är sällsynta eller så blev det slängtrav. Det är första gången i mitt ryttarliv jag kämpat för att klara av ordinära, halvdana galoppfattningar!

Även väldigt duktiga ryttare råkar ut för oväntade saker. I samband med flytt provred en instruktör jag ville rida för min häst. Mitt i en galopp gjorde min häst en mycket prydlig halt med perfekt uppställning, varpå en någon omtumlad instruktör kravlade sig från hästhalsen tillbaka i sadel och lite förvirrat mumlade något om att "halvhalter tar han i alla fall väldigt bra".

Jag har knappt ridit alls på senare år, bara så mycket att jag konstaterat att trav nedsitting är något väldigt överreklamerat, lättridning ska det vara!

 

[hier]

Sv: Att tappa allt, rid- och hästmässigt

Jag har knappt ridit alls på senare år, bara så mycket att jag konstaterat att trav nedsitting är något väldigt överreklamerat, lättridning ska det vara!

Jag har glömt bort hur man sitter ner i trav. Galopp fattar jag från skritt/halvtaktande istället