- Svar: 5
- Visningar: 706
Jag är väldigt låg för närvarande. Har dock knuffat bort det så egentligen är det nog ingen som ser, men inuti mig är jag ett nervöst vrak som ännu diskuterar med mig själv om livet är värt att leva eller om det är bättre att dö (don't worry, har inga aktiva tankar på att göra något).
I Mars (2017) begick en av mina bättre vänner självmord. Det sista hon levde för togs bort mer eller mindre. Hon fick hjälp med sitt mående och tog emot den. Men då man har borderline + depression så blir man, åtminstone inte i min stad, inlagd mer än fem dagar då det inte gynnar folk med borderline att ligga inne längre än så. Det som tog min väns liv var mer eller mindre depressionen.
För ett kort tag sedan träffade jag en ny person. Vi kan kalla henne för Lisa. Lisa tar överdos efter överdos efter överdos efter överdos. Jag orkar inte direkt vara ett sådant stöd som kan hjälpa till när hon behöver en men samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte orkar finnas till där för henne. Tänk om hon verkligen tar en överdos som tar död på henne?
Hon mår uruselt, får hjälp men tar inte emot den. Hon gnäller mest över det. Vi har en gemensam vän och har börjat bolla över Lisa och hennes beteende till honom men han är den som måste släppa allt för henne när hon mår såhär dåligt.
Har nämnt för henne att hon bör egentligen få hjälp från hemtjänsten gällande hennes mediciner men hon klarar inte av att ge dem sitt lager av medicin.
Hur bör man tänka för att liksom orka med sig själv? Finns det något man kan göra? Hon har sagt till mig att om hon skriver sådant, vilket hon gör varenda gång hon har ångest, så bolla över det till den gemensamma vännen. Men oavsett vad så kommer jag likt förbannat sitta och vara orolig en hel jävla dag tills jag får höra om hon mår bra eller inte efter en överdos.
Vad i allsin dar gör man?
Har från och med idag börjat ta lite avstånd från henne men tror inte direkt hon kommer förstå det där, har även nämnt till henne att jag orkar inte vara ett stöd till henne och förklarat varför. Men likt förbannat sker det samma sak gång på gång på gång..
Att blockera henne överallt fungerar dessvärre inte.
Rätt så skönt att ändå få skriva av sig för nu släppte iaf en liten del av den värsta ilskan mot allt och hennes beteende..
I Mars (2017) begick en av mina bättre vänner självmord. Det sista hon levde för togs bort mer eller mindre. Hon fick hjälp med sitt mående och tog emot den. Men då man har borderline + depression så blir man, åtminstone inte i min stad, inlagd mer än fem dagar då det inte gynnar folk med borderline att ligga inne längre än så. Det som tog min väns liv var mer eller mindre depressionen.
För ett kort tag sedan träffade jag en ny person. Vi kan kalla henne för Lisa. Lisa tar överdos efter överdos efter överdos efter överdos. Jag orkar inte direkt vara ett sådant stöd som kan hjälpa till när hon behöver en men samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte orkar finnas till där för henne. Tänk om hon verkligen tar en överdos som tar död på henne?
Hon mår uruselt, får hjälp men tar inte emot den. Hon gnäller mest över det. Vi har en gemensam vän och har börjat bolla över Lisa och hennes beteende till honom men han är den som måste släppa allt för henne när hon mår såhär dåligt.
Har nämnt för henne att hon bör egentligen få hjälp från hemtjänsten gällande hennes mediciner men hon klarar inte av att ge dem sitt lager av medicin.
Hur bör man tänka för att liksom orka med sig själv? Finns det något man kan göra? Hon har sagt till mig att om hon skriver sådant, vilket hon gör varenda gång hon har ångest, så bolla över det till den gemensamma vännen. Men oavsett vad så kommer jag likt förbannat sitta och vara orolig en hel jävla dag tills jag får höra om hon mår bra eller inte efter en överdos.
Vad i allsin dar gör man?
Har från och med idag börjat ta lite avstånd från henne men tror inte direkt hon kommer förstå det där, har även nämnt till henne att jag orkar inte vara ett stöd till henne och förklarat varför. Men likt förbannat sker det samma sak gång på gång på gång..
Att blockera henne överallt fungerar dessvärre inte.
Rätt så skönt att ändå få skriva av sig för nu släppte iaf en liten del av den värsta ilskan mot allt och hennes beteende..