- Svar: 5
- Visningar: 672
Det här kommer nog inte bli ett så värst välformulerat inlägg.
Jag är bara SÅ TRÖTT idag. Jag är trött i huvudet och i kroppen. Jag har sovit till och från nästan hela dagen, men det har såklart inte hjälpt. Lika trött ändå.
Men jag är inte bara den sortens trött. Jag är trött på ALLT också. På att ännu ett år har gått utan att något har hänt. Eller, nu ljuger jag, det är klart att saker har hänt. Men jag sitter på precis samma plats som förra året.
Andra flyttar hemifrån. Skaffar partner, blir sambo. Får fasta jobb. Blir klar med högskole/universitetsutbildning. Flyttar utomlands. Blir med barn. Drar på tre månaders rundresa i Asien. De GÖR saker!
Och vad gör jag?
Jag sitter här. Exakt samma plats som vid den här tiden förra året. Förutom med hästarna, så har ingenting förändrats i mitt liv. Och DET är jag så trött på! Jag vill (behöver) också utvecklas, utmanas och växa. Men sånt händer inte i mitt liv.
Jag känner mest att det spelar ingen roll vad jag gör. Nu har det gått ännu ett år, då jag har kämpat för att hålla huvudet över ytan. Och jag sitter här, levande, fast jag för ett år sedan var rätt säker på att jag skulle ligga ett par meter under jorden vid det här laget. Men betyder det att något egentligen har förbättrats? Jag tror inte det. Jag bara höll mig vid liv ett år till. Till vilken nytta? Ingen aning. Jag gör det för hundarna, och för mamma. Men är det rimligt att begära att jag ska leva mitt liv bara för dem? Eller ja, bara och bara. De är inte bara, hundarna är mina barn. Men är det rimligt att fortsätta, i 10 år eller mer, att bara hålla huvudet över ytan?
Jag är bara SÅ TRÖTT idag. Jag är trött i huvudet och i kroppen. Jag har sovit till och från nästan hela dagen, men det har såklart inte hjälpt. Lika trött ändå.
Men jag är inte bara den sortens trött. Jag är trött på ALLT också. På att ännu ett år har gått utan att något har hänt. Eller, nu ljuger jag, det är klart att saker har hänt. Men jag sitter på precis samma plats som förra året.
Andra flyttar hemifrån. Skaffar partner, blir sambo. Får fasta jobb. Blir klar med högskole/universitetsutbildning. Flyttar utomlands. Blir med barn. Drar på tre månaders rundresa i Asien. De GÖR saker!
Och vad gör jag?
Jag sitter här. Exakt samma plats som vid den här tiden förra året. Förutom med hästarna, så har ingenting förändrats i mitt liv. Och DET är jag så trött på! Jag vill (behöver) också utvecklas, utmanas och växa. Men sånt händer inte i mitt liv.
Jag känner mest att det spelar ingen roll vad jag gör. Nu har det gått ännu ett år, då jag har kämpat för att hålla huvudet över ytan. Och jag sitter här, levande, fast jag för ett år sedan var rätt säker på att jag skulle ligga ett par meter under jorden vid det här laget. Men betyder det att något egentligen har förbättrats? Jag tror inte det. Jag bara höll mig vid liv ett år till. Till vilken nytta? Ingen aning. Jag gör det för hundarna, och för mamma. Men är det rimligt att begära att jag ska leva mitt liv bara för dem? Eller ja, bara och bara. De är inte bara, hundarna är mina barn. Men är det rimligt att fortsätta, i 10 år eller mer, att bara hålla huvudet över ytan?
.
