Att kämpa för jämställdhet

Jo, jag förstår vad du skriver (det du beskriver är jättevanligt, inte särskilt svårt att förstå alls) men du verkar inte förstå vad jag menar.

Du säger att du projektleder (för du är bra på det och det är så kul) och din man gör det inte (för han är så dålig på det). Det är INGEN skillnad på det och på att "mannen inte ser när det är stökigt så jag städar" eller nån annan standardfras vi hör kvinnor säga i VARENDA diskussion om hur man sköter hem och hushåll. Nada skillnad.

Det du beskriver är en väldigt vanlig uppdelning. "Han städar X, viker Y eller fixar Ö bara jag ber honom". DET är ju fällan, att du måste be. Att du måste styra upp, att du måste ordna. Jämställdhet har ingenting med känsla av kul eller trivsel att göra, det är ett missförstånd. Hur kul du än anser det vara att styra upp ditt hem och din partner så ÄR det ett uttryck för de könsroller vi har i samhället och för ojämställdhet.

Jag har ingen åsikt om hur ni organiserar ert hem men när du lägger det på bogen "personligheter" eller styrkor/svagheter så gör du det till en personfråga när det är en könsrollsfråga.
:bow::bow::bow:
 
@niphredil jag förstår precis vad du menar, men samtidigt är jag svinbra på projektledning. Jag är sån. Det spelar säkert in att jag är kvinna men det är min talang. Min partners främsta talang är att ha minne som en gnu och fungera som ett levande lexikon inom sitt område. Jag projektleder inte allt, men ska vi bygga altan är jag drivande i frågan eftersom jag älskar att planera saker. Min partner är inte road. Vi är ine jämställda eftersom partner gör allt hushållsarbete utom matlagning (för det mesta). Jag borde göra mer. Men jag är usel på att se när det behöver plockas.
 
@Hyacinth Jag står fast vid vad jag skrivit i mina inlägg, du låter som varenda kvinna någonsin i såna här diskussioner. Finns liksom ingenting att tillägga.

Jag förstår att ni lever i en ojämställd relation, det framgår ju tydligt av dina inlägg om er uppdelning och faktum är att vi alla ju lever i ojämställda relationer. Vad jag inte förstår är varför det är så viktigt för dig att framhålla att i just ert specifika fall är det faktiskt era personligheter och fallenheter det handlar om och inte kön. När det är solkart att det såklart handlar om kön. Det handlar alltid om kön.
 
Senast ändrad av en moderator:
Jag tänker art min relation är väldigt ojämställd eftersom min man tar det mesta av hemarbetet. Jag jobbar dessutom deltid. Han får ofta både hämta och lämna barnen också. Min ork är pga sjukdom så himla begränsad så han får liksom göra det mesta, annars händer inte så mkt i själva hemmet. Jag bidrar med dåliga skämt och idéer om vad vi ska hitta på att göra, där är jag drivande. Å andra sidan har det här bidragit till att vi skalat bort det mesta i livet som bygger på att det ska underhållas, hus, gård, hund, häst. Vi har tre små marsvinsdamer för att barnen ska få uppleva några djur i alla fall.
 
Exakt samma mönster finner vi hos ensamstående (utan barn), d.v.s kvinnorna lägger betydligt mer tid på obetalda hushållssysslor än vad ensamstående män gör, som istället jobbar mer. Olika prioriteringar helt enkelt. Vad jag kan utläsa från tråden verkar det viktiga vara att mannen underkastar sig kvinnans prioriteringar när de bor tillsammans. Utan att hon ska behöva säga till om det.
 
@Hyacinth Jag står fast vid vad jag skrivit i mina inlägg, du låter som varenda kvinna någonsin i såna här diskussioner. Finns liksom ingenting att tillägga.

Jag förstår att ni lever i en ojämställd relation, det framgår ju tydligt av dina inlägg om er uppdelning och faktum är att vi alla ju lever i ojämställda relationer. Vad jag inte förstår är varför det är så viktigt för dig att framhålla att i just ert specifika fall är det faktiskt era personligheter och fallenheter det handlar om och inte kön. När det är solkart att det såklart handlar om kön. Det handlar alltid om kön.

Fast om jag tittar omkring mig gör vi mycket tvärt om. Jag jobbar mest, tjänar mest. Min man tvättar och fixar, lämnar barn alla dagar i veckan. Har koll på gympapåsar. Vi har rätt omvända roller, inte jämställda men tvärt om. Jag tjänar antagligen mest på det. Jag har massa tid med våra barn eftersom jag aldrig gör vardagssysslor om det inte roar mig. Det är viktigt för mig, eftersom jag skulle vantrivas oerhört med att ha huvudansvar för det.
Att vi är bra på olika saker är som det är. Vi gör så här för att ha så mycket tid som möjligt till det vi vill.
Jag upplever att vi strävar efter en jämställd relation, och vi diskuterar det massor.
Att jag anstränger mig för att få fram budskapet är för att jag blir lite småsur över att du verkar tro att jag är blind för normer och kön och min egen roll. Jag är lite mer än så. Ibland går det snett, men det är något vi ständigt pratar om och kring hemma. Något vi aktivt försöker påverka, men samtidigt måste vi ju kunna göra det vi gillar och kan. Också. Jag är en projektledare till min personlighet. Andra är extremt strukturerade, entreprenörer, kan skriva. Sen kan man ha tur och kunna plugga och jobba med det man har talang för, eller så lär man sig nåt helt annat. Men hur mycket arv, miljö och normer än spelar in (och det är mycket) så har vi också olika talanger som individer. Jag curlar inte min partner särskilt ofta alls. Men jag hjälper gärna, det ser jag som naturligt eftersom jag bryr mig om hen.
 
@Hyacinth Jag står fast vid vad jag skrivit i mina inlägg, du låter som varenda kvinna någonsin i såna här diskussioner. Finns liksom ingenting att tillägga.

Jag förstår att ni lever i en ojämställd relation, det framgår ju tydligt av dina inlägg om er uppdelning och faktum är att vi alla ju lever i ojämställda relationer. Vad jag inte förstår är varför det är så viktigt för dig att framhålla att i just ert specifika fall är det faktiskt era personligheter och fallenheter det handlar om och inte kön. När det är solkart att det såklart handlar om kön. Det handlar alltid om kön.
På gruppnivå handlar det om kön men det finns även utrymme för att det på personnivå kan vara kön, personlighet och kombination. Det blir inte mer rätt att säga att det bara är kön än att det bara är personlighet.
 
@Hyacinth Som sagt - vi kommer inte längre, orkar inte upprepa mig igen.

Jag är helt hundra på att jag sett dig argumentera emot andras dåliga argument när de försvarar/förklarar hur de sköter sitt hem. Så jag blir förvånad över att se dig använda exakt samma argument själv. Men jag kanske blandar ihop dig med nån annan.
 
@Hyacinth Som sagt - vi kommer inte längre, orkar inte upprepa mig igen.

Jag är helt hundra på att jag sett dig argumentera emot andras dåliga argument när de försvarar/förklarar hur de sköter sitt hem. Så jag blir förvånad över att se dig använda exakt samma argument själv. Men jag kanske blandar ihop dig med nån annan.

Säkert. Men jag blir mer upprörd när kvinnor alltid drar det kortaste strået. Jag gör det många män gör; kommer hem till städat hus. Just nu är detta det som funkar, min och partners prio ett är att jag inte bli utbränd och inte gör mer än nödvändigt.
När livet ändras ändras vad vi gör. Det var mycket enklare innan barn, för oss båda. Det fanns så mycket mer tid. Det jag upplever som en bonus är att ju mer min partner gör desto mer jämställd relation får vi. Och omgivningen ser det som mer jämställt när min partner gör mer- det är enkom relaterat till kön.
 
Exakt samma mönster finner vi hos ensamstående (utan barn), d.v.s kvinnorna lägger betydligt mer tid på obetalda hushållssysslor än vad ensamstående män gör, som istället jobbar mer. Olika prioriteringar helt enkelt. Vad jag kan utläsa från tråden verkar det viktiga vara att mannen underkastar sig kvinnans prioriteringar när de bor tillsammans. Utan att hon ska behöva säga till om det.

Fast variationen där är stor inom könen även om den inlärda, kulturella faktorn ger att kvinnor vs män prioriterar olika som grupper.

Problemet tycker jag du spikar däremot, varför ska en parts prioriteringar automatiskt gälla båda innan diskussion och förhandling? Och varför ska den part som prioriterar att torka damm på kökslampan 5 ggr per vecka framför att vårda andra artefakter automatiskt ha tolkningsföreträde?
 
Säkert. Men jag blir mer upprörd när kvinnor alltid drar det kortaste strået. Jag gör det många män gör; kommer hem till städat hus. Just nu är detta det som funkar, min och partners prio ett är att jag inte bli utbränd och inte gör mer än nödvändigt.
När livet ändras ändras vad vi gör. Det var mycket enklare innan barn, för oss båda. Det fanns så mycket mer tid. Det jag upplever som en bonus är att ju mer min partner gör desto mer jämställd relation får vi. Och omgivningen ser det som mer jämställt när min partner gör mer- det är enkom relaterat till kön.

Jag kommer hem till ostädat hus. Vill jag göra något åt det, så gör jag det. Ofta är middagsfix, läxläsning och förberedelser inför morgondagen mer prioriterat. Städat hus är ingen hög prio för någon av oss.
 
Jag kommer hem till ostädat hus. Vill jag göra något åt det, så gör jag det. Ofta är middagsfix, läxläsning och förberedelser inför morgondagen mer prioriterat. Städat hus är ingen hög prio för någon av oss.
Jag förutsätter att ni städar, tvättar och sköter disken någon gång?
 
Jag förutsätter att ni städar, tvättar och sköter disken någon gång?

Ja. Disken ingår i matlagning och tvätt måste ske dagligen, pga stort hushåll. Städning vid behov och sedan grundligt någon enstaka gång om året.

Min poäng är att om man har gemensamt hushåll bör man aktivt bestämma gemensamma acceptabla prioriteringar och arbetsfördelning. Det behöver inte vara att någon ska hänga med dammsugaren dagarna i ända.
 
Om man alltid jobbar så mkt så man inte orkar med några hushållssysslor alls så kanske man behöver fundera över byte av jobb eller någon förändring? Om ens partner inte är villig att göra dem?
Som du säger kan man ju behöva anpassa sig. Väljer man barn och familjeliv så är man ju tvungen att anpassa jobbet så det funkar.
Och hur skulle en sån person göra utan partner?

Det är rimligt att det finns någon skillnad mellan att ha partner och att ha hemhjälp.
 
Ja. Disken ingår i matlagning och tvätt måste ske dagligen, pga stort hushåll. Städning vid behov och sedan grundligt någon enstaka gång om året.

Min poäng är att om man har gemensamt hushåll bör man aktivt bestämma gemensamma acceptabla prioriteringar och arbetsfördelning. Det behöver inte vara att någon ska hänga med dammsugaren dagarna i ända.
Man skulle ju kunna tro att det är så att kvinnor är mer pedantiska men det tror jag faktiskt inte att kvinnor är. Min uppfattning som hopplös skitgris är snarare att kvinnor tar mer ansvar för det gemensamma. Tex är damtoaletten oftast renare än herrtoaletten. Det kan vara så att detta börjar högre upp i åldrarna och man är mer likvärdigt slarvig/oansvarig som ung än som äldre. Men på de arbetsplatser jag varit på har damtoan varit renare än herrtoan, vilket också varit anledningen till uppdelningen mellan herr och dam. Det gemensamma köket rengörs oftare av kvinnorna. Oftast har vi ett schema men om någon är sjuk så är det oftare kvinnor som kliver in och tar hand om tömning av diskmaskinen än män trots att vi är 50/50 på jobbet. Flera av männen speciellt de yngre är duktiga på att sköta köket när det är deras veckor men när det blir ett glapp eller när ingen är schemalagd kliver de inte in och tar del i det gemensamma ansvaret. Detta är givetvis inte en vetenskaplig studie utan bara en reflektion jag gjort i min närmiljö. Då jobbar jag med män som är högutbildade och tex tar ut stor del av föräldraledighet osv.
 
Är det någon som i sin relation tittat på region Skånes checklista för jämställd vardag? Tror den är iofs främst för småbarnsföräldrar men tycker att stora delar kan vara intressant i ett samboskap utan barn med.

https://vardgivare.skane.se/siteass...lista-for-familjen---om-ansvarsfordelning.pdf

Hur såg diskussionerna ut i så fall?
Inte utifrån den listan, men ungefär de där sakerna pratar vi om återkommande. Vi är ganska överens om att vi gör ungefär lika mycket, men partner gör mer distinkta saker, typ tvättar i tvättstugan, medan jag gör mer av smått och gott plock. Och jag projektleder mer och jag initierar oftare hushållsarbete, även om vi sen fördelar arbetet mellan oss.

Vi är alltså inte helt nöjda med den här fördelningen, men vi går bet på att helt utjämna den.

Utåt ser det nog ut som att partner gör klart mest, och hen är också mest service minded. Men vi tycker båda att jag gör mest.
 
Och hur skulle en sån person göra utan partner?

Det är rimligt att det finns någon skillnad mellan att ha partner och att ha hemhjälp.
Ja.
Dessutom gissar jag att den som inte ens orkar eller hinner tömma en diskmaskin pga jobbet kommer ligga i riskzonen för att bli utbränd tillslut. Det låter som ett arbetsmiljöproblem.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Dreglar din katt?
Tillbaka
Upp