Att förlora ett barn... Min son är död....

[kamomillo]

Har känt mig avtrubbad, men nu kommer verkligheten ikapp mig....

Min älskade Leo finns inte här längre. Kommer aldrig mer att finnas här.....

Aldrig mer???

Texaz Texaz jag beklagar så mycket!
Hur kunde det bli så här? Ord känns så futtigt, men du ska veta att jag tänker på dej, och skickar alla styrkekramar jag har. Skriv Pm om du vill ventilera, jag finns här. Även om avståndet är långt på kartan.
Va rädd om dej, och våga vara svag!
Kramar

* Jenny *

 

[Grana]

Beklagar verkligen

Men säger som Golit, man sörjer på sitt sätt. Gör det du känner är rätt.
Men du borde ha någon att kunna prata med, även om alla finns här. För det kommer komma ikapp då du inser vad som hänt.
Det kan ske i morgon, om en vecka eller om ett år.. Är så olika.

Kram

 

[GotAsecret]

Ps. Jag kan verkligen rekommendera samtal med en präst!
De är oerhört duktiga på krishantering och bemöta människor i djup sorg, de kommer heller inte att dra in något religiöst i samtalet, om du själv inte vill det.

 

[IngelaH]

Har ännu inte tagit in det, men min äldsta son hittades livlös idag och trots återupplivningsförsök så gick han bort.

21 år fyllda.

Har under en längre tid haft drogproblem. Varit inne för avgiftning två gånger det senaste halvåret och tiggt om behandlingshem, men kommunen har inte råd. Åkte fast för drograttfylla för drygt två månader sen och hoppades på att bli dömd till kontraktstvård, men fick istället böter.

Idag tog drogerna hans liv.

Själv har jag inte riktigt tagit in det, och har ingen jag kan bara ringa och prata med, så jag hoppas att ni kan stötta mig! Är nog fortfarande i chock, det vill inte gå in. Att dessutom behöva meddela andra anhöriga och framföra det svåra budskapet till hans vänner känns tungt.

Gick ut och lagade hagar samt fixade i stallet och känner mig usel som inte bara rasar ihop..... Men jag kan inte, får inte! Har ju de andra barnen att ta hand om med, samt en del djur....

Vill mest bara skriva av mig, och kommer nog att behöva er en tid framöver....

Beklagar er förlust.

 

[IngelaH]

Har känt mig avtrubbad, men nu kommer verkligheten ikapp mig....

Min älskade Leo finns inte här längre. Kommer aldrig mer att finnas här.....

Aldrig mer???

*Varma kramar o tankar*

 

[Killaloe]

Så otroligt tragiskt. Jag beklagar verkligen!

 

[kayoba]

Men kära du, så här skulle det ju inte gå till, jag hoppades ju på att det skulle lösa sig för honom.
Jag beklagar verkligen din oerhörda förlust och sänder massor av kramar till dig och dina barn!


/ kayoba

 

[Tass]

Så fruktansvärt hemskt! Jag beklagar verkligen!!! Ord är tomma i det här sammanhanget, det är svårt att hitta några som är starka nog.

Du är i chock. Det finns inget rätt eller fel sätt att sörja. Det viktigaste är att du försöker hålla ut och att du är rädd om dig. Sorgen kommer att finnas länge. Du är inte ensam ska du veta. Om det kan vara till någon hjälp. Ändå är varje persons situation unik.

Låt din kropp bestämma vad som är bäst för den. Behöver den ut och slå ner stolp, låt den göra det. Den vet bäst. Låt ingen annan döma eller ha åsikter om det.

Kan du gråta och skrika så gör det. Försök att inte stänga av.

Du är inte ensam även om det känns så. Vi är många som tänker på dig. Kom ihåg det!

 

[Modest]

@Texaz

Jag beklagar verkligen sorgen.

 

[Tajger]

Har ännu inte tagit in det, men min äldsta son hittades livlös idag och trots återupplivningsförsök så gick han bort.

21 år fyllda.

Har under en längre tid haft drogproblem. Varit inne för avgiftning två gånger det senaste halvåret och tiggt om behandlingshem, men kommunen har inte råd. Åkte fast för drograttfylla för drygt två månader sen och hoppades på att bli dömd till kontraktstvård, men fick istället böter.

Idag tog drogerna hans liv.

Själv har jag inte riktigt tagit in det, och har ingen jag kan bara ringa och prata med, så jag hoppas att ni kan stötta mig! Är nog fortfarande i chock, det vill inte gå in. Att dessutom behöva meddela andra anhöriga och framföra det svåra budskapet till hans vänner känns tungt.

Gick ut och lagade hagar samt fixade i stallet och känner mig usel som inte bara rasar ihop..... Men jag kan inte, får inte! Har ju de andra barnen att ta hand om med, samt en del djur....

Vill mest bara skriva av mig, och kommer nog att behöva er en tid framöver....

Vilken mardröm! Måste vara det mest fruktansvärda Blir rädd när jag diskuterar med min son om droger, verkar vara rätt liberalt bland många ungdomar nu. Han är 22, och har inga problem vad jag vet, men lite oroligt är det.
En varm kram till dig, väldigt otillräckligt, men kram

 

[Anna]

@Texaz - beklagar sorgen innerligt, och tänker på dig och alla nära dig. Stor kram.

 

[marshall]

Finns inga ord, Beklagar! -och du det finns inget "rätt eller fel". sörg,släpp fram,gör vad som känns ok!
har förlorat min tvillingbror på samma sätt.- så kan tänka mig vad han/du har gått igenom..

 

[Pigan]

Har själv förlorat ett barn. I mitt fall dog det i min mage samma dag han skulle födas. Jag kan sätta mig in i din situation och känner med dig tro mig.

Tag dig tid att sörja och låt sorgen få ta tid och utrymme men försök samtidigt minnas era goda stunder tillsammans. De minnena har du och ingen kan ta dem från dig. Det är kanske det jag saknar mest - inga minnen av mitt enda barn.

Försök minnas din son tillsammans med dina andra barn, prata om honom även om ni gråter när ni gör det. Försök se trösten i att han inte längre kan lida eller bli sårad. Inget ni gör gör att ni får honom tillbaka och inget ni gjort hade hindrat det som nu skedde så anklaga er inte för att ni inte gjorde si eller så.

Var inte heller rädd för att prata med andra om er sorg och längtan men var beredd på att många kommer att ha svårt att prata om det som hänt först. Många blir liksom överdrivet hänsynstagande gör att de inte vågar då de inte vet vad ni vill - vill och orkar ni prata, nej då tiger många istället. Om du då själv orkar börja prata blir det lättare för er alla.

Med djup medkänsla - tänker på dig som jag alls inte vet vem är och sänder många kramar

 

[cambodia]

*en stor kram till dig*

 

[Is]

Jag beklagar djupt, läste din förra tråd och trodde att det då skulle bli bättre för er framöver, nu blev det inte tydligen så

Sorgen tar sig form i diverse skepnader och ingen kan säga vad som är rätt eller fel, hur just du kan ta dig igenom detta och bearbeta DIN sorg. Men det är viktigt att du bearbeta den för att någon gång känna att det är okej att vandra vidare i livet trots sorgen som alltid kommer finnas där.

Mitt råd, se till att sorgen få tillåtelse att ta tid. Det är viktigt för dig och din övriga familj, be om hjälp om du känner det helt hopplöst
Många många kramar

 

[oxo]

Fruktansvärt att förlora sitt barn. Beklagar verkligen sorgen. Tillåt dig att sörja på ditt eget sätt, finns inget rätt eller fel sätt.

Kram

 

[tigerflicka]

Fy vilken hemsk mardröm! Jag beklagar verkligen!

 

[Teilani]

Så otroligt ledsen för din skull, man vill ju att ens barn ska leva och vara lyckliga. Men det är omöjligt att skydda dem från livet, och allra minst från sig själva. Droger är skit, skit, skit!

 

[Luff]

Beklagar sorgen. Tittar på min unge som sitter i soffan är bredvid och inser att jag aldrig kommer att kunna skydda honom från allt.
Du kommer alltid att vara Leos mamma. Alltid.

 

[MalinJ]

Det sägs ofta att barns sorg är randig. Jag skulle vilja påstå att ALLAS sorg kan vara både randig, rutig, prickig och blommig. Ingen reaktion är fel. Allt som krävs för att genomleva det fruktansvärda är rätt. Stor styrkekram till dig!