Det är den fattigheten jag tänker på, den som finns men inte alltid syns så väl men likväl är satans tung. Det finns ju ett skäl till att barnfamiljerna anfaller Ica när barnbidraget kommer.
Jag hoppas hoppas hoppas enya att det blir lättare, och att dina barn får det ännu bättre. Du har ju nått jättelångt med dina resurser och gör vad du förmår. Det är skillnad på vilken start man får och hur lätt det är att göra saker. Att ha föräldrar med kapital i ryggen eller inte är en enorm skillnad.
Tack!
Det är ju den här fattigdomen som ökar också, vilket borde vara en alarmsignal för myndigheterna, att något i systemet är fel. Ja, hemlösas situation är hemsk, men alla länder har hemlösa och jag tror att hur bra system och hur bra ett land än är på att ta hand om sina medborgare så tror jag man kommer ha en viss del hemlösa. Men fattigdomen som finns och som är mer osynlig om man inte tittar lite mer noggrant, tycker jag nästan är lite allvarligare. Man föds in i fattigdom, det påverkar en, även om man inte har det pissdåligt just pga fattigdomen kan man ha det av andra anledningar, och det är svårt att ta sig ur det.
Om mina barn bara fixar sina utbildningar så tror jag de kommer få det bättre. Ingen av dem gillar skolan så det är lite av en kamp för att få dem att sköta den, för det är NU det gäller att fixa skolan, jag vet att man kan läsa in gymnasiet när man är äldre osv, men för någon som lever i fattigdom och vill ta sig ur det är det inte alltid så lätt att påbörja det projektet när man är äldre. Det blir svårare att bryta mönstret, bättre att ha grunden klar och sedan kunna utgå från den, så de här åren får de helt enkelt bara ta sig igenom.
Som jag skrev i ett inlägg så har jag haft det både fattigt, urfattigt och helt ok. Just nu ligger jag strax över socialens gräns för försörjningsstöd och jag känner mig inte fattig alls, även om jag egentligen räknas som det. Vi lever inte direkt ett fattigt liv, måste inte vända på varje krona just nu. Detta tack vare att jag kan köpa billig mat (såväl som dyr färdig 1 portions tomatsoppa som jag åt i dag när barnen inte är hemma), storhandlar med mamma, får och köper kläder billigt. Ja, liknande saker.
Men jag har alltid legat på eller under den nivå som man anser vara fattig. Jag har vid perioder när jag själv tyckt att ekonomin varit ok trots nivån till och med haft häst (och hund, och nu bara katt), men som tur var inträffade inte det när jag på riktigt var urfattig så att jag knappt hade mat för dagen. Man vill bara vara som alla andra och kunna leva som alla andra, ha det andra har också, tex djur. Livet ska ju vara värt att leva?
Jag kommer aldrig ur fattigdomen själv, om 2 månader är jag arbetslös igen, då är jag tillbaka där jag var för 4 månader sedan. Bara att börja om. För vissa är det bara att söka några jobb, så är det klart och man har ett nytt att gå till. Det har visat sig inte vara så "bara" när man har mina (och andra?) funktionsnedsättningar, fördomar är ett jävelskap. Det är bara att bita ihop och samla ihop all sin ork för att... orka vara fattigare, arbetslös och vara mamma till tre tonåringar. Och orka med ALLT annat också.
Man brukar säga att man ska välja sina strider. Man får välja vad man ska ha orken till också. Det verkar vara väldigt svårt för många att sätta sig in i, att välja ut vad man behöver orken till.