Ärvd utmätning?

[Svartfot]

@Terqa
Jag minns inte detta på rak arm. Men även om den ideella arvsrätten är utmätt så är det ni som bestämmer vilken egendom som ska hamna på er fars lott. Så finns det egendom som har emotionella värden se till att dessa hamnar på andra arvstagare lotter så slipper ni i alla fall att de säljs på exekutiv aktion.
---
Jag har dock för mig att man inte kan utmäta den ideella arvsrätten, utan att KFM får vänta tills det är klart vilken egendom som faktiskt tillfaller arvtagaren.

 

[Svartfot]

Det stämmer tyvärr inte.

Vilket? Tror inte jag förstår vad du menar.

 

[Terqa]

Någon försäljning av något kommer inte behöva ske, finns för övrigt inget av värde, utmätningen är gjord på pappas del av arvet och det täcker skulden tack och lov.
Det enda juristen kunde säga som kändes lite bra var ivarjefall att vi ska inte behöva oroa oss att behöva lägga ut några egna pengar, dock har vi inte sett det än eftersom två tomma bostäder står och tickar pengar, mäklare ska betalas, och ja ni förstår. Till det hela hör att vi bor 50 mil ifrån där pappa levde och tillslut dog.

 

[labb]

@Svartfot

Att det måste göras innan arvlåtaren dör, däremot finns det vissa andra formkrav.

 

[labb]

@Svartfot

Att det måste göras innan arvlåtaren dör, däremot finns det vissa andra formkrav som att dödsboet skall denuntieras (= svårt ord som jag inte kunde utantill )

 

[Svartfot]

@Svartfot

Att det måste göras innan arvlåtaren dör, däremot finns det vissa andra formkrav som att dödsboet skall denuntieras (= svårt ord som jag inte kunde utantill )

Problemet då är att det i s f är en rättshandling som kan återvinnas. I NJA 1993 s. 34 konstaterar man som du säger att avståendet får sakrättsligt skydd vid denuntiation. Domstolen likställer det på många sätt med gåva. Men liksom en gåva kan avståendet då återvinnas. För att skydda sig mot det behöver arvtagaren aldrig "haft" rättigheten.

Det tryggaste borde dock vara att arvlåtaren testamenterar "förbi" den skuldsatta arvtagaren. Att klandra ett testamente är nämligen en personlig rättighet.

 

[labb]

Problemet då är att det i s f är en rättshandling som kan återvinnas. I NJA 1993 s. 34 konstaterar man som du säger att avståendet får sakrättsligt skydd vid denuntiation. Domstolen likställer det på många sätt med gåva. Men liksom en gåva kan avståendet då återvinnas. För att skydda sig mot det behöver arvtagaren aldrig "haft" rättigheten.

Det verkar rimligt.

 

[labb]

Det verkar rimligt.

Lite dåligt att ingen av juristerna som svarar på frågor i olika frågespalter uppmärksammat möjligheten att sätta personen i konkurs och begära återvinning av arvet efter ett arvsavstående.

 

[labb]

Lite dåligt att ingen av juristerna som svarar på frågor i olika frågespalter uppmärksammat möjligheten att sätta personen i konkurs och begära återvinning av arvet efter ett arvsavstående.

Det däremot går att göra är att genom villkor i testamente skydda arvet från utmätning utan att behöva hoppa över ett led i arvsföljen .

 

[Svartfot]

Det däremot går att göra är att genom villkor i testamente skydda arvet från utmätning utan att behöva hoppa över ett led i arvsföljen .

Nja. Ett överlåtelseförbud i ett testamente får även den verkan att det skyddar mot utmätning, UB 5:5. En skrivelse om att egendomen inte får utmätas är dock utan verkan (se rättelsen längst ner i svaret i länken).

Men ett överlåtelseförbud är en långtgående åtgärd och är inte helt oproblematisk. Det kan ex skapa riktiga bekymmer om arvet ex innehåller fastigheter.

http://lawline.se/answers/16839

 

[dpmatte]

Arvsavstående och arvsavsägelse måste göras före bouppteckningen, inte innan arvlåtaren dör.

 

[labb]

Nja. Ett överlåtelseförbud i ett testamente får även den verkan att det skyddar mot utmätning, UB 5:5. En skrivelse om att egendomen inte får utmätas är dock utan verkan (se rättelsen längst ner i svaret i länken).

Men ett överlåtelseförbud är en långtgående åtgärd och är inte helt oproblematisk. Det kan ex skapa riktiga bekymmer om arvet ex innehåller fastigheter.

http://lawline.se/answers/16839

Att det inte alltid är helt oproblematiskt kan jag hålla med och just det du tar upp att enbart en skrivelse om att utmätning inte får göras inte är giltig stämmer precis. En (för mig i varje fall) lite kul fotnot är att det var jag som kommenterade på sidan du länkar till och rättade det svar som gavs .

 

[Svartfot]

@AndersB
Funderade faktiskt över det (namnet alltså) när jag läste rättelsen...

@dpmatte
Se inlägg 27. För att vara helt skyddad behöver det ske innan arvlåtaren avlider.

 

[Clabbe]

@dpmatte
Se inlägg 27. För att vara helt skyddad behöver det ske innan arvlåtaren avlider.[/QUOTE]

Hur går det till rent praktiskt? Ska den som vet att den kommer att ärva skriva ett dokument där eventuellt framtida arv avstås ifrån? Hur dokumenteras det så att det är klart att det gjorts redan innan arvlåtaren avlider?

 

[Mia_R]

@dpmatte
Se inlägg 27. För att vara helt skyddad behöver det ske innan arvlåtaren avlider.

Hur går det till rent praktiskt? Ska den som vet att den kommer att ärva skriva ett dokument där eventuellt framtida arv avstås ifrån? Hur dokumenteras det så att det är klart att det gjorts redan innan arvlåtaren avlider?[/QUOTE]
Hur det går till i det här fallet kan jag inte uttala mig om, men när mina morföräldrar dog gjorde min mamma arvsavstående till förmån för mig och mina syskon. Dvs hennes avslott gick vidare till oss och vi ärvde dem utan att hon har avlidit. När hon sedan dör kommer vi att ärva henne, men mina syskon som har barn kan välja att göra arvsavstående och låta sina barn ärva istället även om jag inte kommer göra något arvsavstående.

 

[Clabbe]

Hur går det till rent praktiskt? Ska den som vet att den kommer att ärva skriva ett dokument där eventuellt framtida arv avstås ifrån? Hur dokumenteras det så att det är klart att det gjorts redan innan arvlåtaren avlider?

Hur det går till i det här fallet kan jag inte uttala mig om, men när mina morföräldrar dog gjorde min mamma arvsavstående till förmån för mig och mina syskon. Dvs hennes avslott gick vidare till oss och vi ärvde dem utan att hon har avlidit. När hon sedan dör kommer vi att ärva henne, men mina syskon som har barn kan välja att göra arvsavstående och låta sina barn ärva istället även om jag inte kommer göra något arvsavstående.[/QUOTE]

Ja men då hade ju arvlåtaren (dina morföräldrar) redan avlidit.

 

[ridtravare]

Men samtidigt om er pappa har en större skuld än vad arvet är, varför bry sig om halvbroren får sin del som om testamentet inte är skrivet? Hade er pappa varit smart hade han ju kunnat avstå från sin lott till förmån för er vid testamentes skrivningen...men nu är ju inte fallet så, så varför göda jurister?

Klart släktingen bara vill ha pengar, när han var liten ville han nog ha en pappa...men nu i vuxen ålder är det väl vad många skulle uppskatta- att få ett arv efter en rik okänd släkting.


Hade en otroligt trasig relation med vår pappa och hade inte sett honom på många år. Släktingen som tvistar är en halvbror till pappa som vi aldrig träffat och som aldrig haft någon relation till varken farfar eller pappa. Han vill bara ha pengar, och det han som bröstarvinge har rätt till kommer vi inte sätta oss emot. Farfar har testamenterat allt till pappa och detta försöker han bestrida, vilket är tvisten vi får ta över.

 

[Svartfot]

[...]
Hur går det till rent praktiskt? Ska den som vet att den kommer att ärva skriva ett dokument där eventuellt framtida arv avstås ifrån? Hur dokumenteras det så att det är klart att det gjorts redan innan arvlåtaren avlider?

Skrev ett långt inlägg om lite mer detaljerade rättsliga resonemang och hur man praktiskt bör göra tycker inte det känns helt bra i magen att posta det. Man ska betala sina skulder. Att man får det arv man fått till att göra det, kan givet vis kännas trist, men är nått som får finna sig i. Varje krona ska ju ändå in, oavsett hur beaktansvärda skäl man har till att man är skuldsatt.

Vad jag däremot kan skriva med hyfsat gott samvete, även om resultatet är det samma, är att arvlåtaren skriver testamente och testamenterar förbi den skuldsatta arvtagaren. För jag anser att arvlåtaren har rätt att bestämma vart dennes sparade förmögenhet hamnar efter sin död.

 

[labb]

Oavsett om man vill göra en arvsavsägelse eller arvsavtående så måste det göras innan arvlåtaren avlider för att skydda mot utmätning. Det är nämligen i den sekunden som arvlåtaren dör som värdet eg tillfaller arvtagaren. Efter det handlar bara om att reda ut hur stort arv det blir och vilken egendom det ska fyllas med.

Det stämmer tyvärr inte.

Jag hade helt fel, missade totalt poängen med det du skrev och svarade egentligen på något helt annat. Som vanligt känns det som.



Det jag heller inte förstår är varför målet du hänvisade till (NJA 1993 s. 34) drevs ända till HD med säkert stora rättegångskostnader och vem betalde dem i ett sådant här fall när det inte fanns några tillgångar. Kanske var det utan juridisk hjälp? I så fall var det inte dåligt att lyckas ta ärendet ända upp till Högsta Domstolen tycker jag.

 

[Lovisaleonora]

Man ska betala sina skulder. Att man får det arv man fått till att göra det, kan givet vis kännas trist, men är nått som får finna sig i. Varje krona ska ju ändå in, oavsett hur beaktansvärda skäl man har till att man är skuldsatt.
...

Jag hade också något halvt OT om just det (moraliska) ämnet. Har varit sidoinvolverad i just ett sådant fall, där arvtagaren var svårt skuldsatt hos KFM. Arvet skulle med råge täcka skulden och bidra till att arvtagaren skulle kunna gå skuldfri efter arvet. Istället valde arvtagaren att försöka undkomma KFM genom en rad olika finter, vilket ändå slutade med att arvet gick till att täcka skulden.

Skulden var ju arvtagarens att betala, att försöka undkomma sin upparbetade skuld känns för mig så FEL. Varför ska detta hamna hos någon annan - i värsta fall skattebetalarna? (skatteskuld).

Bättre att se arvet som en skänk från ovan för att kunna gå ur situationen skuldfri, men alla ser inte samma vinkel.