Ariel finns inte mer

Jag har gråtit så mycket så nu finns inga tårar kvar. Ikväll är säkert förrådet med tårar påfyllt, för kvällen är helt klart värst.

Så jag passar på och skriver här när det känns lite lättare.

Min hjärtehäst och kompanjon sen över 17 år fick somna in i onsdags. Jag är helt tom och det enda som får mig att kliva upp ur sängen är min älskade ponny. Utan henne hade jag nog slutat med hästar helt.

Igår började jag ta tag i allt praktiskt. Avsluta försäkring och sälja av alla grejer. Det är mycket som ska säljas…

Idag ska jag försöka göra mer än gråta ihop med ponnyn.

För de som är känsliga så lägger jag in bild på Ariel i nästa inlägg, så scrolla inte neråt om du inte klarar av en fridfullt sovande häst. Det här inlägget får bli en bild från tidigare i onsdags.

 

[Habina]

Vill också tillägga: vet att jag läste i fjordgruppen på fb om ditt fina sto och om din rädsla över att förlora henne redan då du inte haft nån äldre än så, beklagar verkligen att det blev så som du var rädd för .

Ja, hon föll på målsnöret med fem dagar yngre än Hampus som blev exakt 17 år och 9 månader. Jag ska verkligen inte ha gamla hästar…

 

[Blyger]

Ja, hon föll på målsnöret med fem dagar yngre än Hampus som blev exakt 17 år och 9 månader. Jag ska verkligen inte ha gamla hästar…

Nej så är det inte!! Ibland har man otur