argsint/svartsjuk kattgubbe!

[tilletott]

Behöver hjälp
Jag har en ganska gammal kastrerad hankatt, ca 12 år, ingen vet säkert, tagen från katthemmet för flera år sedan.
Han är väldans lynnig, varit sån från början.
Han älskar när det kommer människor på besök men...
även om han gillar en person så kan han vara vidrig och bitas och ha sig om personen inte är fullständigt självklar hur han/hon ska bete sig mot en katt (min katt)
Jag måste alltid varna alla som träffar honom att han när som helst, helt oväntat kan bli väldigt otrevlig.
Ska den utsatta personen ignorera katten? eller ska han/hon visa uppmärksamhet?
Båda sätten har provats men utan större framgång i någotdera fallet.
Vore hemskt tacksam för råd från den/dom som vet hur jag ska göra.
Jag älskar min katt och han mig vet jag, men jag vill inte bli en eremit pga hans uppträdande mot andra.

 

[Sassy]

Sv: argsint/svartsjuk kattgubbe!

Alla katter kan "anfalla oprovocerat" om den som sysslar med den inte klarar av att läsa katters ytterst fina kroppsspråk. Om din haft ett svårt liv kan han ligga högre i hanteringsstress än normalt, och då får folk låta bli honom om de inte klarar av att se exakt var gränsen går. Man kan se när det blir för mycket tex på pupillrörelser och småspänningar i morrhåren. Det behöver inte ens vara de som närmar sig honom, är han en äldre herre tycker han säkert han har all rätt till alla platser i hela sitt revir, och råkar det vara ett knä i vägen får knäets ägare finna sig i att det är kattspråk man pratar.

 

[tilletott]

Sv: argsint/svartsjuk kattgubbe!

Visst är det så Sassy, att katter är nyansernas mästare, och det är inte alla förunnat att kunna läsa av dom ibland bara knappt förnimbara skillnaderna i kattens humör.
Det vore lätt att bara be dom som inte kan läsa katten att låta honom vara, problemen uppstår därför att det är katten som vill umgås. Men eftersom han är så "knasig" som han är blir människor lite trevande och tveksamma i sina närmanden, och då hugger han.
Han verkar bli nervös i samspelet med alla som inte bara "tar honom rätt upp och ner". Han är i många sammanhang en liten fegis och verkar gilla när nån (jag) är bestämd och säker på hur man ska kommunicera med honom. Visst händer det att han gör utfall mot mig med, men det blir oftast bara små markeringar, vi har en liten dispyt och sen är det över.
Såg ett program på TV om en katta som var senil, ibland undrar jag om det kan vara nåt sånt som gör honom osalig oxå.
Han kan t.ex. sitta i ett annat rum än jag och tokvråla, som om han glömt var han är och varför
Är det bara att gilla läget eller kan jag göra hans liv, och därmed mitt enklare på nåt sätt?

 

[Mia_R]

Sv: argsint/svartsjuk kattgubbe!

Sitta i ett rum och tokvråla är inte senilitet, det är en "order" att man ska komma på direkten! Lite kul blir det när man har två katter som sitter och skriker på varandra men som är för lata för att gå till den andre. De har bättre pli på matte än kompisen.

Det bästa med din gamling(?) är väl att helt enkelt låta honom ta den plats han vill men att du varnar alla för att gosa med honom och helst bara låter honom sköta kontakten. Vill han lägga sig i ett knä så får han, vill han buffa så får han men det får räcka med ett par klappar och sedan vara bra.