Minnaa
Trådstartare
Ja här kommer ett lite meningslöst inlägg men måste bara få skriva av mig lite 
Äger en 05:a som inte riktigt har funkat som jag tänkt mig. Har ridit in flera hästar innan men aldrig stött på någon med så låg ridbarhet som denna. I våras red jag in han för 3 års testen och det gick väl egentligen rätt okej. Vårt stora problem var att han inte ville bjuda framåt och stannade och tjurade, ibland även reste sig. Grubblade mkt på varför han gjorde detta och försökte allt och undersökte han men enda svaret var tjurskallighet. Tänkte att det släpper när han förstått vad det handlar om, han är ju bara "bebis".
När det började nalkas 3 årstest åkte vi på genrep och han skötte sig fint, passade på att rida han i paddocken där testet skulle vara och med lite om och men kunde vi visa alla gångarter.
Dagen för 3 års hade jag inga förväntningar utan såg det bara som ett delmål i utbildningen. Hoppningen gick fint och visning för hand gick inget vidare då han tappade bjudningen och började bråka istället, jaja sånt händer. Vi gör ordning han för ridningen och jag sitter upp, han känns rätt lugn. Skrittar ett par varv och han tittar lite misstänksamt på domaren men jag låter han gena av lite så han inte ska behöva tycka han är läskig. Ber han att trava och sen vet jag knappt vad som hände. Han blir fullkomligt vansinnig och börjar resa sig så vi börjar vingla och ett överslag är inte långt borta. Tur i oturen glider jag bakåt på nåt sätt och om det var att jag hamnade bakom sadlen eller om mina skänklar gjorde något vet jag inte, men han slutade stegra och for istället iväg och bockade som en tok. Jag vet att min enda tanke var att jag måste av men att jag hängde på sidan och satt fast med foten på andra sidan () Ja efter några sekunder som kändes som en evighet låg jag på backen. Blev en rejäl krasch och domare med flera var illa kvickt på fötterna, men dom var inte lika snabba som jag (dålig ovana)
Utan att känna efter så mycket hade jag och domaren redan bestämt oss för ett nytt försök. Hans kommentar var att han hade några hästar jag kan få rida in om jag satt upp igen Med adrenalin i blodet och lagom sur fick jag runt pålle och fick godkänt ridprov.
Vad är grejen tänker ni? Jo när vi kom hem släppte jag han på bete, tänkta 3 månader som blev 4 som blev 5... Jag insåg att jag blivit rädd för min egen häst! Jag som aldrig varit rädd för en häst och har suttit på dom mest lustiga hästarna.
Men nu förra helgen fick det vara nog. Vi åkte till ridhuset och longerade han med sadel, han bockade runt som en tok. Hade ingen vidare lust att sitta upp men tillslut satt jag upp och blev ledd 2 varv. Sen fick det va bra.
Men igår kom genombrottet Åkte till ridhuset med han och testade dressyrsadlen på han, han verkade genast mer nöjd. Longerade bara ett par varv och satt sen upp och RED! Visserligen bara i skritt och trav, men oj vad bra det kändes! Och inte dummade han sig en gång, lite dålig bjudning men helt klart mkt bättre än i våras. Så underbart att känna att jag inte misslyckades även om jag fick mig en hög blåmärken och ryggont. Bara att konstatera att han av någon anledning får lite sadeltvång av hoppsadlen, trots att den ser ut att ligga mkt bättre. Och även om han har mkt humör så kan han lära sig nåt
Nä nu ska jag sluta flumma, tack för ordet!
Äger en 05:a som inte riktigt har funkat som jag tänkt mig. Har ridit in flera hästar innan men aldrig stött på någon med så låg ridbarhet som denna. I våras red jag in han för 3 års testen och det gick väl egentligen rätt okej. Vårt stora problem var att han inte ville bjuda framåt och stannade och tjurade, ibland även reste sig. Grubblade mkt på varför han gjorde detta och försökte allt och undersökte han men enda svaret var tjurskallighet. Tänkte att det släpper när han förstått vad det handlar om, han är ju bara "bebis".
När det började nalkas 3 årstest åkte vi på genrep och han skötte sig fint, passade på att rida han i paddocken där testet skulle vara och med lite om och men kunde vi visa alla gångarter.
Dagen för 3 års hade jag inga förväntningar utan såg det bara som ett delmål i utbildningen. Hoppningen gick fint och visning för hand gick inget vidare då han tappade bjudningen och började bråka istället, jaja sånt händer. Vi gör ordning han för ridningen och jag sitter upp, han känns rätt lugn. Skrittar ett par varv och han tittar lite misstänksamt på domaren men jag låter han gena av lite så han inte ska behöva tycka han är läskig. Ber han att trava och sen vet jag knappt vad som hände. Han blir fullkomligt vansinnig och börjar resa sig så vi börjar vingla och ett överslag är inte långt borta. Tur i oturen glider jag bakåt på nåt sätt och om det var att jag hamnade bakom sadlen eller om mina skänklar gjorde något vet jag inte, men han slutade stegra och for istället iväg och bockade som en tok. Jag vet att min enda tanke var att jag måste av men att jag hängde på sidan och satt fast med foten på andra sidan (
) Ja efter några sekunder som kändes som en evighet låg jag på backen. Blev en rejäl krasch och domare med flera var illa kvickt på fötterna, men dom var inte lika snabba som jag (dålig ovana)Utan att känna efter så mycket hade jag och domaren redan bestämt oss för ett nytt försök. Hans kommentar var att han hade några hästar jag kan få rida in om jag satt upp igen
Med adrenalin i blodet och lagom sur fick jag runt pålle och fick godkänt ridprov. Vad är grejen tänker ni? Jo när vi kom hem släppte jag han på bete, tänkta 3 månader som blev 4 som blev 5... Jag insåg att jag blivit rädd för min egen häst! Jag som aldrig varit rädd för en häst och har suttit på dom mest lustiga hästarna.
Men nu förra helgen fick det vara nog. Vi åkte till ridhuset och longerade han med sadel, han bockade runt som en tok. Hade ingen vidare lust att sitta upp men tillslut satt jag upp och blev ledd 2 varv. Sen fick det va bra.
Men igår kom genombrottet
Åkte till ridhuset med han och testade dressyrsadlen på han, han verkade genast mer nöjd. Longerade bara ett par varv och satt sen upp och RED! Visserligen bara i skritt och trav, men oj vad bra det kändes! Och inte dummade han sig en gång, lite dålig bjudning men helt klart mkt bättre än i våras. Så underbart att känna att jag inte misslyckades även om jag fick mig en hög blåmärken och ryggont. Bara att konstatera att han av någon anledning får lite sadeltvång av hoppsadlen, trots att den ser ut att ligga mkt bättre. Och även om han har mkt humör så kan han lära sig nåt Nä nu ska jag sluta flumma, tack för ordet!
