Sv: är jag självisk och orättvis?
Jag förstår hur du tänker, är gravid själv. Man vill känna att killen också tar ansvar och liksom också känner tyngden av allvaret! Det ÄR många uppoffringar under graviditeten, mycket man inte får/kan äta, även om just alkoholen för mig aldrig var någon uppoffring då jag inte dricker mycket i vanliga fall heller. Är ingen partymänniska och inte sambon heller för den delen. Vi är väldigt lika där, min sambo och jag vg alkohol! Och jag är så himla glad för det. En flaska rödvin står och blir gammal hos oss....vi tar kanske ett glas var och sen är det bra. Hmm, vi får väl börja köpa halvflaskor sen kanske?
Å andra sidan har jag aldrig krävt av honom att avstå från tex ett glas vin när vi varit hos folk som bjudit på det. Ibland har han tagit ett glas, ibland inte. De gånger jag bett honom avstå är när jag kännt att jag inte orkar köra hem (långt hem o sent tex) eftersom jag blir trött så himla tidigt på kvällarna och har märkt att jag inte kör bil lika bra nu som innan när jag var ogravid. Mörkerseendet är sämre tex och fokuseringen.
Inte heller har jag krävt att han ska avstå från sånt jag inte kan äta, tex vissa sorters skinkor eller korvar. Det enda jag bett honom att låta bli (och som han snällt avstått ifrån!) är att äta ägg i närheten av mig! Har alltid ätit mycket ägg själv, men sen jag blev gravid klarar jag inte längre vare sig lukten eller smaken. Spelar ingen roll om de är kokta eller stekta, jag blir kräkfärdig direkt. Har klarat av att äta pyttelite omelett vid något tillfälle och pannkakor eller ugnsdito eller äggstanningar etc fungerar i alla fall.
OM min sambo varit den som gärna tog en öl/vin/what ever regelbundet, så hade inte det varit någon fara, om det bara inte skulle vara så varenda gång det serverades. Just pga min bilkörning.
MEN däremot skulle jag troligtvis *kräva* av honom att avstå helt och hållet när förlossningen började närma sig! Dvs de sista 4-6 veckorna före BF. Av förklarliga och logiska skäl....
Jag förstår hur du tänker, är gravid själv. Man vill känna att killen också tar ansvar och liksom också känner tyngden av allvaret! Det ÄR många uppoffringar under graviditeten, mycket man inte får/kan äta, även om just alkoholen för mig aldrig var någon uppoffring då jag inte dricker mycket i vanliga fall heller. Är ingen partymänniska och inte sambon heller för den delen. Vi är väldigt lika där, min sambo och jag vg alkohol! Och jag är så himla glad för det. En flaska rödvin står och blir gammal hos oss....vi tar kanske ett glas var och sen är det bra. Hmm, vi får väl börja köpa halvflaskor sen kanske?
Å andra sidan har jag aldrig krävt av honom att avstå från tex ett glas vin när vi varit hos folk som bjudit på det. Ibland har han tagit ett glas, ibland inte. De gånger jag bett honom avstå är när jag kännt att jag inte orkar köra hem (långt hem o sent tex) eftersom jag blir trött så himla tidigt på kvällarna och har märkt att jag inte kör bil lika bra nu som innan när jag var ogravid. Mörkerseendet är sämre tex och fokuseringen.
Inte heller har jag krävt att han ska avstå från sånt jag inte kan äta, tex vissa sorters skinkor eller korvar. Det enda jag bett honom att låta bli (och som han snällt avstått ifrån!) är att äta ägg i närheten av mig! Har alltid ätit mycket ägg själv, men sen jag blev gravid klarar jag inte längre vare sig lukten eller smaken. Spelar ingen roll om de är kokta eller stekta, jag blir kräkfärdig direkt. Har klarat av att äta pyttelite omelett vid något tillfälle och pannkakor eller ugnsdito eller äggstanningar etc fungerar i alla fall.
OM min sambo varit den som gärna tog en öl/vin/what ever regelbundet, så hade inte det varit någon fara, om det bara inte skulle vara så varenda gång det serverades. Just pga min bilkörning.
MEN däremot skulle jag troligtvis *kräva* av honom att avstå helt och hållet när förlossningen började närma sig! Dvs de sista 4-6 veckorna före BF. Av förklarliga och logiska skäl....