Är din hund en enmanshund? (utbruten från Uppdateringstråd nr 23)

[Lillefrun]

Milou lider av extrem gosighet. Han har senaste tiden hittat ultimata stället att lägga sig på, nämligen precis framför/under mig och gärna lite på surfplattan. Liiiiite i vägen med andra ord. Ganska ofta väljer även Alvin den platsen och det är så ologiskt, jag har papper och pennor och kuddar och surfplattan där men dom ska rulla ihop sig till bollar på den lilla ytan fast jag har en fyrsitts soffa med stor divan.

Men Alvin ligger oftast på mina ben eller rumpa och Milou framför mig, men ofta väljer även Milou benen. Bland det bästa Milou vet är när jag använder honom som huvudkudde, det tycker han är mysigt. Eller ligga på min huvudkudde och använda mig som kudde när vi ska sova.

Jag vet att kineser är kända för att vilja vara nära men jag trodde inte det var så nära. Men för det mesta är det bra, ofta gör dom så för min skull, när jag har ångest eller mår dåligt hjälper dom mig att komma ner i varv och känna mig trygg. Terapihundar.

Båda är ganska mattiga av sig men Milou är väldigt mycket mattes hund. Igår när vi var hos veterinären väntade mamma med Milou i bilen i ca 20 minuter, han hade gnällt hela tiden för att jag var borta fast han känner mamma jätte väl. Han bodde hos dom 6 veckor när jag var som sjukast i Coronan och vi träffas flera gånger i veckan men det är ändå bara jag som duger. Lite samma med Alvin, bor han inte med mig slutar han äta. Även om någon annan håller i Alvins koppel är det mig han lyssnar på, oavsett om den andra personen har Frolic eller köttbullar.

Är era hundar också lite "enmanshundar"? Att dom helst bara vill ha er?

 

[inverterad]

Min hund (och även tidigare hundar) väljer mig framför andra i familjen om det erbjuds ett val, mycket därför att jag tränar med hunden skulle jag tro - och han har ju helt klart en annan relation med mig än med de andra på det viset. Att vara nära mig är en viktig resurs därför att då händer det roliga saker. Men han är precis lika gosig med andra som med mig och går med vem som helst på promenad, gnäller inte när jag är borta osv. Han har också en ganska stor 'utökad flock' med mina föräldrar som har honom i perioder, och det är aldrig några som helst problem. Jag har också jobbat aktivt sen han var valp med att inte knyta honom för hårt till mig utan att han ska ha en nära relation med många. Jag skulle enbart se det som negativt om en hund var för beroende av mig, och försöka träna bort det om möjligt.

 

[Tiger tok]

Milou lider av extrem gosighet. Han har senaste tiden hittat ultimata stället att lägga sig på, nämligen precis framför/under mig och gärna lite på surfplattan. Liiiiite i vägen med andra ord. Ganska ofta väljer även Alvin den platsen och det är så ologiskt, jag har papper och pennor och kuddar och surfplattan där men dom ska rulla ihop sig till bollar på den lilla ytan fast jag har en fyrsitts soffa med stor divan.

Men Alvin ligger oftast på mina ben eller rumpa och Milou framför mig, men ofta väljer även Milou benen. Bland det bästa Milou vet är när jag använder honom som huvudkudde, det tycker han är mysigt. Eller ligga på min huvudkudde och använda mig som kudde när vi ska sova.

Jag vet att kineser är kända för att vilja vara nära men jag trodde inte det var så nära. Men för det mesta är det bra, ofta gör dom så för min skull, när jag har ångest eller mår dåligt hjälper dom mig att komma ner i varv och känna mig trygg. Terapihundar.

Båda är ganska mattiga av sig men Milou är väldigt mycket mattes hund. Igår när vi var hos veterinären väntade mamma med Milou i bilen i ca 20 minuter, han hade gnällt hela tiden för att jag var borta fast han känner mamma jätte väl. Han bodde hos dom 6 veckor när jag var som sjukast i Coronan och vi träffas flera gånger i veckan men det är ändå bara jag som duger. Lite samma med Alvin, bor han inte med mig slutar han äta. Även om någon annan håller i Alvins koppel är det mig han lyssnar på, oavsett om den andra personen har Frolic eller köttbullar.

Är era hundar också lite "enmanshundar"? Att dom helst bara vill ha er?

Min är väldigt bunden till mig. Han gillar alla i familjen och blir gärna klappad av dem osv. Det funkar också att dem passar honom, mamma har honom flera dagar i veckan när jag inte är hemma, och han funkar bra hos dagmattarna. Men om min syster går ut så reser han sig ens, om jag ska gå då följer han mig hela vägen fram till dörren och det syns att han gärna hade följt med. Han ska prompt ligga ute i regn medan jag fixar med kaninerna bara för att han ska kunna se mig. Lyssnar mest och bäst på mig, men sedan är det också jag som tränar, tävlar, går alla promenader (utom på lunchen de dagar jag inte är hemma) och har uppfostrat honom. Om någon som inte tillhör familjen skulle försöka ta honom ifrån mig blir han upprörd. Att han är förarbunden underlättar väldigt mycket, det enda dåliga tror jag faktiskt är att han har svårt för att vara själv.

 

[tuaphua]

Milou lider av extrem gosighet. Han har senaste tiden hittat ultimata stället att lägga sig på, nämligen precis framför/under mig och gärna lite på surfplattan. Liiiiite i vägen med andra ord. Ganska ofta väljer även Alvin den platsen och det är så ologiskt, jag har papper och pennor och kuddar och surfplattan där men dom ska rulla ihop sig till bollar på den lilla ytan fast jag har en fyrsitts soffa med stor divan.

Men Alvin ligger oftast på mina ben eller rumpa och Milou framför mig, men ofta väljer även Milou benen. Bland det bästa Milou vet är när jag använder honom som huvudkudde, det tycker han är mysigt. Eller ligga på min huvudkudde och använda mig som kudde när vi ska sova.

Jag vet att kineser är kända för att vilja vara nära men jag trodde inte det var så nära. Men för det mesta är det bra, ofta gör dom så för min skull, när jag har ångest eller mår dåligt hjälper dom mig att komma ner i varv och känna mig trygg. Terapihundar.

Båda är ganska mattiga av sig men Milou är väldigt mycket mattes hund. Igår när vi var hos veterinären väntade mamma med Milou i bilen i ca 20 minuter, han hade gnällt hela tiden för att jag var borta fast han känner mamma jätte väl. Han bodde hos dom 6 veckor när jag var som sjukast i Coronan och vi träffas flera gånger i veckan men det är ändå bara jag som duger. Lite samma med Alvin, bor han inte med mig slutar han äta. Även om någon annan håller i Alvins koppel är det mig han lyssnar på, oavsett om den andra personen har Frolic eller köttbullar.

Är era hundar också lite "enmanshundar"? Att dom helst bara vill ha er?

Alla mina hundar har varit väldigt bundna till mig. Men jag är ju med dem 24/7 i stort sett IOM att de är med på mkt jobb och sover i sängen.

Nuvarande hund skojar sambon om att det inte är en hund utan en kroppsdel. Hon är oftast Max 1 m ifrån mig. Och sitter eller ligger jag still vill hon gärna vara så man får kroppskontakt.
Hon sover helst på mitt huvud på min kudde. Men jag fick sätta stopp för det IOM att min nacke ballade ur.

De har alla kunnat umgås med mina sambos om jag är med eller de är själva hemma.
Nuvarande har jag sett till att sambon oftast får mata/ge godis för att hon ska få intresse av honom. Hon kan nu också be honom klia henne. Han orkar klia längre än mig. Så det blev en inkörsport för honom. Så länge jag är med kan hon ligga i hans knä i timmar och bli kliad. Numer lyssnar hon bättre på honom om han ber henne göra ngt.
Men det är väl ca 60-70% som funkar. Med mig är det 100%. I början tittade hon bara på honom forskande och sen mig och inväntade vad jag tyckte. Så har de generellt gjort allihop, de mest bara glor på folk i början och tittar alltid på mig för att kolla vad de ska göra.

De har alla liksom köpt att min pappa är familj och älskar honom. Det är intressant IOM att de inte fullt släppt in andra som ändå är bättre på djur. De ger liksom pappa frikort på ngt vis.

Sen tror jag absolut att om de hamnar hos någon annan vettig om jaginte kunde ha kvar dem så hade de kunnat knyta an till någon ny.
Nuvarande hade bott 4 år hos förra ägaren. När vi hälsade på henne såg man deras väldigt tighta band tydligt. Och hundstackaren ville bara sitta vid dörren första kvällen. Det skar i hjärtat av att se den lilla parveln sitta där livrädd och ledsen. Jag funderade på om vi skulle bryta köpet etc. Men dag två sökte hon mer kontakt. Dag tre var vi suprtighta.
Hon har ju gjort saker som att slänga sig ur huset när vår granne skulle rasta henne då vi var borta och hon sen rusade flera varv runt huset och till stallet för att hitta mig, rymma till stallet om jag är där och husse varit för slow, klättra upp på högt skrivbord i hotellrum IOM att min halsduk låg där och vi var iväg och åt etc.
Men jag tror ändå att hon skulle kunna knyta an till någon ny om jag försvann.

 

[Lillefrun]

Menade inte att mina inte uppskattar andra, dom älskar min familj och mina nära, gosar och leker och blir super glada och vill pussas och viftar på svansen och vill sitta i knät. Självklart kan andra promenera med Alvin, han är super snäll. Men han vill helst gå med mig om han får välja, tar kontakt med mig, lyssnar när jag pratar med Milou osv.

Vi är en liten flock här hemma, jag är alltid med dom, lämnar dom någon timme då och då men annars är det vi tre. Så vi är otroligt tighta. Lite jobbigt att Milou tar tid på sig att slappna av utan mig, det är ju inte kul för någons del, han blir ju lugn efter ett litet tag och till slut så nöjer han sig ju men jag vill ju helst att han ska tycka det är ok att jag går iväg redan från början. Vi tränar mycket på det och har gjort länge nu.

Men i grund och botten är dom verkligen matte hundar, närmast mig och det passar oftast bra i och med att vi har så bra kontakt i träning och tävling och så otroligt mysigt tillsammans här hemma. Jag vill vara deras mittpunkt, jag har resurserna i flocken. Kan tänka mig att det är annorlunda om man är fler i hushållet men det är bara jag och Alvin och Milou i vårt hem. Det fungerar med hundvakt några timmar för då fattar han på något sätt att han ska stanna lite längre.

 

[inverterad]

Jag tänker ju att det bara är nackdelar med att hunden är förarbunden, haha, så tvärtom mot hur du tänker @Tiger tok Däremot såklart förig! Jag ser gärna att okända kan gå iväg med min hund. På hans MH gick min grabb glatt iväg med testledaren med viftande svans - såklart lite undrande men helt bekväm. Jag tänker att det underlättar så mycket i träning och även vardag om hunden enkelt kan hanteras av många olika människor utan att det är nån stor grej.

När det gäller träning ser jag heller ingen nackdel med att hunden inte är så 'mattig' - jag upplever att den som tränar hunden ändå blir mittpunkten ganska automatiskt hur man än gör. Och i min träning med träningskamrater är det super att min hund kan spåra med andra och knyter an till okända och snabbt inlemmar dem i nån slags tillfällig flock, exempelvis vid budföring och andra moment. Att se hunden göra lydnadsmoment med en annan förare kan också lösa upp knutar man själv har i träning.

Men det är intressant hur vi resonerar olika kring dessa saker.

 

[Tiger tok]

Jag tänker ju att det bara är nackdelar med att hunden är förarbunden, haha, så tvärtom mot hur du tänker @Tiger tok Däremot såklart förig! Jag ser gärna att okända kan gå iväg med min hund. På hans MH gick min grabb glatt iväg med testledaren med viftande svans - såklart lite undrande men helt bekväm. Jag tänker att det underlättar så mycket i träning och även vardag om hunden enkelt kan hanteras av många olika människor utan att det är nån stor grej.

När det gäller träning ser jag heller ingen nackdel med att hunden inte är så 'mattig' - jag upplever att den som tränar hunden ändå blir mittpunkten ganska automatiskt hur man än gör. Och i min träning med träningskamrater är det super att min hund kan spåra med andra och knyter an till okända och snabbt inlemmar dem i nån slags tillfällig flock, exempelvis vid budföring och andra moment. Att se hunden göra lydnadsmoment med en annan förare kan också lösa upp knutar man själv har i träning.

Men det är intressant hur vi resonerar olika kring dessa saker.

Han är inte svårhanterad, eller reserverad. Bara obrydd om dem utanför familjen och ser ingen mening med att umgås med dem. Jag vill ha en hund som håller koll på mig t.e.x när den är lös, och då är det lättare om hunden tycker att det är hemskt att jag skulle försvinna.

Han tycker inte det obehagligt att umgås med andra, men har han möjlighet väljer han mig.

Budföring och att söka människor i skogen (inte riktigt sök, bara för skojs skull) går också fint, han vet ju att han snart är tillbaka hos mig.

Han har mycket will to please så det tänker jag är viktigt, men en mycket förarbunden hund utan will to please hade nog blivit jobbigt klängig tänker jag.

 

[Tajger]

Det där är spännande, hos oss är absolut husse ledaren. Han tränar agility, som är det bästa de vet, han ger dem oftast mat, han klipper dem mm. Men det är hos mig de sover, gärna väldigt nära (läs på ) Jag som tar de flesta långpromenader, och tränar rallylydnad. Det går jättebra, men husse är ändå snäppet bättre Tror ändå vi ingår i flocken båda två

 

[inverterad]

Han är inte svårhanterad, eller reserverad. Bara obrydd om dem utanför familjen och ser ingen mening med att umgås med dem. Jag vill ha en hund som håller koll på mig t.e.x när den är lös, och då är det lättare om hunden tycker att det är hemskt att jag skulle försvinna.

Han tycker inte det obehagligt att umgås med andra, men har han möjlighet väljer han mig.

Budföring och att söka människor i skogen (inte riktigt sök, bara för skojs skull) går också fint, han vet ju att han snart är tillbaka hos mig.

Han har mycket will to please så det tänker jag är viktigt, men en mycket förarbunden hund utan will to please hade nog blivit jobbigt klängig tänker jag.

Okej, då missförstod jag ditt "om någon utanför familjen skulle försöka ta med honom så skulle han bli upprörd" - jag tolkade det som att folk utanför familjen inte så enkelt kan hantera honom.

 

[Fetaost]

Nopp. Min är en attentionwhore av rang. Alla duger som undersåtar. Han har en hel armé av sektmedlemmar.

 

[inverterad]

Sen är det en annan fråga att min hund gärna utnyttjar andra, gärna såna lite mindre hundvana, för att bete sig lite som ett as. Så han är himla nöjd och glad utan min närvaro men frågan är om personerna runt honom alltid är lika nöjda och glada. det har dock blivit bättre med åren.

 

[iNHALE]

Nja, skulle nog inte säga det riktigt faktiskt. Med min förra hund var det så iom att vi bodde själva ihop, min nuvarande växer upp med både mig och sambon så det blir inte riktigt samma sak. Däremot så har jag och sambon olika roller för honom. Jag har någon slags "mammaroll". Är det något som är läskigt, gör ont eller är besvärligt så är det mig han söker kontakt med, jag är tryggheten. Sambon är mer som någon slags lekfarbror. Han lyssnar sämre på sambon, när sambon säger till honom tar han det inte på samma allvar som han gör om jag säger till honom. Han är mer flamsig med sambon helt enkelt. Är han på bushumör är det ofta sambon han terroriserar, är han på myshumör är det mig han kommer till.

 

[Takire]

Ibland tänker jag att Frej är en enmanshund, men det beror väl kanske på att vi lever bara vi två ihop. Han tycker om de människor han lärt känna men får han välja följer han troligen alltid helst mig.

Min mamma är nog den som har näst högst status.

Frej är inte trygg med okända människor så det spelar kanske också in.

 

[Snurrfian]

Ville älskar alla människor nästan villkorslöst och skulle kunna följa med vem som helst utan att tveka en sekund. Men inom familjen så är det mig han har mest koll på, de övriga kan lämna tv-rummet exempelvis utan att han rör sig från soffan men går jag till köket eller någon annanstans så följer han efter. Lydnadsmässigt så kan han titta på mig först för att liksom kolla om det är något han ska göra och om dottern tränar trick och jag är i närheten så kan han utföra tricket hon ber om men sen springa till mig och vill ha godis.

 

[nullo-modo]

Här funkar det att byta ut oss mot alla som har godis eller jaktkläder.
Vist älskar dom gos och ligga i knä men kan klara sig utan oss tvåbenta som ingår i flocken, skulle bli tokig om hundarna var konstant nära.

 

[nullo-modo]

Ville älskar alla människor nästan villkorslöst och skulle kunna följa med vem som helst utan att tveka en sekund. Men inom familjen så är det mig han har mest koll på, de övriga kan lämna tv-rummet exempelvis utan att han rör sig från soffan men går jag till köket eller någon annanstans så följer han efter. Lydnadsmässigt så kan han titta på mig först för att liksom kolla om det är något han ska göra och om dottern tränar trick och jag är i närheten så kan han utföra tricket hon ber om men sen springa till mig och vill ha godis.

Känner igen det där från jag själv var yngre. Jag och pappa gick en lydnadskurs, pappa med den yngre och jag med en äldre men problemet var att den äldre trodde att "kom hit" betydde springa till husse och inte till lillmatte som ropade .

 

[Fisherling]

Både Tinja och Asni värdesätter mig helt klart högre än alla andra, speciellt Tinja. Det var ju bara hon och jag majoriteten av tiden från hon var valp tills jag skaffade Asni. Däremot har Tinja oerhört lätt för att träna eller leka med andra människor, för hon värdesätter jobb och lek så pass högt. Samt mat. Ger du henne godis, då är hon din.

Men går jag därifrån, då vill hon ju följa med.

 

[Tiger tok]

Okej, då missförstod jag ditt "om någon utanför familjen skulle försöka ta med honom så skulle han bli upprörd" - jag tolkade det som att folk utanför familjen inte så enkelt kan hantera honom.

Var lite otydligt skrivet av mig! Just i hanteringsbiten är han inte svår, röra tassar, kolla tänder etc. Men om någon skulle ta kopplet och gå iväg med honom hade han blivit upprörd. Sålänge jag finns inom syn/hör håll. När han insett att det inte är ett alternativ att vara med mig brukar det vara lugnt.

Full förståelse för att inte alla håller med min åsikt, därför det är tur att det finns olika raser och individer liksom Hade blivit galen av att äga en hund som älskar alla, ska fram till dem och flamsa (typ golden och labbe), men vet att många gillar den egenskapen.



Kul att höra någon "från den andra sidan"!

 

[inverterad]

Var lite otydligt skrivet av mig! Just i hanteringsbiten är han inte svår, röra tassar, kolla tänder etc. Men om någon skulle ta kopplet och gå iväg med honom hade han blivit upprörd. Sålänge jag finns inom syn/hör håll. När han insett att det inte är ett alternativ att vara med mig brukar det vara lugnt.

Full förståelse för att inte alla håller med min åsikt, därför det är tur att det finns olika raser och individer liksom Hade blivit galen av att äga en hund som älskar alla, ska fram till dem och flamsa (typ golden och labbe), men vet att många gillar den egenskapen.



Kul att höra någon "från den andra sidan"!

Hehe, jag gillar inte heller flams a la retriever Men däremot gillar jag att inte vara så 'behövd'.

 

[Luff]

Min knas älskar alla människor. Men jag är hennes viktigaste människa. När hon inser att hon inte får följa med mig så slocknar hon som en lampa. Hon går ut med övriga familjen men måste gå i koppel annars så går hon hem för att vänta.