Under två och en halv vecka i början av december så hade jag inte ont i kroppen.
Jag kan knappt tro att det är sant när jag skrivet det. Hade jag inte fört hälsodagbok varje dag och kan se att jag faktiskt har skrivit ”Ingen” under rubriken smärta under dessa veckor, så hade jag nog trott att det var inbillning. Jag hade ingen smärta någonstans i hela kroppen, och jag var dessutom pigg och kände mig full av energi.
Jag skrev också ner i min hälsodagbok i stort sett varje dag under den här perioden att det kändes helt fantastiskt, snudd på overkligt, att må på det viset, och att jag var oändligt tacksam för att få uppleva något sånt.
Jag har haft ont i kroppen så länge nu att jag har glömt bort hur det känns att inte ha det. Jag kommer ihåg att jag har frågat mig om det verkligen är någon människa som INTE har ont, och hur i hela världen det skulle kännas? Att ha smärta hela tiden har blivit så självklart för mig att jag inte längre tror att det finns något annat tillstånd. ”Lite ont här och var, det har väl alla”. Nu har smärtan kommit tillbaks, och så även orkeslösheten (och även lite sömnproblem). Jag kan förstås inte låta bli att få känslan av att smärta och orkeslöshet hör ihop. Som att det tär något enormt på kroppens krafter att ha ont. Eller möjligtvis att den hormonella balansen mellan smärta och energilöshet hänger ihop.
Men hur kunde det bli så? Vad det var som gjorde att jag fick uppleva dessa 2½ paradisiska veckor? Jag har dessvärre ingen aning.
Dels har jag gått på akupunktur under hösten för att försöka balansera upp mina hormoner, vilket har gett en del olika effekter. Kanske hjälpte akupunkturen till så att hormonstatusen lyckades hamna i optimalt läge under en period? Jag började också med ett nytt kosttillskott i mitten av november, som skulle hjälpa till att balansera upp hormoner. Kanske hjälpte det kosttillskottet till?
I värsta fall så var det bara en lycklig slump...
Men jag kan inte låta bli att tycka att det är ett gott tecken, och det tändes en liten gnista av hopp. Om det har inträffat en gång så kanske det kan inträffa fler gånger?...
Jag kan knappt tro att det är sant när jag skrivet det. Hade jag inte fört hälsodagbok varje dag och kan se att jag faktiskt har skrivit ”Ingen” under rubriken smärta under dessa veckor, så hade jag nog trott att det var inbillning. Jag hade ingen smärta någonstans i hela kroppen, och jag var dessutom pigg och kände mig full av energi.
Jag skrev också ner i min hälsodagbok i stort sett varje dag under den här perioden att det kändes helt fantastiskt, snudd på overkligt, att må på det viset, och att jag var oändligt tacksam för att få uppleva något sånt.
Jag har haft ont i kroppen så länge nu att jag har glömt bort hur det känns att inte ha det. Jag kommer ihåg att jag har frågat mig om det verkligen är någon människa som INTE har ont, och hur i hela världen det skulle kännas? Att ha smärta hela tiden har blivit så självklart för mig att jag inte längre tror att det finns något annat tillstånd. ”Lite ont här och var, det har väl alla”. Nu har smärtan kommit tillbaks, och så även orkeslösheten (och även lite sömnproblem). Jag kan förstås inte låta bli att få känslan av att smärta och orkeslöshet hör ihop. Som att det tär något enormt på kroppens krafter att ha ont. Eller möjligtvis att den hormonella balansen mellan smärta och energilöshet hänger ihop.
Men hur kunde det bli så? Vad det var som gjorde att jag fick uppleva dessa 2½ paradisiska veckor? Jag har dessvärre ingen aning.
Dels har jag gått på akupunktur under hösten för att försöka balansera upp mina hormoner, vilket har gett en del olika effekter. Kanske hjälpte akupunkturen till så att hormonstatusen lyckades hamna i optimalt läge under en period? Jag började också med ett nytt kosttillskott i mitten av november, som skulle hjälpa till att balansera upp hormoner. Kanske hjälpte det kosttillskottet till?
I värsta fall så var det bara en lycklig slump...
Men jag kan inte låta bli att tycka att det är ett gott tecken, och det tändes en liten gnista av hopp. Om det har inträffat en gång så kanske det kan inträffa fler gånger?...
