Pathmaker
Trådstartare
Hej!
Jag har en bekant som är något år yngre än mig, hon är ägare tillsammans med sin syster till två fina ston. Hästarna är välmående och trevliga, inga problem alls. Tjejen i fråga har varit rädd för hästar (jag vet inte varför, men något hände så hon tappade förtroendet för dem ett tag) men har jobbar sig uppåt och funnit tillit till sina hästar. Hon är en jättetrevlig tjej som är lugn och go och alltid ser till sina hästars bästa. När jag fortfarande gick i skolan åkte vi buss tillsammans ibland och då kretsade samtalen om hästar. Vi hade 2 gamla bekanta som också sysslade med hästar, som vi ofta suckade åt då dem satt och skröt om sina bravader på hästryggen. Dessutom var vi inte så förtjusta i deras hästhantering, då den oftast handlade om ilska och ibland onödigt våld genom piskor och slag. Iallafall så pratade vi mycket om vår egen hästhantering och jämförde den med deras, andras och vi jämförde även våra egna med varandra. Något jag lade märke till var att den här tjejen avskydde allt "fjantande" (som hon uttryckte det) på ridbanan, där man tvingade hästen till att gå på tygeln, att kröka på nacken och utföra onödiga rörelser som hästen ändå inte tyckte om.
Enligt henne så var inte hästen skapad för att gå på något annat sätt än så som den gör naturligt i sina gångarter. Hon menade på att man skulle sträva efter ett ridsätt som var så fritt och lätt som möjligt, utan att träna på ridbanan som en galning. Hon har helt gått ifrån bett och kör bara bettlöst, hon har även lyckats skaffa sadlar som är så bekväma som möjligt för henne och hästen. Hon rider bara i skogen, låter hästen hålla huvudet som den vill och röra sig som den vill. Självklart bestämmer hon tempo och gångart. Men allt annat för henne är bara dumma påhitt.
Hennes hästar är faktiskt inte alls stela och osmidiga, dem är mjuka och fina och pigga som bara den. Glada och framåt och inga tecken på ovilja någon gång, kondisen är jättebra liksom muskulaturen och hullet.
När jag tänker efter så förstår jag varför hon gillar det här sättet att rida och hantera sina hästar på, speciellt om jag tänker på de två tjejerna jag nämnde tidigare i inlägget, hur avskyvärt deras sätt att hantera sina hästar på faktiskt är. Det var ofta man hamnade i diskussioner med dessa två om hur man skulle lösa vissa problem man kunde stöta på med hästar. Ex. korsa en bäck. Istället för att samarbeta, konfrontera problemet och hjälpa hästen att komma över sin rädsla, så tyckte dem att det enda rätta var att tvinga hästen genom att använda piska, hårda skänklar och hetsig personlighet. Bara för att "visa vem som bestämmer"
Men vad tycker ni? Är det någon som tycker som hon, att hästarna bör slippa gå på ridbanan i timmar för att tillfredsställa ryttaren och utföra diverse konster eller tycker ni att det är det rätta sättet att träna och lära hästen på?
Bör man nitiskt hålla sig till "vanlig accepterad ridning" eller är det bästa sättet att faktiskt bara låta hästen röra sig så fritt som möjligt och mest bara hänga med? Självklart beror det på vad man har för mål med sin ridning.
Vad tycker ni?
Jag har en bekant som är något år yngre än mig, hon är ägare tillsammans med sin syster till två fina ston. Hästarna är välmående och trevliga, inga problem alls. Tjejen i fråga har varit rädd för hästar (jag vet inte varför, men något hände så hon tappade förtroendet för dem ett tag) men har jobbar sig uppåt och funnit tillit till sina hästar. Hon är en jättetrevlig tjej som är lugn och go och alltid ser till sina hästars bästa. När jag fortfarande gick i skolan åkte vi buss tillsammans ibland och då kretsade samtalen om hästar. Vi hade 2 gamla bekanta som också sysslade med hästar, som vi ofta suckade åt då dem satt och skröt om sina bravader på hästryggen. Dessutom var vi inte så förtjusta i deras hästhantering, då den oftast handlade om ilska och ibland onödigt våld genom piskor och slag. Iallafall så pratade vi mycket om vår egen hästhantering och jämförde den med deras, andras och vi jämförde även våra egna med varandra. Något jag lade märke till var att den här tjejen avskydde allt "fjantande" (som hon uttryckte det) på ridbanan, där man tvingade hästen till att gå på tygeln, att kröka på nacken och utföra onödiga rörelser som hästen ändå inte tyckte om.
Enligt henne så var inte hästen skapad för att gå på något annat sätt än så som den gör naturligt i sina gångarter. Hon menade på att man skulle sträva efter ett ridsätt som var så fritt och lätt som möjligt, utan att träna på ridbanan som en galning. Hon har helt gått ifrån bett och kör bara bettlöst, hon har även lyckats skaffa sadlar som är så bekväma som möjligt för henne och hästen. Hon rider bara i skogen, låter hästen hålla huvudet som den vill och röra sig som den vill. Självklart bestämmer hon tempo och gångart. Men allt annat för henne är bara dumma påhitt.
Hennes hästar är faktiskt inte alls stela och osmidiga, dem är mjuka och fina och pigga som bara den. Glada och framåt och inga tecken på ovilja någon gång, kondisen är jättebra liksom muskulaturen och hullet.
När jag tänker efter så förstår jag varför hon gillar det här sättet att rida och hantera sina hästar på, speciellt om jag tänker på de två tjejerna jag nämnde tidigare i inlägget, hur avskyvärt deras sätt att hantera sina hästar på faktiskt är. Det var ofta man hamnade i diskussioner med dessa två om hur man skulle lösa vissa problem man kunde stöta på med hästar. Ex. korsa en bäck. Istället för att samarbeta, konfrontera problemet och hjälpa hästen att komma över sin rädsla, så tyckte dem att det enda rätta var att tvinga hästen genom att använda piska, hårda skänklar och hetsig personlighet. Bara för att "visa vem som bestämmer"
Men vad tycker ni? Är det någon som tycker som hon, att hästarna bör slippa gå på ridbanan i timmar för att tillfredsställa ryttaren och utföra diverse konster eller tycker ni att det är det rätta sättet att träna och lära hästen på?
Bör man nitiskt hålla sig till "vanlig accepterad ridning" eller är det bästa sättet att faktiskt bara låta hästen röra sig så fritt som möjligt och mest bara hänga med? Självklart beror det på vad man har för mål med sin ridning.
Vad tycker ni?