Igår vet jag inte vad som hände. Jag var så anti och arg och irriterad och kände mest för att gå runt och retas och ha sönder saker. Kunde knappt få nånting gjort på jobbet alls, tills det kom en pall med skrivarpapper som behövde packas upp och bäras bort. Det kändes som ett perfekt jobb för mig. Konstigt hur det kan bli.
Jag har aldrig haft någon vidare PMS att tala om, men om jag skulle gissa så skulle jag tro att det är sådär det känns.
Och det får mig att tänka på akupunkturen. Jag har bestämt mig för att genomföra en full serie akupunkturbehandlingar nu under hösten, för att se om det går att komma tillrätta med min hormonella obalans. Dels har jag så torra slemhinnor att det smärtar och jag åker på UVIer hur lätt som helst, dels börjar jag få en rad olika övergångsåldersbesvär! Och det borde inte komma riktigt än, det vanliga är väl att det kommer först om tio år...
Jag har testat akupunktur två gånger tidigare i mitt liv. Den första gången gick jag till en som hade stordrift med många patienter på gång samtidigt i olika rum. Jag vet inte om det berodde på det, men akupunktören verkade disträ och inte så engagerad i varje patient. Hon glömde kvar nålar i mig flera gånger, och efter att nålarna hade skickat mig till dödsriket vid en behandling utan att akupunktören verkade veta hur hon skulle agera på det, så slutade jag att gå där. Det som hände var att när hon hade satt en nål på en specifik punkt i foten på mig så blev hela kroppen så spänd att den började skaka, jag frös som en iskyla ända in i märgen och började gråta och tjuta helt okontrollerat. Det var ganska obehagligt. Och akupunktören bara stirrade på mig och sprang ut ur rummet. Där fick jag ligga ensam i dödsriket med min kamp mot kölden och dödsångesten. Inte direkt så att jag fick något förtroende...
Andra gången var när jag hade stresskraschat. Min arbetsgivare betalade akupunkturbehandling åt mig. Då fick jag gå till en akupunktör som var fantastiskt bra och som jag kände stort förtroende för. När jag berättade om min tidigare upplevelse förklarade han att vissa människor kan vara väldigt känsliga för nålarnas verkan, speciellt i händer och fötter. Han valde därför att inte sätta några nålar i händer eller fötter på mig, och jag älskade dom behandlingarna, det var som en extraordinär njutning varje gång nålarna sattes i kroppen. Men en dag meddelade min arbetsgivare att han hade avbokat min nästa behandling och inte skulle betala fler akupunkturbehandlingar åt mig. Det blev ett väldigt abrupt slut på behandlingarna, jag hade inte gått så många gånger och jag fick ingen chans att avsluta med akupunktören och hade inga pengar själv att fortsätta gå för.
Nu har jag alltså beslutat mig för att ge det ytterligare en chans, och denna gång gå en full serie (typ 10 gånger ungefär, eller vad dom säger att det kan ta). Har letat fram en akupunktör hyfsat nära mig och har hittills genomfört tre behandlingar. Första gången var det som att komma till himmelriket när nålarna sattes – jag såg ljus och lycka och hela kroppen blev härligt varm och fylld av kärlek och solsken. Jag bara svävade runt i en annan dimension. Så vackert! Andra gången var det nästan tvärtom. Flera nålar kändes riktigt elaka, och en nål satte akupunktören om efter ett tag för att jag bara inte stod ut med den. Kroppen var spänd som en stålbalk och jag frös. Tredje gången kändes lite bättre, då blev jag mest flummig. Däremot fastnade en nål i en nervtråd, så när akupunktören skulle ta ut den så hoppade hela armen till helt okontrollerat. Vet inte vem som blev mest rädd – hon eller jag.
Jag upplever väldigt mycket när nålarna sätts. Både att jag kan känna hur andra punkter på kroppen svarar upp och kan få känslor av ”fantomnålar” på andra ställen på kroppen, samt att jag kan ”se”/känna hur det går som glödande ljussignaler från den nysatta nålen längs med någon för mig okänd linje. Jag känner inte till akupunkturpunkterna eller hur meridianerna går på kroppen, så jag vet inte om det jag känner hänger ihop med akupunkturpunkterna, men några gånger har jag frågat och då har det i alla fall gjort det. Jag upplever även att en nål som sätts i samma akupunkturpunkt kan kännas helt olika gång från gång. Men jag försätts också i ett annorlunda sinnestillstånd rent generellt, och det kan som sagt både vara positivt och mindre trevligt... Riktigt spännande är det i alla fall!
Akupunktören har varnat mig för att behandlingen kan framkalla vissa negativa kroppsliga reaktioner, kanske i värsta fall en regelrätt UVI. Den har jag dock sluppit än så länge, men sen jag började med behandlingarna så känns det lite som att det är nåt ”på gång” i kroppen, för jag har bl.a. fått konstiga blåsor som kommer och går, ont i livmodern och svängande humör/känsloläge/sinnesstämning. En vecka hade jag t.ex. jättesvårt att sova och kände mig hela tiden uppe i varv, och efter den andra behandlingen var det en punkt på min hand som blev totalt överkänslig och gjorde jätteont, och det har känts som att det har suttit en elak nål där, utan att det syns nånting alls på handen. Nu börjar dock den punkten lugna ner sig efter två veckors konstant smärtande, skönt nog.
Jag vet inte riktigt vad jag har för förväntningar på att behandlingarna ska leda till. Jag vet ju förstås vad jag har sökt för, men jag har svårt att föreställa mig att jag skulle bli helt problemfri. Om mina slemhinnor skulle kunna bli lite mer tåliga, så att jag t.ex. slipper få köttiga ridsår efter varje ridlektion (och det har ju redan börjat ske!), så skulle bara det göra mig väldigt nöjd och glad. Men om behandlingarna kan rätta till ännu mer hälsoproblem för mig återstår att se. Det känns mest som att jag åker med på en spännande resa i kroppsupplevelser.
Jag har aldrig haft någon vidare PMS att tala om, men om jag skulle gissa så skulle jag tro att det är sådär det känns.
Och det får mig att tänka på akupunkturen. Jag har bestämt mig för att genomföra en full serie akupunkturbehandlingar nu under hösten, för att se om det går att komma tillrätta med min hormonella obalans. Dels har jag så torra slemhinnor att det smärtar och jag åker på UVIer hur lätt som helst, dels börjar jag få en rad olika övergångsåldersbesvär!
Och det borde inte komma riktigt än, det vanliga är väl att det kommer först om tio år...Jag har testat akupunktur två gånger tidigare i mitt liv. Den första gången gick jag till en som hade stordrift med många patienter på gång samtidigt i olika rum. Jag vet inte om det berodde på det, men akupunktören verkade disträ och inte så engagerad i varje patient. Hon glömde kvar nålar i mig flera gånger, och efter att nålarna hade skickat mig till dödsriket vid en behandling utan att akupunktören verkade veta hur hon skulle agera på det, så slutade jag att gå där. Det som hände var att när hon hade satt en nål på en specifik punkt i foten på mig så blev hela kroppen så spänd att den började skaka, jag frös som en iskyla ända in i märgen och började gråta och tjuta helt okontrollerat. Det var ganska obehagligt. Och akupunktören bara stirrade på mig och sprang ut ur rummet. Där fick jag ligga ensam i dödsriket med min kamp mot kölden och dödsångesten. Inte direkt så att jag fick något förtroende...
Andra gången var när jag hade stresskraschat. Min arbetsgivare betalade akupunkturbehandling åt mig. Då fick jag gå till en akupunktör som var fantastiskt bra och som jag kände stort förtroende för. När jag berättade om min tidigare upplevelse förklarade han att vissa människor kan vara väldigt känsliga för nålarnas verkan, speciellt i händer och fötter. Han valde därför att inte sätta några nålar i händer eller fötter på mig, och jag älskade dom behandlingarna, det var som en extraordinär njutning varje gång nålarna sattes i kroppen. Men en dag meddelade min arbetsgivare att han hade avbokat min nästa behandling och inte skulle betala fler akupunkturbehandlingar åt mig. Det blev ett väldigt abrupt slut på behandlingarna, jag hade inte gått så många gånger och jag fick ingen chans att avsluta med akupunktören och hade inga pengar själv att fortsätta gå för.
Nu har jag alltså beslutat mig för att ge det ytterligare en chans, och denna gång gå en full serie (typ 10 gånger ungefär, eller vad dom säger att det kan ta). Har letat fram en akupunktör hyfsat nära mig och har hittills genomfört tre behandlingar. Första gången var det som att komma till himmelriket när nålarna sattes – jag såg ljus och lycka och hela kroppen blev härligt varm och fylld av kärlek och solsken. Jag bara svävade runt i en annan dimension. Så vackert! Andra gången var det nästan tvärtom. Flera nålar kändes riktigt elaka, och en nål satte akupunktören om efter ett tag för att jag bara inte stod ut med den. Kroppen var spänd som en stålbalk och jag frös. Tredje gången kändes lite bättre, då blev jag mest flummig. Däremot fastnade en nål i en nervtråd, så när akupunktören skulle ta ut den så hoppade hela armen till helt okontrollerat. Vet inte vem som blev mest rädd – hon eller jag.
Jag upplever väldigt mycket när nålarna sätts. Både att jag kan känna hur andra punkter på kroppen svarar upp och kan få känslor av ”fantomnålar” på andra ställen på kroppen, samt att jag kan ”se”/känna hur det går som glödande ljussignaler från den nysatta nålen längs med någon för mig okänd linje. Jag känner inte till akupunkturpunkterna eller hur meridianerna går på kroppen, så jag vet inte om det jag känner hänger ihop med akupunkturpunkterna, men några gånger har jag frågat och då har det i alla fall gjort det. Jag upplever även att en nål som sätts i samma akupunkturpunkt kan kännas helt olika gång från gång. Men jag försätts också i ett annorlunda sinnestillstånd rent generellt, och det kan som sagt både vara positivt och mindre trevligt... Riktigt spännande är det i alla fall!
Akupunktören har varnat mig för att behandlingen kan framkalla vissa negativa kroppsliga reaktioner, kanske i värsta fall en regelrätt UVI. Den har jag dock sluppit än så länge, men sen jag började med behandlingarna så känns det lite som att det är nåt ”på gång” i kroppen, för jag har bl.a. fått konstiga blåsor som kommer och går, ont i livmodern och svängande humör/känsloläge/sinnesstämning. En vecka hade jag t.ex. jättesvårt att sova och kände mig hela tiden uppe i varv, och efter den andra behandlingen var det en punkt på min hand som blev totalt överkänslig och gjorde jätteont, och det har känts som att det har suttit en elak nål där, utan att det syns nånting alls på handen. Nu börjar dock den punkten lugna ner sig efter två veckors konstant smärtande, skönt nog.
Jag vet inte riktigt vad jag har för förväntningar på att behandlingarna ska leda till. Jag vet ju förstås vad jag har sökt för, men jag har svårt att föreställa mig att jag skulle bli helt problemfri. Om mina slemhinnor skulle kunna bli lite mer tåliga, så att jag t.ex. slipper få köttiga ridsår efter varje ridlektion (och det har ju redan börjat ske!), så skulle bara det göra mig väldigt nöjd och glad. Men om behandlingarna kan rätta till ännu mer hälsoproblem för mig återstår att se. Det känns mest som att jag åker med på en spännande resa i kroppsupplevelser.
