Appropå temperament och elithästar.

[Cyllene]

Detta är saxat ut en intervju med Martin Schaudt (tysk OS-ryttare i dressyr) från The Hanoverian No 3/2004:

Martin Schaudt appears quiet and reserved. He does like his horses, however, rather hot, over-zealous and aggressive.

"The real good horses, which later compete at the Grand Prix without the wip under the sun in 35 degrees, are often difficult at a young age. During work horses have to become more and more eager".

Here within lies the problem and the effectiveness of the Bundeschampionate, where young horses have to complete their task quietly and very correctly.

"Very rarley do we see a horse performing brilliantly at dressage horse classes and later be competetive at he Grand Prix level. Those are absolute exceptions."

The sport has changed over the last decade. "The level has risen tremendously - nationally and internationally. The horses are much better too. The breeding has improved, the demand and the prices increased."

Top horses, however, are still the exception. "You can breed very good horses with rideability and type, but Grand Prix horses as we need them - you can not breed. The average rider could most likely not handle them either. I believe this is they way it is supposed to be", Martin Schaudt explains his point of view.

Jag ville bara delge er hans resonemang... Jag tycker det var lite intressant med tanke på alla temperamentsdiskussioner. Vill någon så kan jag översätta...

/C

Schaudt & Weltall (Weltmeyer-Picard)

 

[martha]

Sv: Appropå temperament och elithästar.

Det måste vara ganska så stor skillnad på travaren och dessa hästar isåfall...
För en 20-25 år sen var travarna "idioter" de flesta, men det är bortavlat...självklar skall dom ha temperament, men från det till att vara aggressiv odyl är steget långt....

En bra häst skall vara samarbetsvillig och tuff, men inte aggressiv, en bra häst brukar "fatta" allt fort....

Däremot kan det ju vara så att dessa hästar han talar om har talang, men är så krångliga att dom kräver MERA utbildning än en normal häst, och när dom får mera tid så utvecklas dom bättre...typ...

 

[Cyllene]

Sv: Appropå temperament och elithästar.

Aggresive som han skriver på engelska skulle jag inte översätta med aggresiv på svenska så som att en häst är "elak"...

Nu fick jag lite översättningsproblem. *funderar*

I många amerikanske cheers (som cheerleaders står o vrålar) så skriker de "be aggresive - be be aggressive"... Det handlar mer om framåtanda än elakhet. Förstår du vad jag menar?

På samma sätt som när jag in den andra tråden skrev att elithästar ska vara vassa - menar jag inte heller elaka, hårda osv. Utan att de ska ha "edge".

Fasen vad jag har språkproblem idag!

/C

 

[sambaengi]

Sv: Appropå temperament och elithästar.

Detta är saxat ut en intervju med Martin Schaudt (tysk OS-ryttare i dressyr) från The Hanoverian No 3/2004:

Martin Schaudt appears quiet and reserved. He does like his horses, however, rather hot, over-zealous and aggressive.

"The real good horses, which later compete at the Grand Prix without the wip under the sun in 35 degrees, are often difficult at a young age. During work horses have to become more and more eager".

Here within lies the problem and the effectiveness of the Bundeschampionate, where young horses have to complete their task quietly and very correctly.

"Very rarley do we see a horse performing brilliantly at dressage horse classes and later be competetive at he Grand Prix level. Those are absolute exceptions."

The sport has changed over the last decade. "The level has risen tremendously - nationally and internationally. The horses are much better too. The breeding has improved, the demand and the prices increased."

Top horses, however, are still the exception. "You can breed very good horses with rideability and type, but Grand Prix horses as we need them - you can not breed. The average rider could most likely not handle them either. I believe this is they way it is supposed to be", Martin Schaudt explains his point of view.

Jag ville bara delge er hans resonemang... Jag tycker det var lite intressant med tanke på alla temperamentsdiskussioner. Vill någon så kan jag översätta...

Uttalandet bekräftar egentligen det jag påpekat i andra sammanhang: de bra tävlingshästarna kräver mer träning och av professionella ryttare för att bli bra. Därför om man vill avla hästar som passar alla, även den vanlige fritidsryttaren eller nybörjaren, eller som den medelgode ryttaren klarar att rida in, så måste man nyansera aveln! Det går inte att avla familjehästar av två tävlingshästar! Eller som jag skrev i en annan tråd: Vill man ha en lugn tinker så avlar man på tinker och inte fullblod.

Som det är idag är vi duktiga på att avla bra tävlingshästar men all annan användning diskrimineras i avelsarbetet, utom bland ett antal egenansvarskännande uppfödare, men det får inte draghjälp av avelsmål och premieringar. De får heller inte draghjälp av marknadspriserna för det är tävlingshästarna som betingar de höga priserna! Men trots det så är det betydligt fler fritidsryttare och folk som letar familjehäst än tävlingsryttare så marknaden för familjehästen är större än för tävlingshästen, oavsett ras, med något undantag som galoppörer och travhästar. Något avlare och rasföreningar måste börja inse!

Anette

 

[crazy]

Sv: Appropå temperament och elithästar.

På samma sätt som när jag in den andra tråden skrev att elithästar ska vara vassa - menar jag inte heller elaka, hårda osv. Utan att de ska ha "edge".

Now we are speaking the same language!