Ängslig 6-åring

[anhe]

Min tidigare oerhört kavata lilla tjej har senaste halvåret förvandlats till något rakt motsatt. Hon är oerhört ängslig, lite generellt över småsaker sådär, men framförallt är hon rädd att bli lämnad ensam. Jag kan inte ens gå ner i källaren och sätta på en tvättmaskin och hon är kvar på övervåningen utan att hon får panik, gråter och ropar förtvivlat, trots att man tydligt förklarat var man ska gå, vad man ska göra, hur länge man blir borta (ett par minuter handlar det om) o.s.v. Hör det här till åldern eller?

 

[voltis]

Sv: Ängslig 6-åring

Har inga större råd, men min samsbos systerson är exakt likadan och han är 5,5 år gammal. Han kan ibland inte somna på kvällen för att han tror att mamma ska gå ner till tvättstugan och lämna honom ensam.
Sitter de i olika rum kan han då och då ropa för att se att mamma verkligen är hemma och inte gått ut.
I deras fall tror jag det handlar om en stor förändring i deras liv = flytt från hus till lägenhet + att mamma och pappa skiljt sig .
Lillebror har dock inte alls dessa problem, han är 3.5 år.

 

[MayDay]

Sv: Ängslig 6-åring

Har en bonus 6-åring hemma som helt plötsligt blev precis likadan. Han bor hos oss varannan vecka och från en vecka till en annan så var det ett helt annat barn. Från att ha kunnat vara på sitt rum (ovanvåning) och lekt själv i flera timmar så började han följa efter maken överallt han gick och blev hysterisk om han inte såg någon av oss. Vi kunde inte komma på någon orsak utan det verkade komma helt oförklarligt. Det är mycket som händer i utvecklingen hos en 6-åring och jag tror att den här osäkerheten kan vara en del av de stora språng som blir i mellan åt. Det värsta tyckte jag var att han själv tyckte att det var så jobbigt. Egentligen ville han t.ex. leka på sitt rum men vågade helt enkelt inte vilket han tyckte var mycket frustrerande.

För att jobba med problemet så försökte vi uppmuntra så mycket självständighet som möjligt och försökte ta små små steg mot mer självständighet. Till exempel om han ville ha en leksak från sitt rum men inte ville gå ifrån oss och hämta den så kunde en av oss gå med och stå i trappan. Han kunde se oss hela tiden, men sista metrarna in på rummet fick han gå själv. Nästa gång så stod vi lite längre ner i trappan osv. Varje gång det gick bra så öste vi beröm.
Ett annat exempel är att gå och duscha. Det försökte vi göra till en lek för att distrahera tankarna från att han faktiskt var i badrummet själv (något som fungerat lysande innan). Inför varje dusch delades en bokstav ut att övningsskriva i imman på duschväggen. Funkade faktiskt riktigt bra.

Kanske kan du prova med att hon får gå med och sitta i källartrappan och titta på dig när du startar tvättmaskinen. Sen kanske gå vidare med att hon står uppe men ni pratar med varandra hela tiden så att hon hör att du är där osv.

Hoppas att min text kan vara till någon hjälp. Efter 4 månader av idogt arbete och peppande så är vi nästan tillbaka där vi var innan vilket känns riktigt skönt. Så jag tror nog att du kommer få tillbaka din kavat 6-åring du med.

 

[kima]

Sv: Ängslig 6-åring

Min flicka blev precis likadan vid 5-6-årsåldern.
Det kunde hända att jag gick på toaletten. Och så ropade hon. Hörde hon inte när jag svarade, fick hon full panik och sprang barfota ut och iväg på vägen och in till grannen. Med mig efter nästan med byxorna vid knäna.

Det var jobbigt hemma för hon fick panik bara man gick omkring hemma och pysslade med vardagssysslor. Fastän vi har ett enplanshus med öppen planlösning så det är nästan bara toaletter och tvättstuga som man kommer lite ifrån kök, vardagsrum och sovrum. Ändå fick hon panik när man inte hörde direkt hon ropade eller svarade på sekunden. Man kunde vara i telefon mm.
Och hon ropade med jämna mellanrum för att kolla var man var.

Min dotter hade varit väldigt självständig innan. När hon var 2-3 år brydde hon sig inte alls om vi föräldrar inte syntes till. Då var det tom besvär åt andra hållet för hon kunde dra iväg i affärer och brydde sig inte ett dugg om att inte vi fanns inom synhåll. Så då fick man jättenoga passa på henne vilket ledde till att både jag och hennes pappa drog oss för att åka o handla själva med henne.

Vi har dividerat om vad som utlöste det hela och har kommit fram till att hon aldrig blivit ensam eller lämnad. Däremot vid samma tid som hon utvecklade detta, var det semester på dagis. Och min dotters dagis stängde över semestern och hon fick gå på ett annat. Normalt sett skulle personal från hennes dagis jobbat på det andra så hon skulle känna någon men det blev miss i deras semesterschema och ingen från hennes dagis var med. Om det kan vara det. Vi vet inte.

Nu är hon 9 och trygg i sig själv igen. Men det tog ganska lång tid innan det gick över. 1,5 år i alla fall tror jag.

Nu när jag läser om Era erfarenheter inser jag att det kanske har med åldern och utveckling att göra. Såsom 3-årstrots mm. Hör med BVC om de har någon förklaring om vad som sker i utvecklingen av just 5-6-åringar. De kanske har någon bra lösning också.

Annars tror jag att det går över men det är jobbigt så länge det varar.

 

[anhe]

Sv: Ängslig 6-åring

Min dotter hade varit väldigt självständig innan. När hon var 2-3 år brydde hon sig inte alls om vi föräldrar inte syntes till. Då var det tom besvär åt andra hållet för hon kunde dra iväg i affärer och brydde sig inte ett dugg om att inte vi fanns inom synhåll. Så då fick man jättenoga passa på henne vilket ledde till att både jag och hennes pappa drog oss för att åka o handla själva med henne.

Precis så har min dotter också varit. Jag kan inte komma på någon utlösande faktor i vårt fall, utom att det händer otroligt mycket saker, egentligen har hela våren varit späckad med aktiviteter som har att göra med skolstarten, vet inte om det är hela den cirkusen som hon tycker är jobbig. Just nu känns det bara som det blir värre och värre. Tidigare har man kunnat resonera sig fram till att hon får acceptera att vara själv en liten liten stund, men nu funkar inte det heller. Det handlar inte om att hon inte skulle vara van att bli själv sen tidigare, för det vi gör (försöker göra) nu, har hon klarat av förr utan att blinka. Annars är hon jättetrygg i skolan och på fritids och har inte haft några övergångsproblem från dagis alls. Så det finns inte mycket att ta på som kan ha orsakat detta, mer än att jag hoppas det hör till den normala utvecklingen.

 

[kima]

Sv: Ängslig 6-åring

Ja det är en mkt jobbig situation. Och som förälder mår man ju också dåligt av att ens barn är så otrygg.
Man blir ju också lite tagen på sängen iom att hon varit så självständig tidigare. Nästan lite för självständig.
Hör med BVC om det hör till utvecklingen och hur man bäst hanterar det.
Det ångrar jag idag att jag inte gjorde. Då hade det kanske inte tagit så lång tid för min dotter att få tillbaka sin säkerhet.
Dock är hon idag likadan som hon var förut. Mer framåt och tuffare än alla de andra tjejerna i klassen. Trygg i sig själv igen.
Jag hoppas att det snart vänder för din dotter också.