Ångest! Vad ska jag ta mig till?

Tack för era svar!
Jag kommer i alla fall att ge honom dessa fyra veckor och se vad som händer. Jag får stå ut helt enkelt. Det är han värd. Har varken han eller jag blivit bättre så får jag nog överväga att ta bort honom :( Börjar på nytt jobb efter sommaren och vill inte komma dit som ett vrak och sjukskriva mig det första jag gör på grund av min häst. Vill inte heller belasta min familj mer med mitt dåliga mående. Inte kul för min sambo och mamma att ha ständig jour för min skull...

Har försökt få tag på veterinär hela veckan men min veterinär har semester och den andra veterinären som känner till min häst har inte haft telefontid. Hoppas få tag på honom imorgon.

Kan man prata med veterinärer om sånt här? Och se vad de har för råd.
Det låter som en klok plan att ge honom de där veckorna. Sen vet du förmodligen mycket mer. Hoppas du orkar! Kanske blir det lättare när du har ett tidsatt mål? Jag tror också omgivningen kommer att vara mycket mindre kritisk om du visar att du har en genomtänkt plan, om det nu är något som bekymrar dig.

Sen tror jag inte heller du behöver vara så rädd för att be om hjälp eller 'vara till besvär'. Det finns massor med människor som behöver hjälp, och det finns också många som får en kick av att ställa upp för andra och vara duktiga:) Och många som helt enkelt tycker det är ok att hjälpa andra. Inget konstigt med det!!

Lycka till!!
 
TS : nu framgår det ju inte mer än att hästen har en spricka men såvida det är bara en spricka vilket det ju låter som utifrån veterinären så alltså en spricka som bedöms vara ovidkommande när den läkt dvs den inte sitter nära ngn led etc. Om den utifrån det inte eller går upp ytterligare dvs hästen hålls lugn och inte busar runt under läkningstiden osv så brukar de läka ihop rätt snabbt 4-6 veckor typ och sen är hästen frisk. (Kortfattat nu givetvis eftersom jag svarar enbart utifrån det du redovisar av skadan ) .

Problemen du har bortsett från det, ekonomiskt, problem att ordna transport för veterinärbesöken som krävs osv, din ork etc , går ju inte att råda om de är dina egna och ingen kan svara eller lösa åt dig hur du känner /orkar osv. Med andra ord måste du själv besluta vad som är rimligt för dig .

Jag tror inte det är jättelätt att sälja en 18 åring som nyss varit konvalescent pga en spricka tex . Rent realistiskt .
 
Har nu haft kontakt med veterinären och pratat om allt. Tydligen så var det även ligamentskador, sprickorna var inte så farliga utan skulle läka fort men med ligamenten vet man ju inte riktigt hur lång tid det kan ta. Beror på om han klarar av att stå still eller inte. Jag sa som det var att jag inte orkade mer och att jag hade tänkt sälja honom innan skadan kom. Frågade honom vad som är värt att göra på en 18-åring och om det går att få honom utdömd. Och med tanke på att hans livförsäkringsbelopp inte är så högt nu med åldern så är det förmodligen billigare för försäkringsbolaget att betala ut livbeloppet än en eventuell operation Veterinären förstod mig och sa att det "har ju faktiskt varit mycket krångel med denna häst" Han har även dåliga hovar som jag åkt fram och tillbaka till kliniken med, så det var det han syftade på. Dessutom sa veterinären att "Vad tror du hade hänt om din häst var en vildhäst? Jo, han hade blivit uppäten för längesedan".

Det känns fruktansvärt, men nu håller jag tummarna att hästen min blir utdömd och att han slipper den här långa konvalescensen som det blir för honom annars.
 
Jag tycker du ska fundera på vad som händer om försäkringsbolaget inte godkänner. Vi har fått avslag trots gammal häst och urusel prognos. Vi valde att ta bort ändå. Livsumman var så låg att stallhyran hade ätit upp den på några månader.
 
Självklart har jag haft dessa tankar. Men han är en jättefin häst. Snäll, mysig, fin att rida... Känns som sånt slöseri. Och jag skulle känna mig som världens största svikare! Och vad skulle alla mina hästvänner tycka? Andra hästägare åker fram och tillbaka till veterinären i flera månader eller år och försöker få sina sjuka hästar friska, medan jag bara ger upp.
Skit i vad andra klarar av, eller vad du tror andra klarar av. Koncentrera dig på vad du själv har för möjligheter.
Du klarar av massor, du vet bara inte om det än:-)
När du väl fattat beslutet, så kommer du få lite frid i din oroliga själ och tillvaro.
Sen när du är mogen kan du bli medryttare på dina villkor.
Lycka till// Vargen
 
TS, lyssna på alla kloka människor här på forumet. Det är din hälsa, din ekonomi och ditt välmående som måste gå före. Visst, man känner sig hemsk som kanske måste avliva sitt eget djur men om man är realistisk och vrider och vänder på varje mynt så slutar det ändå med att du måste prioritera dig själv i det här fallet. Man måste agera efter de förutsättningar man har. Man lär sig av sina misstag, nästa gång du skaffar häst så kanske du har egen bil, bättre ekonomi och mår bättre i dig själv. Och då har du även alla möjligheter att hjälpa hästen om den skulle bli sjuk eller skada sig.
 
Ska ringa försäkringsbolaget imorgon och se om de har tagit något beslut. Har funderat konstant i tre veckor nu och det slutar alltid med att jag kommer till slutsatsen att jag inte kommer klara av det här. min psykolog sa att det nog är ett klokt beslut att ta bort honom. "Annars slutar det här kanske med att du blir inlagd, och vem ska då ta hand om honom?"
Vet dock ej hur jag ska svara på allas frågor "Men varför åker du inte på återbesöket", "Fanns det verkligen inget att göra?", "Men hur kunde de döma ut honom så fort?". Usch.
 
Tack alla för att ni håller en så god ton och är så stöttande! Var rädd för att få en massa skit...
 
"Men varför åker du inte på återbesöket",
Därför att det kändes meningslöst.
"Fanns det verkligen inget att göra?"
Kanske men prognosen var dålig och med allt sammanvägt så var det här den bästa lösningen för både mig och hästen.
"Men hur kunde de döma ut honom så fort?".
Är prognosen dålig så går det fort.
Hänvisa allt till prognosen (för den var väl inte lysande direkt?) och villl någon rota vidare så titta bara iskallt på dem och fråga om de vill att du ska rota runt i deras sorg.
 
Ska ringa försäkringsbolaget imorgon och se om de har tagit något beslut. Har funderat konstant i tre veckor nu och det slutar alltid med att jag kommer till slutsatsen att jag inte kommer klara av det här. min psykolog sa att det nog är ett klokt beslut att ta bort honom. "Annars slutar det här kanske med att du blir inlagd, och vem ska då ta hand om honom?"
Vet dock ej hur jag ska svara på allas frågor "Men varför åker du inte på återbesöket", "Fanns det verkligen inget att göra?", "Men hur kunde de döma ut honom så fort?". Usch.
Jag vill bara förtydliga att även om försäkringsbolaget inte vill döma ut honom så finns det inget som hindrar att du bokar en avlivning. Man behöver inte få en häst utdömd för att få den avlivad, du avgör själv om du vill avliva eller inte, sen kan du ändå säga i stallet om någon frågar att prognosen var för dålig för att du skulle vilja utsätta honom för mer.
 
Ska ringa försäkringsbolaget imorgon och se om de har tagit något beslut. Har funderat konstant i tre veckor nu och det slutar alltid med att jag kommer till slutsatsen att jag inte kommer klara av det här. min psykolog sa att det nog är ett klokt beslut att ta bort honom. "Annars slutar det här kanske med att du blir inlagd, och vem ska då ta hand om honom?"
Vet dock ej hur jag ska svara på allas frågor "Men varför åker du inte på återbesöket", "Fanns det verkligen inget att göra?", "Men hur kunde de döma ut honom så fort?". Usch.

Det enda försäkringsbolaget kan bestämma är huruvida de betalar ut livvärdet eller ej.

Avlivning är helt och hållet ditt beslut.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 610
Senast: Lavinia
·
Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 820
Senast: mars
·
Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 020
Senast: Rosett
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 887
Senast: ameo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp