makarontanten
Trådstartare
Man får sig några tankeställare när man tittar på programmet och i allafall jag funderar på var gränsen går när det är vanvård och när man bör anmäla.
Jag känner till några fall, där jag inte tycker hundhållningen är okej, men jag vet inte om det heller kan kallas vanvård. Det handlar ju om vilken tolerans man har för vad som är ok. Enligt mig är det inte ok, men vanvård, jag vet inte var gränsen går.
1. Hund av ganska aktiv sällskapsras ( åt jakthållet) som är tjock, men inte fet. Får mat, vatten och regelbundna utevistelser, men proppas med "fel" mat ( tex choklad, bullar, kakor) och utevistelsen är typ 300 meter per gång, men som sagt var regelbunden utevistelse och får göra sina behov helt normalt.
2. Stor hund ( ca 40 kg) av blandrastyp som ägarna är pensionärer och knappt kan gå själva. Hunden köptes som valp för ca 1 år sedan och hunden är gravt understimlerad och är ett "problem" ute för ägarna och de som kommer i närheten av dem på deras kvarterslånga promenader då de inte kan hålla den och hunden bara få gå korta rundor då den är så "jobbig". I övrigt ser hunden frisk ut angående mat, vatten, hull mm
3: Flera hundar ( ca 7) som lever i hundgård året om. Ägaren är allvarligt sjuk och ofta inlagd på sjukhus. VILL ta hand om hundarna, vill jaga och hålla igång dem, men pga sjukdom blir de sittande i hundgården nästan jämt där någon matar dem och ger dem vatten och "städar" hundgården. De kan gå in "inomhus, i en kall, alltså inte uppvärmd byggnad/förråd. Ägaren tar ut dem när hen är hemma från sjukhus och orkar.
4. Gammal hund, En golden retriver på 12-14 år. Tjock och halt sen något år tillbaka och som ägs av en pensionär som älskar hunden men som inte bryr sig om hältan ( det hör till åldern är svaret om man frågar). Den får komma ut på korta rundor och göra sina behov. Klorna är alldeles för långa, ögonen rinner och pälsen ser enormt dålig ut.
5. En aktiv ras av vallhundsras ( mudi, puli eller liknande, minns inte) på 3 år som också ägs av en pensionär som inte kan/orkar motionera den ordentligt. Jag känner inte till så mycket, men hunden har klåda/allergi och är helt kal från päls på vissa ställen, ägaren har inte vart hos vetrinär utan försöker avhjälpa problemet genom att ha täcke på hunden så den inte kan klia/bita sönder sig. Grannar till ägaren hjälper till med aktivering ibland och tar ut hunden på långpromenader.
6. Schäferägare där hunden är ganska mager och helt "galen" när man ser dem. Har hört ryktesvägen att ägaren är på klubben och tränar, men håller på att bli utesluten på grund av gränsfall för "misshandel". När man möter ekipaget så skriker/skäller/svär ägaren på hunden så man reagerar kraftigt. Har även sett att ägaren drar i öronen och "sparkat" hunden ( inte hårt så hunden ylat/skrikit, men dock sparkat).
7.Hund som verkar ha det bra med stimulans och träning mm, men blir ensam lämnad ca 12 timmar på natten då ägaren jobbar. Hundägaren tycker det är ok, och vad jag sett när vi möts, så är hunden ändå trygg och välaktiverad i övrigt. Tror hunden är av spanieltyp.
Så, var går gränsen för er, vad är vanvård, vad bör anmälas? Som det oftast "tjatas" om på buke så är vi kanske lite hundnördar som hänger här och är en gupp som bryr oss mer om våra hundar än den som inte orkar diskutera och söka/ hitta ny information utan kör på som det är. Men var går gränsen för dig/er att anmäla? När är det vanvård istället för mindre bra hundhållning?
Ska tillägga att ett par av dessa hundägare "känner" jag, vissa är hundägare jag träffar på ute ibland ( pga att vi bor i samma område) och har berättat själva.
Jag känner till några fall, där jag inte tycker hundhållningen är okej, men jag vet inte om det heller kan kallas vanvård. Det handlar ju om vilken tolerans man har för vad som är ok. Enligt mig är det inte ok, men vanvård, jag vet inte var gränsen går.
1. Hund av ganska aktiv sällskapsras ( åt jakthållet) som är tjock, men inte fet. Får mat, vatten och regelbundna utevistelser, men proppas med "fel" mat ( tex choklad, bullar, kakor) och utevistelsen är typ 300 meter per gång, men som sagt var regelbunden utevistelse och får göra sina behov helt normalt.
2. Stor hund ( ca 40 kg) av blandrastyp som ägarna är pensionärer och knappt kan gå själva. Hunden köptes som valp för ca 1 år sedan och hunden är gravt understimlerad och är ett "problem" ute för ägarna och de som kommer i närheten av dem på deras kvarterslånga promenader då de inte kan hålla den och hunden bara få gå korta rundor då den är så "jobbig". I övrigt ser hunden frisk ut angående mat, vatten, hull mm
3: Flera hundar ( ca 7) som lever i hundgård året om. Ägaren är allvarligt sjuk och ofta inlagd på sjukhus. VILL ta hand om hundarna, vill jaga och hålla igång dem, men pga sjukdom blir de sittande i hundgården nästan jämt där någon matar dem och ger dem vatten och "städar" hundgården. De kan gå in "inomhus, i en kall, alltså inte uppvärmd byggnad/förråd. Ägaren tar ut dem när hen är hemma från sjukhus och orkar.
4. Gammal hund, En golden retriver på 12-14 år. Tjock och halt sen något år tillbaka och som ägs av en pensionär som älskar hunden men som inte bryr sig om hältan ( det hör till åldern är svaret om man frågar). Den får komma ut på korta rundor och göra sina behov. Klorna är alldeles för långa, ögonen rinner och pälsen ser enormt dålig ut.
5. En aktiv ras av vallhundsras ( mudi, puli eller liknande, minns inte) på 3 år som också ägs av en pensionär som inte kan/orkar motionera den ordentligt. Jag känner inte till så mycket, men hunden har klåda/allergi och är helt kal från päls på vissa ställen, ägaren har inte vart hos vetrinär utan försöker avhjälpa problemet genom att ha täcke på hunden så den inte kan klia/bita sönder sig. Grannar till ägaren hjälper till med aktivering ibland och tar ut hunden på långpromenader.
6. Schäferägare där hunden är ganska mager och helt "galen" när man ser dem. Har hört ryktesvägen att ägaren är på klubben och tränar, men håller på att bli utesluten på grund av gränsfall för "misshandel". När man möter ekipaget så skriker/skäller/svär ägaren på hunden så man reagerar kraftigt. Har även sett att ägaren drar i öronen och "sparkat" hunden ( inte hårt så hunden ylat/skrikit, men dock sparkat).
7.Hund som verkar ha det bra med stimulans och träning mm, men blir ensam lämnad ca 12 timmar på natten då ägaren jobbar. Hundägaren tycker det är ok, och vad jag sett när vi möts, så är hunden ändå trygg och välaktiverad i övrigt. Tror hunden är av spanieltyp.
Så, var går gränsen för er, vad är vanvård, vad bör anmälas? Som det oftast "tjatas" om på buke så är vi kanske lite hundnördar som hänger här och är en gupp som bryr oss mer om våra hundar än den som inte orkar diskutera och söka/ hitta ny information utan kör på som det är. Men var går gränsen för dig/er att anmäla? När är det vanvård istället för mindre bra hundhållning?
Ska tillägga att ett par av dessa hundägare "känner" jag, vissa är hundägare jag träffar på ute ibland ( pga att vi bor i samma område) och har berättat själva.