canine
Trådstartare
Hej, skriver denna tråden i hopp om att få andras tankar kring min situation, kanske finns det någon som varit eller är i samma sits själva? Vi går regelbundet hos veterinär, det är annan input jag önskar och inte medicinska då jag börjat fundera kring när det eg räcker med behandlingar och när det är legitimt att börja prata om avl... Och ber om att slippa ev påhopp, jag skriver för kattens skull och vill inget annat än hans bästa.
Jag har en katt på 10 år som de senaste åren haft allergi som i nuläget fortfarande klassas som foderallergi, han äter i perioder 2 tabl/dag, som han givetvis inte tar frivilligt... Utan medicinen är det svårt att hålla honom symtomfri då han även är utekatt och jagar möss och ev kan det vara därför klådan återkommer, att ha honom som innekatt är inte ett alternativ tyvärr för hans skull. Jag gör just nu ett nytt försök att trappa ner på medicinen i hopp om att han ska klara sig på enbart allergifodret. Sedan finns det en plan att testa honom för omgivningsallergi om det visar sig att klådan kommer tillbaka igen.
Utöver detta fick han för 1 år sedan diagnosen FORL, änsålänge bara en tand som tagits ut men nu är det fler på gång som behöver tas. Efter förra gången var det svårt att få honom att äta sitt torrfoder eftersom han hade ont givetvis, det slutade med att jag var tvungen att ge honom mjuk mat som eg inte tål varpå klådan återkom. Men det viktigaste i det läget var bara att få i honom näring. Han fick även reaktioner på nsaid:en vi fick ut, vilket gav känslig mage några månader efteråt.
Han har även börjat få lite problem i öronen och medlet som vi senast skulle rengöra med gav han klåda igen eftersom han är så pass känslig dvs återigen bakslag med klådan och avslickad päls som följd. Jag är som sagt inte ute efter medicinska råd. Jag känner dock att mina tankar kring när det egentligen är tillräckligt börjar mala.
Jag upplever att katten inte har ett fullgott liv med sina problem, han äter samma torrfoder dag ut och dag in (och enligt mig bör katter få blötmat åtminstone hälften), allergin har vi på dessa år inte fått helt bukt med och ska vi nu börja testa för omgivningsallergi innebär det fler vet. besök, blodprov ev sprutor för vaccin osv. Forl:en kommer enbart leda till fler dragna tänder där det är lång konvalescens efteråt, inte bara vad gäller sårläkning utan även att det är svårt att få honom att äta sitt torrfoder.
Många hävdar att katter kan leva fullgott med forl och utan tänder sålänge de kollas regelbundet vilket säkert stämmer, men nu gäller det även återkommande problem med allergin. Vad gäller allergin hör om man om endel som fått ta bort hundar med kraftig allergi, men om katter pratas det sällan om. Hade det bara varit en diagnos hade det varit en sak, men nu är det dessutom 2 diagnoser där båda saknar botemedel. Han är 10 år och när jag överväger om avlivning är en väg att gå är en tanke att han börjar bli senior, samtidigt säger många att det inte är något ålder eg på en katt.. Han verkar tillfreds med livet när han springer ute och lever kattliv, men i långa perioder upplever jag honom ofta som "nedstämd". Avlivning är också en behandling säger ett flertal, samtidigt gnager det i mig att det är ett sätt att "ge upp"?
Jag har en katt på 10 år som de senaste åren haft allergi som i nuläget fortfarande klassas som foderallergi, han äter i perioder 2 tabl/dag, som han givetvis inte tar frivilligt... Utan medicinen är det svårt att hålla honom symtomfri då han även är utekatt och jagar möss och ev kan det vara därför klådan återkommer, att ha honom som innekatt är inte ett alternativ tyvärr för hans skull. Jag gör just nu ett nytt försök att trappa ner på medicinen i hopp om att han ska klara sig på enbart allergifodret. Sedan finns det en plan att testa honom för omgivningsallergi om det visar sig att klådan kommer tillbaka igen.
Utöver detta fick han för 1 år sedan diagnosen FORL, änsålänge bara en tand som tagits ut men nu är det fler på gång som behöver tas. Efter förra gången var det svårt att få honom att äta sitt torrfoder eftersom han hade ont givetvis, det slutade med att jag var tvungen att ge honom mjuk mat som eg inte tål varpå klådan återkom. Men det viktigaste i det läget var bara att få i honom näring. Han fick även reaktioner på nsaid:en vi fick ut, vilket gav känslig mage några månader efteråt.
Han har även börjat få lite problem i öronen och medlet som vi senast skulle rengöra med gav han klåda igen eftersom han är så pass känslig dvs återigen bakslag med klådan och avslickad päls som följd. Jag är som sagt inte ute efter medicinska råd. Jag känner dock att mina tankar kring när det egentligen är tillräckligt börjar mala.
Jag upplever att katten inte har ett fullgott liv med sina problem, han äter samma torrfoder dag ut och dag in (och enligt mig bör katter få blötmat åtminstone hälften), allergin har vi på dessa år inte fått helt bukt med och ska vi nu börja testa för omgivningsallergi innebär det fler vet. besök, blodprov ev sprutor för vaccin osv. Forl:en kommer enbart leda till fler dragna tänder där det är lång konvalescens efteråt, inte bara vad gäller sårläkning utan även att det är svårt att få honom att äta sitt torrfoder.
Många hävdar att katter kan leva fullgott med forl och utan tänder sålänge de kollas regelbundet vilket säkert stämmer, men nu gäller det även återkommande problem med allergin. Vad gäller allergin hör om man om endel som fått ta bort hundar med kraftig allergi, men om katter pratas det sällan om. Hade det bara varit en diagnos hade det varit en sak, men nu är det dessutom 2 diagnoser där båda saknar botemedel. Han är 10 år och när jag överväger om avlivning är en väg att gå är en tanke att han börjar bli senior, samtidigt säger många att det inte är något ålder eg på en katt.. Han verkar tillfreds med livet när han springer ute och lever kattliv, men i långa perioder upplever jag honom ofta som "nedstämd". Avlivning är också en behandling säger ett flertal, samtidigt gnager det i mig att det är ett sätt att "ge upp"?
