Alla som skriver!

[LindgrenV]

Jag vet att ni är väldigt många här inne som skriver. Och jag vet att det funnits en författartråd men nu hittar jag den inte, så den föll nog bort för ett tag sedan. Hur som helst. Jag vill ha en skrivartråd, framför allt för att jag själv skriver på min bok och jag är total nybörjare när det kommer till bokskrivande. Bollplank och tankesmedja är ett behov!

Skriver ni just nu? Noveller? Böcker? Allt möjligt?
Vad är era tips för att hålla igång motivation och inspiration?

Jag inser att jag får majoriteten av min inspiration från mina egna foton, mina djur samt viss musik. Hjärnan är nog mest aktiv när jag kör bil. Tar mig sakta fram med hjälp av stycken här och där, det gäller väl bara att koppla ihop dem sen med en röd tråd. Har ju skapat mig min egen sagovärld med figurer som fått namn, karaktärsdrag och personbeskrivning. Har gjort illustrationer av allihop och har även sytt en av dem.

Dagens inspirationsbild blev denna:

Och ledde till denna text:

Ett prasslande, tasslande. Tisslande, visslande. Vad är det som smyger i skogen?
Muttrande, puttrande. Vem är det som kommer knallande över stock och sten?

Harald tänker inte gå en meter till. Nej, inte ens en halv meter. Han har gömt sig under stor, grön gran och blundar så hårt han kan. Det var allt lite bökigt och knökigt att gömma sig, med tanke på att Harald är en mycket långbent, väldigt gammal och förstås även lite stel häst. Harald har inte mycket till övers för att krångla sig in mellan trädrötter och han är minsann aldrig med och leker kurragömma. Men när man är i en skog som är väldigt mycket större och väldigt mycket mörkare än äppelträdgården bakom stallet är det annorlunda. Särskilt när det börjar bli mörkt. Alldeles så där extra mycket mörkt, som det bara blir i stora mörka skogar. Plötsligt hörs nämligen alla ljud väldigt tydligt. Knakande och brakande.

Harald och hans vänner hade precis gjort sig redo för att ta en vilopaus när de hört ett mycket mystiskt ljud närma sig i skogen. De hade tittat på varandra och sedan rusat det allra fortaste de kunde åt varsitt håll för att hitta ett bra gömställe. Ingen vill väl vara i en mörk, mörk skog om natten? Harald hittade sin gran och klämde sig in under grenarna med mycket möda och besvär. Barren sticker i rumpan och grenarna drar och sliter i den långa manen. Harald suckade och började drömma sig tillbaka till sitt gamla stall, till tryggheten.

Han vaknade med ett ryck när ett mycket fluffigt litet djur hoppade upp och ned på hans rygg och ropade "GOD MORGON!!!". Det var Bus, ett mycket glatt litet fjongdjur som följt med på resan. Harald tittade förvånat på Bus och insåg att han somnat. Hur han lyckats med det på denna ytterst obekväma plats kunde han inte alls förstå! Harald krånglade sig ut från sitt gömställe och följde med tillbaka till resten av gruppen samtidigt som han funderade på vad som egentligen hänt under natten.

Vad var det för varelse som levde om natten och skapade allt detta prasslande, tasslande, knakande, brakande?

Dela med er!!

 

[LindgrenV]

Har alla buke-skribenter lagt ned skrivandet?

 

[Ces]

Vilken söt historia

Kan nog inte räkna mig som en aktiv skrivare, även om jag skulle vilja! Skrev mer när jag var yngre då dagarna hade "mer" timmar.

Siktar däremot på årets NaNoWriMo och ska försöka ladda upp lite i förväg detta året, och hoppas att det ska egga mitt skrivande efteråt.

 

[Jerseyite]

Jag skriver - mest short stories och flash fiction men har även ett flertal utkast till noveller liggandes i ett hörn av datorn. En novell kommer ut i ett ganska stort literary magazine den här månaden - är dunderpeppad!

 

[LindgrenV]

Vilken söt historia

Kan nog inte räkna mig som en aktiv skrivare, även om jag skulle vilja! Skrev mer när jag var yngre då dagarna hade "mer" timmar.

Siktar däremot på årets NaNoWriMo och ska försöka ladda upp lite i förväg detta året, och hoppas att det ska egga mitt skrivande efteråt.

Tack! Tanken är att det ska vara en del av den fullständiga boken sedan. Har redan reviderat stycket en del, man inser ju i efterhand att man överanvänder vissa ord (typ ordet mörk) och gör brutalmissar på vissa ställen Men att få till dessa "snuttar" gör ganska mycket för min inspiration. Lär väl sluta med att jag skriver hela boken på detta sätt och sedan försöker binda ihop historien

Vad är NaNoWriMo?

 

[LindgrenV]

Jag skriver - mest short stories och flash fiction men har även ett flertal utkast till noveller liggandes i ett hörn av datorn. En novell kommer ut i ett ganska stort literary magazine den här månaden - är dunderpeppad!

Jag skrev en del noveller förut! Har skrivit en som var totalt klockren enligt min väldigt nitiska svensklärare som jag hade på gymnasiet, tyvärr är humorn väldigt lokal och jag tror att enbart elever och personal på mitt gymnasium förstår den. Men noveller är roligt och väldigt inspirationsgivande tycker jag!

 

[Myrten]

Jag skriver ju mycket i jobbet, men har också ett skönlitterärt projekt som jag hållit på med i flera år. För ett par år sedan skickade jag in det till förlag, fick nej och har sedan dess omarbetat det i grunden. Nu känns det att det börjar närma sig ett nytt försök. Har skickat manuset till flera vänner och FB-vänner och inväntar och får kommentarer. Har för tillfället en diskussion med en annan Bukefalist som läser.

Boken i fråga är en historisk roman med fantasyinslag och handlingen förlagd till tidig vikingatid, närmare bestämt sent 700-tal. Researchen har jag (naturligtvis) gjort själv. Med tanke på att jag är arkeolog med inriktning främst på vikingatid kan man tänka sig att det är peanuts, men just 700-talet är ett ytterst obskyrt århundrade i Europas historia. Sedan ska detaljerna passas ihop på ett annat sätt än jag är van vid och de historiska personer som finns med bli hyfsat trovärdiga (men som tur är vet man ytterst lite om nästan alla). Men jag tycker faktiskt att jag blivit bättre på mitt yrke sedan jag började med det här. Jag har fått andra perspektiv på materialet.

Så vi får se vart det bär...

 

[Vira]

@LindgrenV Oj vad jag gillar ditt skrivsätt! Särskilt rimmen som du smyger in här och var. Och kul med någon som skriver för yngre, det tror jag inte att vi har haft i någon av de senaste skrivtrådarna. Vilken åldersgrupp tänker du dig?

@Myrten Måste säga att jag blev sugen på att läsa bara av din korta beskrivning, det är alltid så kul med böcker som är skrivna av någon som verkligen kan något om epoken och har lagt ned ordentligt jobb på researchen. Där får jag själv erkänna att jag slarvar ibland och skyller på att det är fantasy jag skriver, men det är en rätt dålig ursäkt eftersom fantasy ju ställer nästan ännu högre krav på trovärdighet. Är handlingen förlagd i Sverige eller någon annanstans?



Jag själv skriver också, eller i alla fall i perioder. Jag har en avslutad historia (psykologisk fantasy) som jag skickade in till ett par förlag i våras och fick refuserad. Det var dock ganska väntat eftersom jag så fort jag skickat iväg den såg ungefär tusen saker jag ville skriva om, samt att jag skickade den till förlagen jag trodde minst på eftersom det skulle kännas minst jobbigt att bli refuserad av dem . I vilket fall påbörjade jag omarbetningen i somras och fick till ett hyfsat resultat med första femtedelen, men sedan fick jag tvärmycket att göra och har knappt hunnit skriva alls .

På sidan om har jag flera andra påbörjade historier i varierande genrer; mest fantasy, men även en psyklogisk roman, en hästbok och en ungdomsbok. Den sistnämnda är renodlad guilty pleasure, oj vad dålig den blir men WOW vad rolig den är att skriva .

Få se om den här tråden kan bli tillräcklig motivation för att jag ska ta mig i kragen och bli klar med redigeringen av första historien någon gång .

 

[LindgrenV]

Jag skriver ju mycket i jobbet, men har också ett skönlitterärt projekt som jag hållit på med i flera år. För ett par år sedan skickade jag in det till förlag, fick nej och har sedan dess omarbetat det i grunden. Nu känns det att det börjar närma sig ett nytt försök. Har skickat manuset till flera vänner och FB-vänner och inväntar och får kommentarer. Har för tillfället en diskussion med en annan Bukefalist som läser.

Boken i fråga är en historisk roman med fantasyinslag och handlingen förlagd till tidig vikingatid, närmare bestämt sent 700-tal. Researchen har jag (naturligtvis) gjort själv. Med tanke på att jag är arkeolog med inriktning främst på vikingatid kan man tänka sig att det är peanuts, men just 700-talet är ett ytterst obskyrt århundrade i Europas historia. Sedan ska detaljerna passas ihop på ett annat sätt än jag är van vid och de historiska personer som finns med bli hyfsat trovärdiga (men som tur är vet man ytterst lite om nästan alla). Men jag tycker faktiskt att jag blivit bättre på mitt yrke sedan jag började med det här. Jag har fått andra perspektiv på materialet.

Så vi får se vart det bär...

Det låter ju superspännande! Jag tycker om skönlitterära böcker med historiska inslag - antingen att hela handlingen utspelar sig långt bak i tiden, eller att det finns viktiga inslag som består av tillbakablickar väldigt långt bak. Min svensklärare vill gärna korrekturläsa min bok sedan, vilket jag är ytterst tacksam över! Har läst igenom min text flera gånger, men det är först när andra kommenterar som man faktiskt ser var det brister. Har reviderat texten sen ursprungsinlägget ca fem gånger nu, och känner att den äntligen börjar bli optimal. Det är väldigt spännande att se hur man utvecklar och skapar en historia. Det är ju så mycket mer än bara text - för min del är det en hel värld och i mitt huvud finns så mycket mer än det som står i ord.

 

[LindgrenV]

@LindgrenV Oj vad jag gillar ditt skrivsätt! Särskilt rimmen som du smyger in här och var. Och kul med någon som skriver för yngre, det tror jag inte att vi har haft i någon av de senaste skrivtrådarna. Vilken åldersgrupp tänker du dig?

@Myrten Måste säga att jag blev sugen på att läsa bara av din korta beskrivning, det är alltid så kul med böcker som är skrivna av någon som verkligen kan något om epoken och har lagt ned ordentligt jobb på researchen. Där får jag själv erkänna att jag slarvar ibland och skyller på att det är fantasy jag skriver, men det är en rätt dålig ursäkt eftersom fantasy ju ställer nästan ännu högre krav på trovärdighet. Är handlingen förlagd i Sverige eller någon annanstans?



Jag själv skriver också, eller i alla fall i perioder. Jag har en avslutad historia (psykologisk fantasy) som jag skickade in till ett par förlag i våras och fick refuserad. Det var dock ganska väntat eftersom jag så fort jag skickat iväg den såg ungefär tusen saker jag ville skriva om, samt att jag skickade den till förlagen jag trodde minst på eftersom det skulle kännas minst jobbigt att bli refuserad av dem . I vilket fall påbörjade jag omarbetningen i somras och fick till ett hyfsat resultat med första femtedelen, men sedan fick jag tvärmycket att göra och har knappt hunnit skriva alls .

På sidan om har jag flera andra påbörjade historier i varierande genrer; mest fantasy, men även en psyklogisk roman, en hästbok och en ungdomsbok. Den sistnämnda är renodlad guilty pleasure, oj vad dålig den blir men WOW vad rolig den är att skriva .

Få se om den här tråden kan bli tillräcklig motivation för att jag ska ta mig i kragen och bli klar med redigeringen av första historien någon gång .

Åh, tack så himla mycket! Jag älskar att skriva på det sätt som jag gör, och det är väl därför jag också riktar mig till barn. Jag har inte riktat in mig på någon specifik ålder, utan skriver helt enkelt bara på det sätt jag tycker om. Hittills har de stycken och personbeskrivningar jag delat med mig av uppskattats lika mycket av både vuxna som barn, så förhoppningsvis fortsätter det den vägen. Jag skriver nog egentligen för min egen skull, jag har ju skapat en hel värld och vill mest att andra också får ta del av den. Sen bryr jag mig inte så mycket om det är mamma och pappa och deras fyraåring som läser, eller om det sitter en tioåring med en ficklampa under täcket någonstans.

 

[LindgrenV]

Kan förövrigt tillägga att fjongdjur är omdöpt till frynkeldjur, då jag insåg att det kan misstolkas rätt grovt

 

[Vira]

Åh, tack så himla mycket! Jag älskar att skriva på det sätt som jag gör, och det är väl därför jag också riktar mig till barn. Jag har inte riktat in mig på någon specifik ålder, utan skriver helt enkelt bara på det sätt jag tycker om. Hittills har de stycken och personbeskrivningar jag delat med mig av uppskattats lika mycket av både vuxna som barn, så förhoppningsvis fortsätter det den vägen. Jag skriver nog egentligen för min egen skull, jag har ju skapat en hel värld och vill mest att andra också får ta del av den. Sen bryr jag mig inte så mycket om det är mamma och pappa och deras fyraåring som läser, eller om det sitter en tioåring med en ficklampa under täcket någonstans.

Det låter rimligt . Hur mycket av en bilderbok blir det, hur mycket text på varje sida? Och hur långt har du kommit?

 

[LindgrenV]

Det låter rimligt . Hur mycket av en bilderbok blir det, hur mycket text på varje sida? Och hur långt har du kommit?

Det blir inte så mycket bilderbok av det, tänk typ Astrid Lindgren. Mer sagobok med lite illustrationer här och var och ganska mycket text. Så troligtvis lämpar den sig ju mer åt föräldrar som läser för sina barn, eller barn som orkar/klarar av att läsa lite mer text. Själva innehållet verkar ju uppenbarligen passa de flesta åldrar, av kommentarer jag fått hittills i alla fall

Jag har inte kommit särskilt långt med själva skrivandet, men har de flesta karaktärer klara, en grundmall för själva boken samt personbeskrivningar, "världskarta" och liknande klart. Har lite olika stycken likt texten i ursprungsinlägget som jag tänkt bygga på till kapitel. Så det går framåt, men långsamt

 

[Vira]

Ah, ja det låter som ett bra upplägg för att få med en bredare åldersgrupp .

 

[Raderad medlem 6459]

Kan förövrigt tillägga att fjongdjur är omdöpt till frynkeldjur, då jag insåg att det kan misstolkas rätt grovt

Bra! Jag reagerade på det men visste inte om det skulle missförstås om jag sa något

 

[LindgrenV]

Bra! Jag reagerade på det men visste inte om det skulle missförstås om jag sa något

Djuret skapades ju i farten när jag skrev stycket ovanför, så hann inte tänka så långt. Nu går det ju inte ändra i buke-texten, men som tur är kan man ju ändra det man skriver på bloggen Insåg först i efterhand (*host* när en vän påpekade ) att det kunde missuppfattas...

Så här ser texten ut nu:

Ett prasslande, tasslande. Tisslande, visslande. Vad är det som smyger i skogen?
Muttrande, puttrande. Vem är det som kommer knallande över stock och sten?

Harald tänker inte gå en meter till. Nej, inte ens en halv meter. Han har gömt sig under stor, grön gran och blundar så hårt han kan. Det var allt lite bökigt och knökigt att gömma sig, med tanke på att Harald är en mycket långbent, väldigt gammal och förstås även lite stel häst. Harald har inte mycket till övers för att krångla sig in mellan trädrötter och han är minsann aldrig med och leker kurragömma. Men när man är i en skog som är väldigt mycket större och väldigt mycket mörkare än äppelträdgården bakom stallet är det annorlunda. Särskilt när natten träder in. När det blir alldeles så där extra mycket mörkt, som det bara blir i stora, dunkla skogar. Plötsligt hörs nämligen alla ljud väldigt tydligt. Knakande och brakande.

Harald och hans vänner hade precis gjort sig redo för att ta en vilopaus när de hört ett mycket mystiskt ljud närma sig i skogen. De hade tittat på varandra och sedan rusat det allra fortaste de kunde åt varsitt håll för att hitta ett bra gömställe. Ingen vill väl vara i en mörk, mörk skog om natten? Harald hittade sin gran och klämde sig in under grenarna med mycket möda och besvär. Barren sticker i rumpan och grenarna drar och sliter i den långa manen. Harald suckade och började drömma sig tillbaka till sitt gamla stall, till tryggheten.

Han vaknade med ett ryck när ett mycket fluffigt litet djur hoppade upp och ned på hans rygg och ropade "GOD MORGON!!!". Det var Bus, ett mycket glatt litet frynkeldjur som följt med på resan. Harald tittade förvånat på Bus och insåg att han somnat. Hur han lyckats med det på denna ytterst obekväma plats kunde han inte alls förstå. Harald krånglade sig ut från sitt gömställe och följde med tillbaka till resten av gruppen samtidigt som han funderade på vad som egentligen hänt under natten.

Vad var det för varelse som levde om natten och skapade allt detta prasslande, tasslande, knakande, brakande?

 

[tanten]

frynkeldjur ger dessutom en helt annan bild än fjongdjur.

Något med fjong är styvt, som en hård fjäder. Hårt och tufft. Frynkeldjur ger för mig mer bild av något lite klurigt, lite skrynkligt och vänligare

 

[bumpo]

@LindgrenV kan du inte lägga in bilden på uttergurkorna? Det är bland det sötaste jag sett. Trots att de är bittra bajskastare (var det va? )

 

[Myrten]

@Vira - berättelsen utspelar sig främst i vad som nu är Uppsala och East Anglia. Bara att hitta eller hitta på trovärdiga namn på platser har tagit viss tid, men den delen känns ok nu. Språk är ett annat ämne man kan förlora sig i researchmässigt. Hur lika var språken som talades här jämfört med i nuvarande Frankrike och England på 700-talet? Förstod man varandra? Förmodligen, men inte helt. Och vad talade man i Rom? Fortfarande latin eller hade det blivit vad som nu är italienska?

Fast det är skönt och befriande att kunna välja EN teori som verkar ok och inte följa upp vartenda spår som när jag skriver vetenskapligt.

 

[LindgrenV]

@LindgrenV kan du inte lägga in bilden på uttergurkorna? Det är bland det sötaste jag sett. Trots att de är bittra bajskastare (var det va? )

Dessa två är de allra första uttergurkorna jag gjorde. Nu har jag ritat ungefär en miljon

Urban är en sådan där uttergurka som ägnar dagarna åt "vettiga" saker. Urban tycker att det är ganska tråkigt, men alla andra håller också på med "vettiga" saker så då känner Urban att han också måste göra det. Helst hade Urban dock velat ägna dagarna åt roliga saker, som att leka. Men Urban är lite för gammal för sådant. För inte kan man väl hitta på bus när man nästan räknas som vuxen?

Urban skulle vilja göra snögubbar, åka pulka, klättra i träd och titta på tecknade tv-program. I stället gör Urban "vettiga" saker så som att diska, städa och laga mat. För man kan ju inte bete sig hur som helst här i världen, tänker Urban.

Detta gör dock att Urban känner sig lite grå. Han tycker att det är ganska tråkigt att vara Urban. Ja, så tycker han nästan varje dag nu för tiden och det gör det bara ännu jobbigare att göra alla "vettiga" saker.

Så Urban börjar fundera på om det kanske ändå kan vara lite vettigt att göra en snögubbe trots allt?

Och så har vi Joliho Uttergurka:

En bit utanför uttergurkornas tätbyggda samhälle bor en ensam uttergurka. De andra uttergurkorna brukar viska med varandra om hennes tokerier. Ibland tittar de lite snett eller stöter armbågen i kompisen när de ser henne. Uttergurkan heter Joliho, namnet fick hon då hon glatt ropade "Jooooddeeeelihoo" när hon kastade sig ut i pulkabackarna som liten. Ja, det gör hon förstås fortfarande för till skillnad från alla andra uttergurkor slutade aldrig Joliho att åka pulka.

Joliho trivs bra själv, för hon är aldrig riktigt själv. Hon har en massa små Filleblurer boende hos sig. Filleblurer är små djur, ungefär i storlek med en mindre kanin och har stora runda öron, lång fluffig svans och en glad uppsyn.

Joliho bygger gärna snögubbar och sandslott. Eller så bygger hon små ler-filleblurer med knappar som ögon. Måla, skratta, dansa, bygga och annat man kan hitta på, det tycker Joliho om. Det behöver inte vara fint, eller stort, eller smått och framför allt inte lönsamt. Detta förstår inte de andra uttergurkorna alls - varför ska man göra sånt som inte är LÖNSAMT? Vad kan det vara för mening med det?

Så uttergurkorna fortsätter att viska om den tokiga uttergurkan Joliho, samtidigt som de vandrar runt och gör "vettiga" saker och blir lite mer grå för varje dag som går. Joliho däremot, hon är alldeles färgsprakande grön med hår i regnbågens alla färger! Joliho blir aldrig grå, för hon slutade aldrig att sjunga, bygga - och skrika "JODDEEELIHOOO" i pulkabackarna.