kopparberg
Trådstartare
Kollade på Animal Planet igår, där var ett program där Kelly Marks (heter hon va?!) utan minsta problem red in helt vilda hästar.
Jag vet ju sedan "barnsben", uppfostrad av en riktig hästkarl, att: "är det inget gjort, är det inget gjort fel heller".
Men igår så förstod jag ju HUR lätt det är att förstöra en häst! Och hur jäkla enkelt det är om man gör det man ska på ett vettigt sätt! Och hur enkelt det faktiskt är att vinna en hästs förtroende!
Min ena häst är en känslig individ. En framavlad häst med fin tysk hoppstam. Känslig och arbetsvillig, som de är avlade att vara.
Jag köpte honom som unghäst, och det var faktiskt så enkelt att "tämja" honom. Han var alltså helt ohanterad, hade gått på lösdrift på ett stort stuteri.
Likaså att rida in honom var "a piece of cake".
Men sedan började problemen?!
Han började bli känd som "vild att leda" till och från hagen.
Han började bli fjantig och skvättig om man rörde sig för hastigt omkring hans huvud osv, osv.
Jag viftade bort det som "fjant", då jag ju aldrig behandlat honom illa.
Nu långt efteråt, så har jag fått veta att bla fyllot som jobbade i stallet där mina hästar stod, hade för vana att avreagera sig lite då och då på hästarna.
Och nu snackar vi ju inte ngn regelrätt misshandel, utan lite "småhugg", som gap och skrik i fel sammanhang, lite ryck och slit i grimskaftet och sådana saker.
Min häst kan fortfarande trots att det var längesedan jag flyttade därifrån, bete sig "skräckslaget", och vara skygg i boxen.
Jag lät en brud rida min häst ibland. Hon busred, krånglade och höll på bakom min rygg.
Dessutom så talade hon inte om att ridningen inte fungerade längre.
Så plötsligt så satt förvånade jag på en häst som förut varit skitenkel att rida, på en som var helt oregerlig, försökte ha av mig, blev vansinnig när han inte själv fick välja gångart osv.
Så jag har bestämt mig, ALDRIG MER får ngn som inte är 100% hästvettig hantera mina hästar!
Hellre då att jag inte har häst!
Jag vet ju sedan "barnsben", uppfostrad av en riktig hästkarl, att: "är det inget gjort, är det inget gjort fel heller".
Men igår så förstod jag ju HUR lätt det är att förstöra en häst! Och hur jäkla enkelt det är om man gör det man ska på ett vettigt sätt! Och hur enkelt det faktiskt är att vinna en hästs förtroende!
Min ena häst är en känslig individ. En framavlad häst med fin tysk hoppstam. Känslig och arbetsvillig, som de är avlade att vara.
Jag köpte honom som unghäst, och det var faktiskt så enkelt att "tämja" honom. Han var alltså helt ohanterad, hade gått på lösdrift på ett stort stuteri.
Likaså att rida in honom var "a piece of cake".
Men sedan började problemen?!
Han började bli känd som "vild att leda" till och från hagen.
Han började bli fjantig och skvättig om man rörde sig för hastigt omkring hans huvud osv, osv.
Jag viftade bort det som "fjant", då jag ju aldrig behandlat honom illa.
Nu långt efteråt, så har jag fått veta att bla fyllot som jobbade i stallet där mina hästar stod, hade för vana att avreagera sig lite då och då på hästarna.
Och nu snackar vi ju inte ngn regelrätt misshandel, utan lite "småhugg", som gap och skrik i fel sammanhang, lite ryck och slit i grimskaftet och sådana saker.
Min häst kan fortfarande trots att det var längesedan jag flyttade därifrån, bete sig "skräckslaget", och vara skygg i boxen.
Jag lät en brud rida min häst ibland. Hon busred, krånglade och höll på bakom min rygg.
Dessutom så talade hon inte om att ridningen inte fungerade längre.
Så plötsligt så satt förvånade jag på en häst som förut varit skitenkel att rida, på en som var helt oregerlig, försökte ha av mig, blev vansinnig när han inte själv fick välja gångart osv.
Så jag har bestämt mig, ALDRIG MER får ngn som inte är 100% hästvettig hantera mina hästar!
Hellre då att jag inte har häst!