Mia_R
Trådstartare
Vår Lizzie som jag skrivit om tidigare när hon blev biten av en lösspringande hund, har i eftermiddag hastigt lämnat sin sörjande flock.
Husse åkte vid fyratiden i morse till Italien och kommer inte hem förrän måndag kväll. han hade bett mig hålla ett extra öga på Lizzie för hon var ovillig att gå ut i går kväll och hade spytt upp all mat i natt. I morse när vi gick ut var hon väldigt stapplig och hon ville inte ha någon mat när jag bjöd henne utan såg bara olycklig ut. Jag åkte till jobbet och sedan hem igen på lunchen för att titta till henne och hon mådde inte bättre. När hon plötsligt kissade på parketten blev jag riktigt rädd och ringde genast veterinär, så vi fick åka in akut till klinik. Under de år jag känt henne har hon aldrig någonsin kissat inne. Vännerna fick stanna hemma och på väg till bilen var Lizzie så trött att hon nästan inte orkade gå. Jag lyfte in henne i baksätet och drog järnet.
Väl framme fick hon ligga kvar i bilen medan jag anmälde oss i receptionen och sedan väntade jag där ute med henne. När jag pratade med henne kändes hon kall så jag bäddade om henne med min jacka och sa till i receptionen igen så vi fick komma in på ett rum medan vi väntade. Jag hade en stort, tjock padd i bilen som jag tog med mig åt henne att ligga på och med en lånad filt och min jacka var hon så varm jag kunde hålla henne. När sköterskan tog tempen låg den på bara 36.7 och slemhinnorna var väldigt bleka. Jag hade redan ringt husse i Italien och berättat att jag befarade det värsta och inte fick jag bättre besked av veterinären.
Ultraljudet visade på inre blödningar orsakade av en stor tumör i mjälten. Enligt veterinären så kommer sånt här väldigt akut och man märker inget förrän de får inre blödningar. Samma hund som för bara ett par dagar sedan härjade vilt med kompisarna var döende utan att husse skulle hinna få säga adjö. Då det trots allt fanns en chans att operera bort mjälten så ville husse ta den, men vi visste att om något mer hittades under operationen så var det kört. Jag satt hos Lizzie tills hon skulle rullas iväg och akutopereras, men jag fick tyvärr inte vara med fram tills hon skulle sövas utan jag fick ta adjö av henne i undersökningsummet och lämna henne ensammen.
Jag meddelade jobbet att jag inte skulle komma in mer idag och åkte hem till de andra hundarna i väntan på besked. Eventuellt skulle lillknas få donera blod om Lizzie behövde och jag ringde husse i Italien igen och berättade om läget. När vi precis pratat klart hör jag min mobil ringa och det var från kliniken. Tyvärr hade de hittat metasaser i levern så jag dem avliva henne utan att väcka henne mer. Jag hade redan pratat med husse om vad som kunde hända, så jag begärde separat kremering så han kan få begrava henne när han kommer hem.
Lizzie har haft ett bra liv och varit väldigt älskad av alla som kände henne. Hon blev fem år yngre sedan vi övergick till BARF i höstas och när lillknas kom in i familjen och sedan syrrans cocker var livet komplett. Hon har hunnit käka mycket hästskit i sina dagar och följt med på många och långa prommenader. Hon älskade att följa med till stallet och brukade rusa ner med de andra till sjön för att bada allt vad hon bara hann. Vi trodde hon skulle hinna med fler år och så pigg som hon blev efter kostbytet hoppades vi på minst fem år till.
Vi kommer alla att sörja henne länge och saknaden och tomrummet är gigantiskt. Jag åkte in till jobbet igen och åker nog ut till stallet med de andra efter jobbet. Känns inget vidare att åka hem ikväll och veta att hon aldrig mer kommer att möta mig i dörren.
Husse åkte vid fyratiden i morse till Italien och kommer inte hem förrän måndag kväll. han hade bett mig hålla ett extra öga på Lizzie för hon var ovillig att gå ut i går kväll och hade spytt upp all mat i natt. I morse när vi gick ut var hon väldigt stapplig och hon ville inte ha någon mat när jag bjöd henne utan såg bara olycklig ut. Jag åkte till jobbet och sedan hem igen på lunchen för att titta till henne och hon mådde inte bättre. När hon plötsligt kissade på parketten blev jag riktigt rädd och ringde genast veterinär, så vi fick åka in akut till klinik. Under de år jag känt henne har hon aldrig någonsin kissat inne. Vännerna fick stanna hemma och på väg till bilen var Lizzie så trött att hon nästan inte orkade gå. Jag lyfte in henne i baksätet och drog järnet.
Väl framme fick hon ligga kvar i bilen medan jag anmälde oss i receptionen och sedan väntade jag där ute med henne. När jag pratade med henne kändes hon kall så jag bäddade om henne med min jacka och sa till i receptionen igen så vi fick komma in på ett rum medan vi väntade. Jag hade en stort, tjock padd i bilen som jag tog med mig åt henne att ligga på och med en lånad filt och min jacka var hon så varm jag kunde hålla henne. När sköterskan tog tempen låg den på bara 36.7 och slemhinnorna var väldigt bleka. Jag hade redan ringt husse i Italien och berättat att jag befarade det värsta och inte fick jag bättre besked av veterinären.
Ultraljudet visade på inre blödningar orsakade av en stor tumör i mjälten. Enligt veterinären så kommer sånt här väldigt akut och man märker inget förrän de får inre blödningar. Samma hund som för bara ett par dagar sedan härjade vilt med kompisarna var döende utan att husse skulle hinna få säga adjö. Då det trots allt fanns en chans att operera bort mjälten så ville husse ta den, men vi visste att om något mer hittades under operationen så var det kört. Jag satt hos Lizzie tills hon skulle rullas iväg och akutopereras, men jag fick tyvärr inte vara med fram tills hon skulle sövas utan jag fick ta adjö av henne i undersökningsummet och lämna henne ensammen.
Jag meddelade jobbet att jag inte skulle komma in mer idag och åkte hem till de andra hundarna i väntan på besked. Eventuellt skulle lillknas få donera blod om Lizzie behövde och jag ringde husse i Italien igen och berättade om läget. När vi precis pratat klart hör jag min mobil ringa och det var från kliniken. Tyvärr hade de hittat metasaser i levern så jag dem avliva henne utan att väcka henne mer. Jag hade redan pratat med husse om vad som kunde hända, så jag begärde separat kremering så han kan få begrava henne när han kommer hem.
Lizzie har haft ett bra liv och varit väldigt älskad av alla som kände henne. Hon blev fem år yngre sedan vi övergick till BARF i höstas och när lillknas kom in i familjen och sedan syrrans cocker var livet komplett. Hon har hunnit käka mycket hästskit i sina dagar och följt med på många och långa prommenader. Hon älskade att följa med till stallet och brukade rusa ner med de andra till sjön för att bada allt vad hon bara hann. Vi trodde hon skulle hinna med fler år och så pigg som hon blev efter kostbytet hoppades vi på minst fem år till.
Vi kommer alla att sörja henne länge och saknaden och tomrummet är gigantiskt. Jag åkte in till jobbet igen och åker nog ut till stallet med de andra efter jobbet. Känns inget vidare att åka hem ikväll och veta att hon aldrig mer kommer att möta mig i dörren.