Ägglossning drives me crazy på riktigt

Blueberry

Trådstartare
På måndag ska jag träffa läkare, och jag behöver förbereda mig lite.

Jag drabbas av psykisk ohälsa vid ägglossning. Jag blir labil, dramatisk, överreagerar, känner enorm hopplöshet, får många mörka tankar, gråter mycket och vill skiljas från min man.

Ja, på riktigt.

Jag känner även av ägglossningen mycket tydligare än tidigare och har mer smärtsam ägglossning än mens.

Det här har kommit efter att jag födde mitt andra barn i augusti förra året, och det tog några månader innan jag såg mönstret. Till saken hör eventuellt att jag fick mens bara två månader efter förlossningen - trots helamning fram till nyligen.

Jag vill inte äta mini- eller p-piller. Jag vill egentligen inte äta någon medicin, men förstår att det är så vården ser ut i dag. Gissar att det kommer landa i någon slags psykofarmaka. Det här måste dock få ett slut, jag har inte tid, ork eller lust att låta det här fortsätta.

Finns det någon här som har erfarenhet av något liknande?
 
Här är en till!
Häromkvällen grät jag över att jag ska tvingas leva med min man resten av mitt liv och dagen efter förstod jag inte hur jag någonsin skulle klara mig utan honom.
PMS.
Har ätit antidepressiva i en period, tog bort tårarna men var ändå nedstämd. Den läkare jag träffat finns inte i tjänst längre och jag har inte kommit mig för att boka ny tid.
Jag har tyvärr inte hittat rätt ännu men har inte gett upp hoppet!
 
En gammal kompis fick någon variant av antidepp som hon enligt läkaren kunde ta bestämda delar av cykeln. Det funkade dock inte för henne så hon fick hållas med det konstant för att må bra. För henne fungerade det.
 
Ja. Jag har fått riktigt besvärlig pms efter att ha fått barn. Börjar vid ägglossning och fortsätter fram till mens. 2 av 4 veckor är jag ilsken, deppig och ostabil. Så fort mensen kommer mår jag bra igen...
Jag har träffat läkare och fått antidepressiva utskrivet att tas from ägglossning och fram till mens. Inte så kul men vad gör man...
Vissa månader är bättre och jag kan låta bli dom, medan andra är värre och då tar jag dom.
Aldrig haft problem med pms/pmds innan jag fick barn så det tog ett tag innan jag också kopplade och sen insåg vilket tydligt mönster det följde.
 
En kompis får antidepp, det funkar bra.
Jag steriliserade mig, det har ändrat för mig til det bättre. Jag mådde kanon på hormonspiral också, Mirena.
 
På måndag ska jag träffa läkare, och jag behöver förbereda mig lite.

Jag drabbas av psykisk ohälsa vid ägglossning. Jag blir labil, dramatisk, överreagerar, känner enorm hopplöshet, får många mörka tankar, gråter mycket och vill skiljas från min man.

Ja, på riktigt.

Jag känner även av ägglossningen mycket tydligare än tidigare och har mer smärtsam ägglossning än mens.

Det här har kommit efter att jag födde mitt andra barn i augusti förra året, och det tog några månader innan jag såg mönstret. Till saken hör eventuellt att jag fick mens bara två månader efter förlossningen - trots helamning fram till nyligen.

Jag vill inte äta mini- eller p-piller. Jag vill egentligen inte äta någon medicin, men förstår att det är så vården ser ut i dag. Gissar att det kommer landa i någon slags psykofarmaka. Det här måste dock få ett slut, jag har inte tid, ork eller lust att låta det här fortsätta.

Finns det någon här som har erfarenhet av något liknande?

Cerazette stoppar ägglossning & blödning :) Fungerar perfekt för mig som inte klarar av att ha mens så att säga :)
 
Blir ett kort inlägg, hinner inte mer.

Jag har PMDS. Brukar ha depressionssymptom mellan ägglossning och mens. När det är som värst kan jag sitta vid middagsbordet med familjen och tårarna bara rinner för att livet är så värdelöst (!? Det är det verkligen inte).
Det finns medicin, jag har ätit Premalex och Sertralin, äter då bara under de dagar jag mår dåligt.

Jag har även hittat andra sätt att komma undan de värsta dipparna, nattljusolja och rosenrot har hjälpt mig att minska ner rejält på medicinen.
Och KBT.

Lycka till! Det är ett rent helvete med dessa hormoner men ibland går det att få bättre kontroll över måendet.
 
Jag får inte så mycket psykisk påverkan men jag känner av min ägglossning rejält och har mkt cykliska symptom. Jag har liten hormonspiral vilket inte varit tillräckligt för att stoppa ägglossning. Min gynekolog rekommenderar byte till p-piller eller stora hormonspiralen om jag vill bli av med symptomen.

Personligen hade jag inte velat medicinera specifika symptom om jag har möjlighet att bli av med grundproblemet. Ssri kan säkert hjälpa dig med dipparna, men om du också känner av andra jobbiga cykliska effekter så är det väl bättre att hämna ägglossningen så att du kan slippa även smärta och ev andra symptom?

Kan du tänka dig lokalverkande hormoner är kanske hormonspiralen Mirena ett bra alternativ.
 
Finns det någon här som har erfarenhet av något liknande?

Jag har också problem med PMDS. Vaknar upp på morgonen och känner direkt att den här dagen är skit och att jag också är skit för den delen. Blir känslig, tänker att ingen gillar mig och att jag inte gillar nån heller. Det är typ som att se livet genom en svart blöt rullgardin.

Har sedan ungefär 2 månader ätit p-pillret Yaz för att försöka motverka detta. Det har hjälpt mot PMDSen hittills måste jag säga. Däremot mår jag inte tipptopp psykiskt i allmänhet just nu men jag vet inte om det har att göra med en tung och stressad livssituation som sätter spår eller om det är pillerna som tynger ner mig. Det återstår att se! Tänkte ge dem 3 månader för utvärdering.
 
Har en bekant i samma ålder som mig (m.a.o = Ung) som hade de problemen. Förvisso också något rikligare blödningar första dagarna, men det var just svåra humörsvängningar kring ägglossning som var det primära problemet/hon sökte för. Hon rekommenderas hormonspiral, endast och enbart. Var öht inte tal om någon psykofarmaka. Utifrån det hon berättade, verkade detta också vara "standardåtgärd 1.A" vid dylika problem.
Kan tillägga att detta var tidigare i våras, så ovanstående bör vara rimligt aktuellt.
 
Får jag fråga varför spiral inte var ett alternativ? Av ren och skär nyfikenhet.

Det kom inte ens på tal, läkarens ståndpunkt var att det inte alls är särskilt träffsäkert eller effektivt att ”behandla hormoner med mer hormoner” - vilket jag kan tycka låter rimligt.
 
Det kom inte ens på tal, läkarens ståndpunkt var att det inte alls är särskilt träffsäkert eller effektivt att ”behandla hormoner med mer hormoner” - vilket jag kan tycka låter rimligt.
Intressant. Med piller som hindrar ägglossning så slipper du just problem vid ägglossning. Men SSRI funkar säkert bra det också. Hade jag fått välja hade jag nog tagit spiral framför SSRI.
 
Jag hade besvärande pms för ett antal år sedan då jag ville hänga mig före varje mens, men kom till rätta med problemet genom att göra en yogaövning 3 minuter om dagen. Övningen heter höftlyft.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp