Äggdonator

Fibusen

Trådstartare
Jag står i valet och kvalet över att anmäla mig som äggdonator. Anledningen till detta är dels att jag trillade över en annons på Facebook där det annonserades att det behövs äggdonationer, och alla dessa kommentarer från människor som faktist fått denna hjälp, och äntligen fått egna barn, och sen att jag följt en familj på insta under flera år, där äggdonation var deras sista chans,förtvivlan, önskan, hoppfullhet och kärleken när dom äntligen lyckades och dom blev en familj.

Jag är 32 år och klar med egna barn. Min första tanke var SJÄLVKLART! Är som sagt klar med barn och har enbart 4 mil till närmaste klinik.

Sen började katastroftankarna gå, att jag ska fyllas med massa hormoner, att det blir ”mina barn” (nu är det ju inte riktigt så, men ni förstår mitt tänk?) som jag inte har en blekaste om vilken situation och familj dom föds och lever i. Att ”mina” avkommor kommer finnas utan att jag vet om det? Kommer jag springa på någon på stan? Kommer jag må piss av hormonerna? Kommer äggplocket göra ont?

Och vad händer den dagen barnet ev vill veta vem donatorn är?

Samtidigt så är det ”bara” ett ägg, sånt man normalt sätt blöder ut varje månad, och jag funderar på om jag gör detta till en större grej än vad det är? För tänk vad fantastiskt att kunna hjälpa ett par till att få sitt efterlängtade barn!

Jag sitter med en halvt ifylld ansökan framför mig, och jag kan inte bestämma mig!

Någon som donerat? Fler som velar? Någon som kanske tagit emot donerat ägg?
 
Jag har nån gång för längesedan haft en liknande tanke. Jag har inga egna planer på barn men jag tycker synd om de som vill men inte kan. Jag läste på och nej, jag ville inte gå igenom den hormonbehandlingen. Jag har för stora egna bekymmer med hormonsvängningar.
Sedan hamnade jag i en liten etisk diskussion med mig själv ang arv-delen, men det handlade mest om jag verkligen ville att ett barn skulle ärva mina gener. Det ville jag inte. Så båda bitarna tillsammans gjorde att det aldrig blev nåt av den goda tanken från början, att hjälpa ofrivilligt barnlösa.

Miljö-delen har jag inte ens reflekterat över :o Det är ju inte upp till dig att välja föräldrar som blir mottagare för din donation, så du kan ju inte hållas ansvarig för om ett ev barn från ditt ägg kommer få en dålig uppväxt? Om inte från dig så kommer det ju från nån annan :angel: Förstår tanken. Men nånstans går ju en gräns för vad en kan hållas som ansvarig för...
 
Jag tänker mest att man som donator bör vara ok med att barnet längre fram i livet vill söka upp sin äggdonator. Jag tänker att det kanske är en rättighet barnet har? Eller? Finns den informationen sen tillgänglig för barnet och är du ok med det?
 
Jag har donerat, och för mig var det inga som helst problem med det fysiska. Mådde inte dåligt på något vis, och inget gjorde ont. Jag ser det som att jag (förhoppningsvis) har gett ett par praktisk hjälp att få barn, och jag har heller inga problem med att barnet ev. skulle söka upp mig.
 
Jag skulle nog kunna tänka mig det, om jag fick ordentligt betalt för mina prima ägg. Som det är nu känns det inte värt det. Jag hade inte haft problem med att ev barn sökte upp mig sen, men jag vet att min sambo skulle ha det. Kanske även min dotter, hon är ju bara 4 så kan ju inte riktigt ta den diskussionen med henne.
 
Jag tänker mest att man som donator bör vara ok med att barnet längre fram i livet vill söka upp sin äggdonator. Jag tänker att det kanske är en rättighet barnet har? Eller? Finns den informationen sen tillgänglig för barnet och är du ok med det?

Ja, barnet har rätt att söka upp sin donator.
 
Vad gäller rent rättsligt, har en person som tillkommit via äggdonation rätt att till exempel ärva sin äggdonator? Kan personen kräva något av äggdonatorn?
 
Vad gäller rent rättsligt, har en person som tillkommit via äggdonation rätt att till exempel ärva sin äggdonator? Kan personen kräva något av äggdonatorn?

Hittade själv, donatorn har inga juridiska rättigheter eller skyldigheter gentemot de uppkomna barnen.

Jag funderar själv på att donera, men det står att man ska vara fysisk och psykisk frisk.
Jag har pollenallergi, IBS och hypotyreos samt huvudvärksproblem. Har även varit sjukskriven för utmattningssyndrom. Så antar att jag blir utesluten då.
 
Jag står i valet och kvalet över att anmäla mig som äggdonator. Anledningen till detta är dels att jag trillade över en annons på Facebook där det annonserades att det behövs äggdonationer, och alla dessa kommentarer från människor som faktist fått denna hjälp, och äntligen fått egna barn, och sen att jag följt en familj på insta under flera år, där äggdonation var deras sista chans,förtvivlan, önskan, hoppfullhet och kärleken när dom äntligen lyckades och dom blev en familj.

Jag är 32 år och klar med egna barn. Min första tanke var SJÄLVKLART! Är som sagt klar med barn och har enbart 4 mil till närmaste klinik.

Sen började katastroftankarna gå, att jag ska fyllas med massa hormoner, att det blir ”mina barn” (nu är det ju inte riktigt så, men ni förstår mitt tänk?) som jag inte har en blekaste om vilken situation och familj dom föds och lever i. Att ”mina” avkommor kommer finnas utan att jag vet om det? Kommer jag springa på någon på stan? Kommer jag må piss av hormonerna? Kommer äggplocket göra ont?

Och vad händer den dagen barnet ev vill veta vem donatorn är?

Samtidigt så är det ”bara” ett ägg, sånt man normalt sätt blöder ut varje månad, och jag funderar på om jag gör detta till en större grej än vad det är? För tänk vad fantastiskt att kunna hjälpa ett par till att få sitt efterlängtade barn!

Jag sitter med en halvt ifylld ansökan framför mig, och jag kan inte bestämma mig!

Någon som donerat? Fler som velar? Någon som kanske tagit emot donerat ägg?

Innan jag själv fick barn hade jag tankar på att donera. Nu känner jag den ”mina barn”-känsla som du beskriver och har bestämt mig för att inte göra det.
 
Innan jag själv fick barn hade jag tankar på att donera. Nu känner jag den ”mina barn”-känsla som du beskriver och har bestämt mig för att inte göra det.

Det är just det som är så svårt, ena sidan säger att det är självklart att ställa upp om man kan nu när det är brist och glädjen det kan ge, medans den andra säger att det blir ju ”mina barn”.

Jag tror det hade varit lättare att donera till en vän tex, då hade jag nog inte tvekat!
 
Jag skulle nog tycka att det kändes ännu konstigare om det var till en känd mottagare. På nåt vis ännu svårare att se "sina barn" eller sina barns "syskon" stup i kvarten och samtidigt inte vara dess förälder? Tänker jag. Men det är nog högst individuellt.

Samma tankar jag har. Jag skulle genomgått det ifall jag hade haft möjlighet, jag har inga problem att bidra med genetiskt material till att ett par kan få barn.
Jag tycker inte det är konstigare än att lämna blod. Men det är mitt synsätt.

Att lämna genetiskt material till en vän hade jag förstått vara känsligare, för där kan du se barnet växa upp och eventuellt känns "shit, hen har mina ögon..." Bara lite reflektioner...
 
Jag skulle nog tycka att det kändes ännu konstigare om det var till en känd mottagare. På nåt vis ännu svårare att se "sina barn" eller sina barns "syskon" stup i kvarten och samtidigt inte vara dess förälder? Tänker jag. Men det är nog högst individuellt.
I Sverige får du, har jag läst, gå före i kön om du har en egen donator, men du får inte använda dennes ägg själv. Tror det är för att det inte ska kunna bli konflikter och konstigheter inom familjen, om tex en syster donerar.
 
Intressant detta! Jag hade som sagt känt att det var ett lättare beslut då. Om jag sett min nära vän/syster kämpat i flera år så skulle jag självklart ställa upp och ta bort den sorgen om jag kunde. Är det dessutom en vän/släkt så har man ju också insikt i hur det kommande barnets liv kommer bli.
 
I Sverige får du, har jag läst, gå före i kön om du har en egen donator, men du får inte använda dennes ägg själv. Tror det är för att det inte ska kunna bli konflikter och konstigheter inom familjen, om tex en syster donerar.

Nu är jag skittrött efter att ha jobbat sen i morse, men får man gå före i kön om man har egen donator, men man får inte använda dom äggen? :confused: Så skulle tex min bästa vän inte kunna få barn utan donator och jag väljer att ställa upp, då får hon gå före i kön, men då sätts någon annans ägg in? Har jag fattat rätt då?

Familjen jag följer på insta åkte till Riga och satte in, pga att det var så lång väntetid i Sverige. Där fick dom, så som jag förstått, se bilder och information om donatorerna och välja ut en. Går det till så i Sverige också, eller får man bara ägg?
 
Nu är jag skittrött efter att ha jobbat sen i morse, men får man gå före i kön om man har egen donator, men man får inte använda dom äggen? :confused: Så skulle tex min bästa vän inte kunna få barn utan donator och jag väljer att ställa upp, då får hon gå före i kön, men då sätts någon annans ägg in? Har jag fattat rätt då?

Familjen jag följer på insta åkte till Riga och satte in, pga att det var så lång väntetid i Sverige. Där fick dom, så som jag förstått, se bilder och information om donatorerna och välja ut en. Går det till så i Sverige också, eller får man bara ägg?
Du har fattat rätt.
Tror inte du som förälder får se bild på donatorn, eller ens välja utan dom väljer de som liknar en. Lämnar hur valet går till lite osagt, hur de väljer, men har förstått att blivande föräldrarna inte får välja.
Däremot har barnet alltid rätt att få reda på vem som är biologisk förälder i Sverige.
 
Donatorn är anonym för paret och paret är anonyma för donatorn. Barn som kommer till genom donation har dock rätt att, vid tillräcklig mognad, ta reda på donatorns identitet. Donatorn har varken skyldigheter eller rättigheter gentemot barnet.
Uppgifter om donatorn sparas i minst 70 år.
Matchning
Enligt lag får en patient inte välja egenskaper hos donatorn själv, det gör läkaren. Donatorns ögonfärg, hårfärg, hudfärg och kroppsbyggnad matchas med kvinnan som skall bära graviditeten. Om det är ett par som gör behandlingen tillsammans matchas donatorn mot den blivande föräldern som inte skall bära barnet under graviditeten. På så sätt får barnet förutsättningar att likna båda sina föräldrar.
Egen donator
Det är dock tillåtet att ta emot ägg från känd donator; en släkting, väninna eller annan närstående. Väntetiden till behandling kan kortas om mottagarparet kan bidra med ”egen” donator men i regel rekommenderas då korsdonation vilket innebär att kvinnan donerar till annat par och istället får mottagarparet snabbare tillgång till annan donator.

https://livio.se/donation/aggdonationsbehandling/
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp