Är jag gnällig?

[Timsetim]

Min bm berättade redan vid inskrivningen att de var gentila med sjukskrivning vid tvillinggraviditeter, men jag har varit hurtig och sagt att jag vill jobba så länge som möjligt.

Men jag måste erkänna att det börjar kännas mer och mer. Jag har inte så farligt ont, lite i bäckenet om jag har rört mig mycket, men annars är jag förskonad. Det värsta är när jag får svallningar, får tungt att andas, hjärtat slår hårdare och jag blir trött och matt. Tappar all ork och vill bara gå och lägga mig. Ringde till kk och frågade om detta var normalt och enligt bm där så var det inget ovanligt. Det var helt enkelt pga att det var stor påfrestning på kroppen.

Vilket gör att jag känner mig gnällig. Jag är inte den första som varit gravid och det är ingen sjukdom.

Jag har visserligen ett stillasittande jobb. Men passen är 10 timmar och vi har inga raster, så är det mycket att göra så blir man lätt sittande i några timmar utan att resa sig. Det är jobbigt när jag känner att jag inte kan utföra mitt jobb så bra som jag skulle vilja. Mina kolleger märker ingen skillnad men jag känner det själv. Det där lilla extra fattas.

Är jag får hård mot mig själv? Var ärliga nu, jag kan ta det! Tror jag!

/Timsetim (25+0)

 

[Mysgrisen]

Sv: Är jag gnällig?

KLart att du känner dig lite sliten. Det är ju två som bökar runt därinne, vill ha näring och kraft.

Jag tycker att du ska lyssna på din kropp, ta inte ut dig.

Jag tänker lite på att det är vanligare med för tidig födsel när man har fler barn i magen, därför tycker iaf jag att du ska ta din kropps signaler på allvar.

 

[mimmipigg]

Sv: Är jag gnällig?

Tänk på att om du tar ut dig nu är du svagare efter förlossningen och då behövs ork och kraft.
Men 10 timmars pass utan raster? Vad jobbar du med? Så får man inte arbeta man har rätt till rast var 5:e timme.

 

[anna_panna]

Sv: Är jag gnällig?

Min syster som har tvillingar var sjukskriven från tredje månaden och tiden ut då hon inte kunde böja sig framåt utan att få ont i magen.
Ditt jobb verkar konstigt, trodde att man inte fick jobba längre än 5h utan rast

 

[ulda]

Sv: Är jag gnällig?

Att kroppen tar stryk och man har ont är också en slags sjukdom. Du ska inte ha dåligt samvete om du ber att få bli sjukskriven.

 

[Becca85]

Sv: Är jag gnällig?

Om du vill jobba så kan du väl jobba halvtid nu i stället. Du får ju både jobba och kan villa lite mer på dagarna.
Lycka till.

 

[Basilika]

Sv: Är jag gnällig?

Du är inte gnällig. Du ska vara försiktig med graviditeten så du inte skadar dina barn (med skada menar jag för tidigt födda och ev. underburna). Du kanske kan börja med att vara deltidssjukskriven några veckor till, tills du känner att även det är för mycket! För det kommer bli tungt!

 

[Timsetim]

Sv: Är jag gnällig?

Kan förstå att det låter konstigt med sådana arbetstider. Men allt är godkänt av facket. Det har varit så alltid. Givetvis får vi gå ifrån, äta osv. men vi har inga schemalagda raster, vilket även betyder att vi inte får några avdrag. Jobbar vi tio timmar får vi betalt tio timmar. Vilket även är positivt, då jobbar man färre timmar per månad = mer ledig tid! Det jobbiga är att, dum som jag är, så tar jag inte alltid mig i kragen och går ut 5 min varje timme, som jag borde, vilket gör att jag blir sittandes för länge. Kallas väl arbetsmoral!

Jag har funderat på att kanske gå ner till halvtid och bara jobba mina nätter. Det är mycket lugnare på natten, och jag kan själv styra över jobbet!

Tack till alla för era gulliga svar! Ska prata med bm imorgon och se vad hon säger!

/Timsetim (Trafikledare/ordermottagare på taxibolag)

 

[mino]

Sv: Är jag gnällig?

Får du i dig allt du ska? Järn tex?

Jag hör också till dem som inte har en superlätt graviditet (trots att det inte är tvillingar) och jag tycker också att det är tungt just nu (i v24). Har en del huvudvärk, sover inte så bra, väldigt trött på eftermiddagarna, foglossning (igen!). Det är svårt när man inte mår helt optimalt eftersom samhället på nåt sätt förväntar sig att man ska kvista runt med magen som en chick accessoar som man helst inte ska låtsas om. Även om alla säger att det är upp till varje kvinna att känna efter själv så känns det som om man bara får höra storys om nån käck och spröd jäkla duktiga Annika från folks bekantskapskrets som mådde toppen och joggade fram till vecka 39+2. Man får en känsla av att folk officiellt säger "känn efter själv" men inofficiellt säger "problem under graviditeten är bara en attitydfråga".

Men även om det nu är så här så får man väl skita i vad andra antyder och vad som anses vara duktigt och satsa på att man själv och barnet mår bra. Fortsätter det som det känns just nu så kommer jag inte orka jobba heltid så länge som jag trodde, så är det bara. Och likaså borde jag verkligen dra ner på alla privata tillställningar som mer och mer känns som nån sorts upp-till-bevis för att jag är som vanligt och folk inte ska tro att man har kokongat sig helt i nån bebisdimma. Jag vill, men jag orkar inte, så är det just nu.

 

[havreflinga]

Sv: Är jag gnällig?

Det är jobbigt när jag känner att jag inte kan utföra mitt jobb så bra som jag skulle vilja. Mina kolleger märker ingen skillnad men jag känner det själv. Det där lilla extra fattas.

Varför är det jobbigt? Jag var väldigt påverkad av min graviditet i början, och då höll jag nästan på att få panik när jag kände att jag var tvungen att dra ner på tempot. Det kändes så himla fel och jobbigt att plötsligt bli en av dem som bidrog minst och var långsammast.

Men jag pratade mycket om detta med min man och mina kollegor, och alla tycker att det är självklart att man inte orkar lika mycket när man är gravid. Så nu känner jag mig uppskattad och behövd ändå, trots att jag inte är alls lika effektiv som i vanliga fall. Och när jag känner att jag har allas godkännande att vara lite förvirrad, seg och långsam, då går det hur bra som helst (förutom foglossningen som gör lite ont då och då, men det gör den ju även hemma).

Fråga dina jobbarkompisar om de tycker att du blir en belastning ifall du drar ner ytterligare lite på tempot, eller om de uppskattar att du är kvar. Och känn efter vad du själv vill.

 

[Timsetim]

Sv: Är jag gnällig?

Mina kolleger är fantastiska!! De har tagit beslut sins emellan att inte låta mig sköta vissa arbetsuppgifter för att de är lite extra stressiga. Tyckte det var konstigt i början när jag inte blev tilldelad vissa uppgifter som jag normalt gjorde varje dag, men så fick jag reda på deras "pakt" bakom min rygg!

Så känslan att inte räcka till kommer bara från mig själv och har inte med dom att göra. Det har väl mer med att göra att jag vill jobba på ett visst sätt och kan jag inte det så blir jag frustrerad. Det är något jag måste jobba med.

Den allmänna inställningen från mina kolleger är att de tycker jag ska bli sjukskriven. Tolkar det mer som att de vill mitt bästa, än att de vill bli av med mig!

/Timsetim

 

[Ramona]

Sv: Är jag gnällig?

Innan jag skulle vilja bli sjukskriven, skulle jag tagit mej i kragen och gått ut de där 5 minuterna varje timme, gått en liten sväng, fått frisk luft osv.
Funkar det ändå inte är det självklart att du ska sjukskriva dej.

Men det är inte så jätteroligt att vara mer eller mindre frisk och inte ha så mycket att göra hemma heller...det är lätt att man blir "knäpp" av att inte få jobba, om man är van vid det. Man vill ju inte klättra på väggarna heller.

 

[Timsetim]

Sv: Är jag gnällig?

Håller med! Problemet är att när dessa "symptom" kommer över mig så hjälper det inte att gå ut. Det är som om jag fick 100 kg som trycker över axlar och bröstkorg och hjärtat slår så jag tror det ska hoppa ur bröstet. Jag blir trött och framförallt matt, vill bara lägga mig ner.

Ska till bm senare idag och ska be henne kolla mina värden. Äter redan dubbla järntabletter pga lågt blodvärde. Kanske finns något annat kroppen har brist på som jag kan ersätta!

/Timsetim

 

[Jossan]

Sv: Är jag gnällig?

Jag kände precis som du, mattheten och hjärtbanket som plötsligt kommer över en. Hade också jättedåliga järnvärden och lågt blodtryck större delen av graviditeten, trots järntabletter. Jag stod i kassan, men var ofta tvungen att gå och lägga mig en stund. Fick mot slutet en stol som gjorde det lite bättre, men när det var som värst hjälpte det inte att bara sitta.

I mitt fall blev det havandeskapspenning de sista 2 mån, men annars hade jag utan tvekan sjukskrivit mig. Det är en så kort tid av ens liv, så varför plåga ihjäl sig om man nu har det så jobbigt?
Du kommer jobba större delen av ditt liv, ge dig själv möjligheten att få ta det lite lugnt och förbered dig inför förlossningen och livet efter.
Lyssna till din kropp och få inte dåligt samvete när den säger ifrån!



/Jossan

 

[havreflinga]

Sv: Är jag gnällig?

Så känslan att inte räcka till kommer bara från mig själv och har inte med dom att göra. Det har väl mer med att göra att jag vill jobba på ett visst sätt och kan jag inte det så blir jag frustrerad. Det är något jag måste jobba med.

Jag känner igen det där. Men jag tänker att jag nog aldrig mer kommer att kunna prestera och fungera exakt som innan. Man har ju ingen aning om hur det blir när man blir mamma. Så det är liksom lika bra att vänja sig. Ingen idé att spjärna emot.

Det är som om jag fick 100 kg som trycker över axlar och bröstkorg och hjärtat slår så jag tror det ska hoppa ur bröstet. Jag blir trött och framförallt matt, vill bara lägga mig ner.

Men när du känner så bör du nog lägga dig ner någon minut. Eller i alla fall sätta dig nånstans och bara andas/slappna av. Finns det möjlighet att göra det på jobbet?

 

[No1]

Sv: Är jag gnällig?

5 minuters betald rast per timme. Övrig rast är obetald (om inte facket förhandlat fram annat) och individuell beroende på arbetsplats.

 

[Sar]

Sv: Är jag gnällig?

Jag blev halvt sjukskriven i v.28 och helt sjukskriven v. 32 med mina tvillingtjejer. De föddes i v. 35.
Jag skulle rekommendera dig att verkligen lyssna på din kropp, du kommer att behöva alla dina krafter både till förlossning och för att orka med graviditeten på ett bra sätt.
Grattis till tvillinggraviditeten. Mina tjejer är 6 månader nu och det har varit så himla roligt att bli mamma!

 

[ameo]

Sv: Är jag gnällig?

NEJ, jag tycker inte att du är gnällig!
Graviditet är ingen sjukdom, nej. Det är sant! Men den kan orsaka symptom som gör att man inte klarar av att arbeta ändå! Det tar på krafterna att vara gravid även om det bara är ett foster, skulle kunna tänka mig att det är någt mer med två... Jag har ju bara haft en åt gången (även om magen såg ut som om det vore tre ).
Jag tycker du ska lyssna på de signaler din kropp ger dig! Vill du inte bli sjukskriven helt så se i alla fall till att bli halvtidssjukskriven. Då kan du behålla den sociala biten på jobbet och ändå ha tid att vila upp dig!

Vad gäller din järnnivå:
Det är normalt att den sjunker ordentligt vid den tid i graviditeten du är nu. Frågan är, ökar det igen med dubbla dosen järn? Annars några små tips här:
1) undvik att dricka mjölk nära före och efter du tar järnpillren
2) stoppa i dig ordentligt med folsyra och B12, som hjälper kroppen att ta upp järnet
3) se till att få i dig C-vitamin, som också hjälper kroppen att ta upp järnet
(jag har legat mer elle rmindre lågt i hb alla 3 graviditeterna men klarat mig med dessa tips)

 

[giffan]

Sv: Är jag gnällig?

Jag tycker nog att du ska ta och lugna ner ditt arbets tempo, finns det inga andra arbets uppgifter du kan göra? som inte blir så påfrestande?

När jag bar mina tvillingar så hade jag fem pass hästar,
Jag jobbade å slet med dessa hästar som jag alltid har gjort, bar foder säckar, mockade, körde (red inte för då fick jag ont i magen)
Det var mitt i smällkalla vintern och massor med snö... Och inga skor passade..(på mig alltså)
Jag svällde enormt
Min vikt uppgång var otrolig... mot slutet av graviditeten vägde jag 100kg+ (start vikt 65kg)
Jag var satt till att få mina barn den 12feb..

Och så skulle jag då in på en extra kontroll 12 jan. Min födelsedag, så jag hade ju lovat sonen på 5år att jag skulle handla hem tårta.
Men jag kom inte hem!! De tvingade mig kvar!! Jag var för dålig sa de...
Tror ni jag fick panik...? Jag var ju inte sjuk, bara gravid å det är ju ingen sjukdom ju!!
Min ena häst skulle ju starta, då kan man ju inte ligga i en sjukhus säng!!

Det tog en tre dagar sen kände jag hur sjuk jag faktiskt var... Det vart ett helt företag att bara ta sig upp ur sängen å gå ut till närmaste stol, för att sen sikta in sig på nästa stol i korridåren, för att nå tv-rummet..

Sen den 26 jan så blev det akut snitt. Minsta tvillingen tappade i vikt och jag blev riktigt dålig.

Jag fick två fina killar, den ena vägde 3600 och den andra 2100

Men det jag ville ha fram i allt svammel här om min graviditet är att kroppen försöker faktiskt tala om något för dig...
Det är inte en vanlig graviditet du har... du bär faktiskt tvillingar och det är lite speciellt... Det är mkt större på frestningar för din kropp, och det som du normalt skulle klara vid denna tiden är inte självklart att du klarar nu.

Så om du inte vill sjukskriva dig, se iaf till att du får ändra ditt jobb så det blir lite enklare... och sänk dina krav på dig själv.
Du kan lika gärna vänja dig vid det nu, för det kommer du troligen behöva göra vid senare tillfälle iaf.

 

[Timsetim]

Sv: Är jag gnällig?

Var hos bm häromdagen och berättade hur jag mådde. Hon bokade in ett besök till läkaren direkt, så får vi se vad han säger. Blodtrycket låg lite högt, eller på gränsen till högt som hon sa. Blodvärdet var däremot bättre nu än vid inskrivning, så de dubbla järntabletterna verkar ha hjälpt. Magen mättes för första gången och måttet var 31 och normalt. Hon berättade att om två veckor kommer måttet vara ungefär samma som en som väntar ett barn är fullgången!

Tack för alla tips och att ni bryr er!

/Timsetim