Sv: AANHCP kontra traditionell verkning - igen
Linda_77 skrev:
Vet att det redan finns massa trådar ang. detta ämne, men de är så långa och innehåller så mycket smutskastning så jag orkar inte läsa ordentligt!
Jag funderar främst på:
1. Vad är den
största skillnaden mellan traditionell verkning och barfotaverkning enligt AANHCP?
2. Kan denna typ av barfotaverkning skada min häst på något sätt? (Tänkte om det t ex. förekommer bakåt brutna tåaxlar pga för låga trakter, eller ökad belastning på senor och ligament...). Hur påverkas överrullningen?
3. Är det något att rekommendera för en häst som ska vila och rehabiliteras pga länd-och bakknäproblem under det närmaste halvåret/året? Hästen är idag skodd fram och traditionellt verkad. Räknar inte med att kunna ha henne barfota för resten av livet när full träning återupptas.
Vill endast ha
sakliga och kunniga svar, helst från hovslagare, barfotaverkare och gärna veterinärer såklart
Hej, ska försöka ge min "smala syn och erfarenhet" på dina frågor . Här kommer svaren.
1. Skillnaden skulle väl då vara att den traditionella sidan baserar sig på mångårig forskningsbaserade erfarenheter samt pågående forskningar runt om i hela världen utifrån olika erfarenheter avseende ras,miljö,hantering och brukstyp.Även utgår man i från den enskilda individens extriör,ålder,brukstyp samt miljöförhållanden. En av dom största erfarenheterna man hitills kommit fram till är just hur stor betydelse olika länders klimat,hantering,miljö och miljöförstöring påverkar den enskilda individens hållbarhet i helhet.
2. All typ av avikande benställning är till mer eller mindre skada för hästen. En bakåtbruten benaxel som lätt blir fallet med låg trakt och lång tå ger ofelbart en överbelastning i nedre benets bakre region såsom senapparatur,bakre ligament, trålbensområdet såsom trålbenet,trrålbensbörsa samt strålbenets ligament. Även hovbrosket kommer oxå att utsättas för ökad påfrestning och kan då i vissa fall orsaka hovbroskförbening. Vid extremt låg trakt där strålen tar den första belastningen så orsakas även stora skador i elastiska putan.
För hög trakt ger motsvarande skador i hoven och betets främre del samt nedre benets leder. Hovbenet kan lätt deformeras i sin främre del, avsprängning av ledbrosk i både hovled,kronled samt främst kotled hör tyvärr till vanliga skador vid framåt bruten benaxel.
Bakåtbruten benaxel hämmar överrullningen och framåtbruten benaxel skapar avsaknad av genomtramp i kotan samt extremt snabb överrullning där hästens naturliga vilopause i belastningsfasen går förlorad. Man måste helt enkelt ta hänsyn till den enskilda hästens extriör o benställning för att skapa en just för den individen väl balanserad benaxel.
Skämtsamt skulle man kunna jämföra det med sadel eller bett, samma sadel och bett passar inte på alla hästar utan det är helt individuellt.
3. Länd och bakknäproblem kan orsakas av otroligt många olika orsaker, om vi håller oss till att enbart genom skoning,verkning kunna hjälpa denna individ eller att problemen uppkommit enbart genom skoning eller verkning så är en bakåtbruten benaxel bak förödande för länd och knän. Ofta står dessa hästar kraftigt under sig med sina bakben vilket överbelastar ländrygg,korsrygg,bakknän,hasen samt hela nedre benet.
Tyvärr är det utifrån erkända forskningsresultat en alldeles för stor procent av dessa problem som uppkommer utifrån ryttarens possition i saleln samt kroppsvikt i förhållande till hästens bäraktighet.
Vid rehabelitering så finner jag barfota som absolut bäst då hästen endå inte utsätts för mer slitage än tillväxt i sina hovar och barfota stimulerar hoven mer naturligt än en fysiologisk skoning.OBS!! detta gäller endast fram.
I detta fall skulle jag dock kraftigt avråda i från barfota bak då den p.g.a sitt länd,knäproblem bara kommer att belasta hovarnas bakre del ner vilket får följden ännu lägre trakter och ännu längre tå.
För att nu hjälpa denna individ så behöver den balanserad hjälp och ortopedisk skoning utifrån individens fysiologiska förutsättning för att så snart som möjligt avlasta sin länd och sina bakknän.
Detta görs lämpligats med ett beslag som ger gott understöd i hovens bakre del antingen med förlängda traktarmar eller äggbar samtidigt som den tillåter en fri snabb överrullning med kort tå. Innehar inte individen en annan typ av kronisk skada så kommer den inom max två månaders fri rörels i konvalecent vara återställd för att börja träna upp sig till full träning.
Detta är endast min personliga smala syn utifrån min ringa erfarenhet. Hoppas du för många flera svar och gärna både seriösa och från mer erfarna personer.
Önskar dig dock lycka till.
