2 år går fort.

[LuckyMemory]

Sv: 2 år går fort.

Tårarna rinner, kommer ihåg din tråd när det har hänt. Är glad att ni orkade gå vidare och fick en liten tjej oxå.

Massa kramar till er!

 

[Nisse]

Sv: 2 år går fort.

Imorgon ska jag sätta mig ner med min dotter och tända ett ljus och skicka en tanke till er familj och till Jonathan.

 

[Spirit]

Sv: 2 år går fort.

Gå vidare har vi inte gjort & kommer förmodligen aldrig att göra det. Man lär sig att leva med det efter tag & bita ihop.

Man visar upp en glad fasad, men på kvällarna när lampan är släckt, är man fortfarande lika ledsen. Tyvärr kan jag inte ta upp dottern då för att snusa henne i håret & överösa henne med pussar. Då väcker jag henne, hon behöver sin sömn & förstår ingenting.

Ibland är man så sugen att sälja allt & flytta en bra bit härifrån, men sorgen kan man inte lämna kvar tyvärr. Önskar man kunde lagt den i en burk, förseglat med bly & begravt den.

Jag hade gärna varit utan denna livserfarenheten, jag har alltid varit en glad & sprallig människa. Nu har jag blivit en tråkmåns & smått bitterfitta.

Nu ska jag göra mig iordning för bilhämtning & promenad, ser fram emot att träffa min goda vän sen många år.

Idag är det många stora sprickor i fasaden, då håller man sig till sina riktiga vänner.

Ska bara hålla ihop mig själv tills jag skrivit på papperna på bilen & lämnat parkeringen hos bilfirman.

 

[Kaktusblomma]

Sv: 2 år går fort.

Alla mina tankar är hos er idag!

Skickar en stor kram och tänder ett ljus.

 

[Rebtuva]

Sv: 2 år går fort.

De säger att tiden läker alla sår men det gör den inte, man lär sig bara leva med såren..

Vi miste vår flicka 2 månader gammal för 8 år sen... om vi inte hade haft hennes tvillingsyster vet jag inte om jag hade orkat...
Smärtan finns fortfarande kvar. Jag blev utbränd ca 6 år efter hennes död - förvisso var det annat också som hjälpte till. Men då kom 6 års smärta fram....det går inte tyvärr att stoppa in sin sorg i en burk och gräva ner den.
Om du inte kommer vidare i sorgearbetet be om proffesionell hjälp - ibland behöver man en puff i rätt riktning.

Prata med nära och kära, skriv dagbok hur du mår, skrik ut din smärta - det är okej - det gör ont.

Jag fick hjälp och kan faktiskt idag känna att jag är lycklig och har rätt att vara det. Likväl som det gör så ont så har du rätten att må bra och att vara lycklig - du glömmer honom inte för att du mår bra - han kommer alltid finnas i ditt hjärta.

Jag tänker på dig och kan förstå din smärta.

 

[Snyggve]

Sv: 2 år går fort.

Tänker på Jonathan varje gång jag ser ditt nick. Det är så grymt när ett barn dör, och man skäms nästan över att ens egna barn är friskt och mår bra.

Idag ska jag njuta lite extra av Ludwig. Tänker på er.

 

[nevin]

Sv: 2 år går fort.

Vad tiden går fort, alldeles för fort.

Jag minns hur jag grät när jag läste din tråd, min D var ganska precis ett halvår då, och jag led så med er i eran sorg. Jag kommer aldrig kunna förstå hur ont det gjorde då och fortfarande gör, men jag vill visa att jag tänker på er och skickar alla varma kramar jag har till er alla.

 

[boccia]

Sv: 2 år går fort.

 

[Spirit]

Sv: 2 år går fort.

Jag har fått hjälp, men fick panikångerst pga bm & bb inte tog min förlossningsrädsla på allvar när jag väntade dottern. Dom tyckte att förlossningen av sonen hade gått så bra att jag inte behövde oroa mig.

Själva förlossningen var piece of kake, men jag var rädd för att samma sak skulle hända igen.

4 veckor innan beräknad bf på dottern fick jag äntligen igenom ett planerat kejsarsnitt, då hade jag kämpat sen jag fick plus på stickan. Det innebar en vända till akutpsyk i Kristianstad en sen söndagskväll, vilket jag inte alls är speciellt impad över att ha i mina journaler.
Men jag fick utskrivet lugnande så jag skulle överleva dagarna.

På Op bordet fick jag en massiv panik attack när dom försökte sätta ryggbedövningen. Dom fick söva mig helt för att kunna snitta. Hyperventilerade, klättrade nästan av op bordet, kallsvettades, nästan krampade & grät

Sen glömde dom mig nere på uppvaket, dottern är född 08:43, kl 12:20 fick jag se henne för första gången efter att hotat dom att jag gick upp själv till bb om ingen såg till att hämta mig snarast. Då hade jag frågat sen kl 09:30 om jag inte kunde få träffa henne snart.
Då satt sambon i ett litet besöksrum på uppe på bb & försökte trösta en nyfödd som skrek.

Såren är fortfarande färska. Jag går varje vecka hos psykolog & pratar, men det är fortfarande otroligt jobbigt.

Hade sjukvården skött det hela snyggare, hade jag förhoppningsvis haft en bra erfarenhet av denna förlossningen & sluppit utveckla panikångerst. Och då mått mycket bättre.

Jag kommer antagligen inte kunna gå tillbaka till mitt lastbilsjobb, att passa en tid gör mig kallsvettig & jag kan inte sova för jag är rädd att komma för sent.

Nu ska vi snart upp till jonte med en liten tårta. Sambon ringde nyss, han är på väg hem från jobb.

 

[Fiffi1]

Sv: 2 år går fort.

Kramar om er

Grät så mycket när jag läste din tråd för två år sen.

Tänker på er.

 

[Fiffi1]

Sv: 2 år går fort.

Men huh, vad du gått igenom svåra saker.

All lycka till er nu

 

[Alexandra_W]

Sv: 2 år går fort.

*KL*

Jag läste också den förra tråden sist, och kan överhuvudtaget inte på minsta vis föreställa mig varken vad du gott igenom eller vad du fortfarande går igenom. Däremot så vet jag hur ont det gjorde i mig bara att LÄSA om det, och att läsa den här tråden. Vilket är en droppe i havet i jämförelse..

så, inte mycket jag kan säga, mer än att du är otroligt start, och *kram*

 

[TinyWiny]

Sv: 2 år går fort.

Jag har fått hjälp, men fick panikångerst pga bm & bb inte tog min förlossningsrädsla på allvar när jag väntade dottern. Dom tyckte att förlossningen av sonen hade gått så bra att jag inte behövde oroa mig.

Själva förlossningen var piece of kake, men jag var rädd för att samma sak skulle hända igen.

4 veckor innan beräknad bf på dottern fick jag äntligen igenom ett planerat kejsarsnitt, då hade jag kämpat sen jag fick plus på stickan. Det innebar en vända till akutpsyk i Kristianstad en sen söndagskväll, vilket jag inte alls är speciellt impad över att ha i mina journaler.
Men jag fick utskrivet lugnande så jag skulle överleva dagarna.

På Op bordet fick jag en massiv panik attack när dom försökte sätta ryggbedövningen. Dom fick söva mig helt för att kunna snitta. Hyperventilerade, klättrade nästan av op bordet, kallsvettades, nästan krampade & grät

Sen glömde dom mig nere på uppvaket, dottern är född 08:43, kl 12:20 fick jag se henne för första gången efter att hotat dom att jag gick upp själv till bb om ingen såg till att hämta mig snarast. Då hade jag frågat sen kl 09:30 om jag inte kunde få träffa henne snart.
Då satt sambon i ett litet besöksrum på uppe på bb & försökte trösta en nyfödd som skrek.

Såren är fortfarande färska. Jag går varje vecka hos psykolog & pratar, men det är fortfarande otroligt jobbigt.

Hade sjukvården skött det hela snyggare, hade jag förhoppningsvis haft en bra erfarenhet av denna förlossningen & sluppit utveckla panikångerst. Och då mått mycket bättre.

Jag kommer antagligen inte kunna gå tillbaka till mitt lastbilsjobb, att passa en tid gör mig kallsvettig & jag kan inte sova för jag är rädd att komma för sent.

Nu ska vi snart upp till jonte med en liten tårta. Sambon ringde nyss, han är på väg hem från jobb.

Så otroligt onödigt att utsätta dej för allt detta lidande helt i onödan Det gör så ont i hjärtat att läsa om det och jag kan inte ens föreställa mej hur ont det gör i dej.
Du är så stark som vågade försöka en gång till och jag hoppas att du en dag kan känna att du mår bra och är lycklig igen, det är du verkligen värd.
Massor av (((((kramar)))))

 

[diving-leber]

Sv: 2 år går fort.

Du får en jätte kram från mig!!!!!!!

 

[Sar]

Sv: 2 år går fort.

Jag känner igen maktlösheten i att inte få tillgång till sina barn efter födseln.
Det tog mig 6 h innan jag fick hälsa på barnen och det tog lång tid innan jag kunde prata om det utan att gråta och då hade jag inte alls din erfarenhet av ett förlorat barn i bagaget.

Vid den här förlossningen är sambon preppad till max om hur jag behöver ha det med tillgången på barn och det innebär inte att jag ligger i ett rum och längtar medan han badar barn i godan ro.....

Jag skickar en bamsestor tröst och styrkekram åt dig och din familj!

 

[Abova]

Sv: 2 år går fort.

Även jag minns din tråd och hur fruktansvärt sorgligt det var. Tänker ofta på dig när jag ser ditt nick och undrar hur det gått med allt.

Känns så roligt att höra att dottern mår bra och förgyller er dag och kanske med sin närvaro iallafall kan lindra lite av sorgen efter jonathan.

G ( som hade telekontakt med dig med ammaföl-försöket )

 

[Spirit]

Sv: 2 år går fort.

Jag är väldigt tacksam för alla råden jag fick.

Synd att fölet inte klarade sig, vi var så nära att få henne att ta till sig den lilla Hingsten.
Samma sto ska ha föl i slutet på Maj, hoppas att detta fölet är friskt. Har valt en annan hingst denna gång.

Och jag kommer inte göra om den bedriften att få ett sto att acceptera ett ammaföl medans jag själv är höggravid plus sköta mitt nattjobb samtidigt.

 

[jerseyko]

Sv: 2 år går fort.

Tårarna rinner när jag tänker på er, känns inte alls som det var så länge sen.

 

[Juzzzen]

Sv: 2 år går fort.

Beklagar så mycket det som hänt er..
Kan inte tänka mig hur jag skulle klara av en sån händelse..Ska själv ha om 3 veckor och sånt oroar en såklart alltid..

Grattis lilla Jonathan på födelsedagen!

Underbart att du fått en liten dotter nu!

 

[rubytoo]

Sv: 2 år går fort.

Vet inte vad jag skall skriva

Måste vara det hemskaste att förlora sitt barn, jag skall krama om min lilla Gustav extra mycket